tisdag 30 augusti 2011

Mamma Viljas Sömnmetod

På begäran följer här den strategi jag har för att få Mini att klara att sova i egen säng och somna själv ska väl tilläggas.

1. Vi har en nattningsrutin, som ser ungefär likadan ut varje kväll. Mellan fem och halv sex får Mini gröt, följt av ett eventuellt bad och därpå torkagos, blöja och pyjamas. Sedan beror det lite på hur trött han är. Är han en piggelin så busar vi runt (och plockar samtidigt undan ska tilläggas!) en del tills ögongnugg eller annat typiskt trötthetstecken uppenbarar sig. Jag brukar försöka se till att sluta dagen med en massa skratt. Är han trött så gosepruttar jag på honom där han är kittlig och då får jag också alltid skratt. Är han trötter så går vi raka vägen in i sovrummet och gör natt, dvs drar ner persiennerna, säger godnatt till lägenheten och stänger till dörren till sovrummet. Sen är det eventuellt lite sagoläsning, men nuförtiden är det svårt för han är så rörlig att det är i princip omöjligt att ligga ner och bläddra i en bok. Till sist lägger jag honom tillrätta på min arm så att hans mage ligger mot min och om han inte i princip somnar av det (vilket händer) så börjar han oftast gnälla och grina då. Det stävjer jag alltid med att sjunga. Det funkar varje gång. Förut sjöng jag alltid Byssan Lull, nu har jag gått över till Sov du lilla videung. Tror inte att det spelar så stor roll vilken, och det är lite roligare för mamma att variera sig. Det är här jag på sistone har ändrat rutinen. Nu sjunger jag max två sånger, pratar lite om vilken bra dag vi har haft och vad vi ska hitta på imorgon, sedan lägger jag honom i sin säng även om han är vaken (innan låg jag med honom på armen tills han somnat). När jag lägger ner honom boostar jag sängupplevelsen med att fluffa kudden och säga att ååååh vilken mysig säng Mini har! Efter det säger jag: "Godnatt godnatt min lilla skatt! Mamma älskar dig så mycket" och så ser jag till att han har det bra. När han ligger lugn och fin så lämnar jag rummet.

Går och gör något som jag kan bli avbruten i. Brukar höra hur han stökar runt och om jag går förbi kan jag gå in och lägga ner honom på kudden igen, stryka honom över kinden och säga "Godnatt godnatt min lilla skatt! Mamma älskar dig så mycket" igen.

Annars går jag bara in om han är ledsen. Om han är ledsen på riktigt, dvs fortsätter gråta när jag kommer in genom dörren, så plockar jag upp honom och tröstar honom i famnen, t ex med orden: "Jag vet att det är trist att behöva sova när man vill vara uppe och med, men små bebisar behöver sova så här dags." kanske sjunger jag för honom. När han är lugn och tung i kroppen så lägger jag ner honom med ramsan igen. Går ut.

Ja, så där håller jag på tills han somnat av sig själv, mot slutet säger jag inte längre någonting direkt. Första kvällen tog det 3 h, andra 1,5 h.

2. Jag har attityden att jag ska hjälpa honom att somna. Innan var jag mest frustrerad eftersom han plötsligt slutade att vara lätt vid insomningen på kvällen. Frustrationen smittar av sig och det var då vi hamnade i en ond frustrationscirkel. Om jag är lugn och trygg så blir också Mini det och kan somna. För att behålla lugnet när jag egentligen bara vill däcka på soffan själv och inte springa till en grinig unge, så använder jag mig av en teknik jag har fått lära mig, där man lånar någon annans personlighet. Nu har jag inte en specifik person i det här fallet, men det kan man lika gärna ha. Så även om min kropp säger "NÄÄÄÄ jag ORKAR faktiskt inte hålla på att springa här dumma unge SOOOOV", så låtsas jag att jag är personen som har tonvis med tålamod och visst orkar. Jag går med lätta steg in i sovrummet t ex.

