fredag 31 december 2010

Hår

För ett tag sen konstaterade jag att så illa som mina naglar är nuförtiden har de aldrig tidigare varit. Jisses, vad de flagar sig och går sönder. Hopplöst. Jag som alltid haft lättskötta och härdiga naglar.

I min fåfänga tänkte jag att ja ja, det är sånt som kommer med att föda barn. Jag har i alla fall håret kvar. Jo men tjena. Min säng är helt fylld av mina mörka hårstrån. Så nu har jag ännu en form av inte känna sig så kul. Övervikt, nagelflagning, oklippt och håravfall.

Jag lovar mig själv att göra allt för att få tillbaka känslan av att jag är okej i nästa år. Till att börja med ska jag ta en dusch och göra mig lite mer nyårsredo. Lilla Bus har ägnat morgonen åt storleveranser och storcharmning av mamman. Nu ligger han i babygymet och verkar väldigt nöjd med tillvaron. Men så växer hans hår så att det knakar också!

Gott slut på er!

torsdag 30 december 2010

2010

Ett år som började med ett positivt graviditetstest och avslutas med en bebis som ler och skrattar. Det har varit mitt mest omtumlande år hittills, för vägen från positivt test till nu har inte varit helt enkel alla gånger. Samtidigt har det varit fantastiskt! Jag har lärt mig vad min kropp förmår och jag har lärt känna min son.

Visst 2010 innehöll sjukdom, drama, sorg och saknad. Jag har fortfarande sviter efter förlossningen, men en läkartid i början av januari. Min vikt ligger på 10 kg plus och min kondition är urusel. Jag oroar mig för hälsan hos de som står mig nära. Funderar på och försöker anpassa mig till hur livet ser ut nu.

Det liv som tog avstamp i 2010. Ett stort äventyr.

Jag säger bara 2011, bring it on!

Riter

I år ska jag utföra riter som Loba har lärt mig. Jag gjorde en variant förra året och HÄPP så kom Mini till världen, så nu vågar jag helt enkelt inte låta bli.

Har ni några riter som ni gör?

Lustigt?

Att leva ensam med Mini innebär bl a att om han är vaken när jag ska duscha så får han hänga med in i badrummet. Han sitter där på golvet, pratar och följer intresserat vad jag gör.

Och så händer det som alltid slår in. Det som gör att jag inte vet om jag ska bli förnärmad eller glad för. Så fort jag är naken så smajlar ungen upp sig och skiner som en sol!

Frågan är bara om det är för att jag är fin, eller helt enkelt bara ser för lustig ut.

365

Ligger under täcket och har en liten varm och trött kille bredvid mig. Han håller på att somna om (jag också) efter frukostflaska och blöjbyte. Vi myser.

För exakt ett år sedan idag var jag på CFC för det som skulle bli min sista insemination (för den här gången?). Samma dag skulle jag köra långt för att fira föräldrarnas guldbröllop. Egentligen var det vansinne att ens åka hem till Malmö mellan jul och nyår, men jag ville verkligen inte vänta en cykel till. Jag visste ju vad jag ville!

Så jag körde alla de där extra milen. Stressade min syster.

Och ett år senare ligger jag här, bredvid min snusande sovande son och njuter.

Det hade varit så lätt att hoppa över det där försöket, men tänk, då hade jag levt utan Mini idag.

Så grattis på årsdagen goa unge. Grattis på årsdagen trötta mamman!

onsdag 29 december 2010

Blä

Jag är deppig. Ni vet sådär "jag står inte ut med mig själv"-hängig. Känner mig fet, ful, ocharmig och aptrist. Klarar inte av normal kontakt med andra människor. Orkar inte engagera mig i dem och inte höra mig själv gnälla. Idag höll jag på att bita huvudet av en gammal tant med käpp på ICA.

Det är med andra ord illa. Vill bara ligga under en filt och sura trots att solen skiner och snön gnistrar.

Ja och så kom mensen idag. Tror ni att den kan vara boven i dramat?

tisdag 28 december 2010

Protus

Jag är stolt gudmor till en 15-åring som var på Protus-läger i somras. Det var långt över förväntningarna. Något som verkligen kan rekommenderas som alternativ till konfirmation.

Mini kommer garanterat skickas på ett sånt läger!

söndag 26 december 2010

Hem ljuva hem

Jag älskar julen. Jag älskar min familj. Norrköping är ljuvligt på många vis för mig.

Men just nu längtar jag hem. Jag vill få vara på mitt eget vis ett tag nu. Och få lugn och ro.

Fast jag vet vad som kommer att hända. Jag kommer att sitta där i mitt andningshål och längta bort igen. Hit och till alla andra ställen med människor jag saknar.

lördag 25 december 2010

God jul!

Lite sent, men en lång händelserik dag har äntligen nått sitt slut och jag sitter och väntar på att de upphetsade nappljuden från Mini ska avta. Han är nöjd, men exalterad. Jag är trött som en tok.

Min dag har varit fylld av familj, kärlek, skrikfest, leveranser, spyor och gurglande skratt.

Jag hoppas att ni alla har haft underbara julaftnar.

Stora kramar
Mamma Vilja & Mini

tisdag 21 december 2010

Bubbel

Idag har Mini gjort en del första-gångare.

1. Åka spårvagn - rassel & pling var rätt underhållande

2. Offentlig nakenchock - en delad förstagång, först leverera så att alla kläder skitats ner (inte inträffat förut), sen blöjbyte och totalt klädbyte när det förra uppdagades. Eftersom Mini var lite upprörd blev leta hiss för att hitta skötrum ett FÖR stort projekt. När det ena ledde till det andra och en kort stund var Mini i princip naken offentligt.

3. Storpojksbyxor - Eftersom bytet jag alltid har i skötväskan enbart är en body, så fick byxor inhandlas. Ett par jeans. Är man tre månader så är man stor nog. De är mjuka och goa som mysisar på insidan dock.

4. Bubbel - en riktigt lycklig bebis la upp sitt första riktiga skratt i badet ikväll. Mamman så lycklig att tårar steg i ögonen. Min son skrattar!

Hurra!

Nu har klockan passerat midnatt. Idag fyller Mini 3 hela månader!
Under koliktiden längtade jag till den här dagen. Den kändes som en evighet bort. Nu är den här och jag har äntligen en känsla av att jag kan vidga cirklarna jag rör mig i mer och mer.

Men framförallt så har jag en charmig bestämd flirt-Pelle i familjen. Världens bästa!

måndag 20 december 2010

Vänner

I fredags fick vi besök av finaste S. Gos, mys, prat, vin och skratt. Det är så härligt att vara med vänner.

Nu är jag hos syster med familj efter kanske lite för många mil i bilen för Mini. Lyckligtvis var S med och kunde hjälpa till. Tack kära du!
Hos syster har vi ännu fler vänner och så klart familj runt oss. Vilken härlig högtid den här julen blir!

lördag 18 december 2010

Flås flås

Mini vet att uppföra sig. Vi har finbesök och han charmade, åt och somnade helt utan att höja rösten igår. Jag var nästan lite chockad!

Priset betalar jag nu. Kl 5 vaknade lilla hjärtat, jag trodde att det berodde på förkylning, men efter näsdroppar blöjbyte och en flaska mat, tycker Mini att det är läge att vakna nu. Han ligger och pratar och andas upphetsat i sängen och jag håller låg profil i hopp om att han ska somna om.

Det går sådär...

"Abouuooo?" frågar Mini om och om igen. För er som inte kan Minispråk betyder det: "Är du där?"

Det är bäst att jag svarar.

torsdag 16 december 2010

Vad var det som hände?

Det var lovande. Nattningen gick som smort. Mini låg i sängen och sov strax efter sju. Sen drog cirkusen igång. Illvrål, fisar och kaos. Jag kan känna hur magen kör på honom från utsidan.

Nu sitter jag här och guppar en babysitter med två blå som följer varje rörelse jag gör.

Buuu

"Abouuu"

tystnad

"gurgel"

Upphetsad andning

"ABOUUUOUU"

Idag vaknade jag till gulligt joller från spjälsängen. Åh, vad jag föredrar det framför ilsket skrik. Lilla bus är lite extra trött idag, efter gårdagens avslut och ligger nu och snarkar i köket. Så söt att jag smälter.

Min lilla älskling.

onsdag 15 december 2010

Tre

Först en halv dag i julhandeln efter en härlig förmiddag och sen tre timmars vansinnig vrålande bebis som inte blir nöjd eller somnar av något.

Mitt huvud surrar nu. Friden och tystnaden under matningen gör det väldigt påtagligt. Snälla rara bebis SOV nu. Tur att jag inte följde kassörens uppmaning och tog med bebisen på styrelsens julmiddag ikväll. Det hade vart nåt de.

Vi har annars haft en jättebra dag, så avslutningen känns extra trist. Jag har i alla fall bara en julklapp kvar att köpa. Alltid något.

Trötter

Mini ligger vaken och beundrar sina händer. Jag har pysslat runt och nästan dött av gullighetschock när han gnuggar sig trött i ögonen. Så sött!

tisdag 14 december 2010

Överlevare

Det var inte så farligt att ha tvättstugan i alla fall. Fast jag måste erkänna att jag har börjat kolla upp tvättmaskiner.

Däremot har Mini inte varit sitt helt strålande själv idag. Jag blir lite frustrerad när han är på det där gnälliga pipiga humöret. Sen får jag dåligt samvete för det handlar ju nästan alltid om att han har ont i magen lilla livet och det kan han ju inte rå för.

Samma som att han inte kan rå för att han inte kan komma till ro och sova när mamma vill skriva de superfina julkorten som kom idag. Toppen för det betyder att de kommer att komma fram i tid!

Nu tänker jag dock ignorera albumet som kallar på att få ultraljudbilderna insatta och namnlappar från BB och annat pyssel. Nu tänker jag duscha och gå och lägga mig.

Och klura lite på hur tvättmaskinen skulle kunna vara placerad på bästa sätt i badrummet.

Tvättid

Idag har vi tvättstugan Mini och jag. Det betyder logistik av rang. Håll tummarna för att jag kommer att ha förståndet i behåll efteråt.

Det kanske vore idé att slänga ut badkaret i alla fall...

Projektstart

Ikväll har jag påbörjat ett förhoppningsvis riktigt långt projekt. Jag har klistrat in 50 fotografier i ett album till Mini i julklapp. Jättemysigt!

Vi hade en otroligt mysig stund tidigare ikväll. Det händer så mycket i hans utveckling just nu. Han pratar mer, idag jollrade han t o m i sömnen. Så gulligt!

Jag kan också se att när han nu fascineras av något också sträcker sig efter det. ibland känns det som att jag kan se kopplingarna dras i hjärnan på honom. Fantastiskt!

Själv gjorde jag kopplingen att mina julkort inte hinner komma hem i tid för att jag ska hinna få dem och kunna skicka dem innan jag åker. Håll tummarna för att jag har fel!

måndag 13 december 2010

Irriterande

När Mini vaknar och är upprörd, när vattnet i termosen är för varmt, när ungen bara tjorvar, när man måste byta bajsblöja mitt i natten, när ungen kräks och bajsar ner kläder och underlägg samtidigt.
Aaargh!

Ändå känner jag total förälskelse när den lilla kroppen, ren, varm och trygg somnar i min famn.

Smidigt

Nu har jag matat en sovande Mini UTAN att han har vaknat. Lille pojken ligger i sin säng, snarkar och fiser som en hel karl.

Fast på ett otroligt sött sätt!

lördag 11 december 2010

Socialisera

Ikväll hade jag vänner med söner hemma. Jättemysigt!

Ja, om man räknar bort skrikdelen som Mini bjöd på.

Nu sover bebben och jag ser på film. Borde plocka undan, men disken springer ju knappast iväg. Jag njuter av friden istället. Frid!

Liten mage - stort problem

Mini har kommit underfund med hur skönt det är att sova. Två nätter i rad har han sovit mer än 10 timmar i sträck. Verkligen en välsignelse!

Problemet är bara att vara utan mat så länge ger honom ont i magen dagen efter, så min förmiddag har gått åt till att hjälpa Mini hantera en tjorvig mage. Jag får väcka och mata honom lite innan jag går och lägger mig tror jag.

Vad tror ni?

fredag 10 december 2010

Sovträ

Igår höll Mini på att driva mig till vansinne. Hur jag än försökte kom han inte till ro och kunde sova. Det kan ju vara okej, men lilla livet var ledsen och ville vara nära. HELA tiden. Livet blir lite komplicerat då.

