Barn till varje pris igår, när man fick följa Matildas kamp. Varje försök, de negativa testen (vad modig du är som lät dem filma väntan på resultaten!). Försöken att fatta rationella beslut i en tillvaro som är rätt känsloladdad och utanför rationell kontroll.
Hur man kan se känslostormen som vilar där bakom styrkan att ta sig vidare. Kampen att prata om det utan att bryta ihop.
Jag ville bara krypa in i TVn och ge henne en stor varm kram. Samtidigt så var det som att krypa in i mig själv och ge mig en kram. Åka tillbaka till den där tiden. Innan Mini.
Och när hon beskriver landet Narnia, ja då inser jag att jag varit där. Om än dock mer som turist än som fastboende. Eller nja, det beror lite på vad som kvalificerar till att man får medborgarskap.
Matilda, jag vet att du läser här, men jag vet inte om du vill ge dig tillkänna. Oavsett. Mitt hjärta klappade alldeles extra för dig igår. Du gav barnlängtansorgen ett fint ansikte. Tack för det. All styrka och värme till dig.
Vill du se avsnittet kan du göra det här
Finaste Mamma Vilja! Tack snälla rara du för dina fina ord!!!
SvaraRaderaMånga kramar - och ge en extra till Mini från mig :o)
Ja, från Matilda alltså :D
SvaraRadera