Försöker leva sunt för att maximera mina chanser i mitt barnskapande. Fast å andra sidan lever jag ett stressigt liv. Just nu har jag så mycket stress runt mig på alla fronter att jag borde ligga gungandes i fosterställning i sängen.
Men det gör jag inte. I alla fall inte bara.
Jag försöker spotta upp mig och vara social, fast jag inte vill. Försöker spotta upp mig och le och vara intresserad av andra, men jag har svårt för det. Försöker se positiva saker med det som sker, men just nu går det inte. Vet inte om det är hormonerna, livssituationen, kombinationen, rastlösheten, eller vad det är som spökar, men shit vad det är jobbigt.
Mina vänner vill gå ut ikväll. De har båda två varsina män att jaga. De vill klä upp sig, flörta, dricka och dansa och sedan hångla sig ner i sängar och bli bekräftade. Jag vill krypa ihop och gråta. Inser att jag borde fixa till mig och bara göra, agera, att livet inte blir roligare av att vara hemma. Men gud vad jag längtar till framtiden när den här limbokänslan är borta. Ja, jag ska sluta vänta och inse att livet är nu. Jag ska fixa till mig. Jag SKA gå ut och le och vara intresserad och vara nykter när alla blir fullare och fullare. Jag SKA.
För jag vet ju att livet egentligen är härligt. Det är bara lite mindre härligt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar