Så känns den här resan ibland. Jag vill rusa framåt, veta hur det blir, får jag bära mitt eget barn eller inte?
Samtidigt förstår jag ju att jag inte kan stressa fram något. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Jag vet ju att det här är en såndär otäck del av livet som jag inte kan ha full kontroll på. Där min grad av vilja inte har ett smack med att göra om vi når slutresultatet eller inte. Jag måste bara slappna av och hitta någon ro i att åtminstone veta vad jag vill och att jag är på resan dit.
Idag är det ett steg framåt. Dags för nästa cykel och scanning inbokad för att se att äggblåsan är på plats och kunna tajma allt perfekt.
måndag 28 september 2009
söndag 27 september 2009
Black is black
Allt är kanske inte så svart ändå. Jag närmar mig den riktiga mensen och inser att den verkar bli bra tajmad den här gången.
Den senaste veckan har varit förfärlig. När jag förra lördagen bröt ihop i bilen efter samtalet med läkaren på klniken, var det startpunkten på en riktigt tung vecka. Jag insåg att jag inte haft någon ägglossning och så fick jag typ mensvärk och andra symptom som skrämde mig (tänker inte ta upp dem här). Slog upp dem på nätet och det visade sig att det var typiska symptom på att ägglossningen uteblivit. Det kickstartade en massa känslor hos mig. Har jag kommit in i övergångsåldern? Tänk om jag inte har några ägg kvar? Vad gör jag då? Vad är det jag vill? Är det att bära ett barn? Är det biologiska barn?
Men så igår så var det som att något klickade i mig. Om det här är symptom på att jag inte haft ägglossning så har det inte hänt särskilt ofta innan. Vilket ju betyder att jag tidigare måste haft ägglossningar som vanligt. Och Det vore ju riktigt märkligt om jag nu inte skulle ha ägglossning igen. Dessutom är jag nu kund på en klinik som hjälper mig att hålla koll på det.
Med andra ord så behöver inte en utebliven ägglossning vara slutet på tillvaron, även om det känts så hela veckan.
Så märkligt nog så känns det helt okej att sitta här med mensvärk och ömmande bröst. Nu är jävliga veckan över och jag kan fokusera framåt igen.
Tack och lov!
Den senaste veckan har varit förfärlig. När jag förra lördagen bröt ihop i bilen efter samtalet med läkaren på klniken, var det startpunkten på en riktigt tung vecka. Jag insåg att jag inte haft någon ägglossning och så fick jag typ mensvärk och andra symptom som skrämde mig (tänker inte ta upp dem här). Slog upp dem på nätet och det visade sig att det var typiska symptom på att ägglossningen uteblivit. Det kickstartade en massa känslor hos mig. Har jag kommit in i övergångsåldern? Tänk om jag inte har några ägg kvar? Vad gör jag då? Vad är det jag vill? Är det att bära ett barn? Är det biologiska barn?
Men så igår så var det som att något klickade i mig. Om det här är symptom på att jag inte haft ägglossning så har det inte hänt särskilt ofta innan. Vilket ju betyder att jag tidigare måste haft ägglossningar som vanligt. Och Det vore ju riktigt märkligt om jag nu inte skulle ha ägglossning igen. Dessutom är jag nu kund på en klinik som hjälper mig att hålla koll på det.
Med andra ord så behöver inte en utebliven ägglossning vara slutet på tillvaron, även om det känts så hela veckan.
Så märkligt nog så känns det helt okej att sitta här med mensvärk och ömmande bröst. Nu är jävliga veckan över och jag kan fokusera framåt igen.
Tack och lov!
lördag 26 september 2009
Vattenverk
Sista tiden har jag varit så förfärligt känslig. Trött och känslig. Varje dag tittar jag på Idol eller vilket annat TV-program som helst. Det räcker med något lite känslosamt så sätter det igång. Tårarna trillar och jag gråter som om jag hade betalt för att göra det.
Alla tankar som snurrar i mitt huvud. Det är så jobbigt. Just nu tänker jag på allt hela tiden.
FlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamiljFlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamiljFlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamiljFlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamiljFlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamiljFlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamiljFlyttJobbBarnKärlekFamiljVännerPengarJobbFlyttBarnÄgglossningVännerFamilj
Kanske kanske skulle jag bara ta och supa mig riktigt full bara för att få en paus i huvudet. Fast det har jag inte tid med. Jag får fortsätta tänka och gråta och tänka och gråta och när jag behöver en paus spelar jag Quadrapop. Tack gode gud för Quadrapop
tisdag 22 september 2009
Små små ord
Det finns kommentarer som gör mig galen. Som jag inte vill höra.
En av dem är: "Men det är väl inte så svårt att hitta någon som du kan lura på krogen heller. Det verkar så krångligt att åka till Danmark!"
Om jag hade tyckt det, hade jag inte gjort det då? Jag vill inte lura mig till mitt barn. Jag vill inte utsätta mig själv för risker. Och jag vill skapa de bästa förutsättningarna för att lyckas som jag bara kan.
Vad är det som är så svårt att förstå med det?!
En annan är: "Lite kan du ju dricka, en väninna till mig blev gravid när hon var aspackad!"
Din väninna betalade inte mellan 3-6000 kr per försök heller.
En tredje är: "Men vill du inte hellre bara ha en man."
Vänta här nu, när blev man ekvivalent med barn?! Eller tja, det kanske de som har en man tycker att de är.
Vad är det som är så svårt med att fråga vanliga frågor och sen önska ett glatt lycka till?
En av dem är: "Men det är väl inte så svårt att hitta någon som du kan lura på krogen heller. Det verkar så krångligt att åka till Danmark!"
Om jag hade tyckt det, hade jag inte gjort det då? Jag vill inte lura mig till mitt barn. Jag vill inte utsätta mig själv för risker. Och jag vill skapa de bästa förutsättningarna för att lyckas som jag bara kan.
Vad är det som är så svårt att förstå med det?!
En annan är: "Lite kan du ju dricka, en väninna till mig blev gravid när hon var aspackad!"
Din väninna betalade inte mellan 3-6000 kr per försök heller.
En tredje är: "Men vill du inte hellre bara ha en man."
Vänta här nu, när blev man ekvivalent med barn?! Eller tja, det kanske de som har en man tycker att de är.
Vad är det som är så svårt med att fråga vanliga frågor och sen önska ett glatt lycka till?
måndag 21 september 2009
f*ck
Alla dessa dagar. Ingen ägglossning.
Alla dessa test. Ingen ägglossning.
Jag får inte ens börja göra det här. Jag får bara vänta och vänta.
Ringde kliniken och blev till slut uppringd av läkaren på väg hem till min syster i lördags. Han sa att han inte vet varför jag inte fått någon ägglossning, men i nästa cykel ska jag komma in till dem och bli scannad, äggblåsan mätt och sen ska jag få en spruta så att det lossnar som det ska.
När vi lagt på började jag stortjuta där bakom ratten. Stortjuta och köra bil på motorväg går inte riktigt ihop. Så jag fick köra av och gråta ut vid en Sibylla och prata med bästa M i telefonen. Hon grät också en skvätt.
Shit... lite läskigt, men skönt att det finns saker att göra.
Att efter veckan från helvetet och det samtalet hade jag svårt att hitta energin att verka lycklig och glad tillsammans med min familj. De verkar oroliga för mig.
Jag vill bara gå och lägga mig i fosterställning. Helst tillsammans med Glitter och bara försvinna från världen tills den dag jag faktiskt är gravid. För vad händer om jag inte har någon äggblåsa. Vad händer om jag inte har några ägg? Vad händer om mina äggledare är helt igenkorkade? Vad händer om min livmoder inte är som den ska?
Jag vill bara sova mig igenom allt och vakna lycklig på andra sidan. Kan man få det?
Alla dessa test. Ingen ägglossning.
Jag får inte ens börja göra det här. Jag får bara vänta och vänta.
Ringde kliniken och blev till slut uppringd av läkaren på väg hem till min syster i lördags. Han sa att han inte vet varför jag inte fått någon ägglossning, men i nästa cykel ska jag komma in till dem och bli scannad, äggblåsan mätt och sen ska jag få en spruta så att det lossnar som det ska.