3. Jag är konsekvent. Igår la han sig själv ner på kudden när jag kom in i rummet. Han visste att det var där han skulle hamna i alla fall. Gullungen. Det är också en trygghet att veta vad som gäller, istället för ett lotteri "får jag komma upp den här gången? Får jag gosa i soffan tro?!"

4. På något ställe läste jag att trots och bråk ska älskas bort. Så jag tänker mig att jag lovebombar honom när han ska sova. När han lägger sig ska han vara mätt, torr, glad och känna att han är den mest älskade ungen i hela vida världen. Oavsett vad som hänt eller vilket humör han har visat.

Ja, det där var nog min metod. Vi får väl se om den funkar i längden!

måndag 29 augusti 2011

Fly mig en trisslott

Mini kom in på den förskola vi helst ville ha honom på. Ja, eller Mini har inget att säga så som JAG ville ha in honom på.

HURRA!

Att skapa ett litet sömnmonster

Jag såg fällan. Visste om den. Ändå gick jag rätt i den. Det var ju så mmmmmysigt att gosa med Mini när han skulle sova. Och så började det i somras. Lite krångel när vi var i sommarstugan. Enkla lösningar, som att få komma upp och hänga lite i soffan. Men så kom vi hem. Vissa kvällar har det varit bra, men de där kvällarna när det inte har fungerat alls, de har blivit betydligt sämre. Jag har inte fått det att fungera. Särskilt inte den där kvällen när jag själv kände att jag inte räckte till (tack för fint pepp hörrni).

Så bytte jag strategi. Jag såg oss som ett team. Team Sova. Jag vet ju att det är trist att gå och lägga sig när man har roligt. Och om någon hade en famn att erbjuda mig att sova i (nej, jag är inte bitter, inte bitter alls! ;) ) så skulle jag också kinka tills jag fick ligga i den och gosa. Men nu kan vi inte ha det så. Så istället för att se det som så extremt frustrerande så har jag försökt se det som att jag måste guida Mini till att kunna somna och sova vidare själv i sin säng.

Och tänk. Igårkväll var det lite bättre. Ikväll gick det på halva tiden. Delvis måste jag faktiskt tacka Joe Frost och att jag har tittat på hennes program Supernannyn tidigare. Hon hade varit stolt över mig ikväll. Ge mig en vecka och Mini kommer att sova sött i sin säng utan större problem. Fast vågar jag skriva så? Jag hoppas att jag har rätt.

Håll tummarna!

söndag 28 augusti 2011

Kontraproduktivt

Mini älskar att bada badkar. Bästa leksaken är dock badkarsproppen...

Tappa det

Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. När Mini skulle sova igår så tappade jag det. Flera gånger. Över tre timmar tog det för honom att somna och inget jag försökte med fungerade.

Idag skäms jag. Skäms över att jag blir så irriterad över det. Dagtid kan jag ta vad som helst. Spyor, blöjor, gnäll, målsökande missil på allt farligt, men om inte Mini somnat senast sju så blir jag irriterad, sur och otålmodig.

Idag är vi trötta båda två. Och jag önskar jag kunde förklara för honom att jag älskar honom så oerhört mycket, trots att vi hade en gråt och irritationskväll igår.

fredag 26 augusti 2011

Klipp klipp


Man kan ju diskutera ihjäl sig. Var går gränsen? När blir en bebis ett barn? När slutar en bebis att vara en bebis och blir en liten pojke/flicka?

I Minis fall vid första hårklippningen. Jag har ingen liten bebis längre. Jag har världens finaste barn.

torsdag 25 augusti 2011

Klapp klapp

Mini gör framsteg i tillvaron. Numera kan han stå utan att hålla i sig i något lite längre än en halvminut. Det sker oftast när han är exalterad över något annat och tappar fokus på att han står. För kommer han på att han står upp, ja då sätter han sig ner.

När Mini är exalterad klappar han händerna. Det är så sött att se. Han satt på sångstunden på Öppna Förskolan idag, klappade händerna och pep av förtjusning. Men ännu sötare är när han står framför spegeln och blir så förälskad i sig själv att han klappar händerna. Då släpper han och står upp och klappar lyckligt åt bebisen han ser.

