Varje morgon vaknar jag runt fem och ligger vaken ett par timmar innan jag somnar om. Det här börjat kännas normalt nu. Det här pågått sedan jag blev gravid.
Varje morgon ligger jag och funderar över tillvaron, samtidigt som jag spelar spel på telefonen. Det är allt möjligt som passerar förbi. I veckan som gick så fick jag chansen att väldigt spontant åka till mina vänner i Norrköping och gå på konsert. Jag älskar sånt, att bara bestämma sig och sen agera. Min familj tyckte absolut att jag skulle åka, för det är sånt jag inte kommer att kunna göra sen. Men är det verkligen så? Tar barn verkligen bort spontaniteten ur ens liv?
Visst inser jag att jag har en tuff tid framför mig. Att mitt barn behöver rutiner och trygghet, men jag har en känsla av att mitt liv kommer att bli ännu mer spontant när Mini anländer.
Nåväl, jag hade ett ljuvligt dygn och njöt till fullo av konsert och kompisar. Träffade en raring som stal mitt hundälskarhjärta och utnyttjade tiden så gott jag hann.
Sen åkte vi söderut igen. Av en slump fick jag då träffa ett ex. Storebror till kompisen jag reste med. Storebror bor i samma villaområde som mina föräldrar, bara ett stenkast bort.
Det var en märklig känsla att träffa honom. Han har ju blivit en sån där liten villafarbror som min pappa är! Men jag är ju ingen villatant. Undrar hur mitt liv sett ut idag om vi mot all förmodan stannat ihop. Hade jag då bott granne med mina föräldrar? Hur hade jag mått? Vad hade jag sysslat med?
På ett sätt är det befriande att träffa sitt förflutna lite och minnas vem man var då och fundera över hur allt blev. Jag hoppas att mitt ex är glad och nöjd med sitt liv. Själv har jag svårt att se att jag skulle varit nöjd där, men vem vet?
Just nu är jag nöjd med att vara här. I mitt morgonvakna tillstånd med framtiden buffandes i min mage. Och när framtiden buffar så kan jag plötsligt väldigt spontant behöva uppsöka toaletten. Se där, mitt liv är fortfarande väldigt spontant!
lördag 31 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
Herregud...
Jag drabbades just av den stora insikten om att jag håller på att skaffa barn. Helt SJÄLV. Herregud, vad har jag gjort?!!
söndag 25 juli 2010
40
I år fyller jag 40, ett väldigt skrämmande tal. Det får mig att kanna mig så passé. Borde jag inte ha åstadkommit mer? Upplevt mer? Vuxit mer?
Så inser jag plötsligt att det är precis det jag har gjort. Jag har levt efter mitt hjärta och min magkänsla i de allra flesta fall och det har tagit mig på svindlande äventyr. Och jag har många äventyr kvar.
Mini är ett av dem. Mitt största. 40 fantastiska veckor tills h*n landar. Plötsligt känns 40 inte lika skrämmande längre.
Så inser jag plötsligt att det är precis det jag har gjort. Jag har levt efter mitt hjärta och min magkänsla i de allra flesta fall och det har tagit mig på svindlande äventyr. Och jag har många äventyr kvar.
Mini är ett av dem. Mitt största. 40 fantastiska veckor tills h*n landar. Plötsligt känns 40 inte lika skrämmande längre.
Familj
Varför är det här med familj så komplicerat? Varje år spenderar jag tid i sommarhuset där jag alltid ska umgås lagom mycket tid med båda mina systrar. Varje år kreverar jag på min ena syster, som har riktiga översittarfasoner för sig. Varje år tar jag på mig hantera-situationer-som-kommer-att-uppstå-manteln och åker hit. Just idag känner jag att det lika gärna kunde kvittat. Jag hade varit lika nöjd med en veckas semester tillsammans med Glitter. Samtidigt vet jag att när det är dags att åka hem kommer jag att sakna det.
Och hur jobbiga de än är så älskar jag dem. Bara lite mindre vissa dagar.
Nu ska jag gå och lära min systerdotter giraffmetoden. Den behöver hon kunna gentemot sina föräldrar. Det kommer att driva dem till vansinne, men det kommer att vara toppen för dottern!
Och hur jobbiga de än är så älskar jag dem. Bara lite mindre vissa dagar.
Nu ska jag gå och lära min systerdotter giraffmetoden. Den behöver hon kunna gentemot sina föräldrar. Det kommer att driva dem till vansinne, men det kommer att vara toppen för dottern!
lördag 24 juli 2010
Trettitvå
Igår gick jag in i vecka 32. Det börjar bli tungt på riktigt. Det börjar bli på riktigt! Jag får komplimanger och lyckönskningar av okända. Ändå har jag svårt att fatta att det här håller på att hända. Att det håller på att hända mig.
Får ett nyhetsbrev varje vecka om barnet och graviditeten. Ibland är det nästan kusligt hur det träffar just de undringar jag bär just nu. Tycker plötsligt att Mini blivit mindre rörlig. Färre sparkar och trumsolon och mer stök och bök.
I morgonens nyhetsbrev står det "var inte orolig om bebisen rör på sig mindre nu, den har helt enkelt mindre plats". Tack!
Tror ni att de kan läsa tankar där på growingpeople.se?
