Idag ska jag bryta min sjukskrivning. Nåja, det är bara en dag tidigare än själva intyget, så det är inte så tidigt. Jag har sovit, magen bråkar inte som den gjorde för två veckor sedan. Ute är allt frosttäckt. Det är mörkt.
Men livet känns ändå rätt gott.
Jag har ett jobb jag trivs med. Mitt hem är min borg. Goda goda vänner. En underbar son. Jag står nära min familj.
Visst finns det en del områden man kan önska mer av, men vet ni vad som gör det uthärdligt? Jag jobbar på det. För har inte ni samma erfarenhet? Så länge man bara har offerkoftan och inte agerar på de områden som kan bli bättre så är det så mycket värre än om man åtminstone agerar så gott man kan för att det ska bli bättre?
Så visst. Min kropp fallerar på vissa fronter, men det finns en plan som jag följer och just nu så är det faktiskt drägligt.
Och visst, jag har inte mitt livs kärlek bredvid mig. Mannen. Men jag flirtar åtminstone.
Många av er som läser här är på Barnresan. Den där jäkliga stretiga resan. Jag beundrar er. Ni är så starka, kämpar. Ni är hjältar och hjältinnor.
Vilka andra områden är ni ute och agerar på?
Vägra vara offer. Idag är första dagen på den här veckan. Första dagen närmare en ännu bättre tillvaro.
Godmorgon på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar