tisdag 28 augusti 2012

Planer

Länge har jag klurat på hur jag ska lösa överflytten av Mini till eget rum. Och hur det ska se ut. Idag har vi varit på Ikea och satt några planer i rullning. Dyr tvåårspresent att få eget rum, men åh så fint det kommer att bli.

Längtar!

PS..jag mår bättre. Min vårdcentral är fantastisk. Konsulterade dem igår och idag ringde de för att kolla att jag är okej. Remiss skickad. DS.


lördag 25 augusti 2012

Bakslag

Gissa vem som vaknade med magont från helvetet inatt. Vi som ska fira morfar idag. :(

fredag 24 augusti 2012

Hälsokontroll

Idag var det dag för vuxenvarianten av BVC. Företagshälsovården.
Ett minst sagt intensivt besök. Nervös Mamma Vilja som inte kunnat motionera särskilt, med magsår och gallproblem och f-n och hans moster bävade för att få höra att jag borde motionera mera.

Men så blev det inte. Jag fick full pott! Visst, något kilo för mycket, men på rätt ställe och därför inget större problem. Knappt några blodfetter, vilket inte är så konstigt eftersom jag måste undvika fett i strösta möjliga mån och massa röda blodkroppar. Superbra blodtryck.

"Du har mycket muskler" fick jag höra och att jag har rätt inställning.

Jamen då så! Gissa vem som är nöjd nöjd.

Sedan reflekterade jag över en annan sak. I mitt jobb är det viktigt att få människor att våga öppna upp och lita på mig. Mot slutet av besöket på företagshälsovården så berättade sköterskan personliga saker ur sitt eget liv och avslutade med "men det här borde jag inte berätta för dig och inte nu!"
Jobbskada hos mig. Få folk att prata. Det sitter i så till den milda grad att jag t o m får proffsen som inte ska berätta att öppna upp.

Hm...

Tiden

Jag borde gått upp och rivstartat den här dagen för länge sedan. Men att ligga kvar är så skönt. Mini ligger snusandes i sin säng. Sin spjälsäng. Snart är det dags för honom att flytta ur den och jag undrar var tiden egentligen tar vägen. När blev min lilla bebis så stor egentligen?


torsdag 23 augusti 2012

Önskan

"Hamburgare!" sa Mini bestämt när jag satte honom i bilbarnstolen igår. Det är första gången han själv har önskat mat. Så mamma körde snällt till Max och där njöt lilla Bus för fulla muggar!

Han får allt som han vill. Han kommer att bli odräglig.

tisdag 21 augusti 2012

Råd till tant?

Jag jobbar hos en ny kund. Där jobbar det många olika konsulter. Och en av dem har liksom väckt annat än rent professionellt intresse hos Mamma Vilja.

Misstankar om att det inte bara är jag som har det intresset finns och jag vet att han är singel. Men ååååh... vi ses inte varje dag. Om jag mailar så kommer han direkt upp till vår våning, men vi har inte tillräckligt stora kontaktytor mellan våra ansvarsområden för att det ska ska särskilt ofta.

Tålamod är inte en dygd jag riktigt besitter. Så att vänta ut det här känns nästan oöverstigligt. Samtidigt som jag inte vill stressa något. Det är ju egentligen inte bråttom eller?

Men jag funderar på att maila och fråga om han vill ses. En fika kanske? Samtidigt. Hur lamt är inte det och JOBBIGT att bli avvisad.

Och om jag skulle bli utbjuden i motsvarande situation hade jag nog helst fått frågan direkt, men fatta vilket mod det skulle kräva.

Så voj voj, hur ska Mamma Vilja agera?
A. Vänta och se om jag får tydligare signaler om att intresset finns?
B. Maila och hoppas att det inte blir pinsamt?
C. Leta rätt på hans nya plats och stalka honom lite? 
D. Sluta fantisera och fokusera på jobbet?

Simma simma simma

Jag älskar vatten. Jag har alltid älskat vatten. Den enda sport jag har lagt pengar på är på mitt dykcert. Simma är min favoritmotionsform.

Men som ensamstående mamma är det inte riktigt så enkelt. Den ensamtid som erbjuds försvinner lätt till annat än simning. Så jag har inte simmat sedan innan Mini föddes.

Förrän idag. Idag prioriterade jag bort allt annat och bara simmade. Så fantastiskt skönt.

Och visst får man armmuskler av att hantera 16 kg barn, men det är andra muskler än de man simmar med, så imorgon kommer jag att vara som förlamad.

I samma bassäng som motionsimningen höll till var där också simskola idag. Så jag låg och tog ut mig och kikade på lektionen som pågick och drömde om tiden när Mini kan gå i simskola. Jag kikade också på plaskdammen och funderade på hur jag ska lura med mig någon att passa Mini i den medan jag simmar.

För att det var som att dricka en klunk vatten när man är riktigt törstig. Gott, men åh vad jag vill ha mer.

måndag 20 augusti 2012

Upplyst

Mini hittade min Afrika-ficklampa idag och kände sig fläckvis upplyst

(ja, jag umgås en del med Göteborgare...)


söndag 19 augusti 2012

Envis

Liten väldigt trött kille borde somnat för lääänge lääänge sedan. För att få honom att komma till ro la jag mig i sängen bredvid.

