onsdag 29 februari 2012

Utvecklingssamtal

I en timma har jag suttit och pratat om min son på förskolan. Åh vad jag är lyckligt lottad som har så bra förskola. Jag är så nöjd.

Visst de är aktiva, engagerade pedagoger. Det märks att de trivs på jobbet och med sina jobb. Förskolan ligger så fint i parken.

Men det som gör mig allra mest nöjd är att det verkligen känns att mitt barn är omtyckt. Och även om han är ledsen när jag lämnar honom just nu så märker jag att han trivs. Han gillar sina "fröknar". Men det som är finast är att de faktiskt låter honom vara precis sådär som han är.

Det önskar jag alla barn. Att få vara på sina allra egna vis och älskade sedda för de de är. Ljuvligt.

tisdag 28 februari 2012

Två små ord

När mormor var här hävdade hon bestämt att Mini pratade tvåordsmeningar och jo, med gott minne höll jag med. Om man tolkar orden.

Men så igår så säger Mini, "åka bil" kristallklart. Imorse också. Och i eftermiddags när jag hämtade honom på väg hem från Köpenhamn. "Åka bil, åka bil".

Så stolt över sig själv!

Men stoltast blev jag när han vid lagandet av kvällsvällingen sprang runt mina ben och tjoade:

"Min mamma, MIN mamma, min MAMMA, MIN MAMMA!"

Älskade älskade älskade unge. Min unge. MMMmmmmmmin

Äntligen

Idag är jag glad. Ledsenglad. Äntligen har det lossnat i maskineriet. Tre av allianspartierna vågar stå upp för sina egna åsikter och därmed kommer det att bli en lagändring. Ändå kan jag inte låta bli att tänka på alla små hinder på vägen. Öppna donatorer, hur vi hanterar donationer i vårt land, skillnader i olika landsting. Lagändringen är stor, men det kommer att vara mycket som ska till för att det ska bli på riktigt (om jag får kraxa lite).

Samtidigt.

Så fantastiskt skönt. Hurra!

måndag 27 februari 2012

Boost

Idag har jag och Mini varit ute i den verkliga världen. Ni vet den där utanför dörren. Där folk är friska och normala och gör vanliga saker. Gör saker.

För vi är FRISKA nu. Hör ni det? Ja, enligt de som träffade mig ser jag sjuk ut, men jag är frisk. Så det så.

Och vet ni vad som var bra? Jag fick plötsligt en massa positiv återkoppling. Bra saker i möten med andra. Gud vad det kändes bra! Så ja, visst tjuter det i öronen. Visst är jag trött. Men hej livet. Kul att du återvände!

Realisten talar

I ett samtal idag så kom frågan man ofta fick vid anställningsintervjuer upp "Vad gör du om 5 år?" upp. Då slog det mig.

För 6 år sedan fick jag den frågan och mitt svar var: Jag vet inte, men jag har gärna ett fast jobb och ett lån på en bostad.

Snacka om att vara realist. Nästa gång någon frågar ska jag måla en betydligt roligare bild.

Vad gör du om fem år?

söndag 26 februari 2012

Medicinskt under

I fredags hade vi dubbeltid hos barnläkare Mini och jag. För att kolla att det inte var något vi delade som gjort att vi varit sjuka i tre veckor i sträck. Egentligen var vi mer eller mindre friska (jämförelsevis) när vi åkte dit, men jag vågade inte avboka tiden om utifallatt... Ni vet. Jinxa läget.

Så vi var dit. En jättegullig läkare som lyssnade, ojade sig lite över hur vi haft det, lyssnade på lungor och hjärtan och tittade i öron och halsar. Snabbsänka och så kom behandlingen.

Med yviga handrörelser sa hon:
"Abrakadabra simsalabim! NU är ni friska."

Undrens tid är inte förbi. För tro det eller ej. Peppar peppar ta i trä. Det verkar inte bättre än att vi är på bättringsvägen. Äntligen.

Fler läkare borde lära sig trollformler.

Lite trög mamma

Mini har ett tag glatt meddelat leverans med ett exalterat: "Bajs!"
Sedan märkte jag att det där ordet följde med till annat. Han pratar mycket min son och en del meningar låter så här: "dobidobibajs dobajs bajs bajs dobi boll bajs boll bajs bil, tuuut tuuut tuuut, bajs"

Det verkade helt enkelt som att han kommit in i kiss- och bajsåldern väldigt tidigt. Tills jag häromdagen insåg kopplingen mellan ordet bajs och Bamse.

