måndag 20 juni 2011

Utvecklingssprång

Imorse vaknade Mini klockan 4. Leveransblöja. Bara att hantera. Det gick bra.
Om det inte vore för att samma sak upprepades. Klockan 5, men då med den lilla twisten att det inte stannat i blöjan.
Och sen var det kört. Sen sov inte mamman mer. Knappt Mini heller. Dagen drog igång i ultrahastighet. Tvätt, läkarbesök och storhandla. Ja, det låter kanske inte så mycket, men gör om det själv med 12 kg bebisterrorist som fått för lite sömn, samtidigt som du själv helst skulle vilja lägga dig på golvet och sova. Jisses vad trött jag har varit.

Vid ett tillfälle så satt vi i tvättstugan. 7 minuter kvar på programmet i maskinen. Mini i vagnen. Jag drar den fram och tillbaka och av någon anledning (trötthet?) tycker han att det är jättekul och börjar skratta. Det är då jag får syn på dem. Det är två. Två små hörntänder i överkäken!
Är det en liten vampyr jag uppfostrar här?!

Nåväl, dagen går. Mini sover alldeles för lite. Mamman sover inte alls. Och så rätt vad det är får jag syn på hur min lilla gullunge står på alla fyra och så tar han första krypsteget. Han kommer framåt! Stort STORT framsteg! Lyckan är total i 12-kilosbebisen.

Vi är ute för att handla, går förbi gungorna och jag kan inte bara gå förbi. Klart Mini ska få gunga. Och idag så skrattade han högt, precis där när vi alla vet att det kittlar i magen. Skrattar högt och pratar med barnet i gungan bredvid. Han är så söt att jag håller på att smälla av av stolthet. Så går vi och handlar. Kommer hem och då är det gnäll och gny och vrål och gnäll och till slut så tappar jag det. Jag är inte stolt över att jag gjorde det, men det gjorde jag. Jag tappade det och skickade ner ungen i sin säng, gick ut och stängde dörren. Ut i köket och tog ett glas vatten, andas andas. Höra hur skriken intensifierades från sovrummet. Och så plötsligt helt tyst, så jag smög dit och kikade in. Då står han i sängen. Hela ansiktet skiner av stolthet. "Titta mamma jag står jag STÅR!"

Och vem kan vara arg då? Frustrerad? Nä, jag delade hans glädje och sen har vi bara myst, skrattat och gosat.

Min lilla pojke med en massa utveckling. Världens goaste. 9 månader imorgon.

3 kommentarer:

  1. oj vilka massa språng! Vad roligt!! Grattis på 9mån dagen i morrn! :)

    SvaraRadera
  2. Fäller några tårar, det är så fint och jag nickar instämmande åt bergodalbanan. Vardagen i sin nakenhet, finns det något vackrare. Min bebbe är 9 1/2 månad och jag upplever att allt går i ett rasande tempo just nu. Det är många färdigheter som faller på plats. Mirakel det är vad de är !!!!

    SvaraRadera
  3. Åh, stora killen som kan ställa sig upp själv! Heja Mini, vad du kan!

    SvaraRadera