Får ett nyhetsbrev varje vecka om barnet och graviditeten. Ibland är det nästan kusligt hur det träffar just de undringar jag bär just nu. Tycker plötsligt att Mini blivit mindre rörlig. Färre sparkar och trumsolon och mer stök och bök.
I morgonens nyhetsbrev står det "var inte orolig om bebisen rör på sig mindre nu, den har helt enkelt mindre plats". Tack!
Tror ni att de kan läsa tankar där på growingpeople.se?
onsdag 21 juli 2010
Ett rum som är så tyst att det nästan gör ont i öronen, så svart att man inte kan se handen framför ansiktet. Med havet som ger luften sin speciella doft.
Semester i mitt andra hem. Mitt paradis.
Idag har Mini fått sin första säng. Minis nedkomst börjar bli bättre förberett. Samtidigt som Mini sprallar runt i min mage och skickar lyckosparkar åt alla håll.
Livet är gott.
Semester i mitt andra hem. Mitt paradis.
Idag har Mini fått sin första säng. Minis nedkomst börjar bli bättre förberett. Samtidigt som Mini sprallar runt i min mage och skickar lyckosparkar åt alla håll.
Livet är gott.
söndag 18 juli 2010
Uppföljning
Insåg att jag missat att informera om två stora händelser. Eller snarare en stor händelse och en mindre icke-händelse.
Minis första jämn-åriga kamrat föddes för lite mer än en vecka sedan. En liten liten kille, som fortfarande ligger på neonatal och lär sig äta. Underbart! Jag ser så fram emot att lära känna honom.
Sen var det lunchen med exet. Den blev inställd då stackaren var sjuk. Jag var lite lättad över att slippa faktiskt.
Så, nu är det stora packardags!
Minis första jämn-åriga kamrat föddes för lite mer än en vecka sedan. En liten liten kille, som fortfarande ligger på neonatal och lär sig äta. Underbart! Jag ser så fram emot att lära känna honom.
Sen var det lunchen med exet. Den blev inställd då stackaren var sjuk. Jag var lite lättad över att slippa faktiskt.
Så, nu är det stora packardags!
När det bara kommer
Vissa nätter behöver jag bara gå på toaletten ett par gånger. Andra, som inatt, präglas av ett evigt rännande. Undrar vad det beror på. Det hade varit trevligt att kunna styra lite över det.
Igår kväll tittade jag på Brokeback Mountain. Vilken sorglig film. Tårarna sprutade ur mig över min skål med päronglass. Som ett gråtefterskalv efter Glitter. Jag försöker låta alla såna känslor få plats, men som det kontrollfreak jag är tror jag alltid att jag kan styra över när och hur länge. Något som visat sig vara svårt. Hade en gång en coach som försökte få mig att sörja på beställning. Varje dag skulle jag ta fram prylar som påminde om det jobbiga, spela musik och försöka sörja. Det var över på några dagar. Kanske var jag inte ledsen nog.
Jag använder i alla fall inte strategin att le och vara glad i alla lägen, för "om man ser glad ut blir man glad". Jag tror att den strategin tar det mänskliga och empatiska ur människor.
Känslor är viktiga. De måste få ta plats. Helst när de kommer, även om jag önskar att jag kunde styra dem lite mer. Antar att jag måste lära mig släppa kontrollen. Det lär jag få göra ändå när Mini kommer!
Igår kväll tittade jag på Brokeback Mountain. Vilken sorglig film. Tårarna sprutade ur mig över min skål med päronglass. Som ett gråtefterskalv efter Glitter. Jag försöker låta alla såna känslor få plats, men som det kontrollfreak jag är tror jag alltid att jag kan styra över när och hur länge. Något som visat sig vara svårt. Hade en gång en coach som försökte få mig att sörja på beställning. Varje dag skulle jag ta fram prylar som påminde om det jobbiga, spela musik och försöka sörja. Det var över på några dagar. Kanske var jag inte ledsen nog.
Jag använder i alla fall inte strategin att le och vara glad i alla lägen, för "om man ser glad ut blir man glad". Jag tror att den strategin tar det mänskliga och empatiska ur människor.
Känslor är viktiga. De måste få ta plats. Helst när de kommer, även om jag önskar att jag kunde styra dem lite mer. Antar att jag måste lära mig släppa kontrollen. Det lär jag få göra ändå när Mini kommer!
lördag 17 juli 2010
Cravings
Jag har vissa saker jag har gillat att äta under den här graviditeten. T ex så har jag börjat gilla mjölk mer, även om det inte är något jag vill ha varje dag. Nedan hittar ni min topplista på saker att äta:
5. Tortelloni med gorgonzola och valnöt. Färsk pasta. Finns det inte en förpackning i kylskåpet känner jag lite lätt obehag.
4. A-fil. Helst Öresundsfil som är extra krämig. Mums!
3. Jordgubbar och gråpäron. Jordgubbar ger järn, gråpäron ger en jämnare leverans.
2. Alkohol. Jag vill så gärna känna mig salongsberusad att jag snart kreverar. Försöker med alkoholfria alternativ, men har ledsnat på dem nu. Jag vill ha the real deal, ge mig rödtjut, goda vita viner och single malt. NU!