Och nu till det jag tycker mig ha sett hända. Mini har börjat klappa sig på magen framför spegeln. Han tittar förtjust på bebisens mage i spegeln och sen på sin egen mage och jag tror faktiskt att han har förstått att bebisen i spegeln är Mini själv. Jag tror att poletten trillade ner så sent som igår.

En insikt som är värd sin applåd. Vad tycker ni, nu klappar vi alla magen i förtjusning. Heja Mini!

onsdag 24 augusti 2011

Musikens makt

När Mini är lite orolig vid sovadags finns det ett oslagbart knep att ta till. Sjunga. Oj vad jag sjunger vaggvisor för honom och han somnar som en liten stock. Är det fler som sjunger vaggvisor?

Min personliga favorit just nu är:



Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång
som kom till detta landet i en luftballong.
Han lade sig i Småland
med huvudet på Åland,
och fötterna de var i samma stund i Lund.

Och hos det gamla trollet fanns en trollmadam,
en näsa hade hon som hela Amsterdam.
Hon lagade till maten,
och lade upp på faten
en kaka utav sand
så stor som Svealand.

Och hos det gamla trollet fanns en gammal katt,
som var så stor så stor som hela Kattegatt.
Långt bort till Yokohama,
man hörde hur han jama
och svansen var så rund
som hela Öresund.

Och nu är denna visa slut för denna gång
och trollen redan gett sig av i sin ballong,
nu är de nog vid polen
ja, kanske mitt i solen
och kära vän,
de kommer aldrig mer igen

Frustration

Den 1:a oktober ska jag börja jobba. Då är den föräldrapenning jag klarar mig på med råge slut. Efter det är det 180 kr/dag och det täcker inte ens min boendekostnad.

Jag ställde Mini i förskolekö så tidigt jag kunde. Det är snart ett år sedan. Igår fick jag reda på att han med stor sannolikhet inte har någon dagisplats till den 1:a oktober.

Min nybakade student till systerdotter hade lätt tagit hand om Mini för de där 180 kr och lite mat, men jag får inte skriva över föräldraförsäkring på henne då hon inte är vårdnadshavare.

Jag är så arg, frustrerad och ledsen. Hela min barnresa har jag känt mig så utlämnad i våra system. Det enda som fungerat bra har varit BVC.

Så nu får jag kavla upp ärmarna och köra telefonterror till kommunen. Oj vad jag ser fram emot det. (ironi)

tisdag 23 augusti 2011

Trötter

På en ingivelse gick jag in för att titta till dig när du sov, bara för att upptäcka ett litet rufsigt bebishuvud som vinglande satt upp i sängen. Jag tittade närmare och insåg att du sov. I samma ögonblick så stupade du med huvudet före ner i fotänden av sängen, kurade till dig och sov vidare. Så sött att jag höll på att krypa ner intill dig.

Precis sådär trött är jag i själen just nu. Mentalt sitter jag här och vinglar och har bara lust att stupa ner i en madrass och slippa omvärlden. Fast när du är vaken, så piggnar själen till också. Så jag går och sover nu, så att det snart är morgon och jag möts av samma rufsiga huvud och ett sömnigt morgonleende.

måndag 22 augusti 2011

Ha ha



Så rolig! Tack Sus för skrattet.

Önska

Ibland önskar jag att en händig karl klev in i mitt liv och sa: trasig rullgardin? Det fixar jag! Problem med klimatanläggningen i bilen? Älskling, jag ordnar det.

Fast igår var det en man som sa: en tripptrapp-stol? Klart killen ska ha en sån. Det köper jag till honom!

Det är verkligen inte fy skam det.

Mitt i natten-tankar

Det är mitt i natten. Jag borde ha sovit för länge sen. Regnet smattrar mot fönsterblecket. Mini snusar i sin säng.

Den här helgen har två av mina bästa vänner visat sina fina sidor. På olika vis, men båda genom klokhet och handling. Jag är så grymt tacksam över att få ha bland de bästa vänner man kan få.

