Sedan dess har Mini varit en förhalande liten pina och jag en frustrerad slemsnorhostande mamma. Aaaaaaargh
Middagen beståendes av makaroner, som åts styckvis. Ett evigt ylande i sängen efter att g släckt lampan när han inte ville göra det själv.
Och den där "men herregud hur svårt kan det vara?!"-känslan när ungen sitter med en mugg vatten i sängen och säger "den vill också titta ner i muggen" drar upp ärmen på pyjamasen och låter underarmen "titta" ner i muggen.
Giv-mig-styrka
Hehe
SvaraRaderaHmmm... okidoki. Jag vet vad som väntar...
SvaraRadera