1. Päronglass med mjölkchoklad. Från Otto & Glassfabriken. (Jag försökte med Zabayone, men det var inte samma sak). Hade ett tag allvarliga funderingar på hur jag skulle få med mig glass i bilen till sommarstugan, men det visade sig att de säljer Otto & Glassfabriken på Öland! Halleluja!!
Nu ska jag bara maila ansvarig för det distriktet och höra var närmaste återförsäljningsställe är från vår sommarstuga sett. Är man beroende så är man.
5. Tortelloni med gorgonzola och valnöt. Färsk pasta. Finns det inte en förpackning i kylskåpet känner jag lite lätt obehag.
4. A-fil. Helst Öresundsfil som är extra krämig. Mums!
3. Jordgubbar och gråpäron. Jordgubbar ger järn, gråpäron ger en jämnare leverans.
2. Alkohol. Jag vill så gärna känna mig salongsberusad att jag snart kreverar. Försöker med alkoholfria alternativ, men har ledsnat på dem nu. Jag vill ha the real deal, ge mig rödtjut, goda vita viner och single malt. NU!
1. Päronglass med mjölkchoklad. Från Otto & Glassfabriken. (Jag försökte med Zabayone, men det var inte samma sak). Hade ett tag allvarliga funderingar på hur jag skulle få med mig glass i bilen till sommarstugan, men det visade sig att de säljer Otto & Glassfabriken på Öland! Halleluja!!
Nu ska jag bara maila ansvarig för det distriktet och höra var närmaste återförsäljningsställe är från vår sommarstuga sett. Är man beroende så är man.
Zzzz...
Man ska inte underskatta makten hos andra människor. Ett par timmar i solen med ett gäng kloka kvinnor och mitt humör ändrades drastiskt till det bättre. Sedan var det en tur till Babyproffsen med avsikten att ha köpt något nytt till Mini. Det misslyckades, liksom den gratis biltvätten. Köpte favorit-pizza och åkte hem. Åt och somnade. Jag som skulle ägna kvällen åt att packa. Jag tror att jag går och lägger mig istället.
F-n
Vem är jag att tro att jag kan styra över mina känslor och hur jag mår? Och varför vill ALLTID mycket ha mer?
@#&$$@ß%##!!!
@#&$$@ß%##!!!
fredag 16 juli 2010
Dofter
Att vakna intill en varm kropp, en hud man inte kan låta bli, en hud som är solvarm. Det är vad jag ägnat senaste veckan åt. Det och god mat. Fantastiska kyssar, som skickar mig till himlen och tillbaka. Havsbad som får mig att kikna av skratt, både åt att jag badar i ett klart saltstänkande hav, men också åt sällskapets förtjusning som är på samma nivå som min. Lekfullheten. Blicken. Närheten och självklarheten.
Nej. Vi är inte tillsammans. Jag kan bara inte vara med någon annan. Ikväll sörjer jag det. Imorgon är en ny dag. Imorgon fortsätter min semester 2010, ikväll har jag paus. Ikväll bäddar jag sängen med rena lakan och får minnas hur de doftade innan.
Nej. Vi är inte tillsammans. Jag kan bara inte vara med någon annan. Ikväll sörjer jag det. Imorgon är en ny dag. Imorgon fortsätter min semester 2010, ikväll har jag paus. Ikväll bäddar jag sängen med rena lakan och får minnas hur de doftade innan.
onsdag 14 juli 2010
Skräck och saknad
Vaknade av att jag sovit på magen. Den var stenhård och hade domnat bort. Stor ångest! Nu har den mjuknat och Mini har sparkat godmorgon. Kanske lite mer irriterat än vanligt, men det kan jag förstå. Vem skulle inte bli irriterad av att vakna med en jättekoloss ovanpå sig?!!
Jag är i alla fall glad över livstecknen, över mannen som snusar gott i sängen intill mig och för att en ny ljuvlig sommardag håller på att starta.
Känner att jag saknar några av mina vänner som är alldeles för långt borta. M, S, N, P, m fl. De är spridda överallt, så jag vet att det alltid kommer att vara så. Snart kommer jag att sakna mannen bredvid mig också. Bäst att passa på att njuta medan jag kan.
Jag är i alla fall glad över livstecknen, över mannen som snusar gott i sängen intill mig och för att en ny ljuvlig sommardag håller på att starta.
Känner att jag saknar några av mina vänner som är alldeles för långt borta. M, S, N, P, m fl. De är spridda överallt, så jag vet att det alltid kommer att vara så. Snart kommer jag att sakna mannen bredvid mig också. Bäst att passa på att njuta medan jag kan.
tisdag 13 juli 2010
lördag 10 juli 2010
Lyssna
Att vara gravid innebär att man måste lyssna på sin kropp. För oss som kanske inte är så vana vid det, så fixar kroppen det genom att prata med STORA bokstäver. Som t ex att gå på toaletten. Då pratar kroppen högt. Mest hela tiden. Gå hemma, köra bil i fem minuter, behöva gå igen. Eller vad sägs om att vakna 4-5 gånger per natt, bara för att gå på toa.
Sen är det blodsockret. Jag går numera ingenstans utan banan och lite annat i bagaget för rätt vad det är deklarerar kroppen stora hungern och då slås allt, utom kissnödighet ut. Inte en chans att missa den.