"Vem är det här?" frågade jag Mini och pekade på Bamse på mössan.
"BAJS!" svarade Mini stolt.

Se där. Mamma korkad. Det är klart att det är Bamse. Stackars Bamse. Fast han är bra omtyckt den där glada starka rara björnen. Mycket omtalad också.

fredag 24 februari 2012

Rekord

Snoret här har nu övergått till segt segt och lite grönaktigt (ursäkta för äcklighetshalten på det här inlägget). Det är så segt att Mini förut gick omkring med den absolut största snorbubbla ur näsan jag någonsin har sett! Jisses halva munnen var täckt!!

Det är fantastiskt vad man får uppleva när man har barn.

torsdag 23 februari 2012

Och så lägger man energi på kärnfamiljsidéer...

I DN idag kan man läsa en artikel om att FN i höst ska rapportera om hur Sverige lever upp till FNs barnkonvention. Barnombudsmannen lämnar idag sin bedömning där han menar att vi inte följer barnkonventionen.  En del av kritiken handlar om hur vi hanterar utsatta barn och deras rätt att komma till tals och få sin sak prövad, samt att få upprättelse vid allvarliga missförhållanden.

Det gör mig glad att han fokuserar på det här. Det känns som att den där frågan om att alla barn har rätt till en mamma och en pappa hamnar lite i bakvattnet i förhållande till det.

Precis som sig bör om ni frågar mig och så skäms jag lite över att vi inte är världsbäst på att följa barnkonventionen.

Hatten av

Eller snarare locket. Det är så det känns. Mini har fortfarande feber och snor och elände, men kära vänner, undertecknad är idag feberfri för första dagen sedan den här månadens första.

HURRA!

onsdag 22 februari 2012

Tinnitus

Varning för gnällinlägg!

Idag vaknade busungen med 38 graders feber, men var rätt på hugget ändå. Särskilt efter sin Ipren.

Men så, lagom till lunch kom dippen. Ingen mat, ingen välling. Bara ledsen och tempen steg och steg. På en timma gick han från lek och bus till helt apatisk i min famn och det var rätt läskigt.

Så jag ringde Sjukvårdsupplysningen. "Ring Vårdcentralen", sa de.
Vårdcentralen sa: "Vi har inte tid, men det måste kollas upp. Åk till Barnakuten"
Barnakuten sa: "Vad gör du här?!"

Men åh, vad svenska sjukvården är kul att ha att göra med. Jag upplyste barnakutsmänniskan om att jag på inget vis önskade om att vara där, men att jag blivit ditskickad av min Vårdcentral, som dessutom upplyst dem om att jag skulle komma och att rutinerna dem emellan får de lösa själva.

Fast innan dess var jag tvungen att passera en riktig vårdragata, som upplyste mig om att på Barnakuten vill de inte att man tar in sin barnvagn. Jag upplyste henne om att jag också är sjuk och att jag på inget vis klarade att bära runt på 15 kg sovande feberbebis med packning och drog upp vagnen på akutavdelningen. Vad är det för barnakut där man inte får ha med sig barnvagn? Ja och sen fanns det gott om plats att ställa barnvagn.

Jag behövde min till packningen, för jag har ju varit med om att man åker till akuten en dag och inte kommer hem på en vecka. Därför hade jag med mig alla våra mediciner, ombyten, underhållning, lite mat och toalettartiklar. Det rymdes liksom inte i en vanlig väska. Förvisso lämnade jag en del i bilen. Annars hade de trott att jag skulle flytta dit.

Bäst var ändå att de ville ha urinprov. Och så gav de mig en plastmugg att leverera det i. Jag bara tittade på dem. Han är blöjbarn!
"ÅH, men det brukar gå bra." sa tjejen och gick

Efter två timmars rumpluftande ringer mamma på min mobil och då, ja då, när jag tappar fokus från Minis snopp i en sekund, så pinkas det en liten pöl på golvet. Och då, kan jag meddela att jag gav upp. Det blev inget urinprov. Efteråt har jag fått lära mig att det finns ngt som heter urinprovspåse, som man använder till blöjbarn. Jag ska upplysa dem om det till nästa gång.

