måndag 31 augusti 2009

Imorgon är en annan dag

Idag har jag genomfört ytterligare ett steg på min väg att leva ett annat liv. Jag har köpt en lägenhet! En fantastisk trea med balkong i söderläge en halvtrappa upp. Perfekt för mig och mitt barn (om jag nu får ett barn).

Jag kommer inte längre att ha en sunklägenhet med gasugn och ingen diskmaskin utan balkong. Jag kommer att ha en STOR och FIN lägenhet som har diskmaskin, spotlights i taket, golvvärme i badrummet, trägolv genomgående. Fönster åt tre håll och Alldeles alldeles bara MIN! Wohoooo!!

Min dröm är att jag är gravid när jag flyttar in om tre månader.
Vill vill vill!!

Imorgon skriver jag på köpekontraktet. Imorgon är en annan dag, för den här delen av mitt liv. Den som den här lägenheten symboliserar, den är över nu.

torsdag 27 augusti 2009

Smålänning

Idag tvättar jag och jobbar hemifrån, men ärligt talat. Mycket jobb blir det inte. Istället har jag gjort lite annat. Jag har tränat och känner mig duktig. Jag har tvättat 6 maskiner tvätt (nåja, de sista två snurrar just nu) och känner mig präktig. Dessutom luktar det ju sååå gott. Jag har lämnat in bilen och insåg att det jag ska fixa där kostar mig lika mycket som ett bebisförsök på en barnmorskeklinik. Huvaligen...

Ikväll ska jag ringa och gratulera min kära pappa, som fyller en himla massa år idag. Ikväll ska jag ringa och önska Glitter en ljuvlig resa till sin mamma. Ikväll ska jag ringa en läkarklinik för ett journalsamtal. Jag är trots allt smålänning och förnekar mig inte. Jag hade kunnat göra tre bebisförsök på läkarkliniken för de pengarna min bil kommer att kosta på reparationen. Eller ja två i alla fall och det kan det ju vara värt! Mer värt än lack och plast.

Dessutom gör läkarklinikerna ultraljud för att se att det finns ägg på plats och sånt. Det känns betydligt mer gediget än fluffiga kuddar hos barnmorskeklinikerna. Inte för att det är ngt fel på dem. Snarare tvärtom, men läkarklinik passar hela min person så mycket bättre.

Jag har väl berättat att jag är hypokondriker?

söndag 23 augusti 2009

Idag är jag stark... eller?
















Just nu knarkar jag, jag knarkar styrka, självständighet och så lite sol. Jag cyklade runt hela stan och tittade på nya lägenheter (nej, jag hittade ingen jag ville ha) och blev lite kompis med en kvinna som letade nytt boende till sig och sina två söner. Igår var jag på fest. Jag har kommit underfund med att det är fantastiskt skönt att vara nykter på fest. Det var en stor fest där jag i princip inte kände någon. Det var dessutom maskerad. Jag och min bästa M var upp-/utklädda till tänderna och vi dansade som vi alltid gör (som om det var den sista chansen att dansa någonsin!). Under kvällen blev jag uppflörtad av inte en, två utan minsann tre män. En bar guldring på vänsterhanden, så det var ju mest smicker, men OJ vad det kändes skönt att få vara så uppskattad och omtyckt.

Men jag körde hem ensam i bilen. Det är som att behovet av en man fattas mig. Eller är det Glitter som spökar?

En god vän till mig mår dåligt. Mitt i allt mitt egoknarkande ringer jag till vännen och upptäcker att denne mår dåligt och jag bara känner hur jag inte kan göra absolut någonting. Frustration!
Jo, jag vet att jag kan göra någonting. Jag kan lyssna, men det är inte alltid som orden kommer eller den som mår dåligt faktiskt vill berätta.

Tanken slog mig, om jag känner så här nu, hur ska jag då inte känna när mitt barn har det jobbigt och jag inte kan fixa det? Hur står egentligen alla föräldrar i världen ut med att emellanåt vara maktlösa?

Om det är något jag önskar just nu så är det superkraften att kunna göra livet fantastiskt för alla jag älskar. Alla som står mig nära. Alla andra också faktiskt.

fredag 21 augusti 2009

Känslor man inte vill ha













Sitter på jobbet och är trött. Ögonen vill gå i kors, men jag har massor att göra så jag kan inte med att gå hem, fast jag vet att egentligen är det rätt sak att göra. Gäspar käken ur led och försöker övertyga mig om att jag inte alls är trött.

I morse berättade min kollega om en vän till henne som är en bekant till mig. Hon berättade att hon är gravid. Då hände det som händer emellanåt när jag får höra sånt. Jag får ett stort stygn av avundsjuka och tänker "Varför får HON och inte JAG?!"
Det är inte något jag är stolt över, men likväl så finns känslan där. Precis som tröttheten och jag får inte bort den. Eller jo, kanske försvinner tröttheten om jag sover och kanske försvinner avundsjukan om jag också får bära mitt barn.

Tills dess får jag fejka mig pigg och glad.

måndag 17 augusti 2009

Dagen i bilder














Det är festival i Malmö. Över entrén till Folkets Park hänger de här orden, som jag tycker någonstans lite beskriver det jag skrev om kärlek igår.

Idag har jag fått kila till läkaren och uppleva att jag blivit ifrågasatt på ett sätt så att jag tog lite illa vid mig. Kanske är det bara ytterligare ett symptom på något som händer inne i mig just nu, där jag upplever att jag har taggarna lite mer utåt än vanligt. Saknar mitt happy go lucky-jag och beslutade mig för att unna mig det där som är nyttigt för själen, men inte för kroppen. Gott.

söndag 16 augusti 2009

Nejje

Jag är trött trött. En lång dag och irriterad är jag också. En god vän sa till mig att jag är irriterad på alla just nu och kanske är det så. Jag orkar inte diskutera, dividera, utan vill ha enkla lösningar på allt.

