Det här med amning

Nu var det kritik från Amningshjälpen mot BVC på nyheterna. De rekommenderade inte fullamning till 6 månader och delamning till minst ett år. Endast en av 72 sköterskor gav rekommendation efter Amningshjälpens direktiv.

Jag kan säga att jag är glad över de råd och den hjälp jag har fått från BVC (som uppenbarligen inte var från den där enda ovan). När mitt liv var ett stort kaos var BVC-sköterskans hjälp att släppa amningen och gå över till tillägg (nej, hon pushade mig inte, men när jag tvekade så var hon den som hjälpte mig att tillåta mig själv att släppa amningen). Amning är jättefint och har många fördelar, men jag kan inte låta bli att känna att det är lite hysteri runt det. Mini är inte ammad, jag är övertygad om att han mår minst lika bra som helammade barn. Jag är dessutom övertygad om att han mådde bättre som det blev när vi gick över till tillägg än den situation vi hade innan.

Mini började också med smakportioner tidigt. Han var strax över 4 månader gammal. Anledningen till att jag började med dem var att han tydligt visade att han var mogen för dem. Herregud, ungen dreglade och tittade storögt på allt som jag stoppade i min egen mun. Dessutom så vaknade han hungrig mitt i natten. Allt det slutade när han fick gröt och lite mer fast föda.

Så det här med amning. Ni får ursäkta mig Amningshjälpen och alla sköterskor på BB som var rabiata med amningen. Jag är inte helt övertygad om att det var så viktigt. Det kanske är det i det stora hela. Det ska jag ärligt säga att jag inte vet. Era råd är kanske de rätta för de flesta.

Men inte i det här hemmet. Det vet jag med största säkerhet. Och jag kan inte låta bli att känna det som att ni ska skriva folk på näsan, men jag kanske är överkänslig, vad vet jag. Jag är ju bara Minis mamma, utan större erfarenhet av amning.