söndag 30 juni 2013

Söndagsmorgonen

Vaknade med ett ryck ur en mardröm. Den värsta mardröm man kan tänka sig. Hjärtat klappade hårt och jag jobbade en bra stund på att lugna ner mig. Intala mig att allt bara var en dröm, för att till slut ge upp, slänga benen över kanten och kila in till en djupt sovande Mini. 

En smekning och en försiktig puss senare är jag tillbaka i värmen under mitt eget täcke. 

lördag 29 juni 2013

Barnängen - mot skrubbsår

Mini hävdar å det bestämdaste att min duschtvål mirakulöst behandlar skrubbsåren. Han lär dofta gott efter det här badet i alla fall!


Men nu kan vi

"Mamma, ikväll läser vi Alfons!" brukar Mini uppmana. Bara det att vi inte haft någon Alfonsbok, så det har varit lite svårt. Men en regnig lördag i sommar-Malmö rådde bot på det. 


Nu blir det reklam

Och viss reklam biter mer än annan…

torsdag 27 juni 2013

Mitt i natten

Jag förlorar och förlorar i Wordfeud just nu. 

Medan i verkliga livet står det chanser som ger mig hicka. Skrämselhicka!
Ändå tror jag att jag måste undersöka dem betydligt mer. 

En del är jobb. En annan del är kärlek. Kan det vara så att en del bitar faktiskt faller på plats?! Kan det vara så enkelt som jag tycker att det verkar vara? 

Eller lever jag i en fantasi?

Nyper mig i armen, drar upp täcket och somnar. 

söndag 23 juni 2013

Inte tänkte jag livet så här

Från en ovanligt trött söndagseftermiddag:
Efter en lätt kaotisk eftermiddag och middagstillagning sitter jag just nu och äter middag på toaletten. Ja ni läste rätt. Toaletten. 

En trött 42-åring och en ännu tröttare snart treåring hade balkongsmiddag som ballade ur totalt. Jag fick till slut ge upp, ta ungen till badrummet, trösta honom rejält och slänga honom i badkaret. Det är bara det att jag måste äta och Mini måste bli ren. Så här sitter jag och slevar pasta och köttfärssås, medan Mini skvalpar runt. 

Inte riktigt hur jag tänkt livet…

Social träning

Fyra nätter har vi tillbringat här nu. Inte alla fyra hela tiden, men ändå tillsammans. Barnen har varit fria och hängt tillsammans. Fantastiskt att se! De har sprungit runt, lekt och skaffat egna vänner, utan oss. Mini gillar uppenbarligen äldre tjejer, för en flicka på sparkcykel har fått massor av uppmärksamhet från honom. 

På midsommarafton hängde alla våra barn med tre andra barn och de var plötsligt så stora! Stolta också. 

Lyckan har det bara inte gått att ta miste på. Omtänksamheten är också där. Våra fina ungar!

På lekplatsen var det fullt med äldre barn och våra telingar såg då efter varandra. Sött att se. Liksom förmågan (som dock kräver lite träning) att turas om och dela med sig. 

Igår hade jag lyxen att sitta och läsa i soffan med de tre kvarvarande trötta barnen och oj vad härligt lugnt det blev. 

Jag gläds så över Mini och älskar att bygga relationen med de andra barnen. Vilken fantastisk lyx att få ha det här livet. 

Och så härligt att få komma hem idag!

lördag 22 juni 2013

Perfekt

Mini vid kvällens nattning: "Mamma, jag är lycklig"

Mini, det är din mamma också. 

Midsommar

Fyra Femmismammor, fyra tvååringar. En stuga i Ängelholm. Sol, strand, dans och andra barn.

Vilken underbar midsommar så här långt!

tisdag 18 juni 2013

Snyltare

Stunder av sämre föräldraskap, när man trött multitaskar i köket och samtidigt äter upp överblivet lördagsgodis för att hålla sig vaken. 

lördag 15 juni 2013

Trött

Poliskonstapel Mini och jag ligger och drar oss efter studentfirandet igår. Mini förälskade sig i W, en sexårig tjej. Oj, som han gjorde allt för att få vara med henne. 

