fredag 30 april 2010

Nitton – tjugo

Nu mina vänner är det dags att säga hej till en vecka innan halva graviditeten har gått. 19 fullgångna veckor idag. Tiden går rasande fort nu, samtidigt som den segar sig fram. Jag har panik och är samtidigt lugn. Låter mig vaggas i tryggheten av att det finns underbara människor omkring mig som stöttar mig och är där för mig, samtidigt som jag emellanåt känner mig vansinnigt ensam och utsatt.

Kloka människor runt mig säger att jag måste släppa jobbet. Det är svårt att låta något som har varit så i fokus under så lång tid glida undan. Samtidigt är jag rätt besviken på min arbetsgivare. Idag fick jag höra att det som tynger mig kan vara att jag sörjer mitt jobb. Att jag kommer att behöva släppa det. Det kan nog mycket väl stämma. Av dåligt samvete har jag omedvetet gått och planerat att jag kan jobba en dag i veckan under min mammaledighet. Något jag har insett nu att jag behöver släppa taget om. Samma person applåderade att jag stannade hemma tidigare i veckan, precis som ni mina kära läsare gjorde.

Så det är vad jag tänker göra nu. Släppa taget. Jag har låtit andra ta ansvar för mitt jobb idag. Låtit dem ta huvudansvaret för det som behöver levereras. Jag låter dem med varm hand köra i mål, så kör jag hem till min kära mamma och firar Valborg. Min underbara kloka mamma som de senaste dagarna visat sin storhet i att stötta och finnas i alldeles rätt tid och på rätt sätt.

Den närmaste veckan har jag semester och bloggandet kommer att bli mer sporadiskt, men jag hoppas kunna dela ljuvliga saker från min semester här vid tillfälle.

Ha en fantastisk Valborgshelg alla. Det ska jag ha!

Till min bebis,

På ultraljudet fick vi se din hjärna, att lillhjärnan låg där den skulle och att främre och bakre loben på skallbenet har rätt mått och proportioner till varandra.

Sen fick vi se dina händer. Två perfekta händer med fem fingrar på varje hand och dina smala armar. Du vinkade och gjorde tummen upp åt oss från ditt gömställe.

Vi fick se en fin bild av dina ben. Ett perfekt ben med skinka, lår, vad och en fot som såg stor ut mot din lilla kropp. Alla mått var bra i relation till varandra.

Vi fick se ditt hjärta. Jag har sett det förut när det tickar iväg i din bröstkorg, men den här gången fick jag se inuti. Fyra kamrar och klaffar som slog. Det var så fint att jag kände hur mitt hjärta ville sprängas av stolthet och kärlek över att se ditt.

Vi såg din diafragma, din magsäck, dina njurar och din urinblåsa.

Men jag valde att inte se ditt kön. Jag visste fortfarande inte hur jag skulle göra när den kalla gelén träffade min mage, men så fort jag såg dig glömde jag bort att ens fundera på det och när frågan kom upp kändes det helt enkelt inte viktigt.

Allt var som det skulle med min livliga bebis och du är helt perfekt. Inget annat spelar någon roll.

Jag längtar tills jag får träffa dig och lära känna dig på riktigt.

Min älskade unge.

/din mamma

torsdag 29 april 2010

Mini, min Mini

19 cm lång och med stora fötter gjorde du tummen upp för mormor och mig idag. Sen gjorde du dig påmind mest hela eftermiddagen genom att röra dig massor i min mage.

Min lilla alien, jag älskar dig redan ofantligt mycket.

onsdag 28 april 2010

Ooops

Tydligen spelar jag helt omedvetet (och oskyldigt ska väl tilläggas) andra kvinnan i ett familjedrama.

Så det kan bli! Skönt att jag inte är en verklig del av det. En ofrivillig gång får räcka. Andras män är inte för mig.

Tjuvkika

Nu har mamma kommit hit. Det är mysigt att ha henne här hos mig (bara att skriva det fick ena ögat att blinka bort en tår extra). Lägenheten är städad och luktar gott. Mamma var imponerad över hur mycket magen växt på tre veckor.

Imorgon ska hon följa med mig på ultraljudet. Imorgon förmiddag är det dags att hälsa på inne hos Mini och se att allt ser bra ut. Jag längtar så.

Imorgon är också första chansen jag har att få veta Minis kön. Jag trodde att jag visste att jag ville veta, men nu tvekar jag. Mamma tycker att man ska hålla spänningen in i det sista.

Åh, jag vet inte hur jag ska göra! Båda vägarna lockar så.
Vad hade/har ni gjort i min situation?

Lyssna

Jag ligger fortfarande i sängen och lyssnar på världen som vaknar utanför. Fåglar som kvittrar och grannar som ger sig av till jobbet.

Det kommer inte jag att göra för jag lyssnar också på min kropp. Ont i huvudet och vaderna. Det kan mycket väl vara en förkylning som är på gång och jag ska på semester med mamma och systrarna så det har jag inga planer på att bli.

Nej, jag lyssnar på kroppen och stannar i hemmets lugna vrå. Skönt!

tisdag 27 april 2010

Vad är vad?

Jag får migränhuvudvärk, tycker att jag är sämst i världen på mitt jobb, glömmer konstant saker, små som stora. Jag får inget av det jag planerar gjort och börjar grina till Desperate Housewives.

Utmattning eller graviditet?

Men...

Här är jag duktig och tar mig hem från jobbet och går och lägger mig. Vaknar timmar senare med om möjligt ännu mer ont i huvudet och stress över saker jag behöver få gjorda. Nu klarar jag inte ens att tänka matlagning.

Ska det vara så här?!

Omtag

Idag är en sån där usel dag. Otroligt lite sömn inatt. Sen till jobbet och upptäcker att jag glömt plånboken.