Jag vill ha enkel lösning på skrapningarna jag har på bilen. Jag vill ha en ny lägenhet fort. Jag vill VETA var jag ska bo. Jag vill veta att jag faktiskt blir gravid. Jag vill veta att jag lyckas sälja in mig själv ordentligt till kunden.

Men mest är jag irriterad på att jag har ignorerat den uvi som legat och puttrat i kroppen ett tag. Nu blommar den ut och jag tror inte att det blir någon insemination. Det blir nog en penicillinkur istället.

Just shoot me.

Kärlek

Idag har jag tvättid. Vaknade i ottan och har redan gått några varv upp och ner i tvättstugan. Det är något kontemplativt över att tvätta. Idag har kärlek följt mig i mina tankar. Jag läste två bloggar om kärlek igår.

Jag ska se om jag lyckas reda ut mina tankar om kärlek här.

Min första tanke är att jag har i många år försökt vara så perfekt jag kan. Ni vet, kämpat med vikten, försökt vara framgångsrik, visat upp mig i min bästa dager och verkligen kämpat. Jag vet att mitt ex sa i stora separationen att han inte orkade leva upp till min perfektionism. Men så har det slagit mig, varför jobba så hårt på det? När vi älskar någon så älskar vi ju allt med den personen. Det är nästan så att vi älskar det som inte är så perfekt mer än det som är det. Och när vi verkligen känner oss älskade så vågar vi släppa fram alla sidor av oss själva. Även de där skavankerna, dåliga sidorna. När jag tänker på de jag älskar så inbegriper den känslan allt hos de personerna. Villkorslöst.

Min andra tanke är att kärleken inte är logisk. Med det menar jag att hjärnan kan inte styra över känslorna. Det kan ju låta självklart, men för någon som styrs så mycket av hjärnan som jag gör så är det inte alltid det. Men när man bara låter sig svepas med av känslor, eller snarare tar sig till platsen där man verkligen bara känner, så spelar all logik i världen ingen roll.

Ytterligare en tanke är att kärleken är handlingar och inte ord. Att vara där när det behövs. Att ringa när man saknar. Att stryka bort hårlocken, laga frukosten, öppna sitt hem.

Så till bloggarna om kärlek. I den ena ställdes frågan varför vi inte bara dyrkar marken våra respektive går på. Varför är det så svårt att bara älska?
Är det våra barnjag som är rädda att bli sårade att vi sluter oss som ett skydd? Är det så att våra respektive trampar på våra känslor tills de försvinner? Vad är det som gör det så svårt att hålla ihop en relation? Varför slutar vi älska varandras fel och brister och sluter oss inom oss själva igen?

Den andra bloggen handlade om att älska på sitt eget vis. Jag känner att jag gör det just nu. Jag älskar på mitt vis, visar det på mitt vis och öppnar mitt hjärta för min omvärld på mitt vis. Och jag är bara så fantastiskt glad över den kärlek som jag får tillbaka. Villkorslös, ologisk och så mänsklig.

Så hur älskar du?

lördag 15 augusti 2009

1 2 3 action

Jahapp... första veckan efter semestern är avklarad. Den avslutades med ett 14 h sovpass. 14 h, då är man trött. Nu är helgen här och jag har en del på agendan, men jag upptäcker att jag ägnar mig åt en sak endast (förutom att surfa runt då). Jag väntar på min ägglossning. Vill pricka in den precis, så i stället för att testa 2 ggr om dagen testar jag 3 ggr, med påföljden att jag nu har förbrukat 250 kr ägglossningstest utan att LH-hormonet har gått upp än. Gör jag kanske saker lite för grundligt för mitt eget bästa?

Funderar mycket över hur man ska förhålla sig till att skaffa barn på det här viset. Jag tror att det är enkelt att förvilla sig in i ägglossningstest, donatorer, dieter, hormoner och allt annat som kretsar runt det. Forumdiskussioner som förvisso är bra, men lätt att fastna i. Det känns som att semestern jag tagit varit bra för mig. Det har inte varit så stort fokus på att skaffa barn och jag känner att jag har ett helt liv med många bra vänner. Jag velar mellan allt jag vill göra, men egentligen är det nog normalstatus för mig. Jag har alltid en massa alternativ i mitt liv. Skillnaden mot tidigare är kanske att jag inte agerar lika fort och därför inte ändrar mitt liv lika ofta. Det gör också att förändringar känns lite läskigare än tidigare. Ungefär som det var jobbigare och med mindre rutin jag åkte till Spanien.

Nu är jag ensam hemma och har inget planerat för helgen och upptäcker att ägglossningstesten blir fokus. Att mina städ- och fixarplaner hamnar i skymundan för väntan på att ett hormon i min kropp ska säga "time-to-go-to-Denmark". Jag vill inte bli så fokuserad så nu är det dags för lite action. Diskbaljan nästa!

måndag 10 augusti 2009

Ny årstid - nya tag

Jo, jag vet, det är sommar fortfarande. Jag sitter ju här i min rosa sommarklänning och skriver mitt i natten. Idag har jag börjat jobba igen. Om några dagar börjar jag testa inför nästa ägglossning. Allt det som var jobbigt med första förösket har liksom slipats av under en ljuvlig och behövlig semester.

Dessutom har jag hittat ett fint flicknamn på en skylt i Spanien. Nu gäller det bara att ordna någon att fästa det vid. ;)