fredag 31 december 2010

Hår

För ett tag sen konstaterade jag att så illa som mina naglar är nuförtiden har de aldrig tidigare varit. Jisses, vad de flagar sig och går sönder. Hopplöst. Jag som alltid haft lättskötta och härdiga naglar.

I min fåfänga tänkte jag att ja ja, det är sånt som kommer med att föda barn. Jag har i alla fall håret kvar. Jo men tjena. Min säng är helt fylld av mina mörka hårstrån. Så nu har jag ännu en form av inte känna sig så kul. Övervikt, nagelflagning, oklippt och håravfall.

Jag lovar mig själv att göra allt för att få tillbaka känslan av att jag är okej i nästa år. Till att börja med ska jag ta en dusch och göra mig lite mer nyårsredo. Lilla Bus har ägnat morgonen åt storleveranser och storcharmning av mamman. Nu ligger han i babygymet och verkar väldigt nöjd med tillvaron. Men så växer hans hår så att det knakar också!

Gott slut på er!

torsdag 30 december 2010

2010

Ett år som började med ett positivt graviditetstest och avslutas med en bebis som ler och skrattar. Det har varit mitt mest omtumlande år hittills, för vägen från positivt test till nu har inte varit helt enkel alla gånger. Samtidigt har det varit fantastiskt! Jag har lärt mig vad min kropp förmår och jag har lärt känna min son.

Visst 2010 innehöll sjukdom, drama, sorg och saknad. Jag har fortfarande sviter efter förlossningen, men en läkartid i början av januari. Min vikt ligger på 10 kg plus och min kondition är urusel. Jag oroar mig för hälsan hos de som står mig nära. Funderar på och försöker anpassa mig till hur livet ser ut nu.

Det liv som tog avstamp i 2010. Ett stort äventyr.

Jag säger bara 2011, bring it on!

Riter

I år ska jag utföra riter som Loba har lärt mig. Jag gjorde en variant förra året och HÄPP så kom Mini till världen, så nu vågar jag helt enkelt inte låta bli.

Har ni några riter som ni gör?

Lustigt?

Att leva ensam med Mini innebär bl a att om han är vaken när jag ska duscha så får han hänga med in i badrummet. Han sitter där på golvet, pratar och följer intresserat vad jag gör.

Och så händer det som alltid slår in. Det som gör att jag inte vet om jag ska bli förnärmad eller glad för. Så fort jag är naken så smajlar ungen upp sig och skiner som en sol!

Frågan är bara om det är för att jag är fin, eller helt enkelt bara ser för lustig ut.

365

Ligger under täcket och har en liten varm och trött kille bredvid mig. Han håller på att somna om (jag också) efter frukostflaska och blöjbyte. Vi myser.

För exakt ett år sedan idag var jag på CFC för det som skulle bli min sista insemination (för den här gången?). Samma dag skulle jag köra långt för att fira föräldrarnas guldbröllop. Egentligen var det vansinne att ens åka hem till Malmö mellan jul och nyår, men jag ville verkligen inte vänta en cykel till. Jag visste ju vad jag ville!

Så jag körde alla de där extra milen. Stressade min syster.

Och ett år senare ligger jag här, bredvid min snusande sovande son och njuter.

Det hade varit så lätt att hoppa över det där försöket, men tänk, då hade jag levt utan Mini idag.

Så grattis på årsdagen goa unge. Grattis på årsdagen trötta mamman!

onsdag 29 december 2010

Blä

Jag är deppig. Ni vet sådär "jag står inte ut med mig själv"-hängig. Känner mig fet, ful, ocharmig och aptrist. Klarar inte av normal kontakt med andra människor. Orkar inte engagera mig i dem och inte höra mig själv gnälla. Idag höll jag på att bita huvudet av en gammal tant med käpp på ICA.

Det är med andra ord illa. Vill bara ligga under en filt och sura trots att solen skiner och snön gnistrar.

Ja och så kom mensen idag. Tror ni att den kan vara boven i dramat?

tisdag 28 december 2010

Protus

Jag är stolt gudmor till en 15-åring som var på Protus-läger i somras. Det var långt över förväntningarna. Något som verkligen kan rekommenderas som alternativ till konfirmation.

Mini kommer garanterat skickas på ett sånt läger!

söndag 26 december 2010

Hem ljuva hem

Jag älskar julen. Jag älskar min familj. Norrköping är ljuvligt på många vis för mig.

Men just nu längtar jag hem. Jag vill få vara på mitt eget vis ett tag nu. Och få lugn och ro.