Själv kan jag förundras över all tid som gått sedan jag själv tog studenten. Och det faktum att jag inte var ett dugg avundsjuk på festandet. 

Är man gammal då?

fredag 14 juni 2013

Glädje

Det är mycket nu. Mycket på jobbet och många saker som händer privat också. Sommaren tickar på och i år trappar vi upp mot semestern. Idag är vi lediga för att ta oss till studentfirande. Imorgon goda vänner. Söndag hem igen och då spendera tiden med någon som börjar kännas speciell. 

Mini, mitt lilla kärlekstroll, har börjat komma ur en period av mycket "trots" och gnäll. Nu ännu lite större. Jag förundras över hans förmågor. Igår var det avslutning på avdelningen och det stod klart för honom att en hel del av hans kompisar byter avdelning till hösten och Mini hade varit ledsen. Vid hämtning var det vad pedagogen kunde berätta. Att han varit ledsen och inte mer än det. Resten kunde Mini berätta själv! Tänk att vara strax under tre år och själv berätta att du är besviken för att inte du också får följa med upp i storbarnsgruppen. 

Älskade unge. Vi kompenserade med mängder med gos och bus och efter att ha fått veta att han också kommer att få flytta upp, bara inte nu, var traumat inte lika stort längre. 

Så vi har en period av relativ harmoni just nu. Där sommarregnet smattrar mot rutan. 

onsdag 5 juni 2013

Tack Danmark!

Tack för att ni genom er lagstiftning och mentalitet gett mig möjligheten att få bli mamma.
Ett speciellt tack till kliniken som stöttade mig och tog mig genom en tung höst.
Tack också till donatorn som är halva ursprunget till det mest fantastiska barn jag kunde få.

Och tack till min Mini för att du förgyller min tillvaro.


Springcykel

Genialiskt. Särskilt med pumpade däck och lite högre sadel. 

måndag 3 juni 2013

Någon kommer att bli lycklig

Mina svärmödrar har alltid slagit på stora trumman om hur bra deras (sanslöst bortskämda) söner är. 

Men jag jobbar stenhårt på att faktiskt genomföra projekt perfekt pojkvän av Mini. Inte bara det att han är bundis med tanten i blomsteraffären. Idag när vi gick dit och hon glatt hälsade på honom med:
"Vad vill du ha idag Mini?"

Svarade han bestämt "rosa rosor till mamma"

Eller är det en relation omöjlig att bryta mellan jag håller på att bygga?

 

Gulle dej

"Är du en gris Mini? En gullegris i så fall."
"Då är du min Mamma Gullegris!"

Treårstrotskompensation på hög nivå. 

När mamman blir varm om hjärtat

söndag 2 juni 2013

Nääää

Jag är dålig på att blogga just nu. Förlåt mig!
Mini är inne i värsta 2,5-3 årstrotsen för tillfället. Lite enerverande vissa dagar och skrattretande andra.

Som härom morgonen. Mini ska prompt välja tröja själv och väljer en t-shirt. Fine.
Sedan ska han prompt ta på sig den själv. Mindre ok, eftersom den hamnade som en scarves runt halsen och därefter gick han ylande runt lägenheten och lät mig inte röra vid honom.

Det slutade i tvångspåklädning.

Ena stunden, NEEEEJ, jag är STOOOOOOR.
Nästa, Mamma jag är din BÄÄÄÄBIS

Det är som att leva med en manodepressiv schizofren. Underhållande och slitsamt på samma gång.

Idag skulle vi ha varit med Femmisgrupp på Tropikariet i Helsingborg, men liten bus är förkyld och har ögoninflammation. Han har hostat sig igenom natten.

Nej, nu kallar maten. Återkommer vänner. Snarare än sist.