Så nu ligger vi här i varsin säng, en som så gärna låtit ögonen falla, men inte får och en som väldigt gärna får, men inte vill. Snedfördelning i hushållssysslorna?

lördag 18 augusti 2012

Dubbelt

Åh vad jag älskar er och den respons jag fick på förra inlägget. Tack!

Har ni någonsin haft den där känslan av att vara lyckligt lottad trots att allt rasar runt er? Så har jag det för tillfället. Magen har inte skärpt till sig än, allt det andra är status quo.

MEN, jag har haft en underbar lördag med Mini. Först var vi och klippte honom. Jisses vilken stor pojke han ser ut att vara nu. Efter det mysfrukost, följt av rask promenad till stan där vi upplevde Malmöfestivalen och träffade en god vän, med sambo och barn. Följt av ramfynd till present till föräldrarna och till en förstoring av en bild av Mini till min egen vägg. Sedan promenad hem, fixa med bilderna.

Sedan har vi varit på kalas hela eftermiddagen. Där Mini uppförde sig exemplariskt bland de andra barnen. Jösses, vilket snällt och fint barn jag har! Inte högljudd, inte den som klättrar, inte mammig utan bara snällt pysslar med sitt och sjunger lite emellanåt. Underbart.

Inte ens när han var så hungrig att han faktiskt skakade (han ville inte äta, utan bara leka med leksakerna på kalaset) ballade han ur, men oj som han åt Pasta med Pesto när han kom hem. Jag belönade honom med att titta på Emil i Lönneberga en lååång stund i mammas knä. Han var NÖJD när han väl fick gå och lägga sig.

Och då kom det. Jag har länge gått igenom dagen med Mini vid nattningen. Ikväl, ja då gick Mini igenom dagen själv. "Majie klipp klipp, åka vajn..." etc etc.

Lilla lilla söthjärtat.
Jag är ju hur lyckligt lottad som helst som lever med det här ljuvliga barnet. Så samtidigt som jag inte vill annat än att 2012 ska fara sin kos, vill jag spara varenda ögonblick av den här tiden med Mini.

torsdag 16 augusti 2012

Det räcker nu

2012 - ett år att stryka ur kalendern.
Förutom allt det jag INTE kan skriva om, som ligger som ett stort äckligt ångesttäcke över hela min tillvaro, trots att det är utanför min kontroll, så har jag i år drabbats av sånt som aldrig förr drabbat mig.

Jag har fått diagnosen PTSD och svår depression (den sista är jag lyckligtvis friskförklarad från nu).
Jag har haft influensan från helvetet och varit sjukskriven i 5 veckor i sträck. Jag har opererat bort min gallblåsa. Jag har fått second opinion på förlossningsskador. Jag har gått i terapi. Jag har åkt ambulans akut mitt i natten. Jag har legat inlagd. Jag har fått diagnosen magkatarr (jag som aldrig haft problem med magen i hela mitt liv inte ens när jag bodde i Afrika). Dessutom har jag gått upp i vikt, eftersom jag bara kan hålla min mage i schack med bröd och mjölk och genom att ALDRIG vara minsta hungrig. Dessutom tål jag överhuvudtaget inget fett längre. LCHF någon?

Idag har jag fått veta att jag antagligen har magsår.

Magsår.

Vad i hela friden skulle det vara bra för?!

Och nu till det jag kan skriva om som jag inte får skriva om. Om du är en vuxen människa och läser här. Lova mig då:
  • Ta alltid ditt ansvar, även om det handlar om att göra saker som inte är bekväma
  • Våga ställa krav på din omgivning
  • Visa var gränserna går
  • Säg alltid sanningen
  • Ta bladet från munnen
  • Och våga söka hjälp när den finns att få

Det blir så mycket enklare för oss som är runt omkring då.
Nu ska den här tjocka magsårstanten ta sin medicin och gå och lägga sig.
Hoppas att jag vaknar till 2013

onsdag 15 augusti 2012

Äpplet och päronträdet

Det sägs att barn blir som sina föräldrar. Det kan kanske stämma.

Min mamma ÄLSKAR skor. Mina systrar älskar skor. Hos en av mina kunder blev jag själv hedersmedlem i "Imelda Marcos"-föreningen.

Mini tror att skohyllan i hallen är en filial till hans leksaksansamling i vardagsrummet.

Mina föräldrar är pedanter. Det är ordning och reda i minsta skrymsle hos dem. Mina systrar har det likadant (ja nästan iaf). Själv levde jag tillsammans med en bohem i tio år och fick väl slipa av de värsta hörnen på pedanteriet då, men goda vänner till mig menar ändå att jag är vansinnigt pedantisk.

Mini föredrar att leka med rätt saker ihop. Duplo med Duplo. Polisen med motorcykeln och Brandchefen med sin bil. Han sorterar saker. Dock blev jag lite orolig när han radade upp pastabitarna i en prydlig rad på tallriken.

