Mamma Vilja

Dagens bästa Mini

2012-01-31T23:48:00.000+01:00

Vi har köpt ny badkarspropp. Proppen som hör till badkaret var borta när vi flyttade in och en "diskpropps"variant fanns istället. Den har sakta men säkert luckrats upp och i helgen fick jag äntligen tag på en ny. En svart i gummi med en magnet i.

Och det gjorde Mini högst konfunderad. Att den fastnade på insidan av badkaret. Men gulligast var ändå när han försökte sätta dit badankan bredvid.

Jakten på extramormor

2012-01-31T23:43:00.001+01:00

Mail till PRO och SPF har inte gett utdelning, så idag har jag mailat till en diakon och hoppas på snart svar. Sajten extramormor verkar inte vara vid liv. Några fler tips om var jag kan få kontakt med lämpliga kandidater till positionen?

G

2012-01-31T23:41:00.000+01:00

"Gucka" sa Mini i stolen under middagen. "Guuuuuucka!" och lilla fingret pekade mot bänken där gurkan låg. Så han fick ett par bitar till. "Mmmmm... gucka!"

Så har vi lagt G-ord till listan på alla ord på B. Ja och "tacktor" då. Inte att förglömma. Eller "hallååå" och "hejdåå".

Semla

2012-01-30T23:07:00.001+01:00

Slurp sa det, så var Minis första semla ett minne blott...

Hjältinna

2012-01-30T10:42:00.004+01:00

Jag vet att de menar väl. Att orden sägs med vördnad, men jesus vad jag blir provocerad när ensamstående föräldrar beskrivs som hjältar, starka och duktiga. Det får mig att framstå som ett offer på något märkligt sätt. Som att mitt liv är så TUNGT och tufft.

Och visst är det så att mitt liv kanske inte är det lättaste just nu. Men det vill jag bara tala om att det är inte Mini som gör det tufft och tungt, snarare tvärtom. Utan Mini hade min tillvaro (antagligen) på riktigt varit det. Det som gör mitt liv tufft och tungt just nu är delvis årstiden, delvis min jobbsituation, men framförallt så är det den svenska sjukvården.

Att jag är ensamstående, att Mini tar mycket av min tid har INGENTING med det att göra.
Basta.

Nej, jag är inte någon hjältinna. Jag är en alldeles vanlig mamma. Så det så.

PS. Det går bra att länka till det här inlägget när jag klagar på att det är tungt att vara ensamstående i framtiden. DS.

Ilsk!

2012-01-28T19:15:00.001+01:00

Mini är en liten gullunge för det allra mesta. Han flirtar, flinar, glittrar med ögonen, pratar, dansar och är allmänt gullig. Det är omöjligt att inte tycka om honom (säger jag helt opartisk i frågan). Men på sista tiden har jag noterat något som ökar i frekvensen. Mini har humör och visar det. Får han inte precis det han vill så blir han förbannad. Han kan lägga sig på golvet och sparka med fötterna. Skrika så att han blir högröd i synen. Ilskna stora krokodiltårar rinner längs kinderna.

Jag blir lite ställd. Vad hände med gulletrollet? Buslusen? Goseungen? Och vad är det här för ett litet monster?! Att ge efter skulle vara att spä på det beteendet. Att bli arg är att tappa det. Så jag vänder bort blicken och går för det mesta. Med orden "det här tycker jag inte är okej". Lite rädd för att göra "fel" så att beteendet ökar istället för att minskar.

Min mamma brukar berätta om hur hon, när min syster fick ett sånt där utbrott inne i en leksaksaffär, härmade henne och la sig på golvet, skrek och viftade med armar och ben. Det funkade visst klockrent. Tror dock att Mini är lite för liten för en sådan metod ännu.

Frågan är nu, hur ska man hantera viljeutbrott från ettåringar egentligen? Hur gjorde/gör du?

Lite bättre

2012-01-28T19:03:00.001+01:00

Min vecka började inte på topp och havererade mer eller mindre mot slutet, bara för att hämtas upp av att ta itu med ett stort problem, få en ny dator (tack jobbet) och hämta hem bästa vännen. Så skönt! Jag har druckit mer vin än jag gjort på länge. Shoppat förnuftigt på rea och lagat supergod mat. Lördagkvällen startade med skumpa.

Plötsligt känns allt lite bättre. Se där vad god mat, gott vin, god shopping och goda vänner kan göra gott!

Edit: Ja och lite bubbel såklart!

Drömjobbet

2012-01-25T23:57:00.001+01:00

Åh, vad jag skulle vilja jobba med information inom sjukvården ur mottagarens perspektiv. Det kan bara bli bättre!

Tryggt

2012-01-25T10:04:00.001+01:00

Det är bra att barnkläder är märkta så här, eftersom barnen inte är det.

Vardagslogistiken

2012-01-24T10:43:00.002+01:00

Det var ju det här med vardagen. Hur får jag ihop allt? Litet barn och heltidsarbete. Sanningen är att det går väl sådär. Jag har konstant dåligt samvete för något. Fast det tror jag att alla föräldrar har mer eller mindre. I vilket fall så hade jag lätt panik inför jobbstarten när jag hittade N. N är 22 år och älskar barn. Har passat barn i en familj innan och jobbade nu som väktare. När vi träffades sa det klick direkt. Mini älskade N och N älskade Mini. Perfekt.

Tanken var att N skulle hämta Mini på förskolan en dag i veckan och då skulle jag kunna jobba längre, eller hitta på något bara för mig. Det blev inte riktigt så. N har hämtat Mini de dagar jag har varit i Köpenhamn hos kund. Det blev lite hackigt där i december med all VAB. Och att hitta på något bara för mig? Det kändes stressigt att göra något när man får betala 100 kr extra i timman man gör det. Dessutom längtade jag oftast ihjäl mig efter Mini och det värsta var ju när jag inte hann träffa honom alls på kvällen.

Så. I fredags passade N Mini. Det gick ju bra som vanligt. Men när vi skulle säga hejdå så berättar N att hon kommit in på lärarutbildningen. I Göteborg! Men inte nog med det. Hon flyttar idag.

Det innebär att jag plötsligt är utan barnvakt. Huvaligen!

En 16-årig tjej kom fram till mig i parken och gav mig sitt nummer för hon ville så gärna passa barn och hon tyckte att Mini var så söt. Men jag känner att 16 år är lite ungt. Är jag sjåpig då?

Nåväl. I lätt panik mailade jag till PRO igår med en förfrågan om det finns någon i föreningen som vill vara extra mor- eller farmor till Mini. Jag vill ha någon som är mer stabil i vår tillvaro. Någon som är med Mini för att hon eller han älskar barn och bara vill umgås. Någon som vill bygga en relation på riktigt med honom och såklart med mig.

Funderar på att sätta in annons i typ Hemmets Veckotidning om jag inte får napp genom PRO. Har ni andra idéer om var man kan hitta stabila och bra pensionärer i sin omgivning? Lapp på ICA?

Jag skulle

2012-01-24T06:58:00.001+01:00

Jag skulle berätta om något jag gjorde igår, men nu hör jag "bulle bulle" från sängen bredvid. Dags att rodda frukost!

KBT eller Mindfulness

2012-01-23T18:43:00.001+01:00

Ni är några som läser här som kan psykologi. KBT eller Mindfulness? Vad är skillnaden? Vilket används till vad?

Tack på förhand!

Barnvagnsrecension

2012-01-23T13:58:00.001+01:00

Inspirerad av Livets Underverk kommer här ett inlägg om mina barnvagnar.

Jag var rätt fundersam över vilken vagn jag skulle ha när jag var gravid med Mini. Till att börja med så var det ett stort steg att ens gå och titta på vagnar. Sedan var jag osäker på om jag skulle behöva en större bil eller hur jag skulle göra.

I efterhand kan jag le lite åt allt det där. Jag hade turen att i princip få en gammal Teutonia Kombivagn. Den hade liggdel, sittdel och stora luftpumpade däck. Perfekt, tänkte jag och tänkte att jag kan ha den tills jag vet vad jag vill ha för vagn.

