måndag 26 september 2011

Namngivning

I lördags var det dags för Mini att få sina namn och samtidigt fira sin ettårsdag.

Det blev så otroligt fint.

Festen började kl 13 och när de flesta dykt upp hade jag paketöppning. Många fina paket var det. Böcker, film, gosedjur, mössa, smycke, åkpåse och lite till. Ett stort paket var märkt "Mamma", det sparade jag till sist. Det var gode P som köpt en present till mig, från Mini. Och när jag läste det som Mini skrivit (genom P) så bröt rösten och jag fick lämna över brevet till honom att läsa. Det handlade om hur mycket Mini tycker om sin mamma och i paketet var en jättestor Barbapappa. Barba-P.

Då var snyfteriet igång.

Och inte blev det bättre när C och P spelade och sjöng. Först "Mitt barn" av Jojje Wadenius


Sen blev det ännu svårare att inte gråta när tre av Minis finaste fina kusiner ställde sig upp och berättade om hans tre namn. Personligt, kärleksfullt och bara så fint att mosterhjärtat nästan sprängdes av stolthet och glädje. Vilken lycka för Mini att ha de här unga vuxna i sitt liv. Och för mig. Jag har nog världens finaste syskonbarn.

Sedan läste goa S dikten
Är det du, är det du, allra käraste barn

som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

Av: Harriet Löwenhjelm

Och jag kan erkänna att jag inte klarade att titta på henne då.

Själva ceremonin avslutades med att P och C spelade och sjöng Gåtfulla folket av Olle Adolphson och Beppe Wolgers




Det var så fint. Precis som jag föreställt mig det. Nej förresten, BÄTTRE än jag vågat föreställa mig. Så mycket kärlek. Och finast av alla var Mini som satt i sin mosters knä och följde allt som hände med uppmärksamhet och klappade händer av förtjusning åt sången.

Jag har i sanning begåvats med en ljuvlig liten unge.

Sedan var det smörgåstårta lagad av mormor, följd av prinsesstårta med tjock härlig marsipan.

Det var en fin dag. En verklig fin fest. Tack alla ni som var med.

7 kommentarer:

  1. Åhh så fint det låter! Vilka fina sånger och fin dikt! Förstår att det blev lite snyftande. Jag blir nästan tårögd när jag läser om det fina.

    SvaraRadera
  2. Så fint! Blir varm i hjärtat:)

    SvaraRadera
  3. Jag blir gråtig bara av att läsa hur fint ni hade det.
    Kram finaste ni.

    SvaraRadera
  4. åh vilken fin tillställlning!

    SvaraRadera
  5. Tack för att vi fick komma!

    /Barbapatrick

    SvaraRadera
  6. Wow, vilka fina människor du har runt dig! Vilken dag!

    SvaraRadera