Fast jag vet vad som kommer att hända. Jag kommer att sitta där i mitt andningshål och längta bort igen. Hit och till alla andra ställen med människor jag saknar.

lördag 25 december 2010

God jul!

Lite sent, men en lång händelserik dag har äntligen nått sitt slut och jag sitter och väntar på att de upphetsade nappljuden från Mini ska avta. Han är nöjd, men exalterad. Jag är trött som en tok.

Min dag har varit fylld av familj, kärlek, skrikfest, leveranser, spyor och gurglande skratt.

Jag hoppas att ni alla har haft underbara julaftnar.

Stora kramar
Mamma Vilja & Mini

tisdag 21 december 2010

Bubbel

Idag har Mini gjort en del första-gångare.

1. Åka spårvagn - rassel & pling var rätt underhållande

2. Offentlig nakenchock - en delad förstagång, först leverera så att alla kläder skitats ner (inte inträffat förut), sen blöjbyte och totalt klädbyte när det förra uppdagades. Eftersom Mini var lite upprörd blev leta hiss för att hitta skötrum ett FÖR stort projekt. När det ena ledde till det andra och en kort stund var Mini i princip naken offentligt.

3. Storpojksbyxor - Eftersom bytet jag alltid har i skötväskan enbart är en body, så fick byxor inhandlas. Ett par jeans. Är man tre månader så är man stor nog. De är mjuka och goa som mysisar på insidan dock.

4. Bubbel - en riktigt lycklig bebis la upp sitt första riktiga skratt i badet ikväll. Mamman så lycklig att tårar steg i ögonen. Min son skrattar!

Hurra!

Nu har klockan passerat midnatt. Idag fyller Mini 3 hela månader!
Under koliktiden längtade jag till den här dagen. Den kändes som en evighet bort. Nu är den här och jag har äntligen en känsla av att jag kan vidga cirklarna jag rör mig i mer och mer.

Men framförallt så har jag en charmig bestämd flirt-Pelle i familjen. Världens bästa!

måndag 20 december 2010

Vänner

I fredags fick vi besök av finaste S. Gos, mys, prat, vin och skratt. Det är så härligt att vara med vänner.

Nu är jag hos syster med familj efter kanske lite för många mil i bilen för Mini. Lyckligtvis var S med och kunde hjälpa till. Tack kära du!
Hos syster har vi ännu fler vänner och så klart familj runt oss. Vilken härlig högtid den här julen blir!

lördag 18 december 2010

Flås flås

Mini vet att uppföra sig. Vi har finbesök och han charmade, åt och somnade helt utan att höja rösten igår. Jag var nästan lite chockad!

Priset betalar jag nu. Kl 5 vaknade lilla hjärtat, jag trodde att det berodde på förkylning, men efter näsdroppar blöjbyte och en flaska mat, tycker Mini att det är läge att vakna nu. Han ligger och pratar och andas upphetsat i sängen och jag håller låg profil i hopp om att han ska somna om.

Det går sådär...

"Abouuooo?" frågar Mini om och om igen. För er som inte kan Minispråk betyder det: "Är du där?"

Det är bäst att jag svarar.

torsdag 16 december 2010

Vad var det som hände?

Det var lovande. Nattningen gick som smort. Mini låg i sängen och sov strax efter sju. Sen drog cirkusen igång. Illvrål, fisar och kaos. Jag kan känna hur magen kör på honom från utsidan.

Nu sitter jag här och guppar en babysitter med två blå som följer varje rörelse jag gör.

Buuu

"Abouuu"

tystnad

"gurgel"

Upphetsad andning

"ABOUUUOUU"

Idag vaknade jag till gulligt joller från spjälsängen. Åh, vad jag föredrar det framför ilsket skrik. Lilla bus är lite extra trött idag, efter gårdagens avslut och ligger nu och snarkar i köket. Så söt att jag smälter.

Min lilla älskling.

onsdag 15 december 2010

Tre

Först en halv dag i julhandeln efter en härlig förmiddag och sen tre timmars vansinnig vrålande bebis som inte blir nöjd eller somnar av något.

Mitt huvud surrar nu. Friden och tystnaden under matningen gör det väldigt påtagligt. Snälla rara bebis SOV nu. Tur att jag inte följde kassörens uppmaning och tog med bebisen på styrelsens julmiddag ikväll. Det hade vart nåt de.

Vi har annars haft en jättebra dag, så avslutningen känns extra trist. Jag har i alla fall bara en julklapp kvar att köpa. Alltid något.

