Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. När Mini skulle sova igår så tappade jag det. Flera gånger. Över tre timmar tog det för honom att somna och inget jag försökte med fungerade.
Idag skäms jag. Skäms över att jag blir så irriterad över det. Dagtid kan jag ta vad som helst. Spyor, blöjor, gnäll, målsökande missil på allt farligt, men om inte Mini somnat senast sju så blir jag irriterad, sur och otålmodig.
Idag är vi trötta båda två. Och jag önskar jag kunde förklara för honom att jag älskar honom så oerhört mycket, trots att vi hade en gråt och irritationskväll igår.
Inte VÄRLDENS sämsta :-) . Kanske en normaldålig KVÄLL, som alla föräldrar har. Men visst är det jobbigt, man mår dåligt. Ändå något som händer alla, alla föräldrar och alla barn. Jag tror inte att du behöver förklara för honom. Han märker nog i allt, i hela sin dag, hur mycket du älskar honom. Som du själv skriver, dagtid och annars är det ju lugnt. Jag tror att faran ligger i om man ALLTID tappar det, 24 timmar om dygnet. Att man är värre än sin bebis i tålamod och gnäll. Men när det rör sig om en liten del av vardagen, då får det nog räknas till det normala i livet. För faktiskt, ingen har ju en mamma som är perfekt, inte vi själva heller. Det räcker om man är good enough.
SvaraRaderaKRAM
Jag håller med kloka 'anonym'. Dessutom tror jag att få föräldrar skulle kunna bibehålla tålamodet efter tre timmars nattningsförsök! På något sätt är de där timmarna av egentid som man får på kvällen när underverket sover så OTROLIGT viktiga för att man ska kunna ta hand om sig själv, slappna av, återhämta energi, orka, att minsta avsteg ibland känns helt galet frustrerande.
SvaraRaderaKram på er!
Anonym är verkligen klok! och Livets underverk likaså :0)
SvaraRaderakram
Åh det är så ibland. För alla. Och jag känner igen det där enormt, vi behöver ju de där timmarna i ro om kvällarna. När barnen sover. När vi kan få göra lite ditt och datt och inget egentligen. Bara vara i ro med tankar och kanske läsa lite, slötitta lite på tv. Återhämtningstid. Så att vi kan kliva upp i ottan och ha tålamådet tillbaka liksom. Du är normal. Kram
SvaraRaderaKloka svar, verkligen.
SvaraRaderaMan blir väl inte övermänsklig för att man blivit mamma? Kram.