Cool

Några av mina FB-kontakter menar att Hägglund är den coolaste partiledaren för sina Twitterinlägg. 

1. Jag har läst dem och är inte jätteimponerad

2. Jag kan inte koppla bort hans "politiska" synsätt på min familjeform och hans "person". Vi snackar om någon som menar att det är synd om Mini. Att han har en sämre start i livet än kärnfamiljsbarn. (Jag menar nämligen att politiken och personen är rätt mkt samma sak)

Vad forskning visar skiter Hägglund fullständigt i. Barn till frivilligt ensamstående mammor mår LIKA bra, om inte bättre, än barn i kärnfamiljer. Sug på den. Kanske bättre att inte tillåta skilsmässor då Hägglund? (Nej, det vill jag inte)

Jag är ledsen, men Alliansen och i synnerhet KD är i mina ögon oinvigda konservativa hycklare. 

Vi kan ju ha en diskussion om betyg och deras sk "nytta" för tioåringar också. 

#%*€$ idioter

Ingen humor från mig på de punkterna. Alldeles för personligt och viktigt.

Bah…

Hoppet

"Men Spindelmannen då mamma? Han finns väl på riktigt?"

"Nej"

Jag hade aldrig riktigt räknat med att känna mig taskig på det sättet. Hoppdödare nummer ett liksom. 

Komplimanger

Vi har just ätit VAB-frukost. Mini sitter på kökssoffan när han med glittrande ögon säger:

"Mamma du är så klok!"

"Tack, tycker du det?"

"Ja, du tänker så himla bra!"

Paus

"Men på ett sätt är du inte klok."

"Nähä?"

"Det är sättet du stjäl mitt hjärta på!"

❤️

Mitt fina barn

Scharlakansfeber fick oss till vc. En sköterska skulle ta svalgprov. Hon lutade sig över honom med spatel och svabb. Läskigt!

Men Mini gjorde det ändå, med sin hand i min. Min modiga pojke. 

Hämtade medicinen på Apoteket, köpte glass och åkte hem. Mini konstaterade att den "inte är god, mamma, inte alls god". Jag har sett barn kräkas av Kåvepenin. Jag förstår honom. 

Ändå, efter att lugnt ha förklarat varför vi måste ta medicin, tar han dos nummer två. Utan ett klöks eller pip. Jag ser hur han grinar illa, men den åker ner. Min tåliga unge. 

Så under kvällen spenderar vi verkligen tid tillsammans. Pysslar HELA pysselboken. Ser på Bacillakuten (blir inte Mini läkare blir jag förvånad!). Fikar. Bygger lego. Röjer lägenheten. Jag hittar en blomma från en orkidé på golvet och kilar fast den i mitt hår. Visar den för Mini, som vill ha den i sitt. Han beundrar sig i spegeln, men säger plötsligt: "mamma, den kommer att dö!"

Vi pratar om att den faktiskt redan börjat dö lite. Sätter den varsamt i en äggkopp med vatten. Mini går iväg med den, men kommer tillbaka. "Den behöver nog mer vatten mamma" 

Vi fyller på. Han klurar. "Den vill vara hos sin familj."

Därför har jag nu en orkidéblomma på en stängel och en till alldeles intill i en äggkopp på fönsterbrädan i mitt sovrum. 

Min poetiska, fina, omtänksamma unge. 

Den här VAB:en ska jag ägna åt dig. Du är fantastisk. Och så stor. När blev du så stor?!