fredag 30 december 2011

Invasion

Fråga mig inte hur det går till, men den här delen av hemmet expanderar explosionsartat...

torsdag 29 december 2011

Radio

Det har retat mig. Rejält.
Jag är egentligen inte typen som smyger med saker. Bloggen borde egentligen skrivas med mitt riktiga namn. Jag borde ha anmält mig till ngn av TV-serierna. Om jag vore som jag alltid varit.

Men det var något så känsligt med den här barnlängtan och sen själva tillkomsten att jag gick under jord.

Idag bröt jag en barriär och var med i rikssänd radio!

Lyssna: Karlavagnen : Släkt

35 minuter in

Om att döma

Jag har en policy jag gör mitt bästa för att leva upp till. Jag försöker att inte döma andra människors val, för jag inser att det är omöjligt utan att ha vandrat ett liv i deras skor och allt som oftast inser jag att jag helt enkelt vet för lite.

Det är inte alltid jag lyckas och jag är långt ifrån felfri.

Bland annat har jag svårt att inte döma de troll som lägger sig i och kommenterar hos bl a Loba och Väv av drömmar. Å andra sidan går trollet precis tvärt emot den principen också.

Svårt det där. Eller hur trollet?

Nej, nu ska jag gosa med mitt lilla kärlekstroll istället för att reta mig på bloggtroll.

tisdag 27 december 2011

Farmor

I min mammas vävrum ligger en underbar färgglad trasmatta. Jag älskar färgkombinationerna i den. Klara färger, men ändå sammansatta i harmoniska kombinationer.

Den är vävd av min farmor, en kvinna jag aldrig träffat. Dels för att jag är sladdbarn till två sladdbarn, men främst för att hon lämnade jordelivet alldeles för tidigt. Min farmor tillhörde en generation som väntade med att skaffa barn, men av helt andra orsaker än min. De väntade helt enkelt ut depressionen på 20-talet innan familjen kunde bildas med någorlunda ekonomisk stabilitet.

Hon fick tre barn och när min pappa var 6 år förlorade hon farfar i halsböld. En sjukdom vi lätt botar med antibiotika idag. Efter det fick hon försörja dem själv. Min farfars släkt tyckte att farfar gift ner sig och hjälpte knappt till.

När min pappa var tonåring förlorade han även farmor.

Trots att jag aldrig träffat min farmor har hon alltid stått mig nära. Jag bär t ex alltid hennes vigselring.

Igår berättade min pappa en historia som fick hjärtat att flytta ännu närmare henne. I släkten fanns en familj som inte hade det bra och när de kom i klammeri med det sociala tog farmor och farfar hand om deras yngste son. Han var som barn i huset under en längre tid. Pappa berättade med skratt i rösten om det lilla barnet och hans egenheter. För att sedan med sorg i rösten berätta om hur han tvingades lämna familjen och hans tragiska livsöde efter det. Han berättade också om hur otroligt smärtsamt det varit för farmor.

Älskade farmor och dumma samhälle som redan på 30-talet uppenbarligen såg till genetiskt ursprung snarare än till var barn faktiskt har det bäst.

måndag 26 december 2011

Mammas näsa

Mini har en mammig period och vägrar andras famnar i stort sett alltid just nu.

Samtidigt så dissar han mig! "var är Minis näsa/mage/fot?" Och han visar glatt.
Morfars och mormors med precision och utan tvekan.
Moster, kusiners inga problem.

Men frågar man "var är mammas näsa?" låtsas den lilla skitungen som att det regnar. Jag har kunnat visa det inför släktingar nu. Ingen träff på ordet "mamma".

Hmpf...

Men så krånglade han sig ur gosesjuka mormors famn, kastade sig runt min hals, borrade in huvudet vid min kind och sa, med mängder av kärlek i rösten:
"Mmmmmammmmmmmmmaaa!

Och all negligering av min näsa är förlåten.

lördag 24 december 2011

Tomten

Jag hade fullt upp med knappar och reglage på stereon när det kom en konstig rödklädd typ med skägg som envisades med att säga mitt namn hela tiden. Jag hade ju redan fullt upp!

Men sen fick jag mängder med roliga prylar.

Hälsningar
Mini

God Jul!

Hoppas att ni alla får en god, skön, avslappnande helg.

Kramar från Mini & Mamman

fredag 23 december 2011

Klapp

Jag är barnsligt förtjust i julklappar. Både att ge och att få. I år är det rekordfå paket till mig under granen.

Men det gör ingenting.

För lilla buslusen får rekordflest.

torsdag 22 december 2011

Ihärdigt

Minns ni traumat med spelande snögubben?
Vi kan konstatera att kortet från moster inte gick hem.

Vad har jag gjort? KBT för ettåringar, finns det?

Din hand

Är du lycklig nu? Är det som du har tänkt dig att ha barn? frågade min mamma för ungefär ett år sedan. Då när Mini fortfarande var hysteriskt liten och skrek rätt mycket.

Då slog det mig att jag alltid drömt om ett större barn. Ett barn i 4-5-6-årsåldern. Det låter kanske konstigt, för man borde väl drömma om barn generellt i alla åldrar? Och visst har jag gjort det, men de där dagdrömmarna då har oftast barnet varit relativt stort.

En av dagdrömmarna har varit att gå med barnet till förskolan och då inte med barnet i vagn som Mini åker nu (värsta glidaren är han), utan att gå på trottoaren hand i hand med mitt barn.

Att hålla mitt barn i handen och gå.

Och nu börjar den tiden. Mini kommer fram och tar min hand. Han sticker sin lilla knubbiga hand in i min och drar mig med dit han vill och mitt hjärta sjunger jubelsånger. Tänk att jag får uppleva det här!

