När det inte blir som man tänkt sig

Det höll inte med M. Det fanns problem, men jag lärde mig något genom att stå kvar. Jag har aldrig gjort det förut. Jag tyckte så mycket om honom och det som var bra att jag ville jobba med det som inte fungerade. 

Det ville inte han. 

Ledsen, arg och sur, bröt jag till slut helt. Och för att få lite bekräftelse aktiverade jag kontot på dejtingsajten. Där kan man iaf få mail om att man är fin. 

Knappt. 

En man tyckte att vi skulle ses och ta en promenad. Jag tyckte att han verkade ointresserad och skrev att jag inte ville. Egentligen inte intresserad sv att starta något nytt heller. 

Han övertalade mig. Vi sågs. Pratade massor. Sågs igen. Sågs en tredje gång. En gång till. Och allt är så bra! Det är tidigt, men det är som att prova en perfekt sko. Allt bara funkar hittills, på ett nästan löjligt vis. 

Min enda oro är Mini. Han har knappt nämnt M. Vi har pratat om vad som hänt och att vi inte ska träffa M mer. Mini har också fått träffa P. Som vilken kompis som helst, men Mini är smart. Han kopplade direkt. Det är inga problem dem emellan, men åh, jag skulle vilja ha garantier att jag inte utsätter honom för ytterligare en separation. Jag vet att det inte funkar så, men i alla fall. 

Samtidigt så är jag bara glad. Kan det vara så här? Hurra!