Omyndigförklarad

Det är en sak som jag funderar en del på. Jag berättade för några inlägg sedan om mina utslag som inte försvunnit och om mitt besök till läkaren. Hon beskrev det som blåsor som kan komma och typiskt hos kvinnor i min ålder. Jag frågade uttryckligen flera gånger vad det var och hon sa att det inte är någon som vet varför. Jag frågade igen vad det var och hon sa blåsor. Och så kollade hon upp medicinering och gav mig den där krämen som får mitt ansikte att kännas som att det brinner.

Så jag ringde tillbaka för att få den andra medicineringen och fick inte prata med läkaren direkt utan en sköterska som fungerade som kommunikationskanal. Hon reagerade på att det inte stod i min journal vad det var jag hade. Hon frågade läkaren och ringde tillbaka. "Blåsor som är typiska för kvinnor i din ålder" och så berättade hon att läkaren skulle skriva ut den andra medicineringen till mig. Ja, efter att jag fått prata med henne ett par gånger (hon pratade med läkaren emellan och ringde tillbaka) och jag fått övertyga henne om att NEJ jag har inte pillat upp krämen inne i näsan. Aaaargh...

Nåväl. Nu har jag kollat upp vad krämen används för och själv kommit på att det är Rosacea jag har. Hur kan det vara så svårt att berätta det för mig?! Och när Rosacea beskrivs så står det också att hydrokortisonsalva (vilket jag har försökt med) absolut inte ska användas på Rosacea i ansiktet? Hur svårt kan det vara att berätta det? Det står också att  man aldrig blir helt botad och att det kan uppträda i skov. Det bästa är att komma under behandling så snart som möjligt för att minimera risken för bestående men. Varför berättade hon inte det?

Speciellt när jag uttryckligen ber om en diagnos. Som hon ändå uppenbarligen har ställt.
Verkade jag så korkad att jag inte skulle kunna hantera beskedet eller? Jag ser inte poängen. Gör ni?