Ett möte jag borde vara aktiv på som jag inte klarar att fokusera på. Över telefon. Alla mina möten är över telefon nuförtiden. Jag både gillar det och inte.

En begynnande huvudvärk pulserar i tinningarna. Jag tar en tablett. Ser världens sötaste lilla flicka under lunchen och springer på J. Det var länge sen. Han här tänkt ringa mig säger han. Konstigt, precis som jag tänkt om honom. Måste bara göra det också.

Tillbaka till kontoret. Möte över telefonen. Missförstånd. Möte inställt. Huvudet bultar och jag börjar få små svarta prickar framför ögonen. Måste ställa in nästa möte. Dricker en kopp kaffe, kör hem och går och lägger mig.

När jag vaknar igen ska jag känna mig pigg och alert. Omtag på dagen. Imorgon kommer att vara fantastisk.

måndag 26 april 2010

En gravid bloggares hjärna

Ibland när det händer mig något så tänker jag: Åh, det här ska jag blogga om sen. Ibland så formulerar jag inlägget i huvudet, hur det ska länkas samman, formuleringar och så.

Många gånger skriver jag sen inlägget. Publicerar det. Bara för att komma på att jag glömt allt det där finurliga jag tänkt ut innan.

Idag har det dock hänt något ännu märkligare. Jag har gått och tänkt på något jag vill skriva här. Dela med er. Jag har liksom väntat på tillfället när jag äntligen får skriva av mig det. Så kom det. Ögonblicket.

Men jag kommer inte ihåg ett smack.

Så ni får ursäkta mina vänner. Idag blir det inte mycket till inlägg här. Vi kan ju alltid hoppas på att jag kommit på det när jag trycker "Publicera inlägg" här nedanför.

Måndag morgon

Jahapp, så var det ny vecka. Den här veckan har en massa roliga saker planerat. Mamma kommer, ultraljud och systrar. Varför känns det ändå som ett straff att gå upp varje måndagmorgon?

Nej, det är väl bara att ta tjuren vid hornen och sätta fart.

Godmorgon världen!

söndag 25 april 2010

Mini motionerar

För två veckor sedan kittlade det till där inne i min mage och det var superhäftigt. Sen dess har det varit lugnt. Eller det har nog varit aktivitet, men jag har inte känt ett smack.

Trots puffar och buffar. Hostningar, sång, dans och ren verbal övertalning.

Men så idag när jag satt i solen och pratade med Glitter i telefonen, då började Mini motionera.
Så mysigt!

Obehagligt vs. behagligt

Igår var jag ute och åt gott, flirtade, drack drinkar (alkoholfria), pratade snusk och spanade på män och åkte hem och la mig som en duktig flicka.

En mycket behaglig lördagskväll.

Idag har jag legat kvar i sängen, lagat god frukost, njutit av solen och haft det bra.

Sen kröp det över mig.

Deklarationen, städningen, återsändandet av kläder, försäkringspapprena. Yaiks. Vill inte. Obehagligt.

Men en timma senare är det klart. Ja, inte städningen, men alla otäcka papper. Gud så skönt!

Nu är det faktiskt behagligt på riktigt. Dags att klä på sig och ta sig ut. Härligt!

lördag 24 april 2010

Nyheter

Tre saker som är nya för mig som gravid:

Frågan, "ser jag gravid ut i det här?"

Mammajeans. Nu äger jag ett par som inte är alltför illa.

Näsblod. Mitt första någonsin. Just när jag ska ut genom dörren tillpiffad för kvällens aktiviteter.

Alkohol

Stryker framför TVn och ser människor supa sig fulla. Jag vet att jag också gillat det. Känna alkoholen bränna, värma kroppen och hämningar släppa.

Allt från lite salongsberusning till ren fylla för att glömma hjärtesorger och annat trams.

För ungefär ett år sedan slutade jag dricka. Det jag upptäckte då var den skillnad det gör på att vara berusad och inte. Hur val folk runt mig aldrig gjort i nyktert tillstånd (hoppas jag) snabbt gjordes utan tankar på konsekvenser. För att sedan rättfärdiga dem i efterhand.

Om jag skulle säga att jag inte saknar alkoholen skulle jag ljuga. Jag har dock svårt att se att jag skulle supa mig full igen. Eller låta mitt barn se mig byta personlighet på det viset.

Präktigt? Kanske det, men jag antar att det kommer med graviditeten kanske. ;)

Olycka är...

...när luckan man torkar av i köket lossnar och inte går att få fast igen. S U C K

Lycka är...

...att vakna och se att solen kilar sig in i rummet. Sen gå upp och brygga sig en kopp kaffe, bre ett par finmackor och slå sig till ro i sköna stolen på balkongen och låta solen värma ansiktet och själen.

Härlig lördag på er allihop!

fredag 23 april 2010

Fartblind



Har ni någonsin upplevt att det händer för mycket saker? Att det händer saker och att det går lite för fort? Ibland kan jag känna att jag inte kan hindra mig från att plocka på mer. En god vän till mig säger att min mentalitet är sån att om jag är i en båt ute på stormig sjö, så kan jag inte annat än ställa mig på relingen och hoppa. Att det måste hända saker, annars blir jag rastlös.

Jag känner igen mig så väl i den beskrivningen. Jag vet så väl att min rastlöshet tar sig galna uttryck ibland. Helst ska allt hända nu och på en gång.

Och rätt vad det är så funkar inte det. Rätt vad det är så är det något som är för mycket. Något som jag inte själv styr över oftast. Som att jag saknar buffert för det.

Idag har jag fått hjälp att reda ut allt som pågår runt mig. Jag var övertygad om att jag inte behövde det längre. Eller tja, att de skulle säga att nej men du verkar vara så stabil och glad att du har inte här att göra.

Men så sa hon inte alls.

Hon sa inte heller att jag är galen som blir mamma på eget bevåg, att jag inte tänkt igenom allt ordentligt. Att jag är för omogen, har dålig ekonomi etc etc.

Det sa hon inte alls.

Snarare bekräftade hon mig. Att jag gjorde rätt val i rätt tid. Att jag levt ett fantastiskt liv. Att val jag gjort varit väl övervägda och mogna.

Sen frågade hon mig om jag ville komma tillbaka. Jag sa att det finns kanske de som bättre behövde tiden. Och då sa hon att hon bestämde att jag fick komma tillbaka för hon såg mörka moln som inte behöver vara i mitt liv.

Och så sa hon orden som har klingat förtroendefullt i mina öron hela dagen.

"Det här är kanske din enda graviditet. Jag vill försäkra mig om att du får njuta av den fullt ut."

Jaaaa, tack.

Nämen!

Det är inte ofta jag faktiskt hör det, men idag var det mer överraskande än vanligt. Jag hörde just ett flygplan gå ner för landning!

Det finns ytterligare ett skäl till nämen. Jag somnade om relativt snabbt när jag vaknade inatt. Ljuvligt!

torsdag 22 april 2010

Fix this

Idag har jag inte gjort de vanliga jobbsakerna. Mycket skönt måste jag säga. Lyssna på föreläsningar om innovation. En av föreläsarna visade en hemsida från en stad i England där kommuninnevånarna kunde gå in och visa var det fanns problem med gatan. "Fix this hole" och sen hur den som lagade hålet satte status: "Fixed!" Även en granne kunde gå ut och fixa problemet vad det nu kunde vara. Väldigt enkelt och väldigt juste.

Sen fick jag prata med folk som förstår att det jag gör på jobbet är viktigt. Att få känna att det faktiskt finns andra som bara gör det jag försöker få mitt företag att fatta att det är viktigt.

Men nej.

Ibland känner jag verkligen att jag är på fel plats. Även om jag verkligen trivs. Märkligt va?

I vilket fall så har jag haft en toppendag med kära kollegan. Dag och kväll för vi hamnade på restaurang och pratade om allt och inget. Vi gör olika val i livet, men är ändå rätt lika. Visst är det märkligt? Det finns de som nästan har parallella liv, som jag knappt kan relatera till. Sen finns det de som har helt annorlunda liv, som känns som tvillingsjälar. Och så hela gråskalan mitt emellan.

Men framförallt så mår jag väldigt bra just nu. Dagen innan jag ska prata om allt som är jobbigt med någon som är professionell på att prata om sånt. Utnyttjar jag systemet? Eller ska jag helt enkelt bara inse att snart är jag med stor sannolikhet tillbaka nere i det där hålet igen.

Det skulle finnas en hemsida där man kunde peka ut de där hålen och skriva: "Fix this" och så kom någon och fyllde hålet så att man slapp åka ner i det. "Fixat!"

Det är kanske det jag ske be henne göra för mig imorgon.

Dagens spänning

Idag sitter jag hemma och jobbar. Dels för att kunna sova ut eftersom jag ska köra bil, men också för att jag ska på en tillställning i Köpenhamn i eftermiddag. Jag har fortfarande inte riktigt klurat ut vad jag ska ha på mig.

Vad tror ni? Kommer jag fortfarande i tjockiskostymbrallorna jag köpte för ett tag sedan? Håll tummarna!

onsdag 21 april 2010

Mörkret i ljuset

Det finns saker jag har hållit från er här på bloggen. Läste Lobas inlägg idag och tänkte att hon borde inte hålla inne med det som är jobbigt, för när man går igenom såna här resor och kriser så vill i alla fall jag dela allt. Känna att jag inte är ensam i dalarna.

Så kom jag på att jag inte delar allt med er. Samtidigt har jag svårt att göra det. I alla fall helt otvunget. Vissa saker känns också lite tabu i såna här resor. Som när paniken slår till och man tänker att man är galen som skaffar barn och att man faktiskt inte vill och borde jag inte bara själaglad när så många önskar att de var i mina skor?

I vilket fall.

På fredag ska jag få hjälp att reda ut i vissa tankar som inte är så snälla. Så att jag kan återgå till att bara vara glad för allt som händer mig.

Växtvärk

Idag har jag köpt sån här:



Man skulle kunna tro att det är för att jag ska få plats med Mini och magen, men det kan också bero på att jag avslutade min maffiga lunch med det här:

tisdag 20 april 2010

Uppföljaren till garderoben

Nu har jag kommit ut ur garderoben igen och berättat för vår VD att jag ska bli mamma.

Hon blev också jätteglad.
Jag blev omkramad.

Innan hon gick konstaterade hon: "Ja då blir det inget av OCM för oss på ett tag"

OCM är verksamhetsområdet jag skulle starta upp.
Oss refererar till företaget jag jobbar på.

Hejdå karriären!

Att komma ut ur garderoben

Idag har jag berättat för min chef att jag är gravid.

första frågan:
Vem är pappa?

Jag börjar bli van vid att förklara nu. Nu har jag lagt in om föräldraledighet också för det tyckte han att det var dags att göra. Sen vill han att jag berättar själv för vår VD som kommer hit i eftermiddag. Och nu har jag slängt in brandfacklan som drar igång skvallret i organisationen. En vecka kvar sen är det semester.

Framförallt så blev min chef glad för min skull. DET kändes bra.

måndag 19 april 2010

Symptom

Om jag nu skulle tvivla på att jag faktiskt är gravid. Det händer faktiskt. Särskilt när jag träffar andra som har fina runda magar, som jag gjorde igår.

I vilket fall så finns det ett antal tecken som är rätt påtagliga.

Jag kommer inte i kläder som har midja, ens om de är för stora i övrigt. Jag har alltid haft markerad midja. Den är borta.

Jag glömmer bort viktiga saker. Min deklaration t ex. Jag har sålt och köpt lägenhet, så den är inte trivial. Jag glömmer ta reda på hur jag ska gå tillväga. Det har jag glömt i 1,5 vecka nu.
Jag vill ãta konstiga saker jag vanligtvis inte gillar. Inte så mycket i alla fall.

Jag sover otroligt illa och är vansinnestrött. Jämt.

Jag storbölar till Americas Funniest Homevideos när folk berättar att de ska barn.

Motivation

Jag är så grymt omotiverad på jobbet. Det är väldigt märkligt med tanke på att jag har de roligaste arbetsuppgifterna någonsin just nu.

Kan det bero på att:
1. Solen skiner från en klarblå himmel ute

2. Jag vill hem och fixa med det jag har packat upp och packa upp mer av mina lådor så att jag blir klar

3. Jag vill sitta på min balkong och läsa en bra bok, alternativt slumra till lite i solskenet.

Vad tror ni?

Ny vecka

Ny vecka nya tag, eller? Jag vill helst av allt stanna hemma idag. Solen skiner och jag här lust att ordna vidare med lägenheten. Vem bryr sig om förändringsledning, funktionsspecifikationer och informationssystem, när man kan rensa, tvätta, städa och inreda?!

söndag 18 april 2010

Hur svårt kan det va?

För det mesta är jag helt nöjd med min situation. Jag har en fin lägenhet, ett bra jobb, goda vänner och en familj som jag älskar som älskar mig.

Men så kommer det dagar jag saknar den där personen jag skulle dela allt med. Han som fixar hälften av allt det där jag får göra själv nu. Den där personen som ger mig en kram bara för att, som delar mina innersta drömmar och som tillsammans med mig jobbar för att vi ska komma dit.

Som jag kan luta mig mot i motgångar och skratta åt fånigheter med.

Jag tycker att han kan få dyka upp nu.

Vad man behöver som ensamstående förälder

Rätt skönt att höra henne berätta så rakt och öppenhjärtligt!

Single Parent survival toolkit

Vilken resa jag ger mig in på och i närheten har jag inte så många nära vänner, de är ju spridda över världen. Å andra sidan så hoppas jag få nya nära vänner genom den här resan också.

Jag känner mig märkligt trygg.

lördag 17 april 2010

Fyndlådan

Idag har jag projekt packa-upp-flyttkartonger för mig. Det har sina för och nackdelar.

En av fördelarna är att jag har hittat kläder från mitt tidigare liv som jag kan använda nu. I alla fall ett litet tag till. Det gör också att jag känner mig mindre enorm.

Nackdelen är att det blir kaos i lägenheten och tvätten ett berg. En annan nackdel är att jag hittar saker som påminner om mindre roliga delar av mitt tidigare liv. Bland annat mitt liv som hypokondriker. Bild kommer!

Dags att ge sig på andra rundan.

Solen

Hela veckan har solen följt min tillvaro. Den har letat sig in bakom rullgardinen, lyst upp vägen till jobbet och strålat från en klarblå himmel på lunchen. Jag har ordnat utemöbler till balkongen dynor och färgglada filtar, för att inte tala om den söta vaxduken som ska dölja det fula bordet tidigare ägare lämnade efter sig.

Hela veckan har jag fantiserat om hur jag sätter mig tillrätta, insvept i en av filtarna och dricker mitt morgonkaffe i lördagssolen.

Idag är det mulet. Jag tycker inte att det var riktigt juste solen.

fredag 16 april 2010

Mamma

Igår glömde jag min telefon ljudlös i kappfickan. Kom på det när jag skulle gå och lägga mig och upptäckte att mamma ringt mig. Så idag när jag lämnade kontoret ringde jag upp henne. Det visade sig att hon klurat ut ett sätt att sy såna där resårknäppning som man kan sätta i gylfen på sina vanliga byxor. Hur gulligt är inte det? Min älskade omtänksamma mamma.

Ibland går hon mig på nerverna. Ibland far det galna grodor ur hennes mun. Men hon har ett hjärta av guld och menar någonstans alltid väl. Och hon gör alltid små fantastiska saker för att hennes döttrar ska ha det bra.

Jag älskar henne så mycket.

Swoooosh

Sa den här veckan och nu är det helg igen. Jag gillar veckor som säger swooosh. Jag vill att de närmaste 23 veckorna också säger swooosh. I alla fall merparten av dem.

Idag fick jag ett bra besked. Ett plus! Ett ljuvligt underbart plus och jag blev så glad att tårarna trillade nerför kinderna plötsligt. Grattis till Livrädd med stil!

Nu ska jag gå och se om jag inte kan hitta något att pimpa min balkong med när jag kommer hem. En vaxduk eller så. Den här helgen är vikt åt att fixa med lägenheten. Det är NÄSTAN, men bara nästan, så att jag ser fram emot det.

Myndigt

Wohooo! Vecka 18 här kommer vi.

Jag har alltid gillat fredagar, men nuförtiden har de en extra dimension.

torsdag 15 april 2010

Kejsarens nya kläder

Sist jag var och klippte mig så tyckte jag att min frissa såg gravid ut. Till slut kunde jag inte hålla mun och min vana trogen hoppade en groda ut: Är du gravid A? frågade jag.

Hon skruvade på sig och sa nej och att hon känt sig uppblåst på sista tiden och jag kände mig dum som frågat så plumpt.

Idag när jag var och klippte mig tänkte jag att jag skulle be henne om ursäkt för att jag frågat så dumt, men inte hann jag så långt innan hon sa att hon ville be MIG om ursäkt. Det visade sig att jag hade haft rätt, nog var hon gravid! Typ 2 veckor efter mig. Hon var jättefin med en rund och härlig mage.

Själv ser jag ju mest bara lite tjock ut.

Men åh vad kul att prata graviditet med henne. Jag fick en stor kram av henne innan jag gick och vi bestämde att vi ska gå ut och gå när vi är mammalediga.

Efter jobbet var det dags att hämta ut de beställda mammakläderna. Hem och slet upp påsen. För att konstatera att jo, jeansen satt okej, men var fula. Trekvartsbyxorna till semesterresan går bort och mysbrallorna är ljuvliga.

Så nu har jag ett par mysbyxor till. Så var det ju inte tänkt!

Sen undrar jag. Om jag har den här storleken nu, vilken ska jag ha i juni, juli och augusti då?! Dags att vara ännu striktare när det kommer till sötsaker och motion tror jag.

Annars får jag gå runt naken.

Godmorgon!

Ligger kvar i sängen trots att jag borde vara uppe för länge sen. Det är bara så skönt att ligga här och höra Malmö vakna utanför. Fåglar som kvittrar, bildäck mot grus. Ett barn som jollrar mot någon av sina föräldrar.

Solskenet sipprar in bakom rullgardinen och nu kuttrade en duva till.

Uppe väntar frukost, dusch och jobb. Alla är de bra saker just nu. Jag har känt efter min livmoder som barnmorskan lärde mig och kan inte fatta att det bor en ca 14 cm lång människa där inne. Mitt barn!

Jag ser fram emot dagen som ligger framför mig, men kan inte riktigt slita mig från den här stunden än.

Tänk, för bara några, eller är det någon, vecka sedan vaknade jag varje dag med ångest och tårar. Det gör den här stunden ännu skönare nu.

Godmorgon världen och godmorgon Mini, nu ska vi njuta av den här dagen!

onsdag 14 april 2010

Kommentarernas makt


Det här är vad jag köpte med mig hem från ICA. Så lättpåverkad är jag!

Mera frestelser


I hela 10 år var jag en rökare. Ganska exakt de 10 år jag var tillsammans med E . Jag slutade röka för ungefär 8 år sedan. Det tog mig 5 år att sluta vara röksugen. Nikotin är en extremt beroendeframkallande drog.

Just nu sitter jag vid mitt skrivbord på jobbet och pillar. Min utsikt är ett gammalt rött tegelhus som just nu badar i vårsolen och ovanför står den ljusblå himlen i skön kontrast.

Min blick dras ut genom rutan för jag ser att något rör sig där. Det är en man som öppnat ett fönster och så står han där i solskenet och njuter av en cigarett. Det ser bara så ofantligt härligt ut att jag också vill röka. Jag har inte haft något sug efter cigaretter på snart 3 år, men nu skulle jag kunna ge mig ut och köpa ett paket på studs.

I telefonen har jag just lagt på en person jag är lite förtjust i. Det är något med hans röst som gör att det kittlar lite i magen på mig. Helt fel person, men ändå. Lockelse.

Och döm om min förvåning när jag imorse gick in på min gamla nätdejtingprofil och besvarade ett intresse från en kille som kontaktat mig. Varför det? Mina erfarenheter därifrån är inte så jublande att det borde locka särskilt. Och speciellt inte NU.

Jag tycker mig notera ett personlighetsdrag som dras till allt jag INTE får. Förbjud mig något och jag kommer att sträva efter det.

Varför är det på det viset? Vad är det för trigger som sitter i mig? Har mina föräldrar planterat dit den eller satt den där från början?

Och gode gud, kan ingen förbjuda morötter, motion och att gå och lägga sig i tid på kvällen. Snälla!

tisdag 13 april 2010

Frestelser

Mitt gamla liv ringde på och frågade om jag ville komma ut och leka genom ett mail med en förfrågan. Spänning, bra betalt, sol och värme.

Och ja, jag vill komma ut och leka, men det passar bara inte just nu.

Så istället föll jag för en annan frestelse och åt upp all päronglassen. Päron är ju nyttigt. Visst?

Duktigt

Inte sa jag något av allt det där jag tänkt säga till min chef. En riktig mes är vad jag har gått och blivit.

Fick lite råd om hur man ska äta som gravid igår. Jag har snaskat mig genom tröttheten och mörkret i början av graviditeten. Kanske inte det bästa. Så inspirerad lagade och åt jag nyttig och hemlagad mat igår och resterna av det idag. Det gör att jag känner mig rätt duktig.

Men det är kanske dags att ta tag i att Mini och jag är värda det bästa tänkbara. Alltid.

Eller hur?

Nu ska jag bara hitta min ryggrad igen så blir allt som det ska.

Veligt

Idag har jag möte med min chef. Igår bestämde jag mig för att berätta om graviditeten för honom. Nu har jag bestämt om mig. Han får allt vänta lite till.

Kan man skylla velighet på graviditet?

måndag 12 april 2010

Politik?

Jag tänker inte prata politik här på bloggen, men att mitt hjärta ligger till vänster är ingen direkt hemlighet.

Idag låg Mini också lite till vänster när barnmorskan skulle leta rätt på hjärtljuden. Först tjongade Mini till apparaten med foten några gånger, men plötsligt så hörde man ticketibom, ticketibom och där var det. Fina 140 slag i minuten.

Idag ligger både mitt och Minis hjärta till vänster.

Måndag sol och en förstagång

Idag är det måndag och jag sitter hemma med kaffekoppen och skriver. Det var inte så stor idé att knata iväg till jobbet för om en liten stund ska jag gå och skriva in mig hos min barnmorska.

Jag har träffat henne förut, så jag vet vem hon är och jag gillar henne massor.

Att få gå dit och skriva in sig känns som ett bra steg mot att Mini verkligen kommer hit i september. Eller ja, om vi ska vara helt ärliga så har jag ju Mini så nära mig som det någonsin går för tillfället! Men ni vet vad jag menar.

Ha nu en riktigt bra start på veckan allihop.

söndag 11 april 2010

Fladder

Just precis när jag satt och hade lite dåligt samvete för att jag bara satt så fladdrade det till i magen. Sådär som beskrivs att man kan känna från bebisen i den här veckan. Jag har alltså precis känt Mini sparka första gången!

Litet, men ändå så stort.

Drömtydning

Som jag skrivit tidigare är det inte ofta jag minns mina drömmar. Men nu har det börjat hända lite mer. Framförallt drömde jag häromdagen, så att jag inte mådde riktigt bra av det när jag vaknade.

Nåväl, jag har gått här i några dagar nu och klurat på den där drömmen. Tidigare hade jag en bok om drömtydning som jag lånade ut till någon och aldrig fick tillbaka, men åh vad jag skulle velat ha den nu. I vilket fall så tror jag att jag tror att jag vet vad drömmen handlar om.

Ni vet säkert redan att man har drömmar av olika anledningar. En del är bara uttryck av stress. Andra lever vi ut situationer vi vill vara med om. Sexdrömmar för att kroppen ska ha koll på att reproduktionen fungerar som den ska. Sen har vi drömmar för att testa situationer. Klassiskt exempel på det är Oidipus-drömmar när man är tonåring för att man ska komma på att ens föräldrar är rätt läskigt att ha sex med.

Min dröm var inte en Oidipusdröm. Däremot tror jag att jag drömde den för att visa för mig själv att jag aktivt kan välja bort människor som inte är bra för mig, som t ex fd pojkvänner som knappast bidragit till att jag ska må bra.

I drömmen gjorde jag såna val. Val jag logiskt sett vet är helt rätt, men eftersom jag tycker att såna situationer är så fantastiskt obehagliga så undviker jag dem i det längsta. Det gjorde jag inte i drömmen och det var det som var det obehagliga när jag vaknade, men det var övergående och när jag har funderat igenom det agerade jag helt rätt i drömmen. Lärdomen är alltså att jag måste lära mig att ta itu med de där obehagliga situationerna.

Undrar när jag ska drömma att jag ringer folk jag gillar också. Det är jag nämligen också väldigt dålig på.

Söndagsförmiddag

Igår fick jag massor gjort och hade en supertrevlig lördag. Ni vet en sån där dag när allt man tar sig för går som en dans och alla är glada och trevliga.

Till exempel så shoppade jag lite sådär så att det bara föll sig på plats. Insåg desperat att jag behöver nya byxor för nu börjar det bli både lite tjatigt och lite väl tight i de jag kunnat ha hittills. Hittade inga jag ville ha i butiken, men väl i garderoben. Och till topparna jag köpte i en butik hittade jag värsta matchande koftan i nästa.

Jag har en lite mer diffus att-göra-lista idag. Bland annat ingår tvätt och handla inför veckan.

Hittills har jag inte kommit så långt. Hittills har jag kommit till kaffe och ägg.
Vädret är också lite mer diffust idag. En molnslöja ligger framför solen och gör världen lite disig.

Så nu har jag ett stort beslut framför mig: lite mer kaffe, eller bara sätta fart?

Jag sätter lite fart så får jag lite gjort. Hoppas att ni har en minst lika skön och härlig helg som jag har.

lördag 10 april 2010

Solsken och fågelsång

Inatt har jag sovit relativt gott. Jag gör inte det så ofta nuförtiden, vilket gjorde fågelsången och solskenet som mötte mig när jag slog upp ögonen alldeles extra underbart. Sen fixade jag två åtaganden jag skjutit upp och det firade jag med att dricka hembryggt kaffe. Sen Mini kom in i bilden har jag nämligen (som är en kaffedrickare av rang) skurit ner kaffeintaget till ett minimum av en kopp om dagen. Då blir det lite viktigt vilket kaffe man ska unna sig varje dag. Den riktigt goda, eller den där sociala. Skam å medge har jag väl också druckit lite fulkaffe bara för att slippa huvudvärk.

Nåväl. Nu har jag tagit mig igenom lite av förmiddagens att-göra-lista och nu ska jag ge mig ut och agera på två punkter till.

Sen är det fika med besök av en doula. Doula är en kvinna som följer med på förlossning och som stöttar, hjälper en igenom förlossningen. Det är lite tidigt för mig att bestämma mig för sånt än, men lite spännande är det allt. Samtidigt lite sorgligt, för visst skulle Minis pappa om nu h*n hade en vara den självklara kandidaten och det här är ännu en upplevelse jag inte kommer att dela med den som borde stå mig närmast i livet.

Å andra sidan, nu är det inte så och det är inget att hänga läpp över. Jag får livets vinstlott i Mini i alla fall och idag är en ljuvlig dag som jag nu ska fortsätta njuta av.

Gör det också mina kära cybervänner och vanliga vänner med för den delen. NJUT!

fredag 9 april 2010

Skräck

Att hamna i den här situationen önskar jag inte någon, men det känns som att det är en ännu mer utsatt situation som ensamstående mamma. Det som känns bra med artikeln är att det går att få hjälp. Det finns de som forskar och som tar fram sätt att ta sig igenom sånt här. Intressant och tänkvärd artikel.

Artikel i DN

Drömmar

Det är otroligt sällan jag minns vad jag drömt på natten när jag vaknar om morgonen. Idag minns jag vad jag drömde. Det var en dröm som bearbetade något som hände för många år sedan. Något jag tycker att jag borde vara klar med för länge sen. Drömmen var rätt skön, men känslan från den tiden har ätit sig in i min kropp idag och jag blir inte av med den.

Blä, för såna känslor. Jag vill känna mig glad och lycklig, inte dras med gammalt groll.

17

Redan på väg in i vecka 17! Det betyder att det bara är några veckor kvar tills halva graviditeten har gått. Visst är det märkligt hur tid kan rusa iväg och stå stilla på samma gång?

Det påstås att graviditeten tar 9 månader för att man ska hinna fatta vad som kommer att ske. Att man får ett barn i slutändan. Jag tvivlar på att jag kommer att ha förstått det. Förstår någon det? Går det att förstå ens den dagen man håller sitt egna knyte i famnen?

torsdag 8 april 2010

Vårtecken eller?

Den sista tiden har jag följts av en massa demoner som inte riktigt har velat släppa taget. Jag har inte velat beskriva dem här och kommer nog inte att göra det heller, utan bara konstatera att när det händer så är jag inte på det ljusaste stället på jorden precis.

Nu har jag börjat sätta demonerna på plats.

Det som också har hänt är att ljuset har kommit tillbaka. Det är vår.

Och jag har noterat att det flörtas lite hej vilt. Var nere till butiken på hörnet från jobbet och direkt när jag kom ut genom garageporten så fick jag en glittrig blick från en sötnos. På lunchen fick jag en annan glittrig blick. Och jag SER dem, det brukar jag annars inte göra.

Sen inser jag att här går jag i min gamla tjocka vinterjacka och jättetjocka halsduk (jag är livrädd för att frysa). Känner mig dammig i mina kläder. Och från att ha varit på en mörk plats där jag inte har velat göra något vill jag plötsligt leta rätt på mina gamla vårkläder och shoppa nytt. Kom på mig själv med att fundera på att göra en manikyr och ska man kanske investera i ett läppglans?

onsdag 7 april 2010

Saker man inte vill läsa

Jag har en tendens att noja över saker. Då hjälper det inte att hitta artiklar som den här

Alla barnvagnar underkända

tisdag 6 april 2010

1985

Gick jag ut nionde klass.
Hade jag börjat dricka alkohol.
Hånglade jag på riktigt.

Idag upptäckte jag att det också är året då den senaste killen jag kommit på mig själv att tänka "Åh, fin" om är född.

Illa.

Tar fram skämskudden.

Flickan på cattle campen

I södra Sudan är kulturen sådan att boskap är det finaste man kan äga. Boskap är det man betalar böter med när man har gjort något dumt, men framförallt är det boskap man köper sin(a) fruar för och det man mäter sin rikedom i. Utvecklingen ligger långt efter vår och misären är hög. Därför skaffar man många barn. Dels för att man räknar med att ungefär hälften (om inte mer) kommer att dö innan de når vuxen ålder. Att ge sina barn en kvalitetsuppväxt med curling och allt vad vi nu gör för våra barn här, är inte ett alternativ där. Antalet barn är för att försäkra sin ålderdom. Ungefär som PPA och allt vad det heter här.

En av orsakerna till att man skaffar barn är också för att ha någon som vaktar ens tillgångar. Man skickar ett par barn till skolan och resten till att passa boskapen. Det sker i något som heter cattle camp.

I en cattle camp bor barn och djur tillsammans. Flera hjordar med djur och flera familjers barn i en stor härlig mix.

En söndag bestämde jag och några av mina vänner på campen att vi skulle besöka en stor cattle camp vi fått veta fanns inom räckhåll för en dagstripp för oss. Vi khawajas, som sydsudaneser kallade oss vita, lämnade vår camp i gryningen och åkte med hjälp av våra lokala chaufförer och land cruisers ut på savannen och efter ett par timmars bilfärd mitt ut i ingenting så såg vi något som såg ut som en stad i horisonten. Rök som stiger mot horisonten och en silhuett av något som på avstånd ser ut som byggnader.

Vi tog oss närmare för att upptäcka att det som på håll såg ut som byggnader i verkligheten är kojor. Kojor och kor.
I massor.
Bland dessa kojor och kor pyrde eldar. Eldar av komockor som genererade en speciell stickig vit rök.

Men det som var mest slående var alla dessa barn som fanns mitt i allt det här. Barn som bodde med sina djur. Det var barn i alla åldrar. Från spädbarnsålder till ungefär 17-årsåldern. Vid första anblick var det som att komma till en stor fest, för när det kommer khawadjas på besök är det spännde och kul och när vi trillade ur våra bilar så omringades vi omedelbart av en hord barn som alla ville hälsa och ta i oss.

Uppfostrade skandinaver som vi var så räckte vi såklart fram händerna för att hälsa och rätt vad det var kände jag något varmt och kladdigt i en av händerna jag tog i. Jag tittade ner och inser att jag blivit lurad att hälsa på färsk komocka. Bjöd på en äcklad grimas och fick ett stort unisont garv från mina värdar och värdinnor.

Vi rörde oss runt på campen och började få upp ögonen för misären. Barn som dricker mjölk direkt från kornas spenar (ett bra sätt att dra på sig brucellos). Barn som täckt ansiktet med aska från elden för att skydda sig på något sätt från myggbetten. Malariamyggornas bett.

Jag och min väninna N rör oss tillsammans runt bland barnen, djuren och kojorna. Så fort någon av oss lyfter en kamera trängs de framför för att få vara med på bild. En sydsudanes som ska vara med på bild sträcker upp sig och ser störtallvarlig ut. Och de trängs. Jag har massor av bilder från den tiden som är fylld med sydsudaneser som trängs framför min kamera. Gravallvarliga. Vilket är lite märkligt för jag vet inget folk som garvar så mycket som de! Stora vita leenden i vackra svarta ansikten med vackra höga kindben och markerade käklinjer.
Efter ett tag lärde jag mig att ta bilder i smyg. Att fota från höften, ut genom bilfönstret eller att halka lite efter. Ett annat knep var att ge kameran till någon av ens följeslagare. En chaufför eller livvakt. Jag har fantastiska bilder som jag inte tagit själv.

Den vita röken sticker i ögonen och i halsen. Små skitiga barnhänder är framme och tar i oss hela tiden och efter ett tag så är vi fast i en klunga av ungar som bara kommer närmare och närmare och paniken stiger i oss båda. Vi bestämmer oss för att ta oss ut ur campen. Ut ur klungan, hjorden och röken. Sagt och gjort, vi plöjer oss tillbaka till bilarna. Väl framme så ser jag att på taket på min land cruiser sitter S min chaufför och jag inser att där uppe får man vara ifred. Jag klättrar upp till honom och blir sittande där.