Mini njuter också av dem. Jag hoppas han får egna lika bra en dag.

söndag 21 augusti 2011

11

Liten blir stor. Idag fyller Mini 11 månader och har uppenbarligen redan börjat dricka kaffe!

fredag 19 augusti 2011

Misstag

Vissa misstag upptäcker man innan man för dem. Tack och lov...

onsdag 17 augusti 2011

Favoriten

En hel babykorg med babyleksaker, men Mini tycker bäst om sin tomma duschtvålsflaska.

tisdag 16 augusti 2011

Kroppen

En god vän som är mitt inne i sitt fertilitetsturistande sa sist vi pratade om det att hennes kropp inte längre känns som hennes. Att det är klinikens att göra som de vill med. Hormoner hit, sprutor dit, undersökningar... Vi har skrattat åt att som fertilitetsturist blir man så van vid gynundersökningar att det känns helt normalt att gå med rumpan bar i ett undersökningsrum.

Men jag undrar om jag inte fått en överdos, för idag gjorde jag en gynundersökning och jag tyckte att det var galet jobbigt. Värre än innan alla klinikbesök, barnmorskeundersökningar och ultraljud.

Min kropp är min nu och jag vill inte lämna den ifrån mig igen. Jag har helt enkelt gått och blivit gynpryd på gamla dar.

lördag 13 augusti 2011

Saknad

Rätt ofta händer det att Mini sover i sin säng, medan jag ligger vaken bredvid i min. Jag hör varje andetag och gny. Ser hans  pyjamasklädda blöjrumpa.

Och så saknar jag honom! Vill ha honom nära vaken och full av energi!

Fast rätt ofta är det tvärtom också.

Mitt Afrika

Ikväll gick filmen "Mitt Afrika" på TV. En film som gör mig sjuk av längtan tillbaka. Afrika, äventyret jag levde ett år. Platsen och människorna som naglar sig fast under huden på en, för att alltid få dig att vilja komma tillbaka.

Jag leker med tanken att flytta tillbaka dit med Mini. Nej, inte till en krigszon med värsta sortens malaria, men till en säker plats på denna magiska kontinent. Alternativt tänker jag starta ett sparkonto nu för att ta honom på en stor Afrika-resa när han är gammal nog att minnas den länge.

Så till det jag inte har tagit upp innan, eftersom jag inte fixar länkar när jag bloggar mobilt.

Glöm för guds skull inte att skänka pengar till torkans offer. Ni vet själva hur ni ska hitta rätt för att göra det. Så smarta vet jag att ni är!

torsdag 11 augusti 2011

Mamamamamamamama

Mina föräldrar har menat att du säger det medvetet ett tag nu, men jag har inte trott på det.

Tills du sittande på golvet fick syn på mig, sken upp och började krypa mot mig med bestämda: "mamma, mamma, MAMMA!" trillandes över läpparna, med ett stort leende på desamma.

Ren mammalycka!

lördag 6 augusti 2011

Ligger vaken

Livet här är gott. Sommarstugeliv. Mini utvecklas massor. Vi badar, äter gott, sommarväder, promenader.

Men runt kröken väntar en massa som börjar göra sig påmint. Dagis, att inte alltid vara nära Mini. Jobb, vet jag ens vad jag gör på mitt jobb längre? Hem, hur ska jag hinna fixa med städning och allt annat? Socialt liv, flirtar, vänner, familj.

Men vet ni vad, jag tror att det löser sig. Det MÅSTE lösa sig. Än så länge ska jag bara fortsätta att njuta av livet som det är just nu. Bara idag. Lyssnar på Minis andetag och låter sömnen fånga mig igen.

måndag 1 augusti 2011

Krypkull II

Igår kom föräldrarna tillbaka till stugan. Mitt i matförberedelserna så lägger sig morfar snart 80 på alla fyra och har krypkull med Mini. Genom hallen. Runt bordet och in i rosa rummet.

Vilken underbar morfar han är. Hoppas att han får vara med och vara så pigg länge länge till.