Sen är det värmen. Det har väl inte undgått någon att det är värmebölja? Jag har bott i Afrika. Jag älskade värmen där. Jag älskade att sova naken under ett lakan i ett tält med stora fönster av nät och en fläkt. Älskade att vara varm ända in i benmärgen. Att aldrig ha jacka eller tröja.
Det är 10 grader kallare här än en vanlig dag i Sudan. Jag har en klänning som i princip består av gasväv på mig. Svetten forsar och det enda ställe jag är riktigt nöjd värmemässigt är i havet. Jag klagar inte, men liiite svalare hade inte gjort mig något.
Sen var det tröttheten. Äta mat, sen går ögonen i kors. Att halvligga i soffan med fötterna på puffen funkar inte, utan det är sängläge som gäller. Här ligger jag nu och efter en tupplur lyssnar på staden utanför och på fotbollen på TVn. Ja, min TV visar fotboll idag, för jag har fint besök och deras önskningar får man också lyssna till.
Nu ska jag ta mig ut dit och se om det inte finns lite andra önskningar att uppfylla.
Hoppas att ni alla har en ljuvlig lördagskväll.
Sen är det blodsockret. Jag går numera ingenstans utan banan och lite annat i bagaget för rätt vad det är deklarerar kroppen stora hungern och då slås allt, utom kissnödighet ut. Inte en chans att missa den.
Sen är det värmen. Det har väl inte undgått någon att det är värmebölja? Jag har bott i Afrika. Jag älskade värmen där. Jag älskade att sova naken under ett lakan i ett tält med stora fönster av nät och en fläkt. Älskade att vara varm ända in i benmärgen. Att aldrig ha jacka eller tröja.
Det är 10 grader kallare här än en vanlig dag i Sudan. Jag har en klänning som i princip består av gasväv på mig. Svetten forsar och det enda ställe jag är riktigt nöjd värmemässigt är i havet. Jag klagar inte, men liiite svalare hade inte gjort mig något.
Sen var det tröttheten. Äta mat, sen går ögonen i kors. Att halvligga i soffan med fötterna på puffen funkar inte, utan det är sängläge som gäller. Här ligger jag nu och efter en tupplur lyssnar på staden utanför och på fotbollen på TVn. Ja, min TV visar fotboll idag, för jag har fint besök och deras önskningar får man också lyssna till.
Nu ska jag ta mig ut dit och se om det inte finns lite andra önskningar att uppfylla.
Hoppas att ni alla har en ljuvlig lördagskväll.
fredag 9 juli 2010
Korkat?
Det är 23 grader och strålande sol ute. Jag har just strukit klart och ska strax gå igång med dammsugning och moppning. Hur dum får man bli?
I vilket fall har jag förberett lite för Mini. Nu är sängkläder och första outfit-arna tvättade och klara! Mys.
Fortfarande inga nyheter från MAS. Hoppas allt går bra!
I vilket fall har jag förberett lite för Mini. Nu är sängkläder och första outfit-arna tvättade och klara! Mys.
Fortfarande inga nyheter från MAS. Hoppas allt går bra!
torsdag 8 juli 2010
Ett år
Har ni tänkt på hur fort ett år går? För ett år sedan hade jag inte sålt min gamla lägenhet, jag hade gjort ett misslyckat inseminationsförsök och så hade jag slutat dricka alkohol. För ungefär ett år sedan körde jag förbi det här huset och gillade gatan. Jag lämnade en relation för att följa min längtan efter Mini.
Och nu? Nu sitter jag i lägenheten jag drömde om, i magen rumlar Mini och Glitter är på väg till mig.
Imorgon börjar min semester, ett sommarregn har just fått världen att lukta fantastiskt. Allt jag saknar just nu är ett glas riktigt riktigt gott vin.
Och nu? Nu sitter jag i lägenheten jag drömde om, i magen rumlar Mini och Glitter är på väg till mig.
Imorgon börjar min semester, ett sommarregn har just fått världen att lukta fantastiskt. Allt jag saknar just nu är ett glas riktigt riktigt gott vin.
Busigt
Nu loggar jag ut från kontoret. Imorgon jobbar jag hemifrån. Imorgon går jag och får pedikyr (det funkar inte riktigt att sitta dubbelvikt för mig längre), hämtar Glitter och sen är det S E M E S T E R! Ljuvligt!!
Rutiner
Varje morgon när jag vaknar väntar jag på dagens första livstecken från dig. Det tar inte så lång stund tills jag känner dig buffa till mig och då säger jag: Godmorgon bebisen!
Sen börjar vi vår dag tillsammans. Du och jag.
Inga nyheter om lilla vännen som föds på MAS. Håller mig från SMS-bombningen även om jag är nyfiken som bara den.
Sen börjar vi vår dag tillsammans. Du och jag.
Inga nyheter om lilla vännen som föds på MAS. Håller mig från SMS-bombningen även om jag är nyfiken som bara den.
onsdag 7 juli 2010
Svaghet
Jag har en svaghet som jag bara inte kan bli av med. En förmåga att inte klara av att gå och lägga mig i tid på kvällen.
Vad är din svaghet?
Vad är din svaghet?
Nu
Just nu, när jag sitter på min balkong och njuter av kvällen, så håller Minis första jämnåriga kompis på att födas på MAS.
Jag är spänd av förväntan och hoppas att allt går bra.