Han låtsasfotograferar de som samlats nedanför med bilnyckeln. De ser ändå inte skillnad på en kamera och en nyckel och blir så glada om man vill ta bild på dem. Han pratar och skrattar med dem.

Det är tryggt där uppe på taket med S. S har en särskild sorts varm humor och en form av integritet jag gillar. En flicka rör sig nära bilen. Hon är kanske 16-17 år gammal och bär ett barn som är runt året. Det lilla barnet gråter, men hon försöker ändå få det att ställa sig på marken och dansa. Hon pratar konstant med antingen barnet eller med S.

Jag märker på S att det är något, så jag undrar vad hon säger.

Han vill inte berätta.

Jag propsar på att få veta vad diskussionen handlar om.

Han säger att jag inte vill veta.

Jag tvingar honom att berätta för mig.

Motvilligt säger han att flickan vill att jag ska ta det lilla barnet med mig. Att jag ska rädda det från tillvaron i cattle campen. Hon försöker få den lilla att vara söt och charmerande för att jag inte ska kunna motstå henne.

Jag ser närmare på den lilla. Ser hur illa biten hon är. Ser de kala fläckarna på hennes hjässa efter infekterade bett från insekter. Ser hur skitig hon är och hur trasig den lilla supersmutsiga tröjan hon har på sig är.

Helst av allt hade jag velat stoppa båda två i bilen och åka därifrån. Samtidigt vet jag att det finns inga möjligheter för mig att göra det.

Och statistiken slår mig med full kraft och jag inser att sannolikheten för den här lilla flickan att bli vuxen är väldigt väldigt liten.

Vi körde tillbaka till campen. Åt lagad mat och drack rent vatten den kvällen. Efter ett år reste jag tillbaka till Sverige.

Kvar är de där barnen i all misär.

Terapi

Jag har lite svårt att fatta att det faktiskt bor en liten människa inuti mig. Det känns väldigt väldigt abstrakt, speciellt som jag helt plötsligt faktiskt kan stänga byxorna igen.

Så idag har jag köpt mitt första baby-plagg.

Inte för att det hjälpte sådär jättemycket, men i alla fall. Nu ligger det en liten liten mörkblå body med barbapapa-familjen på här bredvid mig.

Minis allra första egna plagg!

måndag 5 april 2010

Ledighet

Mina föräldrar har åkt hem och jag har tvär-däckat i soffan ett antal timmar nu. Vi har fått massor gjort, men jag önskar att de också haft möjlighet att slappna av och bara njuta av att vara här. Jag älskar dem och är så tacksam, det är det inga tvivel om.

Men oj vad jag skulle behöva lite ledigt efter ledigheten.

Kan själv

Igår var vi inne på Babyland, mina föräldrar och jag. Vi kikade runt. Där hängde mängder av barnkläder, bland annat en tröja som det stod "Kan själv" på.

Titta, så jag till pappa, en tröja jag borde haft som liten.

För åtskilliga är de historier där han försöker lära mig saker och jag bestämt säger "Kan själv" och springer ifrån honom när han envisas med att lära mig något.

Den tröjan kan du ha även idag, säger pappa och jag inser att han har rätt. Alldeles särskilt med den här resan.

Men vad jag är trött på att kunna allt själv.

Ska jag skaffa en tröja det står "Lär mig" eller "Hjälp mig" på tycker ni?

lördag 3 april 2010

20 år och sweet 16

Idag berättade mamma att hon sparat en baby-badrumsmatta i 20 år. För 20 år sedan köpte hon den till mina barn och hon har sparat den sedan dess.

Jag fick hjärtesnörp när hon berättade det.

Nu har Mini säng, handduk, badrumsmatta och option på ett skötbord.

Och det är sweet 16 för graviditeten. Redan vecka 16!

torsdag 1 april 2010

Vilja

Nu är tapeterna nästan på plats. Det ser riktigt bra ut. Jag är nöjd, förutom att jag misstänker att jag inte kan möblera som jag vill. Man får inte alltid som man vill helt enkelt. Även om man kallar sig för fröken Vilja!

Minns ni berättelsen om pojken i kyrkan? Nyss visade mamma, mig en bild på ett par tvillingar från Kenya och jag påmindes om flickan på cattle campen. Jag tror att jag måste berätta om henne också någon dag. Det är också en berättelse om att vilja men inte få.

Inneboende

Ligger i sängen och filosoferar. Sängen står för tillfället i vardagsrummet eftersom vi håller på att tapetsera och måla om i mitt sovrum.

När jag flyttade in här målade vi om vardagsrummet först (tidigare ägare gillade mörkt grått och mörkt mörkt beige) i vitt. För första gången i mitt liv målade jag ett tak. 4x5 m och det blev relativt bra (stolt). Efter ett tag slutade jag gå och titta på taket. Det var lite nyhetens behag.

Men nu är jag tillbaka på rygg här inne och taket blev påtagligt igen. Då får jag syn på en liten liten korpsvart fläck. Typiskt! Något måste ha stött i taket när vi flyttat runt grejer. Jag får ta en dutt färg och smeta dit sen.

Filosoferar vidare och plötsligt här fläcken rört på sig! Det är en liten liten spindel som flyttat in. Jag har verkligen inget emot spindlar, tvärtom de äter otäcka insekter, men för min del kunde han gott ha klätt sig lite muntrare.

En annan inneboende är Mini. Ungefär ett äpple stor här h*n stretat runt i min mage inatt. Märkligt att man kan ha något av den storleken i magen utan att märka mer av det. Just nu är Mini inne i en tillväxtfas, vi får hoppas att spindeln inte är det.