torsdag 27 oktober 2011

Livsglädje

Jag har lyxen att ha ett barn som sover ordentligt på nätterna. Tyvärr är jag inte så benägen att gå och lägga mig i tid, så jag sover ändå inte särskilt mycket. När jag vaknar vill jag oftast bara sova mer.

Så har jag haft det rätt länge. Även innan Mini. Vi kan lätt konstatera att jag inte är särskilt morgonpigg. Kaffe är mitt livselixir och jag går inte hemifrån utan att ha druckit en kopp. I vanliga fall brukar det åtminstone ta turen till jobbet innan jag är helt vid liv.

Men nu. Nu är det någon som är lite magisk i min tillvaro, för jag delar mina morgnar med Mini. Och Mini han kilar runt i lägenheten och är allmänt glad på morgnarna. Vi bäddar alltid sängen tillsammans och i morse skedde det under höga skratt. Underbara unge!

Sen var det dags för dagis förskolan och idag så var han inte ledsen alls. Tvärtom! Lycka att träffa pedagogen U som fick stora leenden och så var där en massa kul leksaker. Jag gick utan att ens få en ledsen min.

Så jag promenerade genom Malmö till jobbet leendes.
Vem kan hänga läpp när man vaknar med sån glädje i huset? Alla borde få ha en lycklig 1-åring i närheten. Då kan t o m trötta 40-åringar bli lyckliga.

2 kommentarer:

  1. Vad mysigt det låter med en Mini som bäddar sängen! Och tänk att han är så stor så att ni går åt varsitt håll på morgonen... Jag både bävar för och ser fram emot det.

    SvaraRadera