På kvällen var det glögg med jobbet och Pyret höll sig vaken och mestadels nöjd. Trevligt var det.

Så åkte vi hem och Mini sov i vagnen.
"Nu kommer han sova länge" tänkte jag, men bedrog mig. Så jag bestämde mig för att genomföra operation sova. Bebisen var ju jättetrött.

På med pyjamas, gullegull och när bebbe börjar visa sig avslappnad på med speldosan och nästan sover ner i sängen. Sovande bebis, mamman lämnar rummet. Det går 5-10 minuter, sen upprörda skrik.

Upp med bebis (det gick inte att lugna honom på plats), gull gull, speldosa, säng. Sova. Skrika.

Så höll vi på. 4 ggr. Sen sov Mini. I 10 timmar!

Jag tror minsann att någon verkligen var trött och jag måste medge att jag verkligen gillar nya sova-länge-trenden. Ljuvligt!

torsdag 9 december 2010

Moment 22

Det är natt och mamman har just matat och bytt på Mini. Både bebisen och mamman är trötta och vill egentligen sova. Det är då det inträffar. Hon lägger ner honom i hans säng. Då åker armarna upp och Mini får syn på en av sina händer:

"Wow! Kolla! En hand!" säger blicken och kroppen följer med i exalteringen genom att spralla till.

"ÅH! Kolla kolla!! En TILL!" säger kroppsspråket. Armarna flaxar exalterat.

"MAMMA! Det är TVÅÅÅ!!!" Mini är nu så exalterad att andhämtningen blivit upphetsad, ögonen lyser och hela kroppen sprallar ivrigt. "KOLLA KOLLA KOLLA!!!"

"Ja oj" säger mamman trött, hela hennes kropp protesterar tyst och säger att den vill sova. "Var inte du trött bebisen?" undrar mamman hoppfullt

onsdag 8 december 2010

Att ha det bra

Långpromenaddag, lunch, bubbel och tårta. Mini somnade som en stock på vägen hem. Sov länge i vagnen i hallen, så jag förberedde kvällens aktiviteter: bad och mat. Sen pussade jag honom vaken. Döm om min förvåning när Mini vaknar långsamt och utan att behöva vråla!

Sedan fick han en rätt skön kväll. Leverans, bad, mat, spralla i gymet och nu ligger han sött och sussar på min arm.

Det går nog inte att må mycket bättre som bebis än vad han gör nu. Inte som mamma till en bebis heller. De där långa promenaderna har gjort mig mör. Om en stund kommer bebismamman att sova lika gott som bebisen.

tisdag 7 december 2010

Ro

"Täng döjjen, ja Ka jova!"
Min mamma berättar gärna historien om hur självständig jag var som liten. Bl a om hur jag bad om att få vara ifred när det var dags att sova redan som mycket liten. Att jag sov över hos mina vänner långt innan de vågade sova över hos mig.

Ikväll kan jag konstatera att Mini lyckas komma till ro nästan helt på egen hand. Inte så att han schasar bort mig, men skriker sig inte till uppmärksamhet.

Jag är så glad och tacksam för det.
Tack Mini!

Julkort

Nymatad, nybytt bebis. Hepp, dags för julkortsfotografering tyckte mamman.

Tack, men nej tack tyckte Mini. Kan man skicka julkort med otroligt söt men missnöjd bebis? Funderar på det...

I startgropen

Här sitter jag och väntar på att sonen ska vakna. Helt galet. Förr sov han aldrig över en måltid och aldrig mer än ett par minuter i vagnen efter att man kommit hem.

Nu har han sovit över en timma och här sitter jag redo med flaska och slubbetrasa och bara väntar. Märklig känsla.

Logistik

Av någon konstig anledning har jag massor av tvätt. Idag har jag tvättstugan.

Vi kan ju lätt konstatera att det är en logistisk utmaning med en 2-månaders bebis. Att bilbarnstolen även fungerar som babysitter är min räddning idag.

måndag 6 december 2010

6,5

Fortsätter med nummertemat. Idag har vi varit på BVC, en alltid lika spännande upplevelse. Jag tyckte att jag parerat alla eventualiteter. Mini hade ätit relativt nyligen, levererade på förmiddagen och var rätt utslagen. Vi promenerade dit i strålande solsken. Mini sov. Sov igenom hela ta av ytterkläderna och vi slog oss till ro och väntade på vår tur. Nöjt kunde jag lyssna på de andras skrikande barn. Mitt sussade så sött i min famn.

Så ser jag skiftningen. Ansiktet ändrar färg och kroppen spänns. Mini slår upp ögonen ungefär samtidigt som den omisskännliga doften registreras i näsan. Leverans!

Bara att ta väskan och hugga första bästa skötbord där i väntrummet. Då ger Mini hals. När Mini skriker är det INGEN som missar det. Det är då min mentala träning kommer väl till pass. Gulla med illvrålande unge samtidigt som jag torkar rumpan... ooops där tog våtservetterna slut!
Hepp, bara att utnyttja det som finns.

Mini lugnar sig lite, men vrålandet får ny kraft när det blir vår tur. Tjoho... BVC-kvinnan undrar om jag har mat med mig och ett snabbt beslut att ge Mini mat tas. Hon tar Mini och jag blandar mat.
"Har du ombyte med dig?" Undrar sköterskan, Mini har spytt som han aldrig spytt förut. Upp med nya kläder. Av med spy-kläderna. Allt under illvrål. Väga och mäta bebis. Vrål vrål vrål.

På med rena kläder. Vrål.

I med nappflaska. Tystnad. Ljuva tystnad.

BVC-sköterskan konstaterade att Mini har en speciell energi: "han är både stark och viljestark"

Jorå, vagnen går bra och Mini väger hela 6,5 kg.

83,9 - 10 - 8 - 4

83,9 - vad vågen visade imorse

10 - är vad jag ska gå ner. Börjar fint med asiatisk färs till lunch (tack kära kära M)

8 - är antalet timmar Mini sov i sträck inatt. Strålande start på veckan (mamman vaknade alla vanliga mattider men i alla fall!)

4 - när jag gått ner så många kilon får jag unna mig något särskilt. Vad ska det vara tycker ni? Förslag mottages tacksamt!

söndag 5 december 2010

Start

Imorgon börjar jag. Då åker vågen fram och promenadskorna på. Kosten tar vi lite efter hand.

Lägg av!

Mini har ett par tre problem. Det är magen. Den har spökat rätt mycket ända från början. Mjölkproteinfria tillägget fixade stora delar av det problemet, men Mini är dock inte helt övertygad om hur skönt det är att fisa.

Sen är det sömnen. Han har inte riktigt så lätt att komma till ro och då är det lätt att bli övertrött. Att vara övertrött gör det inte enklare att komma till ro och så blir det en ond cirkel.

Som ni vet har Mini haft perioder då han bara skriker. I de perioderna välts alla rutiner och känslan av att kunna slappna av och njuta av tillvaron.

På sista tiden har jag fått en massa "goda råd" och omtänksamma kommentarer.
"slappna av själv"
"du måste vänja honom vid ljud"
"du måste kunna ta med honom ut"

Jag håller på att krevera. Det är så lätt att komma med åsikter och tycka, men det är jag som försöker hitta balansen där både Mini och jag mår bra. Och det är inte lika självklart att tolka ett barns skrik, som tidigare skrek i timmar utan uppenbar anledning. Ja, jag kanske reagerar kraftigare på om Mini kinkar eller skriker, men det triggar en oro för att vi kommer att ha skrikfest i dagar.

Så jag tar mig friheten att låta Mini få ha lite ljud runt sig för att komma till ro. Att slippa vara på språng hela dagar. Vi tar en sak i taget och just nu är jag nöjd med att han kan somna själv i sängen och babysittern. Vi är ute, vi är sociala, men det är inte in absurdum.

Vi kommer snart ha hittat formen och rutinerna, men fram till dess tänker jag slå dövörat till.

I alla fall tills jag bett om råd.

Önskan

På senaste tiden har jag skrivit en massa inlägg har på bloggen.
Det är bara ett problem. Jag har bara skrivit dem i mitt huvud, inte här.

Nu minns jag inte ett enda. Visst är det märkligt?

I förra veckan var jag på efterkontroll hos barnmorskan. Då vägde jag mig och hej 10 kg extra. De ska bort! Så nu är det en överhängande risk att bloggen blir en viktminskningsblogg. Inte för att det är så himla kul ämne, men för att hålla motivationen uppe.
Lockande är det att vänta till efter jul (sa hon med Julmusten kluckande i magen) med projektet. Men varför spä på eländet?!

lördag 4 december 2010

Anti-klimax

I några dagar var goda vännen här. Direkt när hon åkt bestämdes nästa aktivitet med en av de nyare goda vännerna.

Sen hem mata, bada och gosa med lilla bus. Han snarkar nu sött och jag är trött uppkrupen i soffhörnet.

Och gud vad jag saknar. Mina vänner, min familj. Jag är inte gjord för att bo själv. Och hur jag än gör är mina vänner alltid spridda. FÖR spridda. Jag saknar alltid någon.

Och så klart den där specielle att dela lördagskvällen med.

Skål!

Det är trevligt att ha någon som lagar mat åt sig. Riktigt god mat som hamnar i frysen och även i goda vänners magar.

Det är mindre mysigt att vara tillbaka i menscykelns hormonsnurra.

Men det är fantastiskt trevligt att ha kär vän från fjärran på besök.
Idag har jag skålat för 24 års vänskap. Underbart.

lördag 27 november 2010

Simultankapacitet?

Min son är fantastisk. Han har just visat att han kan äta, bajsa och sova samtidigt. Sedan visade han hur man sover sig genom ett blöjbyte.

Bara för att vakna när jag la ner honom i sin säng.

Men då visade jag honom hur smart mamma han har och fick honom att somna om igen.



PS. vi har det bättre nu DS.

torsdag 25 november 2010

Dygn 3

Vi är inne på tredje dygnet nu. Efter två veckors harmoni, förvisso med lite tjorviga stunder, så började gråten, skriken och smärtan om. Just när jag vågade andas ut.

För någon timma sedan nådde Mini en skrik-topp.
Och tillslut orkade jag inte längre. Till slut bröt även jag ihop. Nu ligger jag här med tårarna rinnandes. Husets tystnad bröts just. Nu börjar vi om.

Hur ska vi ta oss igenom det här?
Vad händer om jag slutar tycka om honom?

Jag saknar den goa ungen som uppenbarligen flyttade hemifrån i måndags och känner mig så fruktansvärt otillräcklig att det är förfärligt.

onsdag 24 november 2010

Snus

Mini min Mini,
Utanför fönstret dalar snön, huset är tyst förutom dina lätta snarkningar från korgen bredvid mig. Rummet är svart och dagen är nästan slut.

Nyss satt jag och tittade på ditt avslappnade ansikte. Det är så skönt att se dig sån efter många timmar med otröstlig gråt. Ikväll blev tom mormor frustrerad över maktlösheten. Vi försöker göra allt för att du ska ha det bra, men du bara gråter.

Jag kunde se hur smärta plågade dig även i sömnen och nu kan jag höra på din andhämtning att något plågar dig emellanåt.

Der gör så ont i mig. Jag önskar att jag kunde berätta för dig att det inte är något farligt. Eller ännu hellre, att jag kunde bära smärtan åt dig.

Allt jag vill är att du ska vara glad, harmonisk och lycklig. Lugn.
Som den känsla jag får av att se snön falla utanför vårt fönster.

Sov gott älskade lilla unge. Jag hoppas att morgondagen blir så mycket bättre än idag.

Din mamma

Stora dagen

Idag fyller jag år. Jämnt. Huvaligen!

Stor fördel att fira hos föräldrarna var skönsång, kaffe och paket på sängen.
Mini firade mamma redan klockan tre med sin skönsång, en överraskning i blöjan och en radda stora leenden så att modershjärtat slog volter i bröstet.

Tack älskade Mini! Vad hade dagen varit utan dig?
Och tack älskade föräldrar. Vad hade jag gjort utan er.

måndag 22 november 2010

Förlåt

För snart ett år sedan tappade jag en god vän. Plötsligt upplevde jag att vi inte längre hade samma värderingar och prioriteringar. Efter en helg med bara anti-klimax (efter en tid av rätt mycket frustration) upptäckte jag att jag bad om ursäkt mot min magkänsla utan att få minsta respons tillbaka. Jag hade förväntat mig en ursäkt, men fick inget. Så mitt förtroende tog slut där. Som att separera utan att ens prata ut. Kanske läser hon här, det vet jag inget om idag.