Nåväl, efter 5 h, fick jag höra det jag förväntade mig: "Det är virus. Åk hem och vänta ut det."

Har jag sagt att tålamod inte är min starka sida. Ser fram emot när de där febertopparna hinner ikapp mig. Det bör väl vara lagom till fredag. Så får vi sjukskriva oss lite i nästa vecka också. Jamenvarförinteliksom.

Hejdå ekonomi!

Och efter akuten, när vi kommit hem och jag fått äta något sen frukost, ja då har ungen något energiöverslag och vägrar somna. Jisses vad jag fick jobba på att få honom lugn. Och då känner jag den. Febern som stiger i hans lilla kropp. Upp upp upp... Liten! Febernedsättande, Nezeril och ligga i mammas famn tills han däckade till slut.

När lugnet lägger sig i lägenheten och jag kan slappna av så är det jag och min nyfunna vän tinnitus som umgås. Har läst på att man kan få det av virus. Hoppas innerligt att det försvinner med det eländiga viruset också.

När det nu försvinner. Om det nu försvinner. Gode gud, låt det försvinna snart!

Tråkig

Jag är jordens mest tråkiga bloggare just nu. Inte för att mitt liv inte innehåller spännande händelser. Imorse t ex så vaknade lilla Bus med 38 i temp TROTS att han äter penicillin.

Ja och inte är jag mycket bättre heller.

Heja barn-TV!

måndag 20 februari 2012

Hej Penicillin!

En veckas sjukskrivning och penicillinkur. Ljuvligt! Här ska det bli friskt. Vågar jag hoppas på det?

söndag 19 februari 2012

Om någon undrar

Så har jag haft feber i två veckor nu. Det är faktiskt inte alls roligt längre.

Mormor (edit: Minis mormor) har åkt hem. Sista dygnet gick åt till att sy gardiner till två av mina rum. Gardiner är viktiga för min mamma. Vi kan väl lätt konstatera att de inte är det för mig. Men jag kan inte med att säga nej, när hon tigger om att få fixa gardiner åt mig. Hon får ju inte göra något som jag inte gillar i alla fall. Även om det pyrde lite osämja här igår.

Mini har mutat in finaste arvefåtöljen från min mormor. Han intog den och sedan dess är den hans. "MIN" säger han bestämt och slår sig tillrätta med Åhlénskatalogen från pappersinsamlingen. Han har också börjat hitta på helt egna bus. Både tittut och bu-lekar, kojbyggande, kittellekar och slängpussar tas nu Mini-initativ till. Vi har det bara roligare och roligare tillsammans. Om ni undrar, så älskar jag den där ungen. Om det hade undgått någon.

Och ja, jag älskar min mamma också. Efter två veckor tillsammans dygnet runt (i princip) så saknar jag henne när hon har åkt hem. Jag vet att det inte är alla förunnat att ha det så. Så jag njuter lite av att sakna.

Något jag inte kommer att sakna är den här förkylningen dock. Tack och hej, leverpastej. Dig vill jag inte träffa igen!

lördag 18 februari 2012

Uppmärksamt

Mini var på förskolan idag och jag köpte ny lampskärm till det som ska bli hans rum en dag. När han kom hem tog det ungefär tre minuter tills ungen stod och pekade på nytillskottet och sa "lampa!"

Öga för förändringar där!

torsdag 16 februari 2012

Momo

Momo? sa Mini när han gick ut från sovrummet med gosekaninen under armen, iförd pyjamas.
Momo? hans lite tveksamma steg. Det där stora huvudet.

Momo! Lyckan över att hitta henne i sin säng.

Det är så mycket kärlek mellan de där två. Jag älskar dem enormt. Båda två. Visst blir vi lite griniga på varandra emellanåt. Samtidigt är det så skönt att kunna få vara just det, grinig, och veta att den andra människan älskar en precis lika mycket trots det. På söndag åker Momo hem. Jag kommer att sakna henne. Fram till dess ska jag njuta fullt ut av att ha henne här.

Hälsningar från snorträsket

Ni kanske undrar var jag är? Jag är fast i snorträsket. Jisses. Men nuförtiden sover jag och snorar och sover och snorar.