Men den var tillräckligt bra för att jag skulle använda den länge. Visst, den var inte snyggast och den hårda insatsen var tung, men å andra sidan drar jag in vagnen i lägenheten så jag kopplade inte bort insatsen särskilt ofta. Lite tung att lyfta in i bilen var den också, men å andra sidan så lyfte jag inte in den i bilen särskilt mycket heller. I perioder var jag inne på att skaffa mig en modernare vagn, men hur jag än dividerade med mig själv så kunde jag inte försvara det. Dessutom gick vagnen som ett skepp genom all snö och slask som var förra vintern.

Så, en dag, så fick jag punktering! Ingen fara, det lagar jag till imorgon bitti, sa cykelhandlaren. Det var bara det att imorgon bitti skulle jag åka till Louisiana med vännen. Hemma stod nya Brio Race-vagnen köpt på erbjudande och väntade på att Mini skulle växa till sig. Så Mini fick åka till Louisiana i sin nya vagn. Och han älskade den! Förtjust pep han över konsten och människorna omkring sig. Han fick en helt annan kontakt med omgivningen.

Det var inte bara Mini som var förtjust, utan även mamman. Så lätt att köra. Smidig på tåg och buss. Stabil. Höj och sänkbart handtag (jag är relativt lång). Så vi fortsatte använda den tills vi åkte till sommarstugan, då vi tog med gamla Teutonian. Jag blev varnad att Mini skulle sova sämre. Att hans utveckling skulle stanna av. Talet bli försenat. Men inget av det har jag märkt (det som går att märka, hur vet jag hur han utvecklats annorlunda i en mammavänd vagn?). Väl vid sommarstugan använde vi Teutonian igen och ingen skillnad märkte jag, mer än att Mini hängde halvvägs över kanten på vagnen för att se vad som hände runt honom. Väl hemma från sommarsemestern ställdes Teutonian ner i källaren och nu är det bara Brion som gäller. Jag är så nöjd. Mini är nöjd.

Visst drar jag ibland vagnen konstigt så att jag går bredvid vagnen och pratar med Mini. Och visst leker vi lekar som går ut på att klappa varandra i händerna så att vi har kontakt. Och visst händer det att Mini tittar upp och kollar att jag är med. Men jag tror att ingen är nöjdare än Mini över att kunna peka ut och berätta om världen runt sig än han, eller klappa hundar som kommer fram med sina ägare efter att Mini glatt tjoat efter dem.

Jag är glad att jag inte lade tusenlappar på första vagnen och jag är mycket nöjd med vår Brio Race.

Som trolleri fast bättre

2012-01-23T13:12:00.003+01:00

Igår var vi hemma hos vännen med dottern som är halvåret yngre än Mini. Mini var inte helt förtjust, trots att lilla H är så söt som socker. Han är van vid att umgås med barn som är lite äldre än han är. Inte yngre. Så när lilla H blev intresserad och kastade sig över det Mini höll på med så blev han frustrerad och ställde sig och skrek rakt ut. Åh lilla palt!

Lilla Hs mamma blev helt rörd när Mini sa boll, bil och bulle.

Förtjust var dock lilla H. Oj, hennes ögon glittrade när hon såg Mini. Hade hon kunnat hade hon nog ätit upp honom helst. Men framförallt så inspirerades hon och rätt vad det var så spankulerade hon fram över golvet!

Och då då blev Minis mamma också rörd. Tänk att dessa två små individer de har jag varit med om från första början. Tanken och drömmen om dem, till steget att åka till kliniken. Minus och missfall. Till plus, graviditeter, genom födsel. De här två som nu formar sina jag.

Det är magi.

Kärlek

2012-01-23T00:02:00.001+01:00

Tänk att man kan älska någon så mycket att man saknar dem, när man ser dem sova.

Pust

2012-01-22T12:12:00.001+01:00

Jag planerar allt jag ska göra när Mini somnat. Roddar runt där vid lunch- och kvällskvisten. Det och det och det... Tänker hur effektiv jag kommer att vara så snart barnet knoppat in.

Men det blir aldrig så, för så fort friden lagt sig lägger jag upp fötterna en stund. Så skönt!

Nej, dags att ta itu med köket och kanske en dusch. Vad gör du när du får chansen?

B

2012-01-21T23:58:00.001+01:00

Beep beep
Boll
Bil
Brum
Bebbe
Bulle
Barbapappa

Ord på B som Mini slänger sig med!

Beep beep

2012-01-21T23:39:00.001+01:00

Vi har en flaskvärmare, men ingen micro. Flaskvärmaren tar någon minut, men är toppen. Den står snällt och blinkar när jag preparerar kaffebryggaren på morgonen. Beep beep säger den när den är klar.

Beep beep säger Mini och pekar exalterat på den innan han springer in till soffmyset på kvällen.

Inatt vaknade jag halv fyra av att Mini stod i sängen och ynkligt sa: beep beep

Lilla bus vaknade hungrig! Klart att han fick beep beep då.

Vardagsmotion

2012-01-19T19:09:00.001+01:00

Idag stod jag inför ett logistiskt dilemma. Lite för överlastad mamma och 14 kg ettåring, samt en trappa.

"Ingen fara mamma!", sa Mini och klättrade upp för trappan som om han aldrig gjort annat.

Gullungen är ju riktigt hjälpsam!

Musik

2012-01-19T14:30:00.001+01:00

Mini har börjat sjunga. Det är så sött. Och han dansar när det spelas röjig musik. Han har till och med dansat till mammasång. Det är så härligt att se.

Idag sitter jag på kontoret och jobbar. Lite lätt pysseljobb och för att hålla koncentrationen (vilket är nästan omöjligt) sitter jag med mina gamla Afrikahörlurar på mig och spelar musik på Spotify. Har följt en radda rekommenderade artister runt Spotify för att till slut hamna på min käre vän Timo. Timo Räisänen följde mig på alla försökartripperna i Köpenhamn. Ja, jag spelade honom i bilen på väg till och från jobbet och kliniken. Sjöng med HÖGT i bilen. Jag älskar att sjunga.

Så när Timo drar igång på Spotify, då drabbas även jag av musikens makt. Inte så att jag ställer mig upp och dansar på kontoret (inte säker på att min kollega skulle uppskatta det), men på det viset att samma förväntansfulla känsla som jag hade då sprider sig i kroppen. Sen följer känslan av när jag gjorde det positiva testet följt av minnet av det där första ultraljudet. Att berätta. Första bilderna.

Tack Timo.

Och så inser jag att jag måste sluta lyssna på enbart P3-skval hemma. Jag måste återerövra mitt musikintresse. Visa Mini dörren till musikens fantastiska värld. Och kanske få mitt hängiga inre att vända uppåt.

Nej, nu ska här spelas Depeche. Det är Minis första livekonsert. Visserligen i typ vecka 6, men ändå.

Vilken musik gör dig glad?

Tips för dig med en ettåring!

2012-01-18T12:17:00.001+01:00

Ni är ju ett gäng mammor med något yngre barn än Mini som läser här. Kom på mig själv med att sitta och tänka på saker jag gör som kanske är till nytta för andra att läsa. Saker som underlättar vardagen för en ensamstående mamma, eller tja, det kan nog underlätta för alla föräldrar rent generellt.

1. Sluta bära
Att dra runt på barnet sliter på kroppen. Jag har förvisso aldrig varit så armstark som jag är nu och jag har förvisso inga problem med ryggen, men vad livet blir lättare om man slutar att bära på barnet av bara gammal ohejdad vana. Mini får gå så mycket han bara kan och jag uppmuntrar honom mycket att röra sig själv istället för att hänga på mig. Det kan vara rätt frustrerande. Särskilt med ett barn som gärna springer åt helt motsatt håll när man säger "kom!", men jag tänker att det betalar sig i längden.

Mini går duktigt själv in på förskolan. Han halvspringer till soffan när det är dags för kvällsvällingsmys. Han går själv in till sovrummet när det är nattningsdags och själv ut till köket när det är frukost. Han springer dock glatt åt andra hållet när jag har en torr blöja och tvättlappar i handen, eller tandborsten.

2. Hjälpa till att stänga
Oj, vad det är roligt att öppna lådor och skåp och utforska, men det är inte alltid det mest praktiska med en liten utforskare. För att inte tala om de vredesutbrott som kommer när mamma stänger möjligheten för de där utforskningarna.