Annars tycker jag att det är ett magiskt ord: förlåt
I helgen upplevde jag hur det faktiskt kan radera ut en konflikt och stärka relationen mellan de som ingår i den. Förlåt när det fungerar. När det är svårt och uppriktigt. När man tagit sig tid att se andra sidan och kanske inse sitt eget tillkortakommande.

Jag hoppas att jag kommer att lyckas lära Mini förlåtelsens konst. Både att ge och be om.

När bad du om ursäkt eller fick en senast?

torsdag 18 november 2010

Regn, sol och hjärtsnörp

Igår var Mini otröstbar och jag kände mig som en mindre bra mor. Idag har det varit ljuvligt att vara Minis mamma och jag kan börja se hur vårt liv kommer att vara när det inte är fullt av magknip och otröstlig gråt. Det är förfärligt att hålla sitt gråtande lidande barn i famnen utan att kunna trösta eller hjälpa det.

Det finns dock det som är ännu värre och det är att hålla sitt döda barn i famnen. Idag har jag fått ta del av två såna historier och plötsligt kändes den varma tunga kroppen i min famn så närvarande och skör, samtidigt som den är så självklar. Som om livet innan Mini inte riktigt fanns.

Jag känner en sån stor respekt inför livet och tacksamhet över mitt i skrivande stund välmående sovande barn.

Och skänker många tankar till de som inte har haft samma tur. Än.

onsdag 17 november 2010

Bytes

Finnes:
8 veckors labil dramadrottning.
Intressen - mat, bada, skrika och eventuellt sova.
Specialegenskap – kan byta färg från normal till högröd på mindre än två sekunder. Pricksäker på skötbordet. Kan också vid speciella tillfället skjuta iväg ett charmerande leende.

Önskas:
Hund

Ibland, eller rätt ofta just nu faktiskt, så känns det som att jag har tagit mig vatten över huvudet när jag skaffade Mini. Var sitter ångraknappen? Tänk om jag inte räcker till. Det känns som att jag inte kommer att räcka till.

tisdag 16 november 2010

Zzzz...

Fördel med snarkande bebis - man hör att han andas

Nackdel - om snarkningarna upphör blir mamman skitnojig och måste kolla att bebisen lever

Oj!

Sitter i sängen med en sovande bebis på magen och plötsligt så inser jag att OJ det här är min son.

Tänk att just jag skulle få världens sötaste pojke!

måndag 15 november 2010

Kuriosa på kvällskvisten

Mini kommer lätt att kunna delta i VM i nappspottning. Han har inte bara längd och träffsäkerhet inne, utan timing också. Precis så att den rullar in på dumma stället och gömmer sig, alternativt på det hårdaste golvet i rummet som ekar, alternativt när mamma har händerna så fulla att en spottad napp är ett jätteprojekt att plocka upp.

Minis ögonfransar har börjat få färg och det är jättefint.

Mini kan fisa så att täcket fladdrar emellanåt. Och då snackar vi inte om lilla babytäcket i korgen, utan täcket i min säng! Jisses! Tur att han får eget rum när han blir större.

Svartsjuka

Jag har sällan känt svartsjuka i mina relationer. I princip aldrig faktiskt. Inte för att jag inte har blivit bedragen, för det har jag. Bedragen, ljuden för och undanhållen sanningen.

Jag erkänner också att jag inte heller alltid varit guds bästa barn. Rätt ska vara rätt (även om det är länge sen jag gjorde något i den vägen nu).

Jag har också levt i en relation där hans svartsjuka gick ut över mig och kan lätt konstatera att svartsjuka inte är positiv. Inte på något annat sätt än att den kan (men behöver inte) bekräfta att man har starka känslor för någon.

Idag har jag känt svartsjukan i hjärtetrakten.
När Mini smilade upp sig mot mormor, men inte mot mig. Huvaligen!

Det måste betyda att mina känslor för den lille parveln är riktigt starka. Som sig bör.

Och mormor är värd varje smil. Det är ljuvligt att se Mini nöjd och glad. Jag kommer att få njuta av mängder av Mini-leenden vad det lider!

söndag 14 november 2010

Fars dag

Idag är det fars dag. Mamma har bakat hallontårta och jag har köpt present till pappa. Men Mini, han har ingen pappa att fira. Ibland undrar jag om jag gjort rätt mot honom. Särskilt när jag tänker på hur mycket jag tycker om min egen pappa och vad han har betytt och betyder för mig.

Samtidigt är det ju så att Mini inte har den relationen att sakna och jag känner flera barn som mår finfint utan att ha en pappa i sina liv. Jag måste bara släppa de här tankarna och verkligen njuta av att han är en del av mitt liv och jag en del av hans.

Även om det är svårt att undvika en sån här dag.

Fem

Fem timmar sen förra målet mat. Underbart!
Fast jag vaknade när det gått tre och sen har jag drömt att jag matat spädbarn, så helt ledig har jag inte varit.

lördag 13 november 2010

Snälla tomten

Jag önskar den där vändningen i Minis humör och mage i julklapp. Han blir magiska 3 månader 3 dagar innan julafton.

Jag lovar att jag varit jättesnäll!

Atjooo


Nu är vi hemma hos mormor och morfar, Mini och jag. Det är skönt. Underbart att få lagad mat och avlastning och jag har lyckats läsa en hel chicklit-bok. Något som inte handlar om spädbarn. Promenader i det som var min barndom, som att åka tidsresor och funderingar på om man kanske skulle flytta tillbaka hit. Tror dock bara att det är tillfällig sinnesförvirring. I alla fall om man får tro kära M.

Smolket i bägaren är dock en rejäl förkylning och en bebis med labilt humör!

onsdag 10 november 2010

Stöd

Nu har jag landat hos föräldrarna. Skönt!

Pricksäkert

Det plagg med mest åtgång på i Minis garderob (näst efter bodies) är strumpor. Inte för att han springer runt på smutsiga golv. Nej, utan för att hans mamma är dum nog att glömma ta av dem när hon tar av honom blöjan och låter honom ligga och spralla utan bralla.

Mini är lika pricksäker varje gång.

tisdag 9 november 2010

Mysigt

För ett tag sedan kom ett brev på posten.
Ett mjukt brev.

Innehållandes ett par kärleksfullt stickade sockar som matchar ytterkläderna perfekt.

Tack Loba!


Här ser ni Mini njuta av varma fötter efter gårdagens bad. Han lärde sig då att uppskatta Fläskkvartetten, vilket mamman var mycket nöjd med. Dessutom var det rätt passande då Mini numera har "gummiband" runt handlederna och börjar få lite sådär babyhullsfläskiga lår. Mysigt!

Lyx

Potatis och kalops. Så himla gott!

Tips, om en ensamstående nybliven mamma bjuds på middag är det kött och potatis som gäller. I alla fall den här mamman.
Imorgon packar Mini och jag bilen och drar till mormor och morfar. Så skönt!

Prioriteringar

Om man har ett svårsövt barn och får väldigt lite tid för sig själv lär man sig snart att prioritera den tid man faktiskt får. Här är vad jag lärt mig:

1. Toalettbesök
2. Förbereda flaskor till barnet
3. Mat till mamman
4. Sömn

...

57. Städa

söndag 7 november 2010

Problem

Tänk att det ska vara så svårt att söva någon som är så liten och så trött. Idag har jag knappt fått äta. Var går min gräns i det här? Just nu känns det väldigt tungt. Funderar på att bara packa bilen och köra hem till föräldrarna. De kan inte komma hit just nu.

Socialisera

Igår var vi på parmiddag Mini och jag hos kollegan E med make.

Låt oss summera kvällen. Mini var grinig när vi kom dit, somnade under maten och bajsade i värdinnans knä.

Han vägde upp allt med hjälp av en strippshow och lite leenden.

lördag 6 november 2010

Framsteg eller

Alltså, jag jobbar hårt på att hitta strategier som får mitt och Minis liv att bli njutbart. Just nu upplever jag att det är lite mycket överlevnadsstrategi, jag vill njuta av min tillvaro och bebis, inte gå på knäna.

Nåväl, jag läser massor. Försöker hitta knep, råd, sanningar som kan hjälpa mig nå dit. Det sista jag läste var: mata barnet med jämna mellanrum under dagen. Så jag räknade ut att tretimmarsintervall borde göra Mini till en lycklig bebis.

Så imorse tankade jag på honom vid 8. Sen dess har han varit instabil. Sovit lite, men skrikit och fisit en hel del. Jag satte honom i selen och dammsög. Lagom klar till 11.

Nu kommer du att bli en lycklig bebis, tänkte jag och gjorde i ordning en flaska. Vad händer?

Bebis sover som en gris. Och här sitter jag som ett fån.

Men jag fick dammsuget. Ett mikroskopiskt steg för mänskligheten, ett enormt steg för mig.

Jippi!

Två sovpass, ett på nästan fyra och ett på nästan tre timmar inatt. Jag känner mig nästan mänsklig. Nu sover liten igen, så jag ska passa på att duscha. Om jag lyckas lägga ner honom vill säga.

fredag 5 november 2010

Psykbryt

Mini fick psykbryt och mamman fick också psykbryt.
Det slutade i barnvagnspromenad med god vän i telefonen och tårar längs kinderna.

Väl hemma fick mat barnet på rätt kurs. Imorgon är det mat exakt var tredje timme som gäller för Mini. Ja och 16,5 h sömn...

Dammsugning

Kan inte ungen vakna snart så att jag slipper dammsuga?

Jag gillar det verkligen inte... Eller så lär jag helt enkelt upp Mini till att dammsuga. Alternativt syr en helkroppsdräkt av magictrasor till honom och rullar honom över golvet.

Det är i såna här stunder jag saknar att vara sambo. Mitt ex dammsög och diskade alltid. Samt rengjorde toaletten, så att jag slapp. Å andra sidan var det jag som dammtorkade, strök (nä inte så ofta) och putsade fönstren (en-två ggr per år). Visst var det en bra deal?

Å andra sidan började han knarka. Det var ju mindre bra förstås.

Sömnblogg?

Har ni märkt en sak? Min blogg handlar mer och mer om sömn än något annat. Man kan säga att jag är besatt av sömn.

BTW, Mini sover som en gris just nu. Barasåattnivet. ;)

Själv försöker jag mig på att städa. Som ni märker går det sådär...

Ögonblick man minns

Jag är kär. Jag är kär i det här ögonblicket.
Mitt hem känns som en fristad. Axlarna har åkt ner från öronen. Jag sitter här och har just startat datorn bredvid mig har jag ett kex med ost och en kopp av favorit-teet.

I sovrummet ligger Mini och sover. Sussar sött. Gnyr ibland innan han fiser stackarn, men det är långt ifrån de skrikgalor vi haft tidigare.

Idag har jag haft en liten övning för mig. Jag har läst mig till att ett barn som är i Minis ålder ska sova 16,5 h om dygnet. Så jag har klockat honom från kl 21 igårkväll och nu är det snart en timma kvar. Jag tycker att Mini har sovit massor, men faktum är att vi kommer att vara en timma kort även om han sover sig rakt igenom den här timman.

Och vem har jag då lärt mig det här av? Jo, Anna Wahlgren. Jag har varit lite skeptisk till henne. Kanske främst för att jag inte gillat henne när hon framträtt på TV och så, men så fick jag tipset om hennes "Sova hela natten"-bok och jag laddade ner en Bokusapplikation till telefonen, så en tidig morgon kl 3 så beställde jag Anna Wahlgrens bok medan Mini joddlade i örat på mig.

Och halleluja för den boken. Inte för att jag kan använda hennes kur, den är för barn från fyra månader, men äntligen någon med handfasta råd till skillnad från "det styr han själv". Yeah right att han gör. Jag har en bebis som är som jag, kämpar mot sömnen som en blå när man känner den komma.

... dagen efter ...
Och där DÄR startade kvällsgalandet, lilla Bus hade en mage full med elaka gaser på tvären och jag ägnade ett antal timmar åt att klappa honom i rumpan. Men sen kära vänner, sen sov han minsann ett 4,5 h pass inatt. Det är andra natten i rad och mamman är lycklig om än lite trött eftersom hon hade behövt gå och lägga sig strax efter kvällsgalandet började.

