Att skapa ett litet sömnmonster

Jag såg fällan. Visste om den. Ändå gick jag rätt i den. Det var ju så mmmmmysigt att gosa med Mini när han skulle sova. Och så började det i somras. Lite krångel när vi var i sommarstugan. Enkla lösningar, som att få komma upp och hänga lite i soffan. Men så kom vi hem. Vissa kvällar har det varit bra, men de där kvällarna när det inte har fungerat alls, de har blivit betydligt sämre. Jag har inte fått det att fungera. Särskilt inte den där kvällen när jag själv kände att jag inte räckte till (tack för fint pepp hörrni).

Så bytte jag strategi. Jag såg oss som ett team. Team Sova. Jag vet ju att det är trist att gå och lägga sig när man har roligt. Och om någon hade en famn att erbjuda mig att sova i (nej, jag är inte bitter, inte bitter alls! ;) ) så skulle jag också kinka tills jag fick ligga i den och gosa. Men nu kan vi inte ha det så. Så istället för att se det som så extremt frustrerande så har jag försökt se det som att jag måste guida Mini till att kunna somna och sova vidare själv i sin säng.

Och tänk. Igårkväll var det lite bättre. Ikväll gick det på halva tiden. Delvis måste jag faktiskt tacka Joe Frost och att jag har tittat på hennes program Supernannyn tidigare. Hon hade varit stolt över mig ikväll. Ge mig en vecka och Mini kommer att sova sött i sin säng utan större problem. Fast vågar jag skriva så? Jag hoppas att jag har rätt.

Håll tummarna!