Så jag lärde Mini att stänga. Nu blir han inte vansinnig när jag stänger diskmaskinen t ex, utan tar med viktig min tag i handtaget och kämpar med luckan tills den stängs. Skåpsluckan framför soporna är han notorisk med att stänga. Jag behöver inte ens be honom. Det bästa är nog känslan av att vara stor och bra som han förmedlar när han får hjälpa till.

3. Boosta det som kan bli problem
Minis säng är bara sååååå mysig. Nezerildropparna är ju bara sååååå bra. Tandkrämstuben med Bamse i princip helig. Vantarna såååå sköna.

Ibland slår dock boostningen över. Mini älskar sina skor så mycket att han brukar pyssla och plocka med dem och mer än en gång har jag kommit på honom med att gå runt och krama en sko eller två...

4. Snutte
Mini har en fin filt som snutte. Den är oslagbar som tröstare. Främst på förskolan och om det är någon annan som passar honom. Jag hade ingen riktig uppfattning om den gjorde skillnad, men förskolepersonalen har berättat om hur oslagbar den är för att få honom lugn och trygg.

5. Maten
Ja, ni vet ju. Mini äter som en liten häst. Fast det är numera en sanning med modifikation, för lilla Bus har blivit petig och äter inte längre allt som ställs framför honom och mata och truga är bara att glömma.

Det är lätt att bli frustrerad över det. Bara släpp. Jag sätter Mini i sin stol. Ställer maten framför. Hjälper till med att putta mat på rätt plats. Hälla upp dricka och sånt, men i övrigt så gör jag ingenting. Och Mini växer, sover och får faktiskt i sig mat även om det tar en mindre evighet och mycket landar på golvet allt som oftast. Jag uppmuntrar honom när det går bra och ignorerar när det inte gör det (ja om han inte katapulterar mat eller bara grisar för att provocera). Jag vägrar att göra mat till en fajt och jag vägrar ta illa upp.

Ja, det där var mina fem bästa tips just nu. Hoppas att någon kan ha nytta av dem!

Det finns ju deodorant

2012-01-18T11:16:00.000+01:00

Varje morgon. Vakna. Morgonmys. Välling. Frukost. Påklädning. Tandborstning. Mammapåklädning. Väskpackande.

Sen liten jagalek eftersom någon (inte jag) tror att ordet "kom" betyder jagalek genom lägenheten. Påklädning i hallen. Påklädning av mamman. Jagalek efter påklädd unge. Väskhängning på mamman. Få busbebis att gå ut genom dörren och inte trilla nerför trappan.

Lika svettigt varje morgon.

Ändå, hur kan man inte älska vällingmys. Bokläsning. Få benkramar ihop med mascaramålning.
Synen av våra packade väskor. Värt varenda svettdroppe.

Får jag gå från bordet?

2012-01-17T17:23:00.001+01:00

Att äta mat ihop med Mini testar tålamodet. Det tar lååång tid nu och inte får mamma hjälpa till.

Men vad gör det. Om några år kommer jag önska att han satt kvar längre.

Statistik

2012-01-17T15:40:00.000+01:00

Hittade bloggstatistiken och vilka sökord som leder till min blogg. Hoppas att ni tre som sökte på "mini snus" inte blev alltför besvikna.

Slappemamma

2012-01-17T10:28:00.000+01:00

Igår satt jag hemma och jobbade. Det är en lyx med mitt jobb. Jag kan göra det utan att någon ifrågasätter det. Det är lite trist dock, för jag har inga direkta kollegor att jobba ihop med. Så det finns för- och nackdelar.

En av fördelarna är att det innebär att jag kan sitta i mysisar och jobba. Utan smink. Såååå skönt att slippa piffa sig. En annan är att man kan boka tvättstugan en sketen måndagförmiddag och slippa ettåringen i släptåg. En annan är att då kan ettåringen och mamman göra roligare saker än tvätta tillsammans. Tja, fast nu råkar Mini tycka att tvättstugan är superkul. Speciellt att springa i gången i källaren.

Nåväl. Vid hämtningsdags igår så satt jag således osminkad i mysisarna och insåg att jag plötsligt hade lite bråttom. På med lekplatsjackan (den som lätt kan bli skitig och lätt bli ren igen och som håller värmen även om man står i princip blick stilla och det blåser ute). En snabb koll i hallspegeln och jag inser att mysisarnas rosa band på benet matchar jackans rosa dragkedjor.

Så fint (obs ironi). Så inte jag. Men va sjutton. Det fick kanske folk att fokusera på annat än det glåmiga ansiktet som stack upp ovanför jackan.

Vardag

2012-01-17T10:06:00.000+01:00

Minis och min vardag är efterfrågad. Ja, det är ju den som oftast beskrivs här, men just det här med vardag är lite annorlunda just nu. För det som någonstans har varit min mardröm, ni vet det där som bara inte får hända, hände i förra veckan. I ett långt tråkigt följetångsefterspel efter förlossningen så fick jag i förra veckan av en läkare veta att jag har en lätt depression. Det är kanske i sig inte så konstigt (jag orkar inte berätta allt som har hänt). Många bäckar små ligger i en liten hög och snurrar runt i mitt huvud. Varv efter varv. Det jobbiga är att det är så otroligt lätt att gå ner sig i det. Visst har jag varit deppig förut, eller snarare gått igenom kriser förut, men det här är något annat. Det är som att någon har lagt ett stort lock över tillvaron och inte nog med det, han eller hon passade på att hälla sirap under eländet också. Så jag går runt i ett grått töcken och har svårt att fokusera riktigt. Att få något gjort riktigt. Allt tar en evighet (och då är jag inte ett effektivitetsunder från början ska ni veta).

Nåväl. Det fina i kråksången är att jag får hjälp att ta mig ur det. Jag får hjälp med de där småbäckarna också. Så jag är inte jätteorolig för min egen psykiska hälsa precis. Det otäcka är väl att det egentligen inte krävs särskilt mycket för att tillvaron ska tilta.

Och lite annat fint är att stöd kommer från oväntade håll när det är så här. Ja, väntade också såklart.

Det finaste i kråksången är att jag trots att det är så här ändå kan känna total lycka och glädje. Japp, ni gissar rätt. Det är Mini som får mamma att skratta, fungera och njuta av tillvaron. Trots allt det där andra dystra, jobbiga, tunga. Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. 86 cm ren glädjespridare!

Tråkig?

2012-01-16T10:01:00.000+01:00

Det händer inte så mycket i mitt liv. Eller snarare så här, det som händer är inget jag kan skriva om här riktigt. Irriterande va? Trots detta har jag c:a 150 träffar i räknaren om dagen. Det tycker jag är en bra siffra, men jag får så sällan kommentarer!

Så kära söta ni. En sån här grå måndagsmorgon. Vad vill ni läsa om i bloggen? Frågor? Funderingar? Eller bara en liten presentation kanske?

Nam nam

2012-01-15T19:47:00.005+01:00

Äntligen vet jag vad jag kan använda djungeldessert till!

Kilimanjaro

2012-01-15T12:13:00.000+01:00

Jag har en 50-talsfåtölj jag ärvt av mormor i vardagsrummet. Mini gillar den. Brukar hänga där och vill att jag lyfter upp honom i den. Sen sitter han nöjd där en stund.

Jag älskar också den där fåtöljen. Inte bara för att den minner mig om älskade mormor, utan också för att den är så grymt skön.

Idag blev det helt tyst runt Mini. Det är ett dåligt tecken. Det brukar betyda att han gör något han absolut inte får. Snabba mammasteg i hallen, bara för att upptäcka att Mini klättrat upp själv och satt sig i fåtöljen. Lyckan lyste i ögonen.

Efter en stund kom han ut till mig i köket, för att snart försvinna igen. Till fåtöljen. Minis Kilimanjaro. Numera bestiget!

Meny

2012-01-14T16:27:00.001+01:00

1 st kycklingfilé
2 st potatis
sås
sallad

1 apelsin

Mini äter lika mycket som sin mamma. JAG är lika förvånad varje gång!