Men känslan av att kunna äta lunch och middag i lugn och ro. Slå sig ner med en kopp te och kex, den är gudomlig. Och även om Mini har fisar på tvären så är det inte lika illa som innan mjölkproteinfria tillägget introducerades. Lägg sen till att jag igår klarade att vara ute och promenera ett par timmar. Jag börjar känna mig mänsklig och kan börja njuta av allt det här.

Och jag är kär i min nya tillvaro. Åtminstone det som jag ser att den kan bli.

torsdag 4 november 2010

4.43

Nytt personbästa för Mini. 4 h 43 minuters sömn i ett sträck!
Men vem räknar?

Firades med en kaskadspya, som sig bör.

onsdag 3 november 2010

Nähä

Tänkte skriva ett jättepositivt inlägg om hur bra dagen varit. Att jag för första gången sen jag blev ensam med Mini ätit frukost, lunch, mellanmål och middag och nu skulle gå och lägga mig, då Mini fick ett anfall och sabbade hela min mysstund.

S U C K

Men han verkar i alla fall inte ha ont i magen.

Alla andra saker som har hänt idag berättar jag om imorgon, för nu ska här sovas. Sömndagbok för Mini inledd. Bara jag hittar pennan...

Ljuvligt

Lika hemskt som det är att se sitt barn lida, lika ljuvligt är det att se honom ha det bra. Igår kväll kunde jag inte se mig mätt på det lilla livet som låg och sussade sött. Hörde dessutom i syne så fort jag lämnade rummet och sprang för att trösta helt i onödan.

Nu är dock klockan halv två och Mini tycker att det är en bra tid att vara vaken och spralla. Jag klagar inte. Så länge han inte verkar må dåligt är jag nöjd. Mycket nöjd.

PS. Smakade av misstag på nya tillägget och tvi vale vad äckligt det var! DS.

tisdag 2 november 2010

Friden

Barnet sover. Snusar sött och jag har haft besök, fått mat och känner mig mänsklig.

Det verkar som att nya tillägget funkar (peppar peppar). BVC-sköterskan varnade för att nya tillägget skulle vara äckligt. "Du känner inte mitt barn, han är glupsk!" sa jag sturskt och gick hem och blandade Minis första flaska. Efter att ha slukat en halv flaska tjorvade han bort flaskan och SPOTTADE ut det som var i munnen på mig med en äcklad min.

Men Mamma Vilja är inte dummare än att blanda socker i maten och vips går den ner som en dans.

Hittills har det som sagt fungerat felfritt. Så nu ska det sovas.

Natti natti!

Kolik

Idag var vi på BVC. Föräldragruppens första möte. Vi pratade om allt möjligt och så kom vi in på skrik. Sköterskan beskrev vad som är skillnaden på vanligt magont och kolik. Hon avslutade med att vända sig till mig och så: det du beskriver är kolik.

Så Mini har kolik. Så skulle vi inte ha det. Mitt barn skulle må bra. Vi fick en burk mjölkproteinfri ersättning med oss hem.
Låt oss hoppas att det hjälper. Lilla Mini, jag vill ju att du ska må bra (och att jag ska få sova).

måndag 1 november 2010

Saknad

"Vad saknar du mest från ditt gamla liv?"
Den frågan fick jag idag. Jag kunde inte komma på svaret. Jag saknar samma saker som jag gjorde innan, bara lite mer intensivt.

Intelligens

Jag fattar grejen. Bebisar tror att de ska dö när de är hungriga. Jag är inte heller rolig när jag är hungrig, men måste de vråla som en stucken gris hela tiden man gör mat till dem också? Det gör inte det lättare när man här en spralllig skrikig bebis på ena armen.

Undra när Mini ska fatta att när vi är i köket så är maten på gång. Någonsin?

söndag 31 oktober 2010

Som en blixt

Om ni tittar in i ett kök och ser en kvinna desperat göra två leverpastejsmörgasar och en kopp te, samtidigt som hon sätter i sig en banan på rekordtid.

Då kan ni ge er sjutton på att hon just lyckats lägga en liten tjorvig bebis som gjort att hon missat middag och i timmar har fått stå och titta på soffan hon desperat längtat efter att få lägga sig i.

Nu sitter jag i mitt soffhörn och känner segerns sötma. Mini kommer dock vakna hungrig snart, men till dess njuter jag. Nu ska jag gå och njuta av min säng en stund.

lördag 30 oktober 2010

REA

Det jag tänker skriva nu låter hemskt.

Ikväll har Mini spelat ut hela registret (hesheten är borta). Först tjorv, sen mat, sen kaskadspya följt av tre timmars illvrål, matdags, hetsätning trots alla möjliga knep för att få honom lugn. Följt av spya x 2. Som nu följs upp av ett upptornande vrålmästerskap.

Nämnde jag hur trött jag var när jag kom hem?

Mini är på REA just nu och jag känner mig som världens sämsta mamma.

Lattemorsa?

Idag har jag varit ute och fikat för första gången. Eller tja, Mini har varit ute och fikat för första gången. Ett slamrigt ställe och gissa vem som är skit slut nu. Ja inte är det Mini...

Glupsk!

Alltså, HUR mycket kan en bebis äta? Mini äter per gång som en 2-4 månaders bebis gör. Nu har han gått tillbaka till att äta var tredje timma dessutom. Jag försöker distrahera honom om dagarna med resultatet att jag får en bebbe som är arg som ett bi.

Så jag matar på och ser glad ut medan min bebis blir tjock, stark och spyr lite charmerande efter varje måltid.

fredag 29 oktober 2010

Förändringar

Mini är återställd. Om inte helt, så ett gott steg åt rätt håll. Idag har vi bara varit hemma och myst. Han har fått sova och gosa massor med mig. Busat och tränat. Dansat och sjungit. Det har varit jättemysigt, men till slut lite enformigt för mig. Huvudsaken har ändå varit att han blivit piggare och varit nöjd. Det får vi nog säga att vi lyckats med!

Igår på akuten fick jag beskriva Minis symptom och jag sa att jag inte riktigt känt igen honom. Visst är det märkligt? Här har vi en liten liten människa som funnits till i fem veckor och ändå är han redan en helt egen person med egen personlighet. Och jag har den stora äran att få lära känna honom först.

Nu har jag krupit ner i sängen. Kl 21 en fredagskväll. Innan Mini somnade jag varje kväll i soffan och kom isäng runt midnatt tidigast.

Wind of Change!

torsdag 28 oktober 2010

Barnakuten

Nu har vi tillbringat en första kväll på barnakuten, efter att Mini vaknade och var jättehes. Han är förkyld stackarn och mamman är nu officiellt galet trött. Hungern stillad, sängen väntar.

Har dessutom forfinat mitt tilläggslagande, men om det får ni höra imorgon.

Godnatt!

Lyfta huvudet

Ett tag nu har Mini jobbat hårt på att lyfta huvudet. Hängandes på axeln, men med lite skakigt och instabilt intryck. På magen, men då med stor frustration.

Idag gjorde han det. Han låg på magen och lyfte huvudet för att sedan vrida det från sida till sida. 5 veckor och 2 dagar gammal.

Heja Mini! Snart börjar du skolan.

Rekord

Idag har jag fått i mig en del av min frukost. Har duschat och klätt på mig INNAN klockan har blivit 10.

I och för sig är jag rätt trött och sliten i ryggen. Mini sover som en gris. Han hade skrik-kalas halva natten. Det är då det är tungt att vara mamma, men jag försöker att inte gå in i frustration utan istället tycka synd om honom och göra det jag kan för att han ska ha det bra.

Innan kände jag hela tiden att jag var en dålig mamma för att han skrek. Nu känner jag att jag är en så bra mamma jag kan vara. Jag vet ju att jag har bra förutsättningar för att vara det.

Nu ska jag dricka kaffe i lugn och ro. En lyx i en bebismammas tillvaro!

PS. Imorgon ska vi vara på BVC och gå på föräldragrupp kl 10. Önska mig lycka till med den manövern. DS.

onsdag 27 oktober 2010

Lite tråkigt?

Nu är jag ensam med Mini och vi har börjat hitta lite mönster i våra dagar. Eller tja, men i alla fall. Idag är det skitväder ute och jag har inte haft något planerat. Mini har haft lite ont i magen och hänger på min mage i selen. Det gör mig lite begränsad. Jag menar, man ställer sig inte och stryker tvätten med hans nakna fötter dinglandes på magen.

Så jag har lyckats fixa och trixa med en del annat och struntat i sånt som inte är så kul.

En sak jag har fixat är lite bilder på hur Mini har påverkat mitt hem. Håll tillgodo!


Alltid redo!


IKEAs små frottétrasor är chict placerade lite här och där.


Spjälsäng med mobil är på plats, men än så länge sover Mini i babykorgen på hjul. Praktiskt med mobil sovande unge än så länge!



Mitt sovrum skulle hållas babyfritt var det tänkt. Bara spjälsängen och inget annat. Stort skämt var det. Nu är jag omringad av babysaker och att ha skötbordet här inne är perfekt på nätterna. Den rosa sjalen är av fin silke, men Mini älskar den, så den får hänga kvar trots att den är i farozonen där.


Barnvagnen var ju tänkt att stå i källaren, men av någon märklig anledning så har den också hamnat i lägenheten. lakanen och täcket har kära mormor sytt. Superfina tycker både Mini och jag!


Vem kunde tro att man har ytterkläder hängades i hallen redan efter en månad, men Mini invaderar effektivt även de här krokarna.


När Mini har ont i magen får han åka bärsele. Som en helt ny accessoar för mamman!


Mini har ett hemgjort babygym. Här ligger han och sprallar ett par tre gånger om dagen. Upphetsade skrik följer spralliga ben och armrörelser.


Till sist, korgen. Mormor har fixat ett fint överdrag med en välriktad spya skickade det i tvätten och nu måste det strykas. Så nu kör vi korg au naturel ett tag.
Tittar man noga ser man världens sötaste pojke också. ;)

Seger

Klockan är inte ett, men jag har:
-ätit frukost
-duschat
-kokat flaskor
-har kläder på kroppen, inklusive strumpor

Dessutom har jag matat, tvättat, klätt och underhållit Mini så klart!

Förresten, ni har väl lila på er idag?
Det har både Mini och jag.

Magknip eller bus?

Min kompis säger att hennes son är en känslig natur och jag har alltid refererat till Mini som busig och lite kaxig.

Nyss var det dags för nattens andra mål (det första var över på en halvtimma, inklusive byte av bajsblöja och toabesök för mamman). När matningen var över var Mini inte tillfreds med tillvaron. Magknipet slog till och det slutade med en rundvandring i lägenheten hängandes i bärselen.

Efter en stund verkade Mini missnöjd med att vara där, så jag plockade ur honom, bara för att upptäcka en pigg unge! Inte vill Mini sova, han vill spana på mammas randiga täcke, Doris (mjukisfisken) och lampan.

Mamman känner sig lurad, men fyrar av motvapen med nappen, som nu guppar frenetiskt där nere i babykorgen.
Mini - Mamma: 1-1

PS. Jag försöker lära Mini teamwork. Poängräkning kanske inte är rätt taktikdå? Vad tror ni? DS.

tisdag 26 oktober 2010

En god mor?

Diskmaskinen surrar, på bänken står fyra preppade flaskor, kallt vatten i kylen och vatten i vattenkokaren.

Tänderna borstade.
Ansiktet skrubbat.
Lampan är släckt.
Barnet sover som en stock.

Vi hoppas på en bra natt!

Livet med en femma

Idag fyller Mini hela fem veckor. För två timmar sedan sov han sött. För en och en halv timma sedan vaknade han och grät otröstligt och HÖGT.

En timma och tjugo minuter sedan sattes han i bärselen. Sedan däckade han och jag hann få lagad mat, strumpor, smink och tjocktröja på mig. Samt lite värktabletter i kroppen. Borde ta hand om tvätten, men istället har jag lagt mig en stund. När pojken vaknar ska han få mat och sen ska vi ut och handla fler av de bra nappflaskorna till honom. Jag har en plan för att mattillredningen ska gå så fort som möjligt hädanefter. Mini skriker sig hes och blå i väntan på mat när han är hungrig och det mår varken han eller jag något vidare av.