Trötter

Mini ligger vaken och beundrar sina händer. Jag har pysslat runt och nästan dött av gullighetschock när han gnuggar sig trött i ögonen. Så sött!

tisdag 14 december 2010

Överlevare

Det var inte så farligt att ha tvättstugan i alla fall. Fast jag måste erkänna att jag har börjat kolla upp tvättmaskiner.

Däremot har Mini inte varit sitt helt strålande själv idag. Jag blir lite frustrerad när han är på det där gnälliga pipiga humöret. Sen får jag dåligt samvete för det handlar ju nästan alltid om att han har ont i magen lilla livet och det kan han ju inte rå för.

Samma som att han inte kan rå för att han inte kan komma till ro och sova när mamma vill skriva de superfina julkorten som kom idag. Toppen för det betyder att de kommer att komma fram i tid!

Nu tänker jag dock ignorera albumet som kallar på att få ultraljudbilderna insatta och namnlappar från BB och annat pyssel. Nu tänker jag duscha och gå och lägga mig.

Och klura lite på hur tvättmaskinen skulle kunna vara placerad på bästa sätt i badrummet.

Tvättid

Idag har vi tvättstugan Mini och jag. Det betyder logistik av rang. Håll tummarna för att jag kommer att ha förståndet i behåll efteråt.

Det kanske vore idé att slänga ut badkaret i alla fall...

Projektstart

Ikväll har jag påbörjat ett förhoppningsvis riktigt långt projekt. Jag har klistrat in 50 fotografier i ett album till Mini i julklapp. Jättemysigt!

Vi hade en otroligt mysig stund tidigare ikväll. Det händer så mycket i hans utveckling just nu. Han pratar mer, idag jollrade han t o m i sömnen. Så gulligt!

Jag kan också se att när han nu fascineras av något också sträcker sig efter det. ibland känns det som att jag kan se kopplingarna dras i hjärnan på honom. Fantastiskt!

Själv gjorde jag kopplingen att mina julkort inte hinner komma hem i tid för att jag ska hinna få dem och kunna skicka dem innan jag åker. Håll tummarna för att jag har fel!

måndag 13 december 2010

Irriterande

När Mini vaknar och är upprörd, när vattnet i termosen är för varmt, när ungen bara tjorvar, när man måste byta bajsblöja mitt i natten, när ungen kräks och bajsar ner kläder och underlägg samtidigt.
Aaargh!

Ändå känner jag total förälskelse när den lilla kroppen, ren, varm och trygg somnar i min famn.

Smidigt

Nu har jag matat en sovande Mini UTAN att han har vaknat. Lille pojken ligger i sin säng, snarkar och fiser som en hel karl.

Fast på ett otroligt sött sätt!

lördag 11 december 2010

Socialisera

Ikväll hade jag vänner med söner hemma. Jättemysigt!

Ja, om man räknar bort skrikdelen som Mini bjöd på.

Nu sover bebben och jag ser på film. Borde plocka undan, men disken springer ju knappast iväg. Jag njuter av friden istället. Frid!

Liten mage - stort problem

Mini har kommit underfund med hur skönt det är att sova. Två nätter i rad har han sovit mer än 10 timmar i sträck. Verkligen en välsignelse!

Problemet är bara att vara utan mat så länge ger honom ont i magen dagen efter, så min förmiddag har gått åt till att hjälpa Mini hantera en tjorvig mage. Jag får väcka och mata honom lite innan jag går och lägger mig tror jag.

Vad tror ni?

fredag 10 december 2010

Sovträ

Igår höll Mini på att driva mig till vansinne. Hur jag än försökte kom han inte till ro och kunde sova. Det kan ju vara okej, men lilla livet var ledsen och ville vara nära. HELA tiden. Livet blir lite komplicerat då.

På kvällen var det glögg med jobbet och Pyret höll sig vaken och mestadels nöjd. Trevligt var det.

Så åkte vi hem och Mini sov i vagnen.
"Nu kommer han sova länge" tänkte jag, men bedrog mig. Så jag bestämde mig för att genomföra operation sova. Bebisen var ju jättetrött.

På med pyjamas, gullegull och när bebbe börjar visa sig avslappnad på med speldosan och nästan sover ner i sängen. Sovande bebis, mamman lämnar rummet. Det går 5-10 minuter, sen upprörda skrik.

Upp med bebis (det gick inte att lugna honom på plats), gull gull, speldosa, säng. Sova. Skrika.