Hemma

2012-01-14T14:16:00.002+01:00

Titta vem som hittat hem.

Äktenskap

2012-01-14T13:48:00.001+01:00

Det låter kanske absurdt med tanke på min livssituation, men en dag vill jag gifta mig.

Va?!, sa bästa O, vill du ha en perfekt dag i vitt? Dagdrömmer du om det?!!

Men nej, det är inte det jag drömmer om. Jag drömmer om själva äktenskapet. Säkert förskönat, men ändå. Drömmar om att någon annan tar ut soppåsen, passar Mini, bäddar sängen. Men också någon att planera semestern med, kompromissa om tapet, få en kram av, irritera mig på och få och få bli stöttad av.

Jag behöver varken kyrka eller vita kläder för det, men två ringar på vänster hand vill jag allt ha.

Vad dagdrömmer du om?

Förvånande

2012-01-13T07:07:00.001+01:00

Brandstationen har flyttat in bredvid mitt badkar.

Det här med håret

2012-01-12T22:34:00.001+01:00

Idag var Mini helt klädd i olika blå nyanser. Det händer sällan, men idag blev det så.

När jag kom till förskolan hade han toppat det hela med blått hår. (Kanske något för Stjärna, Livrädd?)

Han var enda ungen med färg i håret och verkade rätt stolt. Coolt tyckte jag.

Tills han kom hem och såg sig i spegeln. Mer snopen och fascinerad unge får man leta efter!

Kvalitet

2012-01-12T13:10:00.001+01:00

Vissa dagar känns som att de inte håller lika hög standard som andra dagar. Dagar som är fyllda av tråkigheter. Dagar som känns så här:

Så här såg starten av min dag ut. Vad som inte syns på bilden är att det blåser halv storm och duggar lite. Lite senare satt jag på min cykel, då duggade det inte längre. Då regnade det. Som ni förstår så sjönk kvaliteten på min dag ytterligare då. I cykelturen hade jag ett stopp och fick besked som inte var så roliga. Vissa saker skriver jag inte här. Det är en av dem. Riktigt pissigt var det faktiskt.

Så jag satte mig på cykeln och så bestämde jag mig för att resten av min dag skulle bli lite bättre. Så efter att ha stretat genom regn och rusk sitter jag äntligen parkerad vid matbordet som nu ser ut så här:

Ja, det är min inte helt näringsriktiga lunch ni ser, men ärligt talat så bryr jag mig inte om näringshalt. I det här läget är det njutnings- och lyckohalt som räknas.

Sittandes här så läste jag Ulrikas kommentar här. Det gjorde mig genast lite gladare. Så, nu vänder vi den här dagen. Bara uppåt från den här stunden tycker jag!

Edit: Glömde berätta att om man nu måste väcka en ettåring på morgonen så är det bästa alternativet att killa honom på ryggen. Då fnissar han sig nämligen till vaken. Obetalbart!

Söta sömn

2012-01-11T23:55:00.001+01:00

Jag älskar Mini. Alla påhitt, goset, skrattet, pratet, rörelserna, glittret. Jag älskar temperamentet, viljan, kladdet också. Blöjorna, buset med att springa när han inser att det är byte på gång. De små knubbiga axlarna åker upp, ögonen tänds och han springer glädjepipande sicksack över golvet.

Men ändå finns det inget finare att se än barnet sova. Trygg, harmonisk och avslappnad.

Jag blir aldrig mätt på det.

UFO

2012-01-11T12:07:00.000+01:00

Sitter på jobbet. Fiffilurar med arbetsuppgifterna, men det enda jag tänker på är Mini. Jag gör det jag måste, men inte mer. Känner mig lite som ett jobb-UFO. Ska det vara så här nu? Kommer jag aldrig att vara helt passionerad för jobbet igen? Eller är det så att jag behöver byta jobb?

Hur har ni haft det? Några erfarenheter?

Efterlysning

2012-01-10T18:37:00.001+01:00

Fisken till knopp-pusslet. Liten alert firre. Antagligen tillhörande gruppen plattfiskar efterlyses. Försvunnen sedan en vecka tillbaka.

Favorit

2012-01-10T13:40:00.000+01:00

Mini är ju stora killen nuförtiden. Jag märker det på flera sätt. Han kan t ex skaka på huvudet när han inte vill något. Ibland får jag skylla mig själv att jag frågar. "Vill du komma och ta på dig overallen?" och ett skakande huvud försvinner i fjärran.

"Vill du ha den här mackan (som mamma stått och brett speciellt till dig)?" skakande huvud, följt av att mamma lägger mackan på Minis plats i alla fall, följt av att mackan landar på golvet ofelbart med smöret neråt. Följt av en djup suck från mamman.

Mini väljer själv en hel del saker. Vilken bok som ska läsas. Vilket gosedjur som ska pussas och kramas (lilla kissekatten är en favorit för tillfället). Han älskar t ex apelsiner och kan förtjust peka på skålen där de ligger, eller i riktningen där han vet att skålen är och tjoa "Bappe BAPPE!"

Får han välja äter han nog det helst av allt. Om man räknar bort kanelbullarna jag bakade i lördags. De går före allt. Apelsiner som välling.

Nappar har Mini ett gäng. De roliga tenderar att försvinna, så nu har vi en märklig gråblå-skala på alla nappar som är kvar. Förutom en rosa med flamingos på. Den är min favorit bland napparna.

Minis favorit är en blå med val och en pippi. Åh, han ligger och tittar förälskat på den där bilden. vrider och vänder på nappen och säger förtjust "pippi!" och tittar stolt på mig.

Min favorit framför allt annat? Ja men självklart är det ju Mini!

Morgontrött

2012-01-10T07:30:00.002+01:00

Jag är ingen morgonmänniska precis, men nya trenden här är att jag lyssnar på mitt snarkande lilla barn medan jag drar mig i sängen på morgonen. Klockan är halv åtta! Ska inte småbarn vara morgonpigga? Hur kommer det att bli i tonåren?

Edit: 08.20 vaknade han. Jisses amalia vad han kan sova! Igår somnade han strax före 19.

Kreativitet

2012-01-09T22:55:00.001+01:00

För länge länge sedan var jag illustratör. Många många år sedan jag närmade mig block och penna. Rätt förfrågan fick igång mig och trots att jag är ringrostig njuter jag av det.

Fadder

2012-01-09T15:09:00.000+01:00

Jag sitter och äter en sen lunch när det dunsar till på hallmattan. Det är ett brev från SOS Barnbyar och en uppföljning på mitt fadderbarn. Sedan jag kom hem från Sudan har jag sponsrat ett barn, Eric, som bor i Elfenbenskusten. Idag är han 11 år gammal. Han ler på bilden och brevet beskriver hur han har gjort framsteg senaste halvåret.

Och jag min blödiga typ, bryter ihop och gråter lite. Fina Eric! Och fina alla de där barnen jag fick se i ögonen bara för att inte kunna göra något för dem direkt, när jag var i Afrika.

Vill du också bli fadder så kan du bli det här

Ingvars gåva till kräkbebismamman

2012-01-09T14:48:00.000+01:00

Här ligger de i en ~~snygg~~ trave. De där små frottéhanddukarna från IKEA som gick åt som smör i solsken under kräkbebisdagarna. Då när jag konstant var fläckig. När barnet kräktes så fort han bara fick rent och torrt på sig. När jag konstant luktade lite svagt av kräks. Bebiskräks förvisso, men i alla fall. Det höll på att driva mig till vansinne. Jag stod inte ut med det. På slutet höll jag på att slita mitt hår.

Men så tog det slut. Det är bara det att jag minns inte riktigt när det hände. Det bara gjorde det.

Inget mer bebiskräks. Kvar ligger frottétrasorna och påminner om en annan tid. Visst saknar jag bebisgoset, men kräkset, nej tack. Så nu tar jag en liten stund här och känner tacksamhet över att just den perioden är förbi. Och för dig som läser just nu, med en svag doft av uppkastat tillägg från tröjan. Det går över. Det gör faktiskt det.

Bästa ljudet

2012-01-08T14:57:00.001+01:00

Jag kan inte bestämma mig för vilket ljud som är bäst.

Det försynta "Mamma?" som kom från Minis säng imorse.