Hade ingen aning om hur uselt man kan må när man är ensam och ens barn bara skriker. Och det så att han tappar luft och röst. Igårkväll ville jag inte vara mamma mer.

Men det går över säger de som vet.
Alla föräldrar känner så med jämna mellanrum.
Synd bara att det hjälper föga att veta det när jag känner så.

Vad hände?

Klockan är strax efter ett, jag har inga strumpor på mig, har bara ätit halva min frukost och i famnen ligger en galet söt fem veckor gammal pojke och sover så sött och tryggt att jag inte riktigt kan med att lägga ner honom.

måndag 25 oktober 2010

Sorg?

Ibland får jag känslan av att de som inte skaffar barn genom insemination tror att vi aktivt valt bort män ur våra liv. Att vi inte längtar efter tvåsamhet. Diskuterade det med en god vän ikväll. Hon refererade till det som sin livssorg.

Jag är benägen att hålla med henne. Framförallt känner jag sorg över att inte dela glädjen och miraklet Mini just nu. Som den där bittra smaken i allt det söta.

Lite sorg i all glädje.

Mys

Tidigt tidigt imorse sa jag till Mini att vi skulle mysa. Han såg mycket förvånad ut över att få lägga sig i mammas famn utan att krångla ett par timmar först. Sen gosade och sov vi i fem timmar. Ett rekord för Mini och supermysigt för både honom och mamman!

Värme

Jag borde sova. Vet att jag kommer att få ångra de extra vakna minutrarna.
Bredvid mig hör jag dig snusa i sömnen, gny lite. Kanske drömmer du något? Jag hoppas att det är något bra.

Nyss låg du i min famn och åt nattens första mål. Din lilla varma kropp låg tung i min famn och i dunklet förundrades jag över dina fina öron, som är så lika mina. Konstaterade att näsan är lik min. Tippen som min, med mina näsborrar. Betraktade din käke som metodiskt arbetade för att få i dig maten som magen så girigt kräver.

Jag kände din ljuvliga doft och när det var dags att rapa la jag dig mot min axel och under min hands smekningar över ryggen kände jag din perfekta kotrad. Ditt ludna lilla tunga huvud lutat mot mitt.

Och hela jag fylldes av sån stolthet över att du är min.
Aldrig hade jag anat att jag kunde älska någon så.

Godnatt mitt pyre. Älskade unge!

söndag 24 oktober 2010

Frid

Nu är vi själva igen. Jag och Mini.
Han skrek lungorna ur sig imorse. Sen åkte tjocka släkten, Mini fick mat, skrek, åkte bärsele och somnade. Jag grät av alla möjliga anledningar.

Sen har vi promenerat runt parken och nu är det frid. Mini sover på balkongen och jag snart i soffan.

Tackar Loba för fina mailet (jag grät lite till).

Nu är det frid. Härliga frid. Sömnens frid.

lördag 23 oktober 2010

Kolik

I tre dygn har min son mer eller mindre sovit eller skrikit. Otröstligt.
Jag misstänker kolik.

Imorgon blir jag ensam med honom.

Behöver jag säga att jag har panik?

torsdag 21 oktober 2010

Vi är här!

Jag har varit en dålig bloggerska sista tiden. Men som jag säger till Mini om nätterna när han är orolig: "Mamma är här. Du kan vara lugn." får jag säga till er också.

Mamma Vilja och Mini är här!

Det är bara lite mycket just nu...

söndag 17 oktober 2010

Zzzzz

Min bebis snarkar. Tur att jag vuxit upp med ett gäng snarkare, det här låter mest hemskt sött.

Ska testa om inte jag kan snarka lite till jag också.

fredag 15 oktober 2010

Debriefing

Igår tillbringade jag och min syster 30 minuter i telefon med barnmorskan som förlöste mig. Debriefing då det blev lite dramatiskt. Jag är glad över att ha fått lära mig att vara tyst mellan frågorna för det fick henne att berätta saker jag annars säkert inte fått veta. Och jag är glad över att ha fått chansen att gå igenom förlossningen med henne. Nu vet jag mer om varför det som hände hände och vissa frågor skulle hon återkomma om efter att hon tagit reda på korrekt svar av läkaren.

Nu känns allt lite bättre och nu har jag slutat börja gråta så snart jag tänker på den.

Jag är bara så tacksam över att kunna sitta på sängkanten och mata min friska ljuvliga unge.

Tid

Vet ni vad som händer när man får barn?
Jo, dagarna går ruskigt fort och nätterna långsamt. Det är som att leva i en annan dimension.

tisdag 12 oktober 2010

Mitt i natten-funderingar till Darwin

Varför har vi inte fler än två armar, när vi så uppenbart behöver det?
Varför kämpar vi alltid mot sömnen, när den är så skön? T o m 3 veckor gammal klipper med ögonlocken och tittar åt alla möjliga håll för att hålla sömnen borta.

Varför är vi så hjälplösa när vi föds?

Varför bajsar bebisar jätteladdningar mitt i natten?
Varför stämmer aldrig rutiner när vi tror vi börjar få kläm på dem?

Hur kan jag ena veckan tycka att jag har hysteriskt med kläder till Mini och nästa inte alls ha så att det räcker?

Varför är mitt barn hysteriskt klarvaket när jag bara vill sova?!!

Tummen upp

Apropå det glömde jag berätta att Mini hittade tummen och sög på den idag. Så sött att jag höll på att smälla av!

måndag 11 oktober 2010

Blödigt

Min första pojkvän har en koppling till låten Eternal Flame med Bangles. Den har varit speciell för mig sen dess.

Idag slumpades den fram på min iPod. Och jag insåg hur bra den passar Minis namngivningsceremoni.
Jag blev tvungen att spela den tre gånger och grät hejdlöst varje gång.

Hormoner? Blödig? Så in i bänken...

"I believe it's meant to be, darling I watch when you are sleeping, you belong to me Do you feel the same, am I only dreaming Or is this burning an eternal flame?"

Natten

Natten har gått förhållandevis bra! Jag är nöjd. Mini äter var tredje timma och det är drygt att gå upp, ut i köket och fixa mat till honom varje gång, men det är det också värt, för om jag skjuter på det får jag en vansinnig bebis på halsen. Mini är pigg vid midnatt. Stora blå ögon som plirar intresserat i halvskummet. Vid tre är han så trött att han sover sig genom matningen.

Bajsar gör han helst tidig morgonkvist. Därav smeknamnet Lilla Bus. Det och förmågan att pricka långt och träffsäkert när han pinkar utan blöja...

När Mini äter så pekar stortårna rakt upp. Som ett tummen upp fast med fötterna och när Mini har hicka så är han liksom lite extra söt.
Då skakar hicken först den lilla kroppen, sen boppar huvudet till. Ögonbrynen åker upp och gör fem förvånade rynkor som går över hela pannan just där den kröker bak över huvudet och under dem två stora stora blåbärsögon som tittar förvånat på mamma.

Och då smälter modershjärtat lite extra.

Nu gick hickan över och både Mini och jag är pigga (allt är relativt) och vakna. Lika bra att laga frukost till mamman och försöka få en tupplur senare idag.

Godmorgon måndag!

söndag 10 oktober 2010

I min famn

Om jag kunde bildblogga från mobilen hade ni fått se en bild på en liten söt bebis med dubbelhaka som slumrar sött på mammas arm just nu. Allt som bryter tystnaden är ljudet från diskmaskinen i köket och hans söta andetag.

Lugnet är totalt. I alla fall till det yttre.

För i mitt inre rasar paniken. Jag skäms nästan för att skriva det. Idag har mina föräldrar åkt och Mini och jag är själva i två dygn. De senaste dygnen har jag inte känt igen min lättsamma söta bebis. Den enda platsen han har ro på just nu är i min famn. Det innebär att jag blir extremt låst. För det mesta har jag bara en arm ledig, ibland ingen. Emellanåt vaknar han och tjorvar och skriker. Det gör att jag sovit max en timma åt gången och kanske 5 timmar per dygn. Det är alldeles för lite. För lite sömn drar ner allt. Humör, tålamod, immunförsvar och logik.

Jag ska göra mitt bästa för att vi båda ska må så bra som möjligt. Tröstar honom när ansiktet skrynklar ihop sig och fisarna sätter sig på tvären. Och lovar att försöka sova när han gör det. Utom just nu, när jag bara njuter av tystnaden och snusandet.

Och av att ha en hand ledig till att skriva till er.

fredag 8 oktober 2010

Frustration

Jag trodde jag visste vad frustration var. Ni vet när måndagsmötet gör att man tappar lusten till jobbet. När kärleken inte går vägen. När mannen jag trodde jag skulle dela mitt liv med visade sig vara en knarkande lögnare.

När jag inte fick den utlovade löneförhöjningen tredje året i rad trots topp-prestationer. När en oengagerad säljare fick bonus för det jag sålt.

När familjen fortsätter att behandla mig som en fjortis trots att jag snart är fyrtio och har mängder med erfarenheter.

Ni vet, när saker inte är eller blir som man vill.

Det är en petitess mot den frustration man känner när ens tvåveckors bebis vrider sig i magsmärtor och man redan har gjort allt som står i ens makt att lindra det.
Utan något som helst resultat.

Då - nu

Då längtade jag efter gorgonzola, vin och whisky.

Nu: SÖMN

torsdag 7 oktober 2010

Frestelse

Jag är lite kluven till det här med att blogga om sina barn på nätet. När är det okej och när är det inte? Samtidigt så vill jag skriva om Mini och Minis framsteg och samtidigt så känns det galet att sluta skriva nu. Jag har vant mig vid att ha det här som ventil och många av er som läser känns som mina vänner.

Så jag kommer att fortsätta, men jag kommer kanske att byta plattform till en plats där jag kan lösenordsskydda bilder av Mini, för att inte hänga ut honom allt för mycket.

Jag vill i alla fall inte vara en sämre bloggerska än att jag bjuder på en riktig bild på honom och faller för frestelsen att publicera en bild. Den är tagen på två-veckorsdagen.

Världens finaste Mini!

onsdag 6 oktober 2010

Plopp

Idag trillade navelstumpen! Mini får en fin navel. Härligt.

Det tråkiga är att mitt tålamod också trillat och jag är rädd att jag tagit mig vatten över huvudet. Varannan timma får Mini psykbryt och snart är jag ensam med honom. Gissa om jag kommer att kolla status på alla som lovat mig hjälp då...

Gäsp

Så liten som Mini är, lika stor makt har han. Inatt höll han sin mamma vaken till kl 4. Vilket ledde till att jag snäste av mormor på ett dumt sätt imorse. Hon tycker att det är lite gulligt när Mini blir förbannad och skriker, men för mig innebär samma skrik stresspåslag gigantus. Lägg minimalt med sömn på det.

Jag har bett om ursäkt och förklarat hur det fungerar, men jag vet inte om det föll i god jord.

Själv är jag så trött att ansiktet känns bedövat. Promenad och pizza? Visst, jag behöver bara dö först.

tisdag 5 oktober 2010

Nyheter

Jag har ändrat lite på bloggen. Frk Vilja är utbytt det kändes som Mamma Vilja var ett bättre namn. Fast klingar det rätt egentligen? Det låter som att jag ska tvinga Mini att anpassa sig till till mig, men egentligen är det ju tvärt om. I alla fall hittills!

Vad tycker ni? Ska jag ändra grafiskt utseende också?

Sneak Peak



Ja, jag har fått igång datorn. Idag har jag begärt föräldrapenning och satt out of office på jobbets mailkonto. Och så tänkte jag att ni kan få ett litet smakprov på Mini.

måndag 4 oktober 2010

Värme

Imorse när Mini fick sitt morgonmål så plingade det till i telefonen. Ett SMS från långtbortistan och jag blev varm av mer än en avslappnad bebiskropp intill min. Saknad kan vara en bra sak ibland.

Brittsommaren har låtit solen värma oss på dagens promenad. Så skönt.

Och just nu ligger jag och tar igen mig i sängen medan Mini och mormor stickar mössor i soffhörnet. Ja, mormor stickar och Mini sussar sött.

Mitt liv är fullt av sån värme.

Och så dagens Nobelpris i medicin till IVFens fader. Så härligt!

söndag 3 oktober 2010

Bättre och bättre

Igår hade vi första officiella besöket. Minis första kompis B med mamma kom på besök. B och Mini verkade inte komma så bra överens. När det var dags för fotografering bröt de båda ihop och på bilderna ser det ut som att de brottas skrikande.

Vi hoppas så klart på bättring på den fronten.

Det hoppades vi på med sömnen också, men inatt har Mini varit monster-bebis, inte mönster-bebis, så det är en trött mamma som ammar nu. Två bra nätter och en dålig får väl också räknas till förbättring. Det blir kanske som de säger, bara bättre och bättre!

lördag 2 oktober 2010

Mini och maten

På BB hade de en strategi för att få Mini att amma. Vi fick inte den där rätta starten eftersom Mini inte andades själv och hamnade på neonatal.

BBs strategi var att hungra ut honom.

Jag stod vid mer än ett tillfälle och kände mig som en arg tigrinna och tvingade dem att komma med tillägg till min hysteriska, hungriga bebispojke. Till saken hör att läkarna på neonatal hade skrivit att han skulle ha extra tillägg för att orka läka. Det och panodil var sjätte timma. Något jag fick strida för att han skulle få.

Nej, mina upplevelser av BB är inte positiva. Rätt ofta kom det personal och skulle lära oss att amma. Två-tre personer som stöd böjda över oss med goda råd och rätt hårdhänta tag. Råden var ofta motstridiga och jag såg dem försöka få min rätt upprörda Mini att ta bröstet. Själv blev jag för det mesta rätt stressad av situationen.

Allt jag ville var ju att mitt barn och jag skulle må bra. Jag är inte besatt av att amma, jag vill att Mini ska vara nöjd och växa till sig som han ska.

Till slut fick jag åka hem. Med råd om mat och amning. Och en tillsägelse om att skriva en "amningsplan".

Väl hemma har jag läst på bara för att inse att hela den miljön, och deras tillvägagångssätt var så totalt fel. För att amma behöver man lugn och ro. Att pressa ett hysteriskt hungrigt barn mot ett bröst är fel. Att stressa och pressa en nyförlöst mamma är också fel.

Men värst var nog att skicka hem mig och Mini med rekommendationer om en svältkost för honom. Som om Han skulle kunna lära sig något när hungern river i hans lilla kropp.

Skäms på er BB på MAS.

Idag äter Mini en massa tillägg på flaska (inte drickskål "får Han flaska tar Han aldrig bröstet") och han tar bröstet också, utan dinapp. Det lärde han sig genom att mätt i magen utforska bröstet tillsammans med en lugn och glad mamma.

Mini kommer aldrig att hel-amma. Det gör ingenting så länge han och jag är glada och mår bra.

Och den bebis som snusar på mitt bröst just nu verkar mycket välmående.

Förundrad II

Som ni kanske läste i en kommentar jag skrev (snart kommer min förlossningsberättelse) så var Mini rätt illa tilltygad när han väl kom ut till mig.

Jag, BVC-sköterskan och min mamma är helt förundrade över vilken fantastisk läkeförmåga han har. Mini kommer att vara helt återställd före både mig och mamma.

Tack gode gud för det.

Förundrad

Det är så mycket man kan förundras över på den här resan att bli förälder. Som förmågan att hantera mycket lite sömn.

Eller kroppens mirakel att svälla upp kopiöst för att på några veckor i princip återställa sig (ja, i princip, jag hoppas min bäckenbotten snart tar sitt förnuft till fånga. Kniper som besatt.).

Eller bara det mirakel det innebär för den där enda spermien att hitta fram till ägget och sedan för ägget att fästa i livmodern. Vilken grej.

Men framförallt förundras jag över hur jag, just jag, kunde få världens finaste pojke. Vilken ofantlig lycka!

fredag 1 oktober 2010

Äventyr

Igår åkte vi buss, Mini, mormor och jag. Ett litet äventyr... Mini sov, mormor blev överrumplad av att det kom på så mycket folk. Särskilt som det var många från andra kulturer, det är hon inte van vid.

Själv upptäckte jag hur mycket magmuskler man använder när man åker buss. Muskler jag inte använt på bra länge.

Undrar just för vem det var mest äventyr!

onsdag 29 september 2010

Förlåt mig

Just nu är det glest mellan inläggen. Dagsformen på mamman pendlar kopiöst och en vaknatt som inte gick över i en lugn dag har fått humöret att svaja betänkligt.

Jag återkommer med nya krafter en bättre dag.

måndag 27 september 2010

BVC ringde

Och jag fick bekräftelse att jag tänkt rätt, trygghet i att jag får följa upp en skada från förlossningen på Mini och en snäll röst i telefonen.

Så skönt!

söndag 26 september 2010

Jag ammar!

Mini och jag knäckte koden själva. Har lust att ta mina mjölkstinna bröst och stolpa in på BB och visa dem att jag kunde. Utan amningsplan och deras halvt brutala metoder.

Nu får Mini sitt närhetsbehov och sugbehov stillat och jag har fått självförtroendet tillbaka.

lördag 25 september 2010

Baby Blues?

Idag gråter jag. Jag gråter över min galna förlossning, hur illa tilltygad Mini blev, hur jobbig min tid på BB var. Att natten förvandlade Mini till en skrik-bebis och mig till ett kaos av skuldkänslor. Gråter för att få kroppen att försöka slappna av. Gråter för att min amning känns förstörd av en massa orsaker och att jag inte vet hur jag ska komma tillrätta med det. Gråter över min bäckenbotten och min kropps generella tillstånd just nu.Gråter för att jag känner mig otillräcklig och ifrågasatt, när allt jag vill är att få vägledning där jag behöver den och lugn och ro för att lära känna mitt nya liv.

Det är jobbigt att gråta, men oj så skönt på samma gång.
Idag tar jag mig friheten att tycka hur synd om mig själv som helst.

Behov

Jag har två behov just nu. Sova och skriva av mig om förlossningen. Jag behöver verkligen få älta den en del. Delvis tänkte jag göra det med er, och sen såklart resten av världen.

Jag tänkte göra det ikväll, men ett litet blått öga ville inte riktigt falla till ro i den nya miljön, så ikväll prioriterar jag sömnen.

Godnatt!

fredag 24 september 2010

Äntligen hemma

Idag packade vi våra väskor och så kom mormor och morfar och hämtade oss på sjukhuset. Äntligen! Att ligga på BB gjorde inte mitt liv lyckligt.

Nu halvligger jag i min säng med lille Mini på bröstet. Lägenheten känns helt annorlunda, som om proportionerna ändrat sig, eller som om varje pryl ändrat syfte.

Och så inser jag att det har de ju.
Hela mitt liv är annorlunda.
Det är fantastiskt.

Jag är äntligen hemma.

torsdag 23 september 2010

Kärlek

Jag hade ingen aning om att man kan bli så här totalt förälskad i någon på så här kort tid.

Kärlek

onsdag 22 september 2010

Mini har anlänt

Mina kära följare. Jag blir så glad av att läsa era kommentarer och vill inte hålla er på halster. Efter mycket om och men och en rätt dramatisk förlossning, sitter jag nu i en sjukhussäng med Mini snusandes i famnen.

Min lille kille fick kämpa sig ut i livet och har lite sviter efter det. Allt är dock bra med oss båda. Han är världens finaste bebis och jag är världens lyckligaste mamma.

PS. Ni får självklart veta allt så snart jag kommit hem. Lovar! DS.

tisdag 21 september 2010

Pluggolainen

Ett sätt för mig att hantera förändringar är att plugga. Det gör jag nu också. Läser om förlossningar som börjar med vattenavgång. Då finns det två olika skolor, den praktiska och den teoretiska.

Den praktiska är de som beskriver sina egna förlossningar med vattenavgång. Alla låter mer eller mindre så här: splash, så gick vattnet, sen tjo och tjim så kom värkarna igång, 45 minuter senare var lilla hjärtat ute.

Den teoretiska låter mer så här: vattnet kan sippra ut, kontrollera färgen. Om den är grön, kontakta förlossningen. Slemproppen kan följa med vattnet ut. Blod och slem. Inga som helst garantier för att en förlossning kommer igång. Kan leda till dagar med utdragna förvärkar. De kan vara helt meningslösa. På dag tre sätts förlossningen igång och igångsatta förlossningar är MYCKET smärtsammare än vanliga. Med lite otur kan livmodern spricka.

Visst är jag positiv? Jag vill bara få träffa min bebis. Det börjar kännas som att det ALDRIG kommer att ske. Alternativt att jag kommer att vara den enda som har den teoretiska historian som praktisk tillämpning.

Ja, jag FÖRSÖKER tänka målbilder och pepp. Det är bara lite svårt mitt i vaknatt nr.2 med meningslösa förvärkar.

PS. Min syster är här nu tack och lov. DS.

måndag 20 september 2010

Snopet

Ringde förlossningen "är du förstagångsföderska?" Då får du inte komma in. Åkte på min tid på prenatal där de kollade att bebben har det bra och hem skickades jag.

Har värkstormar på 3 minutrar, med halvminuter mellan som jag desperat försöker andas mig igenom. Har inte sovit ordentligt på 1,5 dygn. Mina föräldrar (jag älskar dem, men ibland...) ballar ur så att jag får ta hänsyn till deras behov (jag verkligen hörde mig för om de pallade det här och jaaa då!)

Dessutom fick jag veta att så här kunde jag få ha det i två dygn till. Moralen är på topp. Inte...

3

I tre timmar har jag nu stått och dansgungat mig genom värkar, som blir kraftigare och tätare. Känner mig dock lite snuvad på konfekten. Värkarna skulle bara vara 1 minut långa, men mina är sisådär 1,5.

Jag är för tillfället kär i min TENS och min andningsteknik. Om du är gravid är det ditt absoluta måste. Avslappning är A och O. Trodde dock att min "plats" var stranden på Öland. Det har visat sig vara fel. Jag har dansat tryckare till 80-talsballader sen kl 1 i natt. Jag tänker mig att jag har en discokula över huvudet och fokuserar på den. Det funkar så fantastiskt bra!

Nu är det ungefär 5-6 minuter mellan början på varje värk. Man ska ringa KK när man har 3-5 minuter mellan värkarna och det har varit så i en timma ungefär. Jag tänker försöka stanna här under min discokula så länge som möjligt. Att komma in och vara öppen typ 2 cm efter allt det här arbetet skulle kännas som ett nederlag.

Nu har jag fått avbryta mitt mobilbloggande 3 ggr för värkar. Mitt inre dansgolv väntar...

Avtal

Hörrö Mini, avtalet var att vi skulle sova gott till imorgon bitti. Det var verkligen INTE skönt att vakna mitt i en värk.

Gör inte om det, tack!

Godnatt

söndag 19 september 2010

Aj, eller?

Jodå, jag har fått åka på koll och nog var det vatten. Massor av vatten.

Nu fattas regelbundna kraftiga värkar. Det här riskerar att bli en lång natt.
Goda nyheter är dock att TENS funkar. Och att om förlossningen inte kommit igång på tisdag, så fixar de det. Jippi, jag slipper gå hela tiden.

SMBC och min syster

Ni har goda odds att få rätt på födelsedatum. Idag vaknade jag av att vattnet gick, fast jag har inga som helst värkar...

...än.

lördag 18 september 2010

Kärlek

För det allra mesta trivs jag med livet och tillvaron. Jag längtar efter Mini och undrar hur livet kommer att vara.

Men så vissa dagar slår den till. Den där längtan efter en riktig kärleksfull relation. Ikväll var ett sånt tillfälle. När mina föräldrar, gifta sen 50 år ligger med armarna om varandra i soffan. Då känns det lite trist att sitta själv i fåtöljen!

Propp

Okej, nu blir jag lite äcklig. Jag har försökt att hålla mig ifrån de äckliga historierna från min graviditet här. Så ni som är lite kräsmagade kan sluta läsa...

nu...

... ni blev varnade.


Jag tror att slemproppen har gått. Om den har det är förlossningen bara dagar bort.
Å andra sidan är jag ju inte riktigt känd för att pricka rätt när det gäller någonting som har med den här graviditeten att göra.

Bortskämd

Jag är självständig, klarar mig själv. Det har jag alltid varit. Rymde hemifrån när jag var 10 månader gammal.

I tio år har jag i princip levt ensam, utan sambo.

Det känns märkligt att ha föräldrarna här som skämmer bort mig.