Så höll vi på. 4 ggr. Sen sov Mini. I 10 timmar!

Jag tror minsann att någon verkligen var trött och jag måste medge att jag verkligen gillar nya sova-länge-trenden. Ljuvligt!

torsdag 9 december 2010

Moment 22

Det är natt och mamman har just matat och bytt på Mini. Både bebisen och mamman är trötta och vill egentligen sova. Det är då det inträffar. Hon lägger ner honom i hans säng. Då åker armarna upp och Mini får syn på en av sina händer:

"Wow! Kolla! En hand!" säger blicken och kroppen följer med i exalteringen genom att spralla till.

"ÅH! Kolla kolla!! En TILL!" säger kroppsspråket. Armarna flaxar exalterat.

"MAMMA! Det är TVÅÅÅ!!!" Mini är nu så exalterad att andhämtningen blivit upphetsad, ögonen lyser och hela kroppen sprallar ivrigt. "KOLLA KOLLA KOLLA!!!"

"Ja oj" säger mamman trött, hela hennes kropp protesterar tyst och säger att den vill sova. "Var inte du trött bebisen?" undrar mamman hoppfullt

onsdag 8 december 2010

Att ha det bra

Långpromenaddag, lunch, bubbel och tårta. Mini somnade som en stock på vägen hem. Sov länge i vagnen i hallen, så jag förberedde kvällens aktiviteter: bad och mat. Sen pussade jag honom vaken. Döm om min förvåning när Mini vaknar långsamt och utan att behöva vråla!

Sedan fick han en rätt skön kväll. Leverans, bad, mat, spralla i gymet och nu ligger han sött och sussar på min arm.

Det går nog inte att må mycket bättre som bebis än vad han gör nu. Inte som mamma till en bebis heller. De där långa promenaderna har gjort mig mör. Om en stund kommer bebismamman att sova lika gott som bebisen.

tisdag 7 december 2010

Ro

"Täng döjjen, ja Ka jova!"
Min mamma berättar gärna historien om hur självständig jag var som liten. Bl a om hur jag bad om att få vara ifred när det var dags att sova redan som mycket liten. Att jag sov över hos mina vänner långt innan de vågade sova över hos mig.

Ikväll kan jag konstatera att Mini lyckas komma till ro nästan helt på egen hand. Inte så att han schasar bort mig, men skriker sig inte till uppmärksamhet.

Jag är så glad och tacksam för det.
Tack Mini!

Julkort

Nymatad, nybytt bebis. Hepp, dags för julkortsfotografering tyckte mamman.

Tack, men nej tack tyckte Mini. Kan man skicka julkort med otroligt söt men missnöjd bebis? Funderar på det...

I startgropen

Här sitter jag och väntar på att sonen ska vakna. Helt galet. Förr sov han aldrig över en måltid och aldrig mer än ett par minuter i vagnen efter att man kommit hem.

Nu har han sovit över en timma och här sitter jag redo med flaska och slubbetrasa och bara väntar. Märklig känsla.

Logistik

Av någon konstig anledning har jag massor av tvätt. Idag har jag tvättstugan.

Vi kan ju lätt konstatera att det är en logistisk utmaning med en 2-månaders bebis. Att bilbarnstolen även fungerar som babysitter är min räddning idag.

måndag 6 december 2010

6,5

Fortsätter med nummertemat. Idag har vi varit på BVC, en alltid lika spännande upplevelse. Jag tyckte att jag parerat alla eventualiteter. Mini hade ätit relativt nyligen, levererade på förmiddagen och var rätt utslagen. Vi promenerade dit i strålande solsken. Mini sov. Sov igenom hela ta av ytterkläderna och vi slog oss till ro och väntade på vår tur. Nöjt kunde jag lyssna på de andras skrikande barn. Mitt sussade så sött i min famn.

Så ser jag skiftningen. Ansiktet ändrar färg och kroppen spänns. Mini slår upp ögonen ungefär samtidigt som den omisskännliga doften registreras i näsan. Leverans!

Bara att ta väskan och hugga första bästa skötbord där i väntrummet. Då ger Mini hals. När Mini skriker är det INGEN som missar det. Det är då min mentala träning kommer väl till pass. Gulla med illvrålande unge samtidigt som jag torkar rumpan... ooops där tog våtservetterna slut!
Hepp, bara att utnyttja det som finns.

