Stort i helgen

Rea på Lego ledde till att vi köpte två byggsatser i lördags och Mini premiärbyggde själv efter instruktionerna. Så nu är jag coach och hopklämmare!

Min fantastiska unge. 

Sjuka klubben

Vi är inte friska. Inte direkt sjuka, men förföljs av hostan från helvetet. Därför blev lördagens jympapass utbytt mot en tur till biblioteket. Vi får hoppas att de andra besökarna uppskattade mina hostsönderhackade högläsningar som Mini gjorde. Uppkrupen i mitt knä njöt han och vi lånade en hel bibba av (mest Alfons) böcker. 

På väg ut sög jag den här:

Otippat att den lånas av hostutmattad mamma!

(Nej, Cocillana ger mig gallkramper så den är utesluten)

Härmapa

På engelska, med italiensk brytning och t o m rätt handrörelse, blev det väldigt gulligt när Mini 3,5 år säger:

"I fix for you my frrrrriend"

Olga, Fia, Nia, Morgan, Emma och Martina

I rubriken hittar ni namnen på barnen Mini ska ha i framtiden. Mycket viktigt attMorgan kommer som nr 4. Nia, Fia och Morgan ska ha brunt hår. Alla ska ha blöjor som man får spana efter bajs i. 

Och de kommer att vara gulliga bebisar för att sen bli charmiga ungar. 

Mest oroväckande är dock att Mini ska vara pappa och mamma, det är JAG?!!

Nattning

När Mini var mindre kunde han inte somna på min arm. Nu gör han helst det. Ibland är det frustrerande att ligga bredvid en snacksalig kille och känna tiden rinna iväg. 

Men för det mesta är det bara sjukt mysigt. Älska tyngden av hans kropp mot min, hans doft och djupa andetag. 

Ljuvliga ljuvliga unge

Älska sommarkänsla

Ursprunget

"Mamma, kommer du från Afrika?"

"Nej, jag har bara bott i Afrika. Jag kommer från Småland"

"Och jag, jag kommer från Köpenhamn"

Sömn

Jag har inte sovit en hel natt sedan innan Mini föddes. Det är sjukt jobbigt. SJUKT. 

Först var det att jag var gravid, sen själva graviditeten, den bebis, sen mage, följt av oro och tinnitus. Mini? Han har varit ett under av sömnförmåga. Ett drömbarn. Det är jag som är problemet. Han har t o m haft den goda förmågan att sova till 9-9.30. 

Jag fyller på med lite energi varje natt, men jag är aldrig utsövd. En bra natt har jag fått sova 6h i sträck. Villket i sig kan kännas ok, om man får sova igen. Det får aldrig jag. 

Sista tiden har jag lärt mig att somna om. Det är fantastiskt. 

Vad händer? Mini vaknar nu senast, SENAST, 06.45. Och kräver mitt deltagande i leken. 

Aaaaargh, moment 22. 

Utsikt från min kudde. 

Modig

Mini har vägrat rulltrappor notoriskt. Till idag, då han kaxigt höll mosters hand och åkte både upp och ner. 

Stor kille

Fin

"Mini, min Mini, jag tycker att du är finast i hela världen"

"Åh, men mamma, jag tycker att DU är finast!"

Kärlek en Påskaftonsmorgon. 

Långfredagsmorgon

Här ska packas i ny bil och köras till släkten. Hoppas ni får en skön påskledighet. 

Nattning

Varför tar nattning precis så lång tid att man bara inte VILL gå upp ur sängen när Mini somnat? Det är så sjukt svårt att tända om och höra mer på kvällen

Träning

I fyra år har jag inte kunnat röra mig nämnvärt. Först hysteriskt gravid med nerv i kläm i benet. Sedan förlossningsskada som gjorde att maximal ansträngning innebar normalpromenad. 

Sedan magproblemen som innebar att jag aldrig ALDRIG kunde vara hungrig, följt av en enorm sömnbrist och sjuk arbetsbelastning. Godis och socker har hållit mig igång. 

Räkna ut vilken avsaknad av kondition jag har. 

Jag väljer att se cykelträning med stång som en möjlighet att komma något i form. Även om jag lider varje släpande försök till löpsteg jag tar bakom lila spjutet. Mini ropar "snabbare mamma SNABBARE !"

Och jag undrar om det är cykelträning eller mammaträning som pågår...

Uppvärmning

Uppvärmning inför påsken pågår för fullt. 

Superlyx

Ikväll passade jag på. Sångstund på förskolan i eftermiddags, gjorde att barnvakten fick komma senare och då tog jag tillfället i akt och gick på bio. Själv. SÅÅÅÅ skönt.

Filmen jag såg var The Grand Budapest Hotel. Jag är en sucker för färgsättningar, bilder och vinklar. Ur det perspektivet och även helt andra, var det en underbar film.

Och en underbar kväll.

Varning för gnäll

Har ni såna där dagar när ni undrar vad som hände? Jag har en idag, det är fruktansvärt jobbigt. Jag är obekväm med allt. Jobbet känns inte bra. Att bo i Malmö. Kroppen känns fet. Huvudet tungt. Vännerna för långt borta och barnet för treårigsmotigt.

Idag skulle jag helst av allt bara få försvinna in i en stor famn en stund. Men var är den? Vissa dagar undrar jag vad som hände med min stora kärlek? Den där jag fantiserade om som tonåring (och ja sedan dess). Känner mig tom, trött, ledsen och omotiverad. Kan vi bara få dra täcket över huvudet och försvinna?

Är det omöjligt att älska mig? Jag vet att jag har många vänner som faktiskt gör det. Men den där specielle. Den där som jag ska planera och leva mitt liv med. Var f-n är han då? Va? Och varför måste jag alltid vara så stark och klara allt själv? Jag är så trött på det.

Och kom nu inte och säg att jag inte har försökt. Det har jag. Jag har varit aktiv på dejtingmarknaden i decennier nu. Jag försöker att inte förställa mig. Vara ärlig, öppen. Jag träffar än den ena än den andra och de har alla sina historier, sina bagage och det slutar alltid lika. Jag kliver ur min bekvämlighetszon gör mig sårbar och ändå fungerar det inte.

Kvar står jag. Ofta ratad. Jäkligt trist känsla.

Det är inte så att jag magiskt förväntar mig att bli hel och lycklig av att det finns en man i mitt liv. Jag VET att det inte är så det fungerar.

Jag längtar oavsett. Jag längtar efter att få bråka, gnälla, bli sams och bara vara sedd. Berörd.

Vad är det som är så svårt?

Cykel

Hela vintern har Mini väntat och tjatat. Förra säsongen var han faktiskt lite grinig över föregångaren. 

Igår var det dags. 

Nu har Mini fått sin allra första pedalcykel. En lila Monark med rosa prickar och cykelkorg. Han är så lycklig! 

Och jag lär tappa ett hekto eller två. "Spring mamma, SPRIIIING," ekade över Malmö igår och lär upprepas idag.