I min familj har vi prutthumor (alla utom min ena syster). Det pruttas, kommenteras, luftas, skakas hej vilt. Häromdagen råkade det komma en välljudlig från mig, varpå Mini skrattar till, pekar och glatt med glittriga ögon konstaterar: "Mamma pjuttaj dääää!" pekandes på min rumpa.

Det är nog sant. Äpplena trillar inte särskilt långt från päronträdet i alla fall.


måndag 13 augusti 2012

Farthinder

Idag har jag fått så mycket gjort. Bland annat har jag nu en ren och blank bil.

I hallen har jag en ren och väldoftande bilbarnstol som bara väntar på att få komma ut i bilen.

Från sovrummet hörs för tillfället "lille katt lille katt"

Söndagens höjdpunkt

Vi var på Nallekonsert. Malmö kommun är fantastiska. Varje år hålls Sommarscen under juni till augusti. I år innebar det att vid 400 tillfällen anordnas gratis kulturarrangemang utomhus.

Igår var det Nallekonserten, då Malmö symfoniorkester spelade för barn. Mini är underbar med musik och bara kan inte sitta stilla. Tänk er då att ha en symfoniorkester framför sig.

Underbart!


lördag 11 augusti 2012

Guldmedalj

Igår var Mini uppe lite längre, i förhoppning att han skulle sova längre idag. Men trots detta satt han glatt upp och sjöng i sängen 6.50 imorse. Jag mumlade under mitt täcke: "Nä, vi sover mer. Natti!" och vände på mig. Jag hörde att han tystnade, men de typiska sömnljuden kom aldrig.

Klockan 8 vaknade jag igen. Vände mig om och där i sängen sitter Mini tyst, söt och snäll. Undrar om han varit vaken och tyst hela timman? I vilket fall så är det värt en guldmedalj att låta mamma sova en hel timma extra!

Förgrömmade unge!

Mini har en ny idol. Emil i Lönneberga. Oj oj oj... han tjatar om Emil. Igår satt han stilla och tittade på hela filmen. Lyrisk. Emellanåt kommer han fram till mig, glittrar i ögonen och säger: "Eeeeemil" varpå jag förväntas svara "Förgrömmade unge!" (vilket jag självklart gör varenda eviga gång).

I bilen har vi en skiva med Astrid-visor, som tvunget ska spelas när vi åker bil. Inget annat duger längre.

Igår berättade U, en av lärarna på förskolan, att en liten Emil börjat på Minis avdelning. Emellanåt går Mini fram till lille Emil och säger "Emil te Snickeboa!" och skrattar.

Ha ha!

fredag 10 augusti 2012

Det hände

När jag var gravid köpte mormor lakan till Mini och jag la ut dem på sängen och försökte föreställa mig Mini. Att ett barn, mitt barn, skulle sova därunder.

Jag tyckte de såg så stora ut, men nu, nu ser de helt lagom ut och vem barnet i magen är har jag total koll på!


torsdag 9 augusti 2012

Friskis & Svettis

Jag har inte haft tid, möjlighet, eller fysik nog att träna sedan Mini anlände. Jag har en del förlossningsskador som sätter p för en del rörelser och det är så deprimerande att jag i princip inte gör någonting istället. Men jag har bestämt mig för att jag inte vill vara så begränsad, så jag tänker strunta i det och försöka träna i alla fall. Friskis & Svettis har Familjejympa för barn och föräldrar från 2 år och uppåt. I höst tänkte jag ta med Mini på det. Om tiderna passar oss förstås.

Så här års är ju dock Friskis ute. I Malmö är de nere vid Ribersborg, så den här ljuvliga sommarkvällen laddade jag en lite snopen unge på cykeln och drog ner till Riban, betalade 10 kr och så var vi igång. Och OJ så roligt vi hade. Vi var raketer, plockade frukt, gick som apor, var stjärnor och allt möjligt. Mini blev lite trött mot slutet och när barnen skulle jaga föräldrar la han sig ner på gräset. Fast å andra sidan så satte han sig och hoppade på min mage under avslappningen. Det var inte så avslappnande för mig kan jag berätta!

Vi firade det hela med en korv i kiosken. Solen sken och Mini hade fullt upp att äta, hålla koll på alla traktorer, hundar och andra barn. För att inte tala om inlinesåkarna. Människor med hjul på fötterna! Jag undrar hur hans tankar gick då.

Sedan cykeltur hem och ett bad för oss båda. Efter det var Mini så trött att han bröt ihop lite innan vällingen kom. Men bäst av allt var att han gick och la sig riktigt lycklig.

De dagar jag lyckas med det känner jag mig som en bra mamma.

onsdag 8 augusti 2012

Semester

Jag hade nyss fyra veckors semester, två dagar på jobbet och de känns väldigt långt borta. Jag behövde dock den fysiska avlastningen, för oj vad det sliter på kroppen att kasta, busa, springa, hoppa, gömma sig och bära. Vi har haft så kul!

Det räckte dock med en dag på jobbet för att jag skulle längta ihjäl mig efter barnet. Han är nöjd med att vara där, men mamman har värre separationsångest än vid första inskolningen.