Tänk att H håller på att bli mamma nu! Nästan lite avundsjuk. Samtidigt är det lite tidigt så nu håller vi alla tummarna för att det går bra.
Jag är spänd av förväntan och hoppas att allt går bra.
Tänk att H håller på att bli mamma nu! Nästan lite avundsjuk. Samtidigt är det lite tidigt så nu håller vi alla tummarna för att det går bra.
Minnen
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!
"Nu har lilla Frk Vilja fått etterslaget igen"
När jag var liten fanns det en man som bodde i villan rakt över gatan. Han var inte felfri, hade sina skavanker, ont i ryggen, konstant med en hemrullad cigg i mungipan och med alkoholproblem som ibland var sämre. Samtidigt var han världens snällaste människa. Jag tror faktiskt inte att jag vet någon som är mer omhändertagande och omtänksam än han var.
Han bidrog stort till min enorma trygghet som liten. När jag fick etterslaget (det var så han kallade det när jag tvärtjurade ihop och vrålade inne hos mig), så tog jag redan i tidig ålder min Putte och min kudde och så gick jag in till honom och bodde där en natt eller så. De var alltid hemma, han och hans handikappade fru och de hade pool. Det finns inte en unge som vuxit upp i det området som inte har badat i den där poolen.
Idag skulle han ha fyllt år. Jag är osäker på antalet, men det spelar inte så stor roll. Den sjunde i sjunde skulle han firas.
Grattis! Jag minns dig med så stor värme och glädje. Du saknas och jag önskar Mini någon som du i sitt liv. Jag önskar alla någon som du i sina liv.
"Nu har lilla Frk Vilja fått etterslaget igen"
När jag var liten fanns det en man som bodde i villan rakt över gatan. Han var inte felfri, hade sina skavanker, ont i ryggen, konstant med en hemrullad cigg i mungipan och med alkoholproblem som ibland var sämre. Samtidigt var han världens snällaste människa. Jag tror faktiskt inte att jag vet någon som är mer omhändertagande och omtänksam än han var.
Han bidrog stort till min enorma trygghet som liten. När jag fick etterslaget (det var så han kallade det när jag tvärtjurade ihop och vrålade inne hos mig), så tog jag redan i tidig ålder min Putte och min kudde och så gick jag in till honom och bodde där en natt eller så. De var alltid hemma, han och hans handikappade fru och de hade pool. Det finns inte en unge som vuxit upp i det området som inte har badat i den där poolen.
Idag skulle han ha fyllt år. Jag är osäker på antalet, men det spelar inte så stor roll. Den sjunde i sjunde skulle han firas.
Grattis! Jag minns dig med så stor värme och glädje. Du saknas och jag önskar Mini någon som du i sitt liv. Jag önskar alla någon som du i sina liv.
On/off
Min systerdotter sa i 6-årsåldern:
"Åh, min hjärna är så jobbig! Den bara tänker och tänker och går inte att stänga av!!"
Ibland hamnar jag i en massa negativa tankespiraler och oj vad jag håller med henne då. Dumma hjärna!
Fast vänta nu, är inte det också en negativ tanke? Aaargh!
"Åh, min hjärna är så jobbig! Den bara tänker och tänker och går inte att stänga av!!"
Ibland hamnar jag i en massa negativa tankespiraler och oj vad jag håller med henne då. Dumma hjärna!
Fast vänta nu, är inte det också en negativ tanke? Aaargh!
tisdag 6 juli 2010
Knak
Ligger i soffan och känner Mini gymnastisera på insidan. Tittar ner och inser hur stor min mage blivit. Det känns som att den blivit enorm över dan.
Idag har det gått 200 dagar. 80 dagar kvar. Undra just hur stor jag kommer att bli?!!
Salt
När BM sa åt mig att äta mer salt mat, visst menade hon en påse balsamvinägerchips då? Jag hoppas det i alla fall, för det är vad jag har satt i mig. Mums!
Vätska
Recept för att motverka yrselattacker:
Salt, druvsocker och vätska
Kan meddela att om jag dricker mer vätska så kommer jag att bosätta mig på en toastol resten av den här graviditeten!
Salt, druvsocker och vätska
Kan meddela att om jag dricker mer vätska så kommer jag att bosätta mig på en toastol resten av den här graviditeten!
Växthuseffekt?
Jag har börjat drabbas av yrsel. Rätt vad det är så flimrar det för ögonen och jag måste sätta mig ner. Det kan komma lite när som helst och jag vet inte riktigt vad som krävs för att jag ska kunna häva det. Efteråt får jag grym huvudvärk.
Jag fick det tidigare idag. Försökte med vatten och banan och liggande ställning. Sen blev jag grymt sugen på hamburgare från McDonalds, så jag övervägde trafikfaran och bestämde mig för att det var okej att köra och tog en drive through på vägen till kontoret. Just nu lever jag efter principen, vill jag äta det tillräckligt mycket, så gör jag det ÄVEN om det är onyttigt. Mini sprallar lyckligt i ACn i bilen.
Sen tog jag en fika med bästa M här på kontoret. Sitter nu vid skrivbordet på jobbet i en svag bris från fönstret. Just nu känns det som att min mage håller på att spricka på höger sida. Det är sjukt obehagligt.