De porlande skratten från Mini och kompisen K när de busade runt här hemma idag. Lekte själva och njöt av det.

Eller tystnaden som nu sänkt sig, endast störd av en svagt brummande diskmaskin (halleluja) och snusningarna från spjälsängen.

Bullmamma

2012-01-07T21:39:00.001+01:00

Ibland slår det till. Idag drabbades jag av bullmammasyndromet och ett tu tre låg ett femtiotal såna här under en duk i köket.

För- & nackdelar med regn

2012-01-07T18:42:00.001+01:00

Nackdel: mamma vill inte gå ut när det regnar

Fördel: roliga vattenpölar när man väl får gå ut!

I lådan!

2012-01-07T18:37:00.001+01:00

Idag tog Mini på sig pajformen och vägrade att ta av sig den.

Vadå, sa Mini, man måste väl inte vara precis som alla andra heller?! Tänk utanför boxen mamma!
Sen spatserade han runt med formen om halsen som att det var världens mest naturliga grej.

Och såklart Mini är det du som ska påminna mig om att boxen inte är eftersträvansvärd i sig.

Vem kan vara deppig i sällskap med dig? Inte den här mamman i alla fall. Ljuvliga unge.

Ekvation

2012-01-06T23:24:00.001+01:00

VAB-lön - hysterisk räkningshög = minus-på-kontot-innan-månaden-startat + lyckliga par på lekplatsen - man + kallelse till Mas + förkylning - tiof*ckingj*vlatusen på bilservice = en rätt deppig Mamma Vilja

Logistik

2012-01-05T21:44:00.001+01:00

Dagen började så bra! Lite extra sömn och en sovande Mini som fick mamma att hinna en massa. På förskolan före åtta, på bilverkstan kvart över. Service.

Tjugo i nio var jag hemma, kaffet puttrade och dagen låg framför mig. Här skulle jobbas och lunchen spenderas på Ica.

Då, innan kaffet runnit ner, ringer telefonen: Mini har kräkts

Jahapp! Bara att planera om. Skriva inköpslista och bege sig. Buslusen glad när jag hämtar honom. Vi går i regnstorm till Ica, där ungen kastar sig över "här alla barn ta en banan"-korgen. Handlar och hem. Jag gör en smörgås, som jag får ge barnet som ylar efter den. Sen får han syn på bananerna vi köpt och trånar så att han får en. Till.

Vi myser och så lagar jag köttfärssås. Mini äter ett lass!
Sist han var magsjuk såg han inte åt mat. Hm...
Tror faktiskt att det bara var ngt ytterst tillfälligt.

Sen sov barnet nästan tre timmar. Dags att hämta bil. Hämta bil utan Mini innebär skjuts av vem som kan alternativt taxi. I ungefär 10-15 minuter.

Hämta bil med Mini... Två bussturer och två promenader. I regnstorm. Jippi! Hela manövern att ta sig dit tog över en timma.
Väl framme får jag kommentaren "blåser det ute?"

Hmpf...

Sen hem förbi dagis och hämta glömd snutte. Jisses, både barnet och mamman var skit slut efter det.

Dagen avslutades med kvällsmat följt av värsta buset. Vi skrattade tills vi kiknade båda två! Hur är det möjligt att få världens gulligaste och roligaste unge i ett?

Klockan halv sju sov vi båda. Mini i sin säng, mamman i soffan.

Imorgon ska vi slappa, herregud vad vi ska slappa! Min lilla gullunge och jag.

Förstagångare

2012-01-05T06:53:00.001+01:00

Igår fick jag väcka Mini. Japp, ni läste rätt. Barnet sov som en liten gris till alldeles för sent.

Det verkar dessutom bli upprepning på den proceduren idag!

Ska vi sätta en slant på att han vaknar tidigt imorgon när jag får sova?

Så enkelt att en fyraåring fattar

2012-01-03T12:37:00.001+01:00

Aldrig blir det bra

2012-01-03T09:43:00.000+01:00

Igår var det lite tjurigt här hemma. Att umgås med en ettåring är för det mesta helt underbart, men så kommer de där dagarna när man måste få saker gjorda och det blir i princip omöjligt eftersom en ettåring hänger en i hasorna och vill gosa, busa, leka och ha uppmärksamhet. Det med en trött mamma i kombination blev inte det bästa hela tiden. I de lite krångligare stunderna så tänkte jag "tack gode gud för att han ska till förskolan imorgon!"

Lämningen gick som smort idag. Mini spatserade glatt in på avdelningen och charmade upp förskolefröknarna direkt. Lycka att vara där det händer lite roliga barnsaker och inte bara tråkiga mammasaker. Hem gick jag till datorn och jobbet.

Nu sitter jag här. Powerpoint. Telefon. Radion i bakgrunden. Tända ljus på bordet. Lugn i huset.

Men fy vad jag saknar den lilla buslusen! Tror att jag får gå och lukta på hans kudde lite.

Oväntat

2012-01-02T21:30:00.001+01:00

Efter badet blev det alldeles blött där på golvet. Det forsade fram vatten från under badkaret. Jag ylade lite frustrerat. Stopp i avlopp är inte min dröm att fixa.

Ingen idé att vila på lagrarna i frågan. Stoppa flödet, upp med fronten och se där.

Snyggt inkilad över brunnen ligger Pixi-boken "Ingers Undulat" som av en slump.

Och 85 cm "slump" stod samtidigt bakom den upphissade badkarsfronten och lekte glatt tittut med sin mamma som låg på alla fyra på det vattentäckta golvet.

Somliga gör vad som helst för lite roligt!

Kabloink

2012-01-02T01:32:00.001+01:00

Vissa saker är roligare än andra. Även om de egentligen inte är att leka med.

Tuff tuff

2012-01-02T01:22:00.001+01:00

Han har haft den sedan ettårsdagen, men det är först nu han börjat promenera runt stolt med loket rullande efter sig.
Det är bara så fint att se!

God fortsättning hörrni

2012-01-01T23:22:00.000+01:00

Nyårsnatten spenderades med en övertrött Mini som inte kom till ro på festligheterna vi var på. Han som alltid varit så cool (räkna bort första tre månaderna) och funnit sig tillrätta. Så strax efter midnatt så fick jag sätta oss i bilen och köra hem. I raketregnet.

Med följden att vi fick en sovmorgon till klockan 10. Härlig start på 2012!

Nu vill jag veta vad mer som händer det här året. Född nyfiken som jag är. Låt oss hoppas på fantastiska saker och massor av ljuvliga ungar.

Invasion

2011-12-30T01:49:00.001+01:00

Fråga mig inte hur det går till, men den här delen av hemmet expanderar explosionsartat...

Radio

2011-12-29T23:40:00.003+01:00

Det har retat mig. Rejält.
Jag är egentligen inte typen som smyger med saker. Bloggen borde egentligen skrivas med mitt riktiga namn. Jag borde ha anmält mig till ngn av TV-serierna. Om jag vore som jag alltid varit.

Men det var något så känsligt med den här barnlängtan och sen själva tillkomsten att jag gick under jord.

Idag bröt jag en barriär och var med i rikssänd radio!

Lyssna: Karlavagnen : Släkt

35 minuter in

Om att döma

2011-12-29T07:39:00.001+01:00

Jag har en policy jag gör mitt bästa för att leva upp till. Jag försöker att inte döma andra människors val, för jag inser att det är omöjligt utan att ha vandrat ett liv i deras skor och allt som oftast inser jag att jag helt enkelt vet för lite.

Det är inte alltid jag lyckas och jag är långt ifrån felfri.

Bland annat har jag svårt att inte döma de troll som lägger sig i och kommenterar hos bl a Loba och Väv av drömmar. Å andra sidan går trollet precis tvärt emot den principen också.

Svårt det där. Eller hur trollet?

Nej, nu ska jag gosa med mitt lilla kärlekstroll istället för att reta mig på bloggtroll.

Farmor

2011-12-27T13:32:00.001+01:00

I min mammas vävrum ligger en underbar färgglad trasmatta. Jag älskar färgkombinationerna i den. Klara färger, men ändå sammansatta i harmoniska kombinationer.

