Lördagsgodis

Jag har skrivit så många inlägg i mitt huvud de senaste dagarna att det är galet. Jag ville skriva om turen till Louisiana och vinet. Om solstrålar och bra samtal. Energi och en vilja att vara kreativ igen. Lust. Hur Mini kvittrade inne på Picassoutställningen.

Sen skulle jag skriva inlägg om mina kliande stygn och när de försvann. Kanske inte så kul, men det hade jag tänkt skriva om.

Självklart ville jag även skriva om att vi har börjat använda nya vagnen. Jag ville berätta om hur smidig och skön den är att hantera jämfört med kombivagnen. Hur gullig Mini är när han hänger med armen över kanten som värsta raggaren, med andra handen på ratten.

Idag hade jag tänkt skriva om Mini som fyller hela 8 månader och äter mat med bitar i som en hel karl. Som flyttar sig över golvet och leker med sina leksaker i säkert en halvtimma utan att behöva min assistans. Mini som har upptäckt bröd och leverpastej. Oj vad få smulor det blir av det.

Och så ville jag beskriva goe B som idag kröp upp i mitt knä med snuttefanten och nappen och till slut satt och lutade sig mot mitt bröst och vilade. Det är något speciellt med att bli vald som goseobjekt av en 10½-månaders liten kille. Hur speciellt det är med små bebisar. Att hjärtat inte kan annat än omsluta dem. Älska dem.

Men allt det där orkar jag inte blogga om för tillfället. Jag är för trött.

Och över alltihop snurrar det en himla massa tankar.
Om arbete.
Om vänskap.
Om kärlek. För just nu fattas den mig. Jag hade ju utestlutit den. Det gick så fint. Jag var nöjd med det jag får/fick av G. Men så bara dyker den upp där igen. Inte på rätt sätt, men tanken och längtan väcks och som ni alla säkert vet, om något inte fått syre på länge får luft, så blir det snart en storm. Så just nu fattas den mig. Kärleken.

Det fina är dock att mitt i all den där saknaden, så finns det ingenting. INGENTING som kan ta bort glädjen och lyckan över Mini.

8 månader gammal idag. Äter mat med bitar, leverpastejmackor, leker själv, pratar, skrattar och kramas. Pussarna är stora och blöta. Förtjusningen i sin egen spegelbild total. Världens finaste unge. Om ni frågar mig då.