Tänk att dagen när vi promenerar hand i hand till förskolan snart är här. Ibland tror jag att jag drömmer. Och faktum är att verkligheten, som inte alltid är så där perfekt, ändå överträffar de där dagdrömmarna. Så nej mamma, det är inte som jag föreställt mig.

Det är bättre.

onsdag 21 december 2011

Det här med syskon

Följdfråga på kärleksfrågan:

"Ursäkta en närgången fråga, men har du tänkt skaffa syskon till Mini och hur tänker du där? Denmark? Samma donator kanske?"

Nej, det finns inga planer på ett syskon till Mini. Det händer att jag funderar på det eller önskar det när tiden rinner iväg och jag inser hur stor han har hunnit bli. Men faktum kvarstår att jag är 41 år gammal, jag lever ensam och har ingen nära familj i närheten som kan supporta mig. Dessutom har jag upplevt hur det är när den där första tiden och förlossningen inte blev som den skulle. Att utsätta Mini för en sån period är inget jag önskar.

Jag tänker också mycket på hur det skulle bli om det andra barnet hade något funktionshinder som skulle kräva mycket tid och energi. Kanske är det så att jag målar lite f-n på väggen här, men riskerna för det ökar med min ålder.

Dessutom kan jag väl rätt lugnt konstatera att själva förlossningen är inget jag har lust att genomgå en gång till. Trots att jag vet att sannolikheten för att så mycket ska bli så fel en gång till inte är särskilt stor.

Så nej, även om jag förstår att Mini skulle ha stor glädje av ett syskon så kommer det inte att bli så med mindre än att jag träffar den där sterile mannen som så väldigt gärna vill att jag gör ett helsyskon till Mini. Då kanske. Men troligtvis inte.

tisdag 20 december 2011

Gaza

Jag fastnade i en dokumentär på ettan om Gaza. Gazas tårar.

Jag vågar knappt blunda nu, för de bilderna etsade sig fast. Mitt hjärta gråter med människorna som lever där. Jag var inte pro-Israel innan. Jag är det definitivt inte nu. Förbannade religionskrig. Eller förtryck dom i det här fallet.

Om du inte är harhjärtad, se den.


Edit: den är för våldsam för att ligga på svtplay, men reprisen går imorgon 00.35

eller se den här

Fröken Märkvärdig!

På ett stort varuhus i Köpenhamn hittade jag såna runda nappar som Alfons gillar. Passerar där emellanåt. Hojta till om du vill att jag ska köpa åt dig.

måndag 19 december 2011

Ära vare gud i höjden

Den här kulan har Mini målat i förskoleslöjden.


Ett stort ögonblick att få plocka hem sitt barns första alster från förskolan. Stolt mamma!

Det här med kärlek...

I kommentarsfältet till förra inlägget fick jag en fråga:

"Grattis! Jag och min "mini" (jag är den där morsan med nästan jämngammalt barn som är typ ditt "fan") önskar ett inlägg som handlar om dejting! Jag känner inte igen mig på några saker sen lillen kom. Ffa har jag en skyhög personlig integritet. Tar man sig förbi den är jag livrädd för att släppa in ngn nära inpå och kan drabbas av enorm ambivalens. Ena delen vill ha mannen i fråga nära, nära, och andra jaga bort honom för det känns SÅ läskigt efter år av singelskap o nu ensam föräldraskap. Känner du igen ngt av detta? O hur gör man???????"

Här kommer mitt svar. Jag har ingen aning! Jag är fortfarande singel. Det finns de som hävdade att jag var för kräsen innan Mini och tänkte att om du bara har fått ditt efterlängtade barn kommer det att bli enklare att hitta mannen sen. Men det var fel. För om jag nu var kräsen innan så är jag ännu mer kräsen nu. Ska en man ta en plats här i Minis och mitt liv så måste han vara ännu bättre än om han kommit in i bilden innan Mini. Jag vill inte utsätta min son för vem som helst.

Som ni vet har jag dejtat tidigare och jag träffar en man lite grand för tillfället, men jag släpper inte garden. Den personen jag träffar nu har t ex två barn sedan tidigare. Hur skulle hans relation till Mini se ut? Kommer han någonsin att kalla sig för pappa till Mini? Även om han verkligen är toppen med ungen när de nu setts. Träffar jag en man utan barn som vill ha ett eget biologiskt barn blir det också problem. Även om det blir ett halvsyskon till Mini, kommer då den mannen att klara att vara lika "bra" pappa till Mini som sitt eget biologiska barn? Nej, det bästa vore en steril man utan barn. Grattis och lycka till att hitta honom, Mamma Vilja. Lycka till!

Tittar man i backspegeln kan jag se att jag lätt har mångårig "relation" med den omöjlige, medan om någon är en faktiskt kandidat så ser jag till att klanka ner på minsta detalj tills han är helt massakrerad av min hjärna och inte intressant längre. Jag skyddar helt enkelt mig själv från att riskera att gå i kärleksfällan.

Så då till det absurda. Jag vill ju väldigt gärna leva tillsammans med en man igen. Det är knappast en hemlighet, men i verkligheten så tror jag inte att jag känslomässigt kommer att låta det hända. Så min lösning är nog att skaffa mig en ständig älskare. För vissa saker är helt enkelt roligare om man är två. ;)

Tillräckligt svar på frågan?

Och du, jag fullkomligt älskar att ha ett "fan"!

söndag 18 december 2011

Halleluja!

Mini äter mat igen.

lördag 17 december 2011

Magsjuka

Japp, här kräks det och äts nästan inte alls.
Tack gode gud att jag verkar vara