Krypkull

Du rasar runt på golvet på ditt bebisvis och det ser så härligt ut att jag släpper plockandet i köket och går ner på alla fyra. Du tittar upp på mig och flinar. Glimten i ögat brinner till. Och så drar du iväg. Så fort du bara kan. Jag kryper efter. Du kikar bakåt och skrattar till, kryper vidare. Jag följer dig.
Så kommer du till ett rum där du inte tar dig vidare. Sätter dig och vänder dig mot mig. Kiknar av upphetsat skratt, dina tänder syns, armarna flaxar, hela lilla runda kroppen studsar och ögonen lyser av förväntan och lycka.

Älskade unge vad du är fin!

Vad hände?

Ibland är det som att Mini växer en decimeter på en natt. Inatt var en sån natt. Imorse så stod han där vid byrån och bara såg så stor ut! Min lilla bebis står med bara en hand som stöd. Det är inte långt borta till han går. Det har gått så fort och jag hinner inte med. Nyss var Han bara ett litet bebispaket, nu händer det massor.

Fast de urmysiga kramarna och superblöta sugande pussarna som Mini nu delar ut. De är så ljuvliga!

Vi ligger tätt ihop i sängen i det blommiga rummet. Du har just somnat för en tidig förmiddagslur, efter en spännande morgon i mormor och morfars Friggebod. Ditt huvud ligger tungt på min arm, ansiktet avslappnat, andningen tung. Din lilla knubbiga solbrända hand vilar vid min halsgrop. Din ljusblå pyjamas får dina kinder att se ännu rosigare ut.

Jag älskar dig så gudomligt mycket.

Och så tänker jag på de 91 barn på Utøya i Norge som sköts ihjäl för bara någon dag sedan. Hur deras mammor någon gång legat med sina barn på armen och bara älskat som jag gör nu.

Hemlängtan

Jag befinner mig på platsen jag anser vara paradiset på jorden. Det är hit jag längtar i tunga stunder.

Och jag längtar hem.

Mina rutiner, mitt sätt, min mat, mina saker.

Skäms lite över det eftersom jag inser hur galet bortskämd jag är som har en stuga att åka till. Men för varje år blir det jobbigare att vara här och i år är första gången jag tänkt tanken att kanske borde jag ta en paus nästa år. Åka någon annanstans. Njuta av sommaren på något annat vis. Den känslan är lika sorglig, om inte ännu sorgligare, än att längta hem.

Hjälp

Semesterfirar i stugan med familjen, som i år har lagt rutinen gemensam mat på Minis sovtider. Jättemysigt, om det inte vore för att han är i en utvecklingsfas och inte kan somna utan mig. Jag känner mig stressad varje tillfälle, vilket gör allt värre och sen kommer alla goda råden "gör si och så. För oss funkade det så här..."

Ska jag:
1. Börja laga min egen mat och äta själv?

2. Tvinga Mini att sitta med vid bordet övertrött

3. Åka hem

Semesterstängt

Vi har semester i radioskugga.

Ljuvlig sommar på er allihop!

Semesterstängt

Vi har semester i radioskugga.

Ljuvlig sommar på er allihop!

Semesterstängt

Vi har semester i radioskugga.

Ljuvlig sommar på er allihop!

Paradiset

Ett styck mycket lycklig bebis har fått tillgång till skafferiet. Som han har kämpat för det. Kryphastigheten har fördubblats när ljudet av en öppnande skafferidörr hörts. Varje gång har dörren stängts innan han hunnit dit. Nu är det säkrat.

Och Mini är sååå lycklig.

Samma

Numera äter vi ofta samma mat Mini och jag. Det är en win-win även om det kanske inte alltid verkar så. Den här mamman är kass på att laga mat bara till sig annars nämligen.

Och inte nog med det, Mini äter ofta själv. Tänk vad han har blivit stor!

Passion

Idag har vi hängt med C. Hon är en driftig musiker. Shit vilket ös det är på henne. Men det som imponerar mest på mig är att hon jobbar med passion. Producerar och koordinerar kultur för skolan. Spelar i band. Kollo för tjejer.

Och jag kan erkänna. Jag är avundsjuk. Jag vill också drivas av passion i mitt jobb. Känna att jag gör verklig skillnad, och inte bara drar in pengar till företaget. Men hur?

Blödigt

HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)

Är det du, är det du, allra käraste barn, som har kommit till sist ändå. Om du kunde begripa, vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist det vågar jag väl knappast tro, fast det var då min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag? jag vill höra dina andetag. Tänk, vad allting konstigt och krångligt med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.


Varje gång jag läser den bryter jag ihop och storgråter. Jag kan inte formulera det bättre själv. Tack Harriet.

Skylla sig själv

Så här går det när man ger en 9-månaders kille en skål med yoghurt.
Min nya favorit-yoghurt dessutom!

Sommar

Ok, jag är kass på att skriva, men ni får ett par bilder.

En där Mini tar ett snack med den där söta killen som dyker upp överallt.

Och en med bevis på att det faktiskt är lite sommar. Sommartår!