Har ringt BM för att diskutera yrselattackerna, om inte magen lättar snart så finns det risk för att jag behöver diskutera sprucken midja också. Allt medan Mini hoppar jämfota i vänster ljumske. Vad är det här? Har värmen skapat växthuseffekt för min mage?!
Jag fick det tidigare idag. Försökte med vatten och banan och liggande ställning. Sen blev jag grymt sugen på hamburgare från McDonalds, så jag övervägde trafikfaran och bestämde mig för att det var okej att köra och tog en drive through på vägen till kontoret. Just nu lever jag efter principen, vill jag äta det tillräckligt mycket, så gör jag det ÄVEN om det är onyttigt. Mini sprallar lyckligt i ACn i bilen.
Sen tog jag en fika med bästa M här på kontoret. Sitter nu vid skrivbordet på jobbet i en svag bris från fönstret. Just nu känns det som att min mage håller på att spricka på höger sida. Det är sjukt obehagligt.
Har ringt BM för att diskutera yrselattackerna, om inte magen lättar snart så finns det risk för att jag behöver diskutera sprucken midja också. Allt medan Mini hoppar jämfota i vänster ljumske. Vad är det här? Har värmen skapat växthuseffekt för min mage?!
måndag 5 juli 2010
När börjar det?
Idag träffade jag vår kvinnliga VD. Vi pratade om lite allt möjligt. Så frågade hon när jag går på mammaledighet.
Det är en lite diskuterad fråga. Jag sökte föräldraledighet från beräknat förlossningsdatum. Det finns de som tycker att jag ska vara ledig lite innan. Själv är jag kluven. Föräldrapenningen täcker inte upp särskilt mycket av min inkomst, så jag kommer att vara ledig ett år. Inte mer. Så helst vill jag inte ta några dagar innan.
Jag sa till min VD att jag tänkt jobba fram till förlossning, men att jag nu är osäker. Varpå hon svarar: Spara dina dagar och gör minsta möjliga sista tiden på jobbet.
Så var det problemet löst!
Det är en lite diskuterad fråga. Jag sökte föräldraledighet från beräknat förlossningsdatum. Det finns de som tycker att jag ska vara ledig lite innan. Själv är jag kluven. Föräldrapenningen täcker inte upp särskilt mycket av min inkomst, så jag kommer att vara ledig ett år. Inte mer. Så helst vill jag inte ta några dagar innan.
Jag sa till min VD att jag tänkt jobba fram till förlossning, men att jag nu är osäker. Varpå hon svarar: Spara dina dagar och gör minsta möjliga sista tiden på jobbet.
Så var det problemet löst!
Sömn
Igår gjorde jag i princip ingenting. Däckade tidigt, sov som en stock. Sov lite för länge. Sen till jobbet, lugnt på jobbet, tidigt hem. Släppa P på stationen sen köra hem, för att däcka i sängen. Klockan var då 17.15. 2,5 h senare hasade jag mig ur sängen. Av hunger. Mat och nu soffan, där jag ser på CSI. Men nu funderar jag allvarligt på att gå och sova igen. Hur mycket kan man sova egentligen? Betyder det här att jag blivit av med min sömnlöshet?
Vem är du? Vem är jag?
Det är tur att de säger att allt är normalt när det kommer till graviditet. Min kompis, som ligger några veckor före mig, berättade att det kan gå två till tre dagar utan att hon känner sin bebis röra sig. Själv blir jag orolig om det går flera timmar.
Nyss vaknade jag av att Mini hoppade jämfota på min ena sida och nu känns det som att h*n utforskar insidan av livmodern med händerna och armbågarna. Igår kväll hade Mini disco och när jag åt middag så roade h*n sig kungligt med att pilla där jag är kittlig så att jag satt och hoppade vid matbordet.
Jag misstänker att det är en vild bebis. En kaxig typ, som tar plats, som kommer till mig. Just nu är det rätt mysigt. Kanske inte att bli väckt, men att ha kontakt. Min kompis verkade nöjd med sin kontakt.
Jag är så nyfiken på vad det är för små personligheter som intagit våra kroppar. Snart snart får vi träffa hennes.
Och sen är det dags att få träffa Mini!
Nyss vaknade jag av att Mini hoppade jämfota på min ena sida och nu känns det som att h*n utforskar insidan av livmodern med händerna och armbågarna. Igår kväll hade Mini disco och när jag åt middag så roade h*n sig kungligt med att pilla där jag är kittlig så att jag satt och hoppade vid matbordet.
Jag misstänker att det är en vild bebis. En kaxig typ, som tar plats, som kommer till mig. Just nu är det rätt mysigt. Kanske inte att bli väckt, men att ha kontakt. Min kompis verkade nöjd med sin kontakt.
Jag är så nyfiken på vad det är för små personligheter som intagit våra kroppar. Snart snart får vi träffa hennes.
Och sen är det dags att få träffa Mini!
söndag 4 juli 2010
Gamla pojkvänner
Genom åren har jag haft en del relationer. En del längre, men också kortare så klart. Jag har tagit några rejäla smällar. Män som bedragit mig, som haft mig som andra kvinnan. Män som haft mig som trofé, eller som krävt att jag ska leva upp till deras fantasi om en kvinna. På ett mindre konstruktivt sätt.
Men den som är utan skuld ska kasta första stenen. Jag har inte helller alltid varit en duvunge. Det kan jag erkänna.