Den är vävd av min farmor, en kvinna jag aldrig träffat. Dels för att jag är sladdbarn till två sladdbarn, men främst för att hon lämnade jordelivet alldeles för tidigt. Min farmor tillhörde en generation som väntade med att skaffa barn, men av helt andra orsaker än min. De väntade helt enkelt ut depressionen på 20-talet innan familjen kunde bildas med någorlunda ekonomisk stabilitet.

Hon fick tre barn och när min pappa var 6 år förlorade hon farfar i halsböld. En sjukdom vi lätt botar med antibiotika idag. Efter det fick hon försörja dem själv. Min farfars släkt tyckte att farfar gift ner sig och hjälpte knappt till.

När min pappa var tonåring förlorade han även farmor.

Trots att jag aldrig träffat min farmor har hon alltid stått mig nära. Jag bär t ex alltid hennes vigselring.

Igår berättade min pappa en historia som fick hjärtat att flytta ännu närmare henne. I släkten fanns en familj som inte hade det bra och när de kom i klammeri med det sociala tog farmor och farfar hand om deras yngste son. Han var som barn i huset under en längre tid. Pappa berättade med skratt i rösten om det lilla barnet och hans egenheter. För att sedan med sorg i rösten berätta om hur han tvingades lämna familjen och hans tragiska livsöde efter det. Han berättade också om hur otroligt smärtsamt det varit för farmor.

Älskade farmor och dumma samhälle som redan på 30-talet uppenbarligen såg till genetiskt ursprung snarare än till var barn faktiskt har det bäst.

Mammas näsa

2011-12-26T23:16:00.002+01:00

Mini har en mammig period och vägrar andras famnar i stort sett alltid just nu.

Samtidigt så dissar han mig! "var är Minis näsa/mage/fot?" Och han visar glatt.
Morfars och mormors med precision och utan tvekan.
Moster, kusiners inga problem.

Men frågar man "var är mammas näsa?" låtsas den lilla skitungen som att det regnar. Jag har kunnat visa det inför släktingar nu. Ingen träff på ordet "mamma".

Hmpf...

Men så krånglade han sig ur gosesjuka mormors famn, kastade sig runt min hals, borrade in huvudet vid min kind och sa, med mängder av kärlek i rösten:
"Mmmmmammmmmmmmmaaa!

Och all negligering av min näsa är förlåten.

Tomten

2011-12-24T19:56:00.001+01:00

Jag hade fullt upp med knappar och reglage på stereon när det kom en konstig rödklädd typ med skägg som envisades med att säga mitt namn hela tiden. Jag hade ju redan fullt upp!

Men sen fick jag mängder med roliga prylar.

Hälsningar
Mini

God Jul!

2011-12-24T06:15:00.001+01:00

Hoppas att ni alla får en god, skön, avslappnande helg.

Kramar från Mini & Mamman

Klapp

2011-12-23T21:35:00.001+01:00

Jag är barnsligt förtjust i julklappar. Både att ge och att få. I år är det rekordfå paket till mig under granen.

Men det gör ingenting.

För lilla buslusen får rekordflest.

Ihärdigt

2011-12-22T19:35:00.002+01:00

Minns ni traumat med spelande snögubben?
Vi kan konstatera att kortet från moster inte gick hem.

Vad har jag gjort? KBT för ettåringar, finns det?

Din hand

2011-12-22T09:30:00.000+01:00

Är du lycklig nu? Är det som du har tänkt dig att ha barn? frågade min mamma för ungefär ett år sedan. Då när Mini fortfarande var hysteriskt liten och skrek rätt mycket.

Då slog det mig att jag alltid drömt om ett större barn. Ett barn i 4-5-6-årsåldern. Det låter kanske konstigt, för man borde väl drömma om barn generellt i alla åldrar? Och visst har jag gjort det, men de där dagdrömmarna då har oftast barnet varit relativt stort.

En av dagdrömmarna har varit att gå med barnet till förskolan och då inte med barnet i vagn som Mini åker nu (värsta glidaren är han), utan att gå på trottoaren hand i hand med mitt barn.

Att hålla mitt barn i handen och gå.

Och nu börjar den tiden. Mini kommer fram och tar min hand. Han sticker sin lilla knubbiga hand in i min och drar mig med dit han vill och mitt hjärta sjunger jubelsånger. Tänk att jag får uppleva det här!

Tänk att dagen när vi promenerar hand i hand till förskolan snart är här. Ibland tror jag att jag drömmer. Och faktum är att verkligheten, som inte alltid är så där perfekt, ändå överträffar de där dagdrömmarna. Så nej mamma, det är inte som jag föreställt mig.

Det är bättre.

Det här med syskon

2011-12-21T13:46:00.000+01:00

Följdfråga på kärleksfrågan:

"Ursäkta en närgången fråga, men har du tänkt skaffa syskon till Mini och hur tänker du där? Denmark? Samma donator kanske?"

Nej, det finns inga planer på ett syskon till Mini. Det händer att jag funderar på det eller önskar det när tiden rinner iväg och jag inser hur stor han har hunnit bli. Men faktum kvarstår att jag är 41 år gammal, jag lever ensam och har ingen nära familj i närheten som kan supporta mig. Dessutom har jag upplevt hur det är när den där första tiden och förlossningen inte blev som den skulle. Att utsätta Mini för en sån period är inget jag önskar.

Jag tänker också mycket på hur det skulle bli om det andra barnet hade något funktionshinder som skulle kräva mycket tid och energi. Kanske är det så att jag målar lite f-n på väggen här, men riskerna för det ökar med min ålder.

Dessutom kan jag väl rätt lugnt konstatera att själva förlossningen är inget jag har lust att genomgå en gång till. Trots att jag vet att sannolikheten för att så mycket ska bli så fel en gång till inte är särskilt stor.

Så nej, även om jag förstår att Mini skulle ha stor glädje av ett syskon så kommer det inte att bli så med mindre än att jag träffar den där sterile mannen som så väldigt gärna vill att jag gör ett helsyskon till Mini. Då kanske. Men troligtvis inte.

Gaza

2011-12-20T23:28:00.003+01:00

Jag fastnade i en dokumentär på ettan om Gaza. Gazas tårar.

Jag vågar knappt blunda nu, för de bilderna etsade sig fast. Mitt hjärta gråter med människorna som lever där. Jag var inte pro-Israel innan. Jag är det definitivt inte nu. Förbannade religionskrig. Eller förtryck dom i det här fallet.

Om du inte är harhjärtad, se den.

Edit: den är för våldsam för att ligga på svtplay, men reprisen går imorgon 00.35

eller se den här

Fröken Märkvärdig!

2011-12-20T19:15:00.001+01:00

På ett stort varuhus i Köpenhamn hittade jag såna runda nappar som Alfons gillar. Passerar där emellanåt. Hojta till om du vill att jag ska köpa åt dig.

Ära vare gud i höjden

2011-12-19T19:43:00.001+01:00

Den här kulan har Mini målat i förskoleslöjden.

Ett stort ögonblick att få plocka hem sitt barns första alster från förskolan. Stolt mamma!

Det här med kärlek...

2011-12-19T13:55:00.001+01:00

I kommentarsfältet till förra inlägget fick jag en fråga:

"Grattis! Jag och min "mini" (jag är den där morsan med nästan jämngammalt barn som är typ ditt "fan") önskar ett inlägg som handlar om dejting! Jag känner inte igen mig på några saker sen lillen kom. Ffa har jag en skyhög personlig integritet. Tar man sig förbi den är jag livrädd för att släppa in ngn nära inpå och kan drabbas av enorm ambivalens. Ena delen vill ha mannen i fråga nära, nära, och andra jaga bort honom för det känns SÅ läskigt efter år av singelskap o nu ensam föräldraskap. Känner du igen ngt av detta? O hur gör man???????"

Här kommer mitt svar. Jag har ingen aning! Jag är fortfarande singel. Det finns de som hävdade att jag var för kräsen innan Mini och tänkte att om du bara har fått ditt efterlängtade barn kommer det att bli enklare att hitta mannen sen. Men det var fel. För om jag nu var kräsen innan så är jag ännu mer kräsen nu. Ska en man ta en plats här i Minis och mitt liv så måste han vara ännu bättre än om han kommit in i bilden innan Mini. Jag vill inte utsätta min son för vem som helst.

Som ni vet har jag dejtat tidigare och jag träffar en man lite grand för tillfället, men jag släpper inte garden. Den personen jag träffar nu har t ex två barn sedan tidigare. Hur skulle hans relation till Mini se ut? Kommer han någonsin att kalla sig för pappa till Mini? Även om han verkligen är toppen med ungen när de nu setts. Träffar jag en man utan barn som vill ha ett eget biologiskt barn blir det också problem. Även om det blir ett halvsyskon till Mini, kommer då den mannen att klara att vara lika "bra" pappa till Mini som sitt eget biologiska barn? Nej, det bästa vore en steril man utan barn. Grattis och lycka till att hitta honom, Mamma Vilja. Lycka till!

Tittar man i backspegeln kan jag se att jag lätt har mångårig "relation" med den omöjlige, medan om någon är en faktiskt kandidat så ser jag till att klanka ner på minsta detalj tills han är helt massakrerad av min hjärna och inte intressant längre. Jag skyddar helt enkelt mig själv från att riskera att gå i kärleksfällan.

Så då till det absurda. Jag vill ju väldigt gärna leva tillsammans med en man igen. Det är knappast en hemlighet, men i verkligheten så tror jag inte att jag känslomässigt kommer att låta det hända. Så min lösning är nog att skaffa mig en ständig älskare. För vissa saker är helt enkelt roligare om man är två. ;)

Tillräckligt svar på frågan?

Och du, jag fullkomligt älskar att ha ett "fan"!

Halleluja!

2011-12-18T13:35:00.001+01:00

Mini äter mat igen.

Magsjuka

2011-12-17T20:52:00.001+01:00

Japp, här kräks det och äts nästan inte alls.
Tack gode gud att jag verkar vara immun mot just såna virus. Stackars Mini, som är som ett labilt plåster. Jag håller på att bli galen, samtidigt som han är gosigare än någonsin.

Håll tummarna för att han är piggare imorgon!

Intresse

2011-12-14T20:54:00.001+01:00

Min son är nog matintresserad på riktigt. Ikväll var tidningen Buffé favoritlektyren.

Trygg

2011-12-14T14:45:00.002+01:00

Ni vet temperamentsutbrottet jag skrev om igår? Jag frågade om det på BVC och fick kommentaren:
"Vad bra!"

Att Mini vågar ha temperamentsutbrott på förskolan visar nämligen att han känner sig tillräckligt trygg där för att våga det.
Ett sundhetstecken! Så ska jag försöka tänka sen också. Ni vet tvära tvååringar och så.

Var snälla och påminn mig om det då.

Kontroll

2011-12-14T11:15:00.000+01:00

Idag var vi på mellankontroll på BVC och det är något i den där miljön som får Mini att skärpa till sig och verkligen visa sig från sin bästa sida.

Som idag. Han går in, smajlar mot personalen. Leker sött med leksakerna.

Och när sköterskan tittar till honom så pusslar han med lätthet ihop vagnen med traktorn på golvet. Något jag aldrig har sett honom göra förut. B-M (sköterskan) mycket imponerad av min 15-månadersunge.

Han följer sina kurvor perfekt och fick ett godkänt stämplat i rumpan innan jag lämnade honom på ~~dagis~~ förskolan.

Lucia

2011-12-13T09:26:00.001+01:00

Igår hade vi första Luciafirandet på förskolan. Åh, mammahjärtat blev varmt och mjukt då. Fast Mini var mest sur. Sur över att han inte fick ha mammas kamera. Döm om min förvåning när ungebytingen fick värsta temperamentsutbrottet. Han skrek och gjorde plankan. Högröd i synen blev han. Jag blev så paff att jag inte ens reagerade, utan bara sa att "nej nej, det här tycker jag verkligen inte är okej" la ner honom på golvet och gick.

Då visade det sig att Mini får såna här utbrott varje dag på förskolan. Han har inte haft dem hemma vad jag kan minnas, men varje dag när de ska stänga till dörrar så blir Mini vansinnig.

Se där, och jag som trodde att jag kände min unge utan och innan.

I vilket fall vill jag passa på att önska er alla en riktigt glad Lucia!

Besvikelsen

2011-12-12T19:10:00.001+01:00

När man promenerar med barnvagn ser man direkt hur allas blickar trillar ner dit.

Och oj så många besvikna blickar jag möter när ovanstående är vad de hittar i den...

Det här med donatorn

2011-12-12T11:35:00.004+01:00

Berättade jag att jag träffade en livs levande donator i somras? Det gjorde jag i alla fall. Han hade donerat anonymt i Sverige på 1980-talet och var så förtjust i Mini. Man kunde nästan ta på hans nyfikenhet över hans egna biologiska avkomma.

Idag hamnade jag på en blogg där barn som blivit till genom anonyma donatorer i USA skriver. Och jag fick en klump i magen och tungt hjärta. Vad har jag gjort? Tänk om Mini kommer att gå igenom alla de där grubblerierna.

För visst förstår jag att han kommer att grubbla. Åtminstone lite grubbleri vore det väldigt konstigt om han inte ägnade sig åt. Men som ett barn som ägnat årtionden åt att söka sitt biologiska ursprung. Gud hjälpe mig.

Samtidigt så vet jag att jag inte ska ta ut allt i förskott. Det är inte säkert att Mini kommer att vara så intresserad. Det är det långt ifrån alla som är. Om han nu är det ska jag göra allt jag kan för att hjälpa honom. Dels hjälpa honom att söka, men också att ta sig igenom grubblerierna.

För hur det nu än är, så finns han här idag. Min älskade unge.
Och om han nu inte hade haft det donator han har, så vore han en annan unge. Säkert lika älskad, men en annan. Och det kan jag inte ens föreställa mig. För vad jag än har gjort (och det ska sägas att de här tankarna är väldigt ovanliga) så är han bara världens mest underbara unge och jag älskar honom så fantastiskt mycket. Och om jag fick välja, skulle jag göra alltihop på samma sätt igen.

Och fortfarande tycker jag mest synd om donatorn, som missar den här ljuvliga människan han varit upphov till. Särskilt med tanke på donatorn jag träffade där i somras.

Plötsligt

2011-12-10T21:37:00.001+01:00

Plötsligt ser jag ett användningsområde för otäcke snögubben!

Skräcken

2011-12-10T19:43:00.001+01:00

Idag var vi på Vellingeblomman med goa A. De har en temaslinga man kan gå runt med djur och tomtar. Fint det. En avdelning var med uppstoppade figurer som sjöng och rörde sig.

Mini var så förtjust i snögubben och priset var lågt, så mamman köpte.

Vidare på upplevelsedag och så väl hemma kunde jag inte hålla mig. I med batterierna och åh vad gulligt den gick över golvet.

Tyckte jag.

Det tyckte inte Mini! Skräck var vad som lyste ur ögonen på ungen. Stackarn.

Lämnade snögubben på vardagsrumsgolvet och fixade soppa i köket. Efter maten upptäckte jag att Mini undvek leksakshörnan. Och rädd kravlade han sig fast vid mig när snögubben var i samma rum. Så nu bor snögubben i städskrubben. Stackarn...

Och Mini vaknade hysterisk för ett tag sedan. Säkert en mardröm.

Ja, lektion 1A i hur man traumatiserar ett litet barn.

Bling

2011-12-08T08:58:00.000+01:00

Jag är med och tävlar om ett armband. Vill du också vara med? Kolla här!

Tacksam

2011-12-07T10:26:00.001+01:00

Ibland hamnar man helt rätt. Ringde min vårdcentral och berättade om vad som hände mig igår. Det visade sig att kvinnan jag fick prata med lidit av samma. Hon tog mig på stort allvar och nu får jag hjälp. Risken är stor att om man inte tar tag i problemet, så kommer det att äta sig in på andra områden i livet.

Så skönt. Mini kan ju inte ha en mamma som inte klarar att besöka sjukvården!

Förskola

2011-12-07T06:51:00.001+01:00

Jag var orolig när Mini skulle börja förskola så tidigt. Grubblade och kände mig som en dålig mamma. Hatade att jag var tvungen ekonomiskt.

