"Du är en sån hjältinna!"
"Vad du är modig!"
"Vilken kämpe du är."
Emellanåt når de här orden mina öron från människor som tycker att det är fantastiskt att våga skaffa barn ensam utan partner. Som tycker att min vardag är beundransvärd.
Den gång tidigare jag har fått höra det här var när jag åkte till Afrika och jobbade. Men precis liksom då har jag svårt att ta till mig de där starka epiteten. För mig är inte min vardag jobbig, kämpig eller en kamp.
Jag har inte skaffat Mini som ett inlägg i en debatt. Jag har inte skaffat Mini för att få vara annorlunda. Jag har skaffat Mini för att jag längtade så vansinnigt efter honom och för att den föreställning jag hade om hur det skulle gå till låg utanför min kontroll och inte slog in.
Jag åkte till Afrika för att möjligheten plötsligt fanns. Jag kunde infria min dröm.
Precis så var det med Mini också. Jag hade möjligheten och istället för att välja att leva mitt liv med sorgen och avsaknaden av honom, så tog jag chansen och här är han.
Världens ljuvligaste unge (om ni frågar mig då) och jag njuter varenda stund med honom. Inte är det en kamp. Inte är jag en hjältinna.
Jag är bara en alldeles vanlig mamma.
Jag tycker det är modigt att skaffa barn ensam i det här samhällsklimatet. Det tycker jag verkligen. Men en kamp är kanske lite väl i jämförelse med vad andra utsår i livet :)
SvaraRaderaåh det där är inlägget jag velat skriva. Håller med dig till hundra procent. Jag hade inte valet att låta bli. Det fanns inte i min värld. Senast häromdagen var det en tjej som sa att jag var strong, och undrade lite hur jag klrade mig ensam - hon har en 6 månaders och en bra partner. jag ryckte på axlarna och sa att jag har ju inget att jämföra med...
SvaraRaderaÅ jag håller med i vartenda ord. Det fanns inget val att inte! Fint inlägg tycker jag :-)
SvaraRaderaTror jag förstår hur du menar, men tror även att jag förstår de som tycker att ni är modiga och starka. Vi som lever i en relation ser ju de tillfällen när man känner sig oerhört lyckligt lottad att man har någon vid sin sida - om man blir rejält sjuk behöver vi inte försöka få någon att hjälpa till och vi har "gratis" någon att bolla frågor kring barnet med. Egentligen tror jag att det är det som kommer fram i kommentarerna. Att man spontant tror att man själv inte skulle klara av det.
SvaraRaderaOch jag tror att man ska se det som en komplimang - att det faktiskt säger att man är en människa som landat i sig själv och där man inte låter rädslorna (förlåt Livrädd, men du är inte alltid så rädd) ta överhanden i livet.
Ahns, ja det är klart att det är menat som komplimanger. Fina i sig, men ofta är det som att de grundar sig i att det skulle vara jobbigt. Vilket det faktiskt inte är!
SvaraRadera