Bruset

Visst har vi alla det där bruset av tankar som snurrar i huvudet? En del av mitt brus startade när jag började fota min mage i mina gamla tjockisjeans och hittade en fläck på den som jag inte riktigt kände igen. Den där fläcken visade jag för en läkare, som konstaterade att det är bara att ta bort och jag fick en tid.

Det var i förra veckan. Jag såg det mest som en rutinåtgärd. Kreti och pleti har ju tagit bort leverfläckar utan större problem. Jag gillar dessutom min läkare och vi var rätt många i rummet när det skulle ske. När väl sprutorna kom fram så blev jag stel. Plötsligt insåg jag att hon skulle sticka och skära i mig. Rätt obehagligt ändå.

Så satte hon igång och jag fokuserade på att skämta med dem och andas. Andas. Inte glömma att andas.

G, min läkare, sa att det här var ju ingenting. Jag skulle få se det, det var bara lite fettvävnad. Hon skrattade, men så blev hon tyst. Sa något till en av sköterskorna och kommenterade: "Det där får vi skicka på analys!" varpå en av sköterskorna frågade: "Har du haft den här fläcken länge?"

Och de kommentarerna är numera en del av mitt brus. Min inbillningssjuka har tagit fart som en löpeld och emellanåt är jag övertygad om att jag är dödligt sjuk.

Logiskt sett vet jag att det med största sannolikhet inte är så.
Känslomässigt måste jag nog andas lite. Andas. ANDAS.