Luciafirande - hur det blev

Åh, vad jag hade peppat och preppat inför Luciafirandet. Min son har en stor fascination av Lucia och allt som hör till. Han älskade sin stjärngosseoutfit. Jag var duktig och tog med luva utifallatt han inte skulle vilja.

Jag kom dit. Mini var i sitt esse och körde någon form av discomask på golvet. Jag klädde på honom, satte på honom struten och han höll stjärnan med glittriga ögon. Alla vuxna i lokalen utbrast i ett unisont. ÅÅÅÅÅÅÅH vad du är FIIIIIIIIN

Precis då kom lilla söta E, med en luciakrona på huvudet och plötsligt hade min glittriga lilla stjärngosse förvandlats till ett litet motsträvigt avundsjukt monster.

“VILL HAAAAA DEEEEEEEEEEEEEEN!”

Inget glitter, inga luvor, inga mutor i världen hjälpte. Mini ville ha en luciakrona.

Jag lyckades i alla fall få honom lugn nog att vara med och sjunga (som han älskar och tjena vad ungen kan sångerna). Efter det var det lussebulle och pepparkakor. När andra barn liksom mosar och pillar på sina gotter så trycker Mini in dem i munnen som att han aldrig fått en sötsak tidigare i hela sitt liv. Sedan vill han såklart ha mer och det alla andra försöker äta.

Sedan fick han låna lilla Es krona en stund. Vi gjorde en smällkaramell och allt var frid och fröjd.

Efter att mamma lovat att köpa Mini en egen Luciakrona på rea.