Min vän P, som är här på besök, brukar säga att jag är relationsfobiker. Det innebär att så snart någon visar äkta intresse och känslor för mig, så lägger jag instinktivt benen på ryggen och drar snabbare än en avlöning. Jag kan se ett visst sånt mönster.
Jag misstänker också att det delvis är därför Glitter är kvar i mitt liv. Inte bara att han kompletterar så bra och är så ljuvlig på alla andra sätt. Det finns inga krav. Vi njuter, uppskattar och tycker om varandra som det är. Jag får sakna honom. Sedan får jag njuta av honom. Samtidigt som jag vill ha mer så är jag faktiskt väldigt nöjd som det är också.
I veckan som gick sprang P och jag på en gammal pojkvän till mig. E.
E kom in i mitt liv efter stora jobbiga separationen. Jag hade sökt bekräftelse hos pojkar som var betydligt yngre än jag. De var där runt mig och jag skäms lite över hur jag utnyttjade deras uppvaktning för att slicka mina sår, men så var det.
Jag träffade E just som jag bestämt mig för att det fick vara nog med de unga söta pojkarna (de var inte riktigt på samma plats i livet som jag). Han var charmig och duktig. Smart. Jag har alltid fallit för charm och intelligens. Han var också yngre än de andra. Jag bestämde mig för att inte ge efter och så började ett halvårs intensiv uppvaktning från E.
Som en droppe som urholkar en sten bröts mitt motstånd ner och den söte charmören fick en plats i mitt hjärta.
Vi hade det relativt bra, men så betedde han sig katastrofalt illa på en familjetillställning. Jag märkte också att han notoriskt undvek allt som kunde vara en konflikt med mig. Jag behöver få diskutera, möta motstånd och få bekräftelse på att båda är kvar efter en dust för att känna mig trygg.
Jag tappade lusten till honom. Tappade tron på relationen och efter nästan två intensiva år gjorde jag slut. Jag minns hur han pratade om att bo tillsammans och hur jag fick panik av bara tanken.
Åren gick. Jag träffade och lämnade två av de större skitstövlarna i mitt liv. Åkte till Afrika, kom hem. Lärde mig att E träffat en annan och flyttat till Stockholm under tiden. Bra så.
Jag letade efter pappan till mina efterlängtade barn. Utan större framgång. E flyttade tillbaka till Malmö, med flickvännen. Jag började mina tankar och försök att bli gravid på egen hand. E fick en son. Men vi umgås inte, så det behövde jag inte känna så stort sting i självförtroendet av, även om jag uppenbarligen haft fel där för en sisådär 7 år sen.
Så sprang vi på varandra på en lunch. Jag var ute med en kund och han kom fram och hälsade. Det var ett mycket märkligt möte. Stämningen var så laddad att inte ens kunden undgick det.
Han föreslog att vi skulle ses. "Visst" sa jag, som man säger och tänkte nej nej. Jag orkar inte höra hans familjelycka mitt min kamp att acceptera hur jag själv bestämt mig för att gå tillväga.
Han tog kontakt efter kontakt. Jag undvek. Så i veckan sprang jag, tillsammans med P, rakt in i deras familjelycka på ICA. Jag fick träffa både son och sambo. Och där och då bestämdes att vi ska äta lunch tillsammans på onsdag.
Samtidigt som jag är så klar över varför jag valde bort honom, känns det otroligt tufft att sitta ner och prata med honom. Giv mig styrka att överleva det.
Men den som är utan skuld ska kasta första stenen. Jag har inte helller alltid varit en duvunge. Det kan jag erkänna.
Min vän P, som är här på besök, brukar säga att jag är relationsfobiker. Det innebär att så snart någon visar äkta intresse och känslor för mig, så lägger jag instinktivt benen på ryggen och drar snabbare än en avlöning. Jag kan se ett visst sånt mönster.
Jag misstänker också att det delvis är därför Glitter är kvar i mitt liv. Inte bara att han kompletterar så bra och är så ljuvlig på alla andra sätt. Det finns inga krav. Vi njuter, uppskattar och tycker om varandra som det är. Jag får sakna honom. Sedan får jag njuta av honom. Samtidigt som jag vill ha mer så är jag faktiskt väldigt nöjd som det är också.
I veckan som gick sprang P och jag på en gammal pojkvän till mig. E.
E kom in i mitt liv efter stora jobbiga separationen. Jag hade sökt bekräftelse hos pojkar som var betydligt yngre än jag. De var där runt mig och jag skäms lite över hur jag utnyttjade deras uppvaktning för att slicka mina sår, men så var det.
Jag träffade E just som jag bestämt mig för att det fick vara nog med de unga söta pojkarna (de var inte riktigt på samma plats i livet som jag). Han var charmig och duktig. Smart. Jag har alltid fallit för charm och intelligens. Han var också yngre än de andra. Jag bestämde mig för att inte ge efter och så började ett halvårs intensiv uppvaktning från E.
Som en droppe som urholkar en sten bröts mitt motstånd ner och den söte charmören fick en plats i mitt hjärta.
Vi hade det relativt bra, men så betedde han sig katastrofalt illa på en familjetillställning. Jag märkte också att han notoriskt undvek allt som kunde vara en konflikt med mig. Jag behöver få diskutera, möta motstånd och få bekräftelse på att båda är kvar efter en dust för att känna mig trygg.