Mini lugnar sig lite, men vrålandet får ny kraft när det blir vår tur. Tjoho... BVC-kvinnan undrar om jag har mat med mig och ett snabbt beslut att ge Mini mat tas. Hon tar Mini och jag blandar mat.
"Har du ombyte med dig?" Undrar sköterskan, Mini har spytt som han aldrig spytt förut. Upp med nya kläder. Av med spy-kläderna. Allt under illvrål. Väga och mäta bebis. Vrål vrål vrål.

På med rena kläder. Vrål.

I med nappflaska. Tystnad. Ljuva tystnad.

BVC-sköterskan konstaterade att Mini har en speciell energi: "han är både stark och viljestark"

Jorå, vagnen går bra och Mini väger hela 6,5 kg.

83,9 - 10 - 8 - 4

83,9 - vad vågen visade imorse

10 - är vad jag ska gå ner. Börjar fint med asiatisk färs till lunch (tack kära kära M)

8 - är antalet timmar Mini sov i sträck inatt. Strålande start på veckan (mamman vaknade alla vanliga mattider men i alla fall!)

4 - när jag gått ner så många kilon får jag unna mig något särskilt. Vad ska det vara tycker ni? Förslag mottages tacksamt!

söndag 5 december 2010

Start

Imorgon börjar jag. Då åker vågen fram och promenadskorna på. Kosten tar vi lite efter hand.

Lägg av!

Mini har ett par tre problem. Det är magen. Den har spökat rätt mycket ända från början. Mjölkproteinfria tillägget fixade stora delar av det problemet, men Mini är dock inte helt övertygad om hur skönt det är att fisa.

Sen är det sömnen. Han har inte riktigt så lätt att komma till ro och då är det lätt att bli övertrött. Att vara övertrött gör det inte enklare att komma till ro och så blir det en ond cirkel.

Som ni vet har Mini haft perioder då han bara skriker. I de perioderna välts alla rutiner och känslan av att kunna slappna av och njuta av tillvaron.

På sista tiden har jag fått en massa "goda råd" och omtänksamma kommentarer.
"slappna av själv"
"du måste vänja honom vid ljud"
"du måste kunna ta med honom ut"

Jag håller på att krevera. Det är så lätt att komma med åsikter och tycka, men det är jag som försöker hitta balansen där både Mini och jag mår bra. Och det är inte lika självklart att tolka ett barns skrik, som tidigare skrek i timmar utan uppenbar anledning. Ja, jag kanske reagerar kraftigare på om Mini kinkar eller skriker, men det triggar en oro för att vi kommer att ha skrikfest i dagar.

Så jag tar mig friheten att låta Mini få ha lite ljud runt sig för att komma till ro. Att slippa vara på språng hela dagar. Vi tar en sak i taget och just nu är jag nöjd med att han kan somna själv i sängen och babysittern. Vi är ute, vi är sociala, men det är inte in absurdum.

Vi kommer snart ha hittat formen och rutinerna, men fram till dess tänker jag slå dövörat till.

I alla fall tills jag bett om råd.

Önskan

På senaste tiden har jag skrivit en massa inlägg har på bloggen.
Det är bara ett problem. Jag har bara skrivit dem i mitt huvud, inte här.

Nu minns jag inte ett enda. Visst är det märkligt?

I förra veckan var jag på efterkontroll hos barnmorskan. Då vägde jag mig och hej 10 kg extra. De ska bort! Så nu är det en överhängande risk att bloggen blir en viktminskningsblogg. Inte för att det är så himla kul ämne, men för att hålla motivationen uppe.
Lockande är det att vänta till efter jul (sa hon med Julmusten kluckande i magen) med projektet. Men varför spä på eländet?!

lördag 4 december 2010

Anti-klimax

I några dagar var goda vännen här. Direkt när hon åkt bestämdes nästa aktivitet med en av de nyare goda vännerna.

Sen hem mata, bada och gosa med lilla bus. Han snarkar nu sött och jag är trött uppkrupen i soffhörnet.

Och gud vad jag saknar. Mina vänner, min familj. Jag är inte gjord för att bo själv. Och hur jag än gör är mina vänner alltid spridda. FÖR spridda. Jag saknar alltid någon.

Och så klart den där specielle att dela lördagskvällen med.

Skål!

Det är trevligt att ha någon som lagar mat åt sig. Riktigt god mat som hamnar i frysen och även i goda vänners magar.

Det är mindre mysigt att vara tillbaka i menscykelns hormonsnurra.

Men det är fantastiskt trevligt att ha kär vän från fjärran på besök.
Idag har jag skålat för 24 års vänskap. Underbart.