Fast... jag kan tänka mig värre scenarion. :)

fredag 17 september 2010

Quick'n dirty

Jag jobbar i en nördbransch och har en semi-nörd-utbildning. I den här världen finns det något som kallas för "quick'n dirty". Det innebär att man t ex programmerare något utan att riktigt tänka ut det bästa sättet och man,struntar i,att följa goda standarder om kommentering av kod eller namngivning.

Idag hade jag fått kejsarsnittet om jag inte vänt Mini. Jag hade kunnat snusa på min bebis nu. Visserligen med komplikationerna efter en bukoperation, men i alla fall.

Quick'n dirty hade funkat finfint för mig.

Morgonstund

Ligger vaken tidigt och filosoferar. Den som kläckte morgonstund har guld i mund hade både rätt och fel. Visst är det skönt att ligga vaken i sängen, men sova är ännu skönare.

Jag ligger här och tänker på allt spännande som händer. Mini, min goda väns försök i helgen (hon kollar äggblåsor idag, så håll tummarna!), valet på söndag (ni har väl inte glömt att rösta?), lådan min pappa byggt till min balkong, allt pyssel mamma gjort och håller på med (hoppas symaskinen funkar).

Jag funderar över alla dessa små mirakel som fötts runt mig den här sommaren (alla är pojkar!). Deras härliga mammor som blivit en naturlig del av mitt liv. Jag som tidigare hade många fler kill- än tjejkompisar.

Mina goda vänner som inte bor i Malmö, men som jag saknar så ofta. Samtidigt är det underbart att ha dem. Och Glitter, som ger mig massor av bekräftelse och stöd, även om vår relation inte är så konventionell.

Jag är så glad över att ha båda mina föräldrar här och att de är så pigga. Båda har lurat döden big time. Båda har gett oss skrämselhicka bara för att komma tillbaka med ännu större livslust.

Min familj i stort. Visst kan de vara jobbiga på sina vis, men när det gäller så finns de där. Med ett fantastiskt stöd. Jag skulle göra mycket för dem. Särskilt för mina fyra ljuvliga syskonbarn.

Jag är glad över mitt boende. Det är kanske lite dyrt, men jag trivs så ypperligt och det börjar bli riktigt fint.

Det ligger jag här och funderar på. Idag börjar riktigt bra, fast sova hade så klart inte varit helt fel det heller.

torsdag 16 september 2010

När Frk Vilja går på vilja

Jag gjorde nästan som ni så åt mig, men bara nästan. Ville inte att föräldrarna skulle se mina tomma skåp, så jag tog mina sista krafter och åkte och handlade. Nu har vi mat i några dagar. Tack och lov!

Innan allt hände med mamma hängde jag upp min trygghet på hennes närvaro. Nu känns den nästan överflödig. Jag var så trygg i den planen som låg att jag nu har svårt att riktigt hitta lugnet nu. Men jag vet att det kommer. Dessutom känner jag tryggheten i mig själv. Det är guld värt. Jag VET att jag kommer att fixa förlossningen. Jag vet att den är omöjlig att sia om, men jag kan omöjligt förbereda mig mycket mer. Möjligtvis mina föräldrar.

Det är skönt att ha dem på plats. Det är skönt att allt närmar sig. Det ska bli ljuvligt att få lära känna Mini.

Ynklig

Ni vet sådär energisk och pigg som jag var igår. Precis lika oenergisk och trött är jag idag.

Min dag började med att jag trodde att förlossningen startat, men det visade sig vara fel. Efter det har min mage ballat ur. Totalt. Så jag har spenderat dagen med jättehuvudvärk i soffan och sovit, varit på toa och desperat hållit mig från att kräkas. Jag hatar att kräkas.

Det värsta är att mina föräldrar nu är på väg hit och jag har INGEN mat hemma. Däremot har jag en lång inköpslista som jag tänkt ägna förmiddagen åt. Lockar det att köra till ICA Maxi nu? Samtidigt inser jag att JAG behöver näring i kroppen också.

Jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. Helst av allt vill jag bara krypa ner i sängen och gråta en skvätt. Trött som en gnu och trött på att vara gravid nu.

Och Mini rumlar runt som vanligt. En fot här och en arm där. Kom ut nu bebisen!

Tro gör man i kyrkan?

Ett tag trodde jag att det var idag Mini skulle komma, men där hade jag fel.
Widgeten står på åtta.
Har vi otur är det 22.

Gode gud, låt det inte vara 22.

onsdag 15 september 2010

Landminor

Slappar till ett CSI-avsnitt och bara måste få lätta mitt hjärta. Det är en MYT att man kan höra ett klick när man trampar på en mina och att den inte exploderar förrän trycket lättar igen.

Det är inte så det fungerar.

Sen kan jag tillägga att det är omöjligt att springa från en explosion också.

Bra, nu vet ni!

PS. Sorry för att jag gick off topic lite. DS.

Arga snickaren

Herregud vad jag är glad över att inte leva tillsammans med någon som agerar som maken i paret som är med i Arga snickaren ikväll. Jag får rysningar längs ryggraden av honom och undrar hur hon har tänkt som har skaffat två barn tillsammans med honom.

Han GÖR saker otrivsamma för att han inte VILL ha henne där. Vänta här nu? Vad går en relation ut på egentligen?


Skriver hon som inte ställer krav på Glitter precis... hm.
Sten i glashus?

Frustration

Varje morgon, samma sak. Jag vaknar hungrig och törstig, men utan värkar.

Ja, det är lite tidigt, men jag är en otålig människa. Jag vill att allt ska hända nu nu. Men Mini kanske inte är så snabb? H*n ville ju t ex inte vända sig själv. Låt oss vid gud hoppas att h*n kommer på att komma ut i livet själv. För mamman orkar knappt tänka att det kan gå 2 veckor förbi den 24 september.

Och ni, har ni sett, jag är nere på ensiffrigt på nedräknaren på widgeten idag. 9 dagar kvar! Fast i mitt huvud är det ju max 2...

tisdag 14 september 2010

Viktiga frågor

Tea hade en länk hit. Jag gillade listan, så jag lägger också upp länken.

Något jag inte gillar är personer som pajkastar i valdebatten. Idag har jag blockerat en kontakt på Facebook enbart för hans totala smutskastning. Jag har inget emot en diskussion där man kan konstatera att det finns olika synsätt och olika åsikter, men är inte det här valet lite väl fullt av smutskasteri från alla håll?

Min personliga önskan hade varit att få svar på alla Barnlängtan-frågorna från varje parti för sig. Jag har inte hittat de svaren någonstans. Däremot vet jag att Skånepartiet vill skicka "Fru Toblerone till öknen". Nä, det känns inte så konstruktivt.

Nämen näe

Till slut fick jag ändan ur vagnen och fick lägenheten dammtorkad. Bestämmer mig för att sluta vid nio och bara slappa framför TVn lite.

Bara för att upptäcka att det är INGENTING på TV som jag vill se. Gud så trist.

Idag har jag gjort en upptäckt. Om man skriver Skatteverket i ett blogginlägg så får man träffar från Skatteverkets intranät! Hej på er från Skatteverket. Välkomna hit.

Nu ska jag se om jag verkligen inte kan hitta något att slumra bort till.

PS. inga nyheter på förlossningsfronten. DS.

Förebild?

Ja, jag gör inget av allt det där jag skulle göra. Jag vet. Det dåliga samvetet river lite i mig, samtidigt som jag njuter av att slappa.

Hittade den här artikeln på DN om Christina Jutterström. Jag tycker att den innehåller en hel del vettigt och självinsikter.

Framförallt blev jag glad över att läsa att hon följde sin inre önskan om barn och adopterade på egen hand. Samtidigt som hon gjort karriär.

Det går alltså. (Inte för att jag tänkt bli chefsredaktör på DN men i alla fall)

Äntligen

Skatteverket har bestämt att jag får göra mitt uppskov. En stor sten har fallit från mitt hjärta. Inte för att jag inte hade klarat det, men nu blir livet lite lättare ekonomiskt nästa år. Så skönt!

Höst

Inatt vaknade jag många gånger. Kroppen värkte, men inga värkar. Uppdaterade mailen och insåg att den enda person som det spelade roll för att jag är på kontoret idag inte själv är där, så jag bestämde snabbt att idag stannar jag hemma. Och när jag slog upp mina ljusblå här på förmiddagen (jag passade på att sova ut) så är det riktigt tjuvhöstväder!

Men mig och Mini gör det inget, för vi är hemma idag. Ett uppdrag ute bara, sen blir vi här. Så skönt!

måndag 13 september 2010

Fröken Duktig

Shit vad jag fixar. Det är nästan så att jag blir rädd för mig själv. Nog för att jag kan få saker att hända i vanliga fall, men nu är jag betänkligt framtung, men framförallt TUNG. Ändå har jag skrubbat tvättstugan, varit på vattenjympa, lämnat grejer till kemtvätten, jobbat, lagat gulasch och strukit in hela min tvätt. Nu sitter jag med fötterna högt och njuter av att känna Mini stöka runt.

Imorgon ska jag äntligen komma till själva rengörandet. På onsdag kommer blivande morföräldrarna.

Och när som helst anländer Mini!

JAAAA eller nej

Nej, jag är inte på förlossningen. Ingen hade varit gladare än jag och med tanke på vilken status mitt hem hade igårkväll när jag gick och la mig (otorkad tvätt och damm överallt eftersom två maskiner i tvättstugan inte fungerade som de skulle) så tänkte jag att då är det väl NU bebisen kommer. Men nej...

Nåväl, idag har jag varit på vattenjympa. Fantastisk mental träning och vad man ska tänka på under förlossningen. Det viktigaste under krystvärkarna. Idag var det att man ska tänka JAAAA! när man egentligen bara blir överraskad över styrkan och vill instinktivt tänka NEJ, det här går ju ALDRIG!

Istället ska man försöka tänka, ja, det FINNS plats, det här går och lita på att ens kropp klarar av det.

Jag bara måste göra lite reklam för Rund & Sund här i Malmö. Om du är gravid här är det stället att gå på. De har olika former av träning för gravida, men jag är som en fisk i vatten så vattenjympan är för mig. Den är underbar!

Annars vill jag bara passa på att gratulera Tea en gång till. Dagens plus var kickstarten på min vecka. Underbart!

Och på SMBCs blogg hittade jag Tonci som just förlorat sitt barn bara veckor kvar till förlossningen. Hjärtat i halsgropen. Tårar som bränner under ögonlocken. Och en känsla av att jag kanske inte är så harig som två gånger varit på pre-natal för att kolla att allt är okej i alla fall.

söndag 12 september 2010

Energi

Luften gick ur mig, men listan över saker att göra är fortfarande lång. På onsdag kommer mina föräldrar (pedanter) och jag jobbar, är höggravid och trött.

Det får bli som det blir. En sak i taget!

Solen

Åh, vilken härlig morgon! Solen skiner och jag känner mig utvilad. Frukosten är intagen och idag har jag lite roligt och en del praktiskt på agendan. Fast allt känns rätt kul när vädret är rätt.

Njut av dagen vänner!

lördag 11 september 2010

Party?

Ikväll var tanken att jag skulle gå på middag och bio. Men orken och lusten tog plötsligt slut. Jag orkade inte helt enkelt. Ont när jag går, framtung och märkliga sovvanor.

Samtidigt läser jag på Facebook om gamla vänner som ska ut på party. Jag brukade älska att gå ut på krogen och dansa. Visst älskar jag fortfarande att dansa, men krogen? Nä, jag saknar den inte.

Även om jag känner mig som 75 år utan att knappt kunna ta mig ur soffan. Skakar rumpa när jag kommer upp.

Världens bästa

Idag har jag varit och fikat med världens bästa förening, Femmis.
Och jag har testat världens bästa apparat, TENS (det funkar!).

Jag har pratat med världens bästa mamma, MIN.

Och i min mage bökar världens bästa bebbe runt. Jag har det rätt bra. Världsbäst!

Spänningar

Det är mycket som har förändrats i min kropp sista dagarna. Magen fortsätter att växa, t o m så mycket att min barnmorska reagerade med ett OJ när hon såg mig. Min mage har dessutom sjunkit betänkligt. När man läser om det så beror det på att barnet har fixerat huvudet i bäckenet (visst låter det som att det ska ge huvudvärken Allan att sitta fast med det i någons bäcken?!). Då ska det också bli lättare att andas. Det har jag inte märkt, men jag tror inte att min andfåddhet beror på att Mini pressat ihop mina lungor.