Jag tappade lusten till honom. Tappade tron på relationen och efter nästan två intensiva år gjorde jag slut. Jag minns hur han pratade om att bo tillsammans och hur jag fick panik av bara tanken.
Åren gick. Jag träffade och lämnade två av de större skitstövlarna i mitt liv. Åkte till Afrika, kom hem. Lärde mig att E träffat en annan och flyttat till Stockholm under tiden. Bra så.
Jag letade efter pappan till mina efterlängtade barn. Utan större framgång. E flyttade tillbaka till Malmö, med flickvännen. Jag började mina tankar och försök att bli gravid på egen hand. E fick en son. Men vi umgås inte, så det behövde jag inte känna så stort sting i självförtroendet av, även om jag uppenbarligen haft fel där för en sisådär 7 år sen.
Så sprang vi på varandra på en lunch. Jag var ute med en kund och han kom fram och hälsade. Det var ett mycket märkligt möte. Stämningen var så laddad att inte ens kunden undgick det.
Han föreslog att vi skulle ses. "Visst" sa jag, som man säger och tänkte nej nej. Jag orkar inte höra hans familjelycka mitt min kamp att acceptera hur jag själv bestämt mig för att gå tillväga.
Han tog kontakt efter kontakt. Jag undvek. Så i veckan sprang jag, tillsammans med P, rakt in i deras familjelycka på ICA. Jag fick träffa både son och sambo. Och där och då bestämdes att vi ska äta lunch tillsammans på onsdag.
Samtidigt som jag är så klar över varför jag valde bort honom, känns det otroligt tufft att sitta ner och prata med honom. Giv mig styrka att överleva det.
Gamla minnen
När jag var runt 20 hängde jag på sommarhelgerna i Arkösund. Mina vänner och min dåvarande pojkvän jobbade på hotellet och jag låg på klipporna, solade och badade på dagarna. Sedan festade vi på kvällarna. Det var en rolig tid. Vi var unga, men samtidigt faktiskt vuxna. Livet var bra, även om vi hittade på en del dumma saker. Eller kanske pga det...
Igår läste jag på Facebook att min kära systerdotter är i Arkösund den här helgen. I mina ögon är hon en liten flicka. När vi hängde i Arkösund var hon nyfödd. Nu är hon snart fyllda 20 år.
Och moster känner sig väääldigt gammal.
Igår läste jag på Facebook att min kära systerdotter är i Arkösund den här helgen. I mina ögon är hon en liten flicka. När vi hängde i Arkösund var hon nyfödd. Nu är hon snart fyllda 20 år.
Och moster känner sig väääldigt gammal.
fredag 2 juli 2010
Fix och trix
Idag är jag bortskämd. Hela helgen faktiskt! Fix och trixar-P är här och jag får datorn kopplad till både TV och stereo. Härligt! Han ordnar dessutom lite el-installationer och är allmänt pysslig. Han påstår att han snyltar, men i själva verket så känns det som att det är jag som snyltar på honom.
Härligt att ha såna vänner!
Härligt att ha såna vänner!
Inte en gång till
Som de flesta av er redan vet har den här graviditeten ställt till det med sömnen för mig. Något som vissa dagar är betydligt jobbigare än andra. Inatt var det förfärligt, så jag har avbokat förmiddagen till förmån för sängen.
När folk får veta att jag är gravid, eller bara generellt hör sig för hur det är, faller jag ibland och berättar att allt är bra, men att jag är så trött för att jag inte får sova tillräckligt.
Standardsvaret på den frågan brukar vara: "Ha ha, det är för att du ska vänja dig tills barnet kommer! DÅ kommer du att förstå vad TRÖTT är"
Vänta här nu va? På vilket sätt skulle naturen vinna på att trötta ut en förälder helt, innan han eller hon ska ta hand om sitt barn på riktigt? På vilket sätt gynnas min graviditet av att jag får sämre immunförsvar och lättare blir förkyld, samtidigt som min kropp går igenom den största förvandling en kropp kan göra?
Och är det verkligen en regel utan undantag att alla barn är vakna galet mycket om nätterna?
Men framförallt, på vilket sätt ska det få mig att må bättre att höra det när jag är så trött att jag helst vill gråta en skvätt?
När folk får veta att jag är gravid, eller bara generellt hör sig för hur det är, faller jag ibland och berättar att allt är bra, men att jag är så trött för att jag inte får sova tillräckligt.
Standardsvaret på den frågan brukar vara: "Ha ha, det är för att du ska vänja dig tills barnet kommer! DÅ kommer du att förstå vad TRÖTT är"
Vänta här nu va? På vilket sätt skulle naturen vinna på att trötta ut en förälder helt, innan han eller hon ska ta hand om sitt barn på riktigt? På vilket sätt gynnas min graviditet av att jag får sämre immunförsvar och lättare blir förkyld, samtidigt som min kropp går igenom den största förvandling en kropp kan göra?
Och är det verkligen en regel utan undantag att alla barn är vakna galet mycket om nätterna?
Men framförallt, på vilket sätt ska det få mig att må bättre att höra det när jag är så trött att jag helst vill gråta en skvätt?
torsdag 1 juli 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)