God jul!

Nu ska jag packa bilen och köra till Småland.

Önskar alla som läser här en riktigt god jul.




(och tomten om jag önskar mig något är det kommentarer från de som läser så att jag vet vilka de är!) ;)

Sprutor

När jag var liten var jag sjuk och fick en spruta kontrastvätska vid ett tillfälle. Det visade sig att jag inte tål kontrastvätska. Det visade sig så att jag höll på att dö.

Det har gett mig en liten egenskap. Så fort någon sticker mig med en nål så tuppar jag av. Vilket i det stora hela inte är så farligt. Jag vet ju om det och lägger mig ner innan.

Men nu har det ställt till problem.
Det ser ut som att jag kommer till en punkt där jag kommer att behöva ge mig själv sprutor.

M lovade att hjälpa till, men med tanke på att hon inte längre verkar prata med mig så får jag förlita mig till andra.

Mamma kanske kan komma ner om det krisar.

Eller så får jag helt enkelt ge mig själv en nålfobibehandling i julklapp.

Tillägg: Ibland ska man prata om sina problem så finner man en lösning. Det har visat sig att man kan be sin vårdcentral om hjälp! Funderar på att höra med kliniken min gyn finns på också, för de ligger på gångavstånd härifrån.

En kärleksgåva?

Igår var jag nere i hålet som barnlösheten skickar mig till emellanåt. Om det här bara är en fix idé så är den väldigt påtaglig. Så påtaglig att jag fick erbjudandet att få en pappa till mitt barn. Eller snarare så att någon erbjöd sig att skaffa barn tillsammans med mig.

Det värmer mitt hjärta så, men jag kan inte ta emot det. Inte mer än som ett bevis på att det finns någon som verkligen bryr sig om mig.

Jag fortsätter min resa ensam. Jag har inte ens fått svar från kliniken ännu. Så just nu blir det inte många barn gjorda. Kanske ska jag ta jul och nyårshelgen till ett uppehåll, samtidigt som den tanken gör min själ gudomligt rastlös. Jag vill försöka NU.

igår - idag - imorgon

Igår testade jag negativt på graviditetstestet. Idag kom mensen och tårarna. Nu väntar jag på mailet från kliniken om vad om är ett lämpligt nästa steg.

Jag hade en mental bild av hur Glitter skulle komma och hälsa på mig i min nya lägenhet. Hur vi skulle gå på Eddie Izzard på nya arenan och jag skulle sitta där bredvid honom och veta att jag är gravid.

Så blev det inte.

Istället har jag blivit tröstad av honom. Den bästa tröst som går att få i hela världen. Han ligger och sover i min säng. Timo Räisänen sjunger "I can't live if living is without you" i köket. Utanför singlar snöflingorna. Och inne i mig vilar ett sorgsamt lugn.

Magknip

Inatt vaknade jag med magknip. Förfärligt magknip. Jag försökte med alla knep i boken men inget hjälpte. Till slut släppte det och jag däckade. Men gå till jobbet efter en sån pärs var det inte tal om, så idag har jag legat här i soffan, alternativt sängen, alternativt suttit i köket. Och så har jag lagat mat. Mat i min UGN. För er som inte känner mig så väl, så har jag bott 5 år i en lägenhet med gasugn. Gasugn går inte att använda för den har ingen övervärme. Min nuvarande ugn har allt jag kan tänkas behöva och jag känner frihet att jag har möjligheten att välja.

Så idag blev det lax i ugn. Supergott. Funderar på att baka en sockerkaka bara för att jag kan.

Är det det som kallas vardagslyx?

Viol

I veckan får jag fint besök. Så jag städar lite. Första gången jag faktiskt städar i min nya lägenhet. Jag har just gjort rent badrummet och i köket brusar diskmaskinen sådär hemtrevligt under en ren diskbänk.

Jag fejar och känner hur det drar lite i magen. Är det PMS eller är det gravidsymptom? Hur ska jag veta skillnaden? HUR egentligen?

Kvinnan som bodde här innan mig hade lite fixa idéer för sig. Bland annat hade hon barnlås på toalettstolslocket. På ytterdörren och i ett av förråden sitter hur man agerar om det börjar brinna eller om man sväljer ngt som är giftigt. Hon lämnade efter sig luftfräscharspray och doftblock med jasmindoft i hallen. Sånt använder vanligtvis inte jag.

Nu när jag gör rent toaletten inser jag att blocket som sitter där i doftar, viol.
Ja, mina kära vänner. När jag går på toaletten så doftar det faktiskt viol! Den som påstår något annat ljuger.
:D

Tjuvkika?

Det är jultider. När jag växte upp innebar det att vi snokade runt och klämde på klapparna. Runt Lucia var det dags att leta rätt på den av mamma väl inplastade och undanställda pepparkaksdegen och snylta.

I år klämmer jag, men på min mage. I år vill jag tjuvkika och veta om det är något som fäst där inne. Igår var det dags för det lilla krypet att fästa i livmodern. Hände något? Fäste något?

Jag skulle så väldigt gärna vilja veta, men jag får allt hålla mig i nästan en vecka till.