Lattjolajbanslådan

Nu är inte det här inlägget helt rumsrent, bara så att ni vet. Men jag tror att vi alla som läser här är vuxna människor. Vissa av oss lever utan partner och ja, vissa behov har vi ju. Som singelkvinna så har jag lite leksaker i det som jag kallar Lattjolajbanslådan (det finns en lång fantastisk historia med en klubb jag saknar som förklaring till det namnet). Lådan har jag sedan i en låda i mitt nattduksbord.

Där ligger de tryggt.


Trodde jag.




Tills Mini kom krypandes med, ja, hur ska jag formulera mig. En större version av det han själv leker pincettgrepp med. Med ett mycket nöjt uttryck i ansiktet: "Titta vad jag hittade mamma!!"

På besök och just då med steg gåendes åt mitt håll, är mormor.

Aldrig har jag lirkat en leksak ur händerna på mitt barns så fort.
Aldrig har jag barnsäkrat en låda så tyst.

Och sen har jag skämts och fnissat bara vid tanken resten av dagen.