Att röra sig har blivit en pina. Jag kan gå långsamt och utan stötar, men lite snabbare och det känns som att bäckenet ska trilla sönder och Mini trilla ut! Antar att det beror på överrörligheten i benstrukturen i kombination med att tyngdpunkten har förflyttats.

Jag har börjat ha förvärkar som heter duga. Magen ställer sig rakt ut och jag har PMS-liknande värk. Det gör det väldigt jobbigt att vända sig i sängen. Den enda ställning som funkar för tillfället är på sidan. När jag ska vända till andra sidan får jag tillfälle att öva på avslappningsandning. Det gör ont. Att vakna jättekissnödig i mitten av 140-sängen är en pina...
För att inte tala om spänningarna det ger i mina axlar.

Jag går på toa ofta. Mina järntabletter har haft en bromsande effekt på leveransrutinen, men nu är det ingen hejd på det. Tydligen är det ett tecken på att snart är det dags.

Så som ni märker är det inte så lattjo att befinna sig i den här delen av graviditeten, men oj så spännande!
Och just nu testar jag om TENS kan hjälpa mig med nackspänningen. Det är också spännande, på sitt sätt!

fredag 10 september 2010

Borde Måste Brukade

Jag borde verkligen ta hand om tvätten och damma. Rensa en garderob och testköra TENS-apparaten.

Jag måste dammsuga golven.

Mina fredagar brukade innehålla after work och party.

Istället ligger jag här och orkar inte annat. Det är så skönt!

Trevlig fredag på er alla.

Jag är kär

Idag var det dags att göra del två av undersökningen från igår. Att med ultraljud kolla att Mini får näring och syre som sig bör via min moderkaka.

Det är en rätt rolig undersökning. Man får höra ljud som låter utomjordiska.

Och det hela avslutades med att hon visade mig Mini. Jag fick tjuvkika fast det inte var en sån undersökning. Mini är världens sötaste bebis! Tjocka kinder och en haka som sticker ut lite mellan. Putig underläpp och en liten söt rund näsa. Idag var tummen nästan i munnen. H*n var så fin att jag blev tvärkär per omgående och längtar längtar LÄNGTAR efter att få gosa med de där kinderna på riktigt. Titta på fingrarna och de knubbiga armarna.

Vi kommer att ha det fantastiskt lilla Mini och jag.

torsdag 9 september 2010

En vecka

Det är en vecka tills mina föräldrar är på plats. Bara en vecka, inte ens det. Kan du vara så snäll att hålla dig på plats så länge söta Mini?

Tack på förhand.
Din mamma

Schabang!

Det var vad det sa när Mini sparkade till kontrollen som mäter hjärtljud på CTG-apparaten på MAS i förmiddags. Bus-Bebben vägrade att röra sig. Jag gjorde allt. Drack vatten, puffade och buffade. Körde kalla händer. Ingen reaktion. Så tillslut ringde jag MAS och vad är det FÖRSTA ungen gör när jag kopplas upp? Jo tjongar till mätapparaten så att hela magen guppar.

Men det var bra i alla fall. Nu vet jag att jag har täta sammandragningar och att Mini är fixerad i mitt bäcken.

Ett steg närmare. Snart där!

onsdag 8 september 2010

Motion

På kvällarna brukar Mini motionera. Jag lägger mig tillrätta i sängen eller soffan och små ben och armar stretchar och bökar runt rätt rejält. Dagens huvudsakliga motionspass för Mini.

Samma sak ikväll. Först lite sängliggande, med obligatoriskt bök. Sen lite fix och trix. Sofflocket, men uteblivet bök! En timmas provokationer och jag har fått lite mesbök tillbaka. Ska jag vara orolig? Ska jag ringa MAS (sjukhuset)?

Slog 1177 bara för att precis få ovan nämnda bök... Hmm...

Ni är bäst

Allt som hände. Jag tappade fokus och tyckte inte längre att resan var varken spännande eller speciell. Men då får man som bloggare be om hjälp. Och precis det var vad jag fick. En knuff i rätt riktning.

Nu är alla detaljer inför förlossningen på plats. Igen. Och min glädje och lust är tillbaka. Längtan efter Mini är på plats. Och jag har börjat pysslandet igen. Väljer det som är bäst för mig och Mini just nu. Ikväll har jag skrattat, från magen och känt det positiva komma tillbaka.

Ni är bäst. Tack!

Jag ska bli mamma. Inom en månad är Mini här. Kan ni fatta? Jippi!

Förväntningar

I efterdyningarna av mammas sjukdom har jag tappat förväntningarna på förlossningen. Inte att den inte känns viktig, men jag upplever den mer som något onödigt ont jag måste passera. Det är så trist. Jag skulle förbereda mig tillsammans med henne nu. Hon skulle vara här.

Jag vill hitta tillbaka till förväntan och lusten. Någon som här några bra tips på hur?

tisdag 7 september 2010

Att bli tillsagd

När någon talar om för en att det faktiskt inte är konstigt att man är trött. Att det är okej att känna sig helt färdig efter att ha gått igenom en massa oro. Det är faktiskt rätt skönt.

Lika skönt som att känna att det finns människor runt en som ställer upp när allt bryts ner. Trygghet.

Ikväll har tröttheten slagit till med full kraft. Ikväll får alla borden och måsten stryka på foten. Nu är det kudden, telefonen och jag som umgås. Och John Blund, min absolut bästa vän just nu.

Lite politik

Jag hade tänkt hålla mig borta från att prata politik här i bloggen, men jag läste just Jonas Gardells blogg. Jag brukar inte läsa den. Ibland är jag lite trött på honom, men det han skriver idag känner jag sätter ord på saker jag gått och tänkt och framförallt känt.

Jonas Gardell - Trafikplats Glädjen

Och ja, jag skäms också. Jag skäms över skattesänkningarna jag har fått när min mamma som lever på folkpension får ut betydligt mindre. Jag skäms över att faktiskt kunna (eller kunnat) unna mig städhjälp och flytthjälp, när jag känner de som får vända och vrida på varenda krona. Inte för att jag tycker att det på något sätt är fel att jag faktiskt kan unna mig, men för att det används i debatter som ett slags fantastiskt argument där folk kan köpa sig kvalitetstid med sina barn. Nej, ALLA kan faktiskt inte det.

Jag skäms över att kunna lyfta min lön för nästan inget arbete (i alla fall just nu) när jag vet att mina vänner som jobbar i skolan plötsligt har fått betydligt högre arbetsbelastning.

Jag är trött på att alla ser om sitt eget hus så till förbannelse och saknar ordet solidaritet och medmänsklighet i diskussioner.

Men framförallt skulle jag aldrig kunna rösta på Alliansen efter att de sålde ut lagförslaget för insemination av ensamstående i Sverige till fördel för Kristdemokraterna. Det enda partiet i Sverige idag som inte vill göra det lagligt även här.

Jag vill helt enkelt inte riskera att det händer igen.

Fader vår

Godmorgon Mini,
Idag ska vi på faderskapsutredning. Det ska inte vara några problem men jag är ändå lite nervös för det känns som att jag kommer att bli ifrågasatt. Ibland undrar jag själv om jag gjort rätt mot dig. Faktum är att den som ifrågasatt mitt val att skaffa barn utan en känd pappa mest under den här resan är jag själv.

Hittills har jag inte stött på någon som inte stöttat mig, kanske kommer det idag.

I vilket fall ångrar jag inte en sekund att jag valt att skaffa dig. Du är så oändligt älskad innan du ens är född.

måndag 6 september 2010

Om igen

Pratade med mamma efter vattenjympan imorse. Jag konstaterade att jag tycker att det är synd att man inte får föda i vatten i Sverige. Jag har alltid känt mig hemma i vatten.

"Då får du resa utomlands och föda nästa gång tycker jag!" säger hon

Tror ni att hon är inne på att jag ska göra syskonförsök?
Hur är det nu, man ska lyssna på mamma?

Sova lite?

Jag har hamnat i en sova-period. Igår var jag igång större delen av dagen. Kom hem vid halv åtta och sov i soffan strax därefter. Vaken ett par timmar mitt i natten, men sov nog ändå runt 9 h inatt. Imorse var jag på vattenjympa. Åt lunch, fixade lite.

Sen var jag på förlossningsutbildning. En märklig tillställning där alla var par utom jag. Inte för att det gjorde mig något. Faktiskt inte, men det var intressant att studera de andra. De flesta såg faktiskt rätt skräckslagna ut. Även killarna. Det tog sig lite olika uttryck. En kille skämtade. Rätt rejält. En annan ifrågasatte hur barnmorskorna i TV-programmet "Förlossningskliniken" kunde vara så hårdhänta mot barnen när de skulle ut sista biten. En tredje var som ett klister på sin tjej. Masserade, höll om, pussade, smekte. Eh... personligen hade jag blivit galen på en kille som beter sig så!

Mini var fullt aktiv på kursen. Min mage guppade och ställde sig i alla möjliga vinklar. Det bådar gott för Mini som kursdeltagare i framtiden. Passiva kursdeltagare är det värsta som finns tycker jag.

Nåväl, hem från kursen. Kaffe och bulle, lite jobb och sen kröp det i hela kroppen. Soffan hägrade och en tupplur på några timmar (!!!). Sen har jag lagat mat, men i egenskap av en zombie. Jag lyckas inte komma till liv. Igår var hemmet i ordning, nu orkar jag inte bädda, inte ta hand om köket, inte vika tvätt. Jag orkar ingenting.

Jag funderar allvarligt på att gå och lägga mig. Och den där killen jag kunde haft i mitt liv, han hade lätt fått gulla ihjäl mig offentligt, så länge han tagit hand om köket och tvätten ikväll!

Lugn och fin

Det är ett litet steg för mänskligheten och ett jättesteg för mig. Nu har Mini vagn och babyskydd. Det senare är dessutom monterat i bilen (i-klick-bart).

På köpet fick vi också en hög med kläder. Och Minis mamma känner sig lite mer förberedd igen. Fast när magen började trixa inatt, så att jag misstänkte att jag hade förvärkar, ja då kände jag mig inte det minsta förberedd.

Som tur var var det nog bara en fis på tvären. Mini får gärna vänta minst en vecka till. Deal bebben?

lördag 4 september 2010

Näe va?

Vissa dagar känns förlossning inte som något jag faktiskt vill uppleva. Lite sent påtänkt nu kanske. Ligger och funderar på om molvärken i magen är ett tecken på att den har börjat eller inte. Personligen röstar jag för inte.

Någon som har ett bra smärtfritt alternativ till förlossning? Snabbt svar önskas!

Godmorgon världen!

Det sägs att livet måste vara ner ibland för att man ska kunna njuta av när det är upp. Kanske är det därför jag vaknat nästan euforisk idag.

Så gudomligt skönt!

Någon klok sa till mig att jag måste börja inse att mina föräldrar inte är så unga längre, men jag tänker inte lyssna på det. Jag tänker bara vara glad för att de finns här. Trots att de gått genom cancer och andra sjukdomar. Visst är de jobbiga och tjatiga och har andra prioriteringar emellanåt, men allt det är som det ska vara. Egentligen.

Så nu ska jag studsa ur min säng och ta vara på den här dagen. Ljuvligt!

fredag 3 september 2010

Halleluja!

Min mamma ringde och var glad, bubblig och full av planer.

Och mitt hjärta hoppade nästan ur bröstkorgen. En bra plan B om förlossningen sätter igång innan mamma orkar vara med är också på plats. Nu ska jag bara njuta av helgen. Ordna god mat och kanske hyra en film (något jag inte har gjort sen 90-talet) och njuta.

Ha en ljuvlig fredagkväll allihop!

Berg och dalbana

Jag skrev ett långt inlägg igår. Historian bakom min oro för mamma och hur skönt det var att allt var så positivt. Hann bara publicera så ringde telefonen.

Inatt opererades hon.

Och jag har inte sovit mycket. Ångest, oro, kärlek.

Men det verkar vara på bättringsvägen. Fast nu har jag fått så mycket positivt och negativt om vartannat att jag inte vet vad jag ska tro. Vågar jag bli glad av positiva besked?

Just nu vet jag inte vad som ska få lugnet att lägga sig i kroppen på mig.

Under tiden har Mini hicka och sjunker längre och längre ner. Idag går vi in i vecka 37+0. Från och med idag är Mini fullgången och är välkommen till världen när som helst. Fast helst när Minis mamma är lite gladare och mer utvilad.