När vi lagt på började jag stortjuta där bakom ratten. Stortjuta och köra bil på motorväg går inte riktigt ihop. Så jag fick köra av och gråta ut vid en Sibylla och prata med bästa M i telefonen. Hon grät också en skvätt.
Shit... lite läskigt, men skönt att det finns saker att göra.
Att efter veckan från helvetet och det samtalet hade jag svårt att hitta energin att verka lycklig och glad tillsammans med min familj. De verkar oroliga för mig.
Jag vill bara gå och lägga mig i fosterställning. Helst tillsammans med Glitter och bara försvinna från världen tills den dag jag faktiskt är gravid. För vad händer om jag inte har någon äggblåsa. Vad händer om jag inte har några ägg? Vad händer om mina äggledare är helt igenkorkade? Vad händer om min livmoder inte är som den ska?
Jag vill bara sova mig igenom allt och vakna lycklig på andra sidan. Kan man få det?
torsdag 17 september 2009
FRUSTRERANDE
Ja, den förb dj-vla P-datorn slog om. Det hade ju varit trevligt om ägglossningsstickorna också gjorde det.
Men nej.
Jag testar och testar men stickorna visar en tom d-vla cirkel. Om det slagit om. Om LH-hormonet drar iväg så får jag se en smiley. En f-cking dj-vla smiley, men det händer inte. Och kära vänner. Det här är INNAN det ens har tagit fart. Jag får liksom inte ens börja den här resan och det som sätter stopp är min egen kropp.
Min kropp saboterar för min längtan och önskan. Det är som att allt har gått i baklås och jag börjar bli mer och mer övertygad om att för mig blir det nog inga barn. Min kropp är gammal, uttorkad och kommer inte att producera någon avkomma.
Det får mig att vilja lägga mig i fosterställning och gråta, men nä, se vi ska jobba och åka på familjetillställning och flytta. Det går inte. Imorgon är en ny dag. Enligt alla ägglossningsberäkningar är fönstret för ägglossning den här månaden över för min del, men jag fortsätter att testa. Jag vill inte tro, även om jag gör det, vill inte ge upp, vill inte tro att min kropp inte kommer att klara det här.
Men nej.
Jag testar och testar men stickorna visar en tom d-vla cirkel. Om det slagit om. Om LH-hormonet drar iväg så får jag se en smiley. En f-cking dj-vla smiley, men det händer inte. Och kära vänner. Det här är INNAN det ens har tagit fart. Jag får liksom inte ens börja den här resan och det som sätter stopp är min egen kropp.
Min kropp saboterar för min längtan och önskan. Det är som att allt har gått i baklås och jag börjar bli mer och mer övertygad om att för mig blir det nog inga barn. Min kropp är gammal, uttorkad och kommer inte att producera någon avkomma.
Det får mig att vilja lägga mig i fosterställning och gråta, men nä, se vi ska jobba och åka på familjetillställning och flytta. Det går inte. Imorgon är en ny dag. Enligt alla ägglossningsberäkningar är fönstret för ägglossning den här månaden över för min del, men jag fortsätter att testa. Jag vill inte tro, även om jag gör det, vill inte ge upp, vill inte tro att min kropp inte kommer att klara det här.
tisdag 15 september 2009
Omslag
Nu.
I morse.
För mindre än en timma sedan.
... slog min p-dator om och visade ägglossning! Imorgon slår säkert ägglossningsstickan om och då mina vänner susar en grå Pärla över Öresundsbron.
I morse.
För mindre än en timma sedan.
... slog min p-dator om och visade ägglossning! Imorgon slår säkert ägglossningsstickan om och då mina vänner susar en grå Pärla över Öresundsbron.
lördag 12 september 2009
fredag 11 september 2009
Igång
Japp, nu har jag ägglossningstestat ett par dagar. Är igång med rutinen, men den här gången testar jag bara en gång om dagen. Så skönt. Dessutom är det skönt att ha mycket att göra på jobbet, då blir det inte så mkt tankar på allt annat, men så kommer fredagen och jag stupade hem och i nattlinnet och sov kl 18.30. Sov en och en halv timma bara sådär.