Jag har varit och bearbetat min förlossning lite idag. Är det illa om terapeuten också gråter? Jesus, vad vi grät båda två. Men bra var det. Och ja, jag vet att ni alla har sagt det och jag vet att det är så, men att man måste prata för att bearbeta. Det är bara det att om det blir ett tillfälle att berätta så känns det så bisarrt att göra det. Ofta känner jag antingen att någon just har berättat om sin förlossning och då blir det helt tokigt om jag ska komma och "toppa" med min. Alternativt att vi pratar om annat och när det kommer till att prata om min förlossning så känns det väl magstarkt att ösa den över den andra stackars människan.

Nåväl, vi kom fram till att jag ska beskriva mina upplevelser och vad jag hade behövt både från förlossningen och från BB och posta det till MAS. Skicka tillbaka det som hände till de som var ansvariga för att det hände. Något jag har funderat på att göra flera gånger, men inte kommit mig för, eftersom det känns som att skicka det rakt in i ett svart hål.

Men jag tänker skicka det till fler än bara till dem. Jag funderar på att skicka det till lite högre distanser och eventuellt lite politiker också. Vad tycker ni?

måndag 13 februari 2012

Hej ögoninflammation

Förskolan ringde. Dags att hämta hem sonen. Funderar på om man kan få maten hemlevererad så att vi kan barrikadera oss här i hemmet tills det är sommar. Typ!

Näe

I ottan gick jag upp. I ottan duschade jag och blev hämtad av goa A och körd de 5 milen till Landskrona (för de gör inte den operationen på MAS som ligger 5 minuter hemifrån, utan teamet åker till Landskrona och opererar). Där konstaterade de rätt snart att nä nä, dig opererar vi inte. Narkosläkaren sa t o m rakt ut att man ska vänta 20 dagar efter en förkylning innan man opereras för att man ska vara helt frisk. Läkaren jag träffade i lördags hade skrivit i journalen att hon avrådde från operation på mig. Synd att hon glömde den lilla detaljen att säga det rakt ut till mig!

Nu är jag trött och ledsen och hemma och tänker sova så mycket jag bara kan.

söndag 12 februari 2012

Botten eller ännu sämre?

Jamen, ni har ju förstått. Här är det sjukstuga. Fortfarande. Jag tror att jag sällan har varit så sjuk som jag har varit sista tiden. Jag har hostat upp mina lungor, fått morfinhostmedicin som gjordes reklam för som "den enda hostmedicin som funkar" pyttsan! Det enda som hände var att jag panikhostattackade i ett töckentillstånd och det kändes knappast bättre. För att förklara så har jag hostat så att kroppen har känts som att den brutits i två delar. Jag kan knappt gå, för det gör så ont. Febern har gått upp och ner och jag har konstant tinnitus i öronen.

Och imorgon ska jag opereras. Jamenellerhur att det känns lämpligt? Men skam den vårdpersonal som ger sig. Jo, så länge jag inte har den allra värsta hostan och så länge jag inte har feber så opererar de! Så imorgon bitti (ogudaktigt tidigt) är det jag som skrubbar in mig och åker till sjukhuset (vilket vi alla vet att jag älskar så grymt mycket). Risken finns att de säger att jag är för sjuk för operation. Då får jag snällt åka hem igen. Det fåniga är att jag någonstans ändå ser fram emot det. För de söver mig och då får jag sova. Ordentligt. Det säger kanske något om status på den här mamman just nu.

Själv vet jag inte vad jag vill. På ett sätt vill jag bara ha det gjort. Slippa eländet i fortsättningen. Å andra sidan, vill man bli opererad när man inte är helt uppe i form? Så sent som igår konstaterades att jag har en infektion i kroppen.

Den enda fördelen med allt det här är att jag har kommit av mig i att vara rädd inför ingreppet. Jaså, ni vill skära i mig och sy ihop mig igen? Söva ner mig och droga mig? Ja ja, vassegoa!! Bara jag får sova.

Samtidigt fortsätter distraktionerna på andra plan i livet. Som att min telefon fick vatten över sig igår och dog. Som skräcksamtal från gamla kollegor.