Men nu inser jag hur fantastiskt bra det är. Mini trivs, han utvecklas massor där, som han inte har möjligheten till hemma. Pedagogerna är engagerade och duktiga. Han knyter an till dem och till de andra barnen.

Dessutom ger det mig möjlighet att vara mer än mamma. Trygg med att han har det bra.

Så nej, det var inte fel att börja förskola vid ett. Snarare tvärtom!

Dagens

2011-12-06T23:53:00.001+01:00

Dagens glittriga: Mini på förskolan. Så glad över att vara tillbaka! T o m fröknarna kommenterade hur glad han varit

Dagens sötaste: Mini i tomteluva. Ögonen blev som tefat när han fick syn på sig själv i spegeln

Dagens trötta: Barnet som somnade innan sänggoset var klart

Jag tror att någon var mycket nöjd över att lämna hemmet idag. Han har sovit helt ostört hela kvällen.

Telefonsamtal

2011-12-06T12:18:00.001+01:00

Igår vid den här tiden ringde jag förskolan för att berätta att Mini skulle komma idag. Vi pratade lite om att och hur han varit sjuk.

"Ja, här går både ögoninfektioner och kräksjuka just nu!"

Håll tummarna att vi slipper!

Panikattack

2011-12-06T11:35:00.001+01:00

Idag har jag varit på sjukhuset och tagit prover. Ingen stor grej, men jag fick en panikattack. Kanske är det dags att be om hjälp, för så här kan jag inte ha det. Nu är jag helt utmattad.

Tack och lov att Mini är pigg och på förskolan.

Normalt

2011-12-05T00:02:00.001+01:00

Det här är en vakumpump för vinflaskor. En vän till mig berättade om en definition av normalt som lyder: normalt är där man sätter sina egna gränser.

För mig är normalt att vakumpumpen ligger i kökslådan. Men mina normaltgränser är helt enkelt flyttade. Av en ettåring. För i en ettårings värld är det helt normalt att pumpen ligger på gästrumsgolvet.

Det är också helt normalt att:
Slicka på fjärrkontrollen
Använda bestick som katapulter
Fascineras av saker som glittrar och lyser

Vi kan väl lätt konstatera att min och Minis normalvärldar skiljer sig åt rätt rejält.

Utom på den sista punkten då...

Kompis

2011-12-03T18:42:00.001+01:00

ingen halsfluss, men virus. Vår bästa vän nu heter Mollipect, med avsvällande effekt. Mini sover gott gott. Han drömmer säkert om den chokladmilkshake han fick i eftermiddags. Han förstod precis vad han skulle göra och satt andäktigt med den i knäet. Han var så lycklig att mammahjärtat gjorde kullerbyttor i bröstet på mig.

Låt nu ostörd sömn göra susen för lilla älsklingen. Annars blir mamman lätt galen!

Femte dagen

2011-12-03T08:43:00.001+01:00

Nu har vi gått in på femte dygnet med feber och hosta. Mini har blivit hes och vägrar nästan all mat. Han har dessutom lärt sig säga nej och skaka på huvudet när han inte vill ha. Min lille pojke!

Idag är vi i alla fall äntligen välkomna till vården.

Köpenhamn

2011-12-03T01:47:00.001+01:00

Vi är på restaurang i Nyhavn. Dricker öl och Gammeldansk till maten. Mini har ätit, smakar på min mat, men är trött och tjorvig. Jag har gjort några försök att distrahera honom, men det går sådär. Jag bäddar ner honom i vagnen och går ut. Efter 2 minuter sover han som en stock.

Mamma tittar på mig när jag satt mig ner och säger, med nästan lite beundran i rösten:

Vilken bra mamma du är!

Tänk att få höra de orden från henne. Hon är ju min förebild.

Jag har lärt av den bästa, säger jag.

Now we're talkin

2011-12-02T19:56:00.003+01:00

"see yourself in the mirror of grace"
Ett sant visdomsord till den förkylde.

Oh the irony

2011-12-01T18:33:00.001+01:00

Jag älskar det här teet, men dagens visdomsord var lite magstarkt till någon som är fånge i sin lägenhet med förkylningar.

Så här fina kan de bli

2011-12-01T12:23:00.002+01:00

Jag fick en tår i ögat. Vilken fin kille!

Criss-Cross

2011-12-01T07:50:00.001+01:00

Mini kör en personlig stil på nappanvändandet. Tokiga unge!

Hej tomten!

2011-11-30T20:38:00.001+01:00

Om jag bara visste vad Mini och tomten pratar om...

Dag tre

2011-11-30T19:34:00.001+01:00

Lite piggare idag tyckte jag, andra dagen hemma från förskolan. Morsk bestämde jag att imorgon är det förskola son gäller för lilleman. Det skulle jag inte gjort.

Han hade just 38,5 i temp.

Vad hittar man på inne med en ettåring med lätt feber tre dagar i rad? Jag höll på att bli tokig idag!

Lussekatt

2011-11-29T22:48:00.000+01:00

Vi köpte lussekatter på Ica, gick hem och gjorde fika-picnic i soffan. Mini fick en egen skål med lussebulle och pepparkaka. Det var med skeptisk min han smakade första biten, sen höll han skålen som att den innehöll guld. Gott var det uppenbarligen!

Trött

2011-11-29T20:50:00.001+01:00

Herregud så trött jag är. Tre kvällar i rad har jag däckat i soffan före sju. Sen vaknar Jag och vrider dygnet lite tokigt. Ändring måste ske!

Idag har Mini och jag varit hemma eftersom lilla bus hostade sig genom natten och vaknade med feber.

Lilla bus gillar när mamma gör vissa saker och har idag flera gånger tagit mina händer och visat vad han vill att jag ska göra. Nytt! Och nu kastar han bollen, alternativ sparkar fotbollen framför sig. Istället för att plocka upp den och springa runt med den.
När han gör det finns inte stoltare unge.

Det är en härlig syn att se.

Afrika och julen

2011-11-28T10:15:00.001+01:00

2004 åkte jag till Afrika för att jobba. När jag kom till platsen som skulle bli mitt hem i över ett år så hamnade jag i chock. Jag minns första dagen, när min assistent tog mig med på rundtur runt byn i vår Toyota Landcruiser. Han var så stolt och jag var stum.

Vi körde runt bland lerhyddor på vägar som bara var intorkade lergropar. Barnen var nakna, smutsiga med stora magar och smala ben. Kvinnorna arbetade och männen gick runt med vapen. Jag minns så väl när vi körde förbi fängelset, något som såg ut som en gammal ruin (vilket det var också) och hur han berättade att varje söndag utdelades piskstraff där. Jag minns hur han pekade ut området som var "sjukhuset" för de spetälska. Spetälska! En biblisk sjukdom för mig.

Jag minns hur getterna ställde sig i vägen för bilen. Värmen. Dammet. De små stånden på marknaden där man grupperat saker för att få det att se ut som mer. För där kunde det ligga tre kolor, ett pärlhalsband och några tygblommor.

Den där brända röda jorden. Och mitt i all misär, så var människor glada. Vita leenden. Barnskratt. Min assistents stolthet.

För mig tog det tre dagar att landa mentalt på den här platsen. Jag tror att jag förändrades i grunden de där dagarna.

Min första resa hem det året var till jul. Jag landade i Sverige mitt i värsta julrushen. Jag minns hur äcklad jag blev av julhandeln. Av shoppingpaniken. Kontrasten var för hög.

Nu när år har gått från då till nu, så kan jag se det fina där jag då bara såg konsumtion. Jag njuter av att handla inför jul. Även om jag gör det med måtta. Jag njuter av att göra det fint, för att jag kan. Jag njuter av att få vara nära de som jag älskar mest.

Precis som jag vet att de som inte har någonting också gör. För även i det fattigaste, så delade de det de hade. Tog tillvara på allt. Visade omtanke och kärlek. Jag tror att det var min viktigaste lärdom från det där året i Afrika. Att dela allt.

Och i hemlighet mina vänner, så kan jag emellanåt fortfarande njuta av att ha varmt rinnande vatten i kranen hemma.

Så ta tillvara på julen, advent och december. Njut!