Det är trist att komma hem till en tom lägenhet. Inga att hänga med. Ingen att pussa på, laga mat till, fixa hemmet för. Allt det där slog över mig och jag fick en dipp. Vad ska jag med hela 73 kvm lägenhet till? Det kommer bara att vara TRÅKIGT att gå runt där hemma själv och försöker jag bara få barn för att fylla tomrummet? Hur kul mamma kommer jag att vara?!
blä
Kan jag få gå och jobba igen?
Det är trist att komma hem till en tom lägenhet. Inga att hänga med. Ingen att pussa på, laga mat till, fixa hemmet för. Allt det där slog över mig och jag fick en dipp. Vad ska jag med hela 73 kvm lägenhet till? Det kommer bara att vara TRÅKIGT att gå runt där hemma själv och försöker jag bara få barn för att fylla tomrummet? Hur kul mamma kommer jag att vara?!
blä
Kan jag få gå och jobba igen?
måndag 7 september 2009
Here we go
Idag är dag sju i min cykel. Min mens behagade komma 1 september, så idag är dag sju och jag ska börja testa för ägglossning dag 10. Så idag har jag köpt ägglossningstest igen och den här gången tänker jag följa läkarens råd och BARA testa en gång om dagen. Okej, två gånger om dagen då. Jag har också kört igång p-datorn, så att jag har lite koll via den också.
Har ett dilemma. Vi har en stor konferens i Stockholm den 16:e september. Tänk om jag får min ägglossning då! Ska jag strunta i att åka? Jag kan verkligen verkligen slingra mig ur med lite list och finess. Samtidigt kan det vara bra att vara på plats.
Vad skulle ni gjort?
lördag 5 september 2009
Projektmänniska
Jag gillar att ha saker på gång. Gillar när det händer saker och att nå mål. Inser att jag har många små mål på gång samtidigt.
Att köpa en större lägenhet är ett stort mål som jag nu har uppnått.
Att gå ner i vikt var också ett stort mål. För lite mer än ett år sedan, när jag separerade från J vägde jag över 85 kg. All-time-high för mig. Imorse vägde jag 72,5 kg. Det är 0,5 kg under målvikten jag satte upp för mig själv för några månader sedan.
Det innebär att jag är normalviktig. På riktigt normalviktig nu och då har jag inte ens ansträngt mig särskilt för att nå dit. Små små förändringar i vardagen räcker långt.
Jag har slutat dricka alkohol. Det vet jag inte riktigt hur jag ska se som ett mål, men jag dricker inte och det fungerar bra.
Sen har jag skalat bort annat som tagit en massa energi från mig. Jag har slutat jaga en man och inser att jag trivs rätt bra som jag har det. Det finns massor av kärlek runt mig, så jag är trygg i det. Jag vet att jag är attraktiv (idag i alla fall) och jag njuter av att befinna mig precis just där jag är. Visst kommer det att komma dagar när jag känner mig som en våt pöl och inte vill annat än att bli älskad av en man och visst VILL jag det egentligen, men jag har det bra som jag har det.
Nästa mål är att få rätsida på min ekonomi. Den liknar berg & dal-bana lite för mycket just nu.
Och sen ska jag få rätsida på min flytt. Det närmar sig med stormsteg trots att 1:a december känns långt borta.
Efter det ska jag få ordning på min lägenhet.
Och allt det här? Varför gör jag allt det här? Jo, för att få plats i mitt liv för mitt barn. Skapa absolut bästa förutsättning för min son eller dotter.
Jag längtar.
Att köpa en större lägenhet är ett stort mål som jag nu har uppnått.
Att gå ner i vikt var också ett stort mål. För lite mer än ett år sedan, när jag separerade från J vägde jag över 85 kg. All-time-high för mig. Imorse vägde jag 72,5 kg. Det är 0,5 kg under målvikten jag satte upp för mig själv för några månader sedan.
Det innebär att jag är normalviktig. På riktigt normalviktig nu och då har jag inte ens ansträngt mig särskilt för att nå dit. Små små förändringar i vardagen räcker långt.