Ja, ni förstår. Det är inte mycket som är uppåt här. Jag trodde att jag nådde botten förra veckan, men den här blev allt sämre. Kan undra vad nästa vecka har i beredskap åt mig? Lite pest och kolera kanske?

s u c k

Februari 2012, månaden vi borde stryka ur kalendern. Nu ska jag passa på att läsa hur alla ni andra har haft det.

fredag 10 februari 2012

Tömd

Det började med lite feber och en ny tand, fortsatte med rejäl förkylning som gick över till öroninflammation. Sen drabbades mamman. Och om Mini var sjuk, så blev jag SJUK. Hostade bort tre nätter, all energi borta, dåliga jobbnyheter, feber, ont i kroppen, huvudet. Allt på en gång.

Men det värsta är att mamma är här. Ja, både värst och bäst. Skönt att hon fixar saker när min kropp skriker sömn, vila! Värst för tänk om hon får samma.

På måndag ska jag opereras. Då måste jag vara frisk. Så jag är kommenderad sängläge med morfinhostmedicin. Håll tummarna för att jag är kry nog och att mamma håller sig frisk helt och hållet.

I övrigt, trevlig helg på er!

tisdag 7 februari 2012

Vardagsmysterie

Vi tog en eftermiddagslur i sjukstugan och när vi vaknade satt Mini i sängen med bara en strumpa.

"Nämen, var är strumpan?" Utbrister Jag, varpå gullefjun tar tag i den strumpklädda foten och utbrister glatt: "Hääär!"

"Var är den andra då?" Mini tittar förundrad på sin nakna fot och sen upp på mig:

"Borta!"

Vi kommunicerar så bra i den här familjen.

måndag 6 februari 2012

Buhuuu

Varning för självömkan!

Förkylningar, missade deadlines (som jag så gärna behövde nå), taskig sömn uppföljt av öroninflammation.

Pris ske gud att mamma är här. Bara hon håller sig frisk till nästa måndag. Då ska jag opereras.

Nej, det är inget farligt. Det är inget stort ingrepp. Det är bara det att alla mina psykologiska varningsklockor larmar för fullt.

Så närmaste tiden ska bara genomlidas här. Vi får njuta av mormor och Kåvepenin så länge.

lördag 4 februari 2012

Kärleksrelationer

Någon klok sa till mig häromdagen att det är viktigt att känna sig älskad och värdefull för den man är, utanför sina prestationer.

Tänk så nyttigt sånt kan vara att höra för en prestationsprinsessa.

fredag 3 februari 2012

Framsteg

Jag hör de snabba stegen som närmar sig köksdörren. Mini uppenbarar sig. Ögonen är glittriga och hela ungen är liksom exalterad.

"Bajs!" säger han med lycka i rösten och tar sikte på mina ben. Strax efter honom kommer doften.

Japp, numera kan han själv meddela leverans. Så praktiskt.
Önskar att jag hade samma grad av exaltering över detta fakta som min son bara.

Snögubben som kom in från kylan...

Jag trodde att barnet var traumatiserat för all framtid, men Mini tjatade ner snögubben från sin hylla och nu är de oskiljaktiga. Ungefär som den där kompisen som blir ens bästa efter att man grälat ordentligt först.

När inget funkar

Jag har just fått bita i det sura äpplet, svälja stoltheten och skicka mailet om att jag inte kan leverera i nästa vecka. Stort och prestigefyllt.

Det var precis vad jag behövde för att må jobbmässigt bra igen. Nu blir det i stället det sämsta jag levererat.

Drar täcket över feberhuvudet och djupandas.

torsdag 2 februari 2012

Dagens sötaste

Jag trycker igång örontermometern. Sätter den i Minis öra och trycker in knappen. Väntar på pipet.

Mini missuppfattar hela situationen och svarar glatt: "hallåååå" i termoluren!

Nr nio

Tand nr nio tittade idag fram under blodvite vid frukosten. Feberfri dag, betyder förskola imorgon!

VAB

Jag har haft problem på jobbet. Motivationen var väl inte så hög först, sen så fick jag datorhaveri. Sen blev det haveri med systemet jag ska jobba. Så idag, idag var jag taggad på jobbet kan jag meddela.

Bara för att få telefon om att Mini har feber. Jamenhejochhå... så nu är stressnivåerna höga här. Jobba så fort Mini sover!

Fast nu är det dags att gå och lägga sig. Imorgon kommer att bli en lååång dag.

onsdag 1 februari 2012

Det svarta hålet

Under spjälsängen hittade jag just sex nappar. Inkilade bakom ben och sänghöjarböcker låg de. Hur lyckas de hamna där?