Jag har slutat dricka alkohol. Det vet jag inte riktigt hur jag ska se som ett mål, men jag dricker inte och det fungerar bra.
Sen har jag skalat bort annat som tagit en massa energi från mig. Jag har slutat jaga en man och inser att jag trivs rätt bra som jag har det. Det finns massor av kärlek runt mig, så jag är trygg i det. Jag vet att jag är attraktiv (idag i alla fall) och jag njuter av att befinna mig precis just där jag är. Visst kommer det att komma dagar när jag känner mig som en våt pöl och inte vill annat än att bli älskad av en man och visst VILL jag det egentligen, men jag har det bra som jag har det.
Nästa mål är att få rätsida på min ekonomi. Den liknar berg & dal-bana lite för mycket just nu.
Och sen ska jag få rätsida på min flytt. Det närmar sig med stormsteg trots att 1:a december känns långt borta.
Efter det ska jag få ordning på min lägenhet.
Och allt det här? Varför gör jag allt det här? Jo, för att få plats i mitt liv för mitt barn. Skapa absolut bästa förutsättning för min son eller dotter.
Jag längtar.
fredag 4 september 2009
En omprogrammerbar hjärna
Ibland, eller kanske till och med ganska ofta, är jag som en målsökande missil. Sätt ett mål i händerna på mig och jag kommer att kämpa tills jag nått det. Som med lägenheten. Jag har letat och letat och inte riktigt kanske inte riktigt nej inte den, men hmm... jag har slammat Hemnet och varit i det närmaste besatt av att hitta den perfekta lägenheten.
Nu är det klart.
Men min hjärna, som letat strukturerat och bearbetat lägenhetsinformation, min stackars hjärna fick en utflipp och kaos inträdde. I tre dagar har det varit kaos.
Återhämtningen är dock genomförd och nu är hjärnan omprogrammerad. Inredningsgrejer, måleri, flytthjälp etc står på agendan.
Undrar när jag bara ska ha bebis kvar att tänka på. Tror ni att det någonsin kommer att hända?
onsdag 2 september 2009
Julgran
Det slog mig precis att i år kommer jag att ha plats för en alldeles egen julgran. Jag ska ha en JULGRAN!
Någonstans i min alldeles nya råångest över att jag inte kommer att ha råd att vara mammaledig så värmer den tanken mig. Kan det inte vara december snart?
1+1(3-2)+3x*54pbb...
Jahaja... igår undrade jag i min stillhet vad jag skulle ägna min tid åt nu när jag inte längre behöver slamma Hemnet efter ett nytt boende. Idag har jag hittat lösningen. Idag har jag börjat slamma Internet om information om föräldraledighet och ekonomi.
Jag förfasas. MEN vi ska inte glömma att jag har levt snålt förr. Väldigt snålt. Så det kan jag nog roa mig med igen.
Hur klarar alla andra ensamma mammor av det?
Jag förfasas. MEN vi ska inte glömma att jag har levt snålt förr. Väldigt snålt. Så det kan jag nog roa mig med igen.
Hur klarar alla andra ensamma mammor av det?
tisdag 1 september 2009
Dagen
Dagen började med att jag skrev på för lägenheten. Nu blir den verkligen min.
Dagen ökade med att jag fick min mens och nu börjar nästa cykel. Sen blev det mer sen blev det ett nytt företag som vill anställa mig. Nya möjligheter, en ny jag som inte är förknippad med allt det gamla.
Så just nu, när jag sitter här med ilkset röd hals och kall näsa så känns det som att idag är startskottet på något nytt. Något spännande. Något utmanande.
och det känns väldigt väldigt väldigt bra
Dagen ökade med att jag fick min mens och nu börjar nästa cykel. Sen blev det mer sen blev det ett nytt företag som vill anställa mig. Nya möjligheter, en ny jag som inte är förknippad med allt det gamla.
Så just nu, när jag sitter här med ilkset röd hals och kall näsa så känns det som att idag är startskottet på något nytt. Något spännande. Något utmanande.
och det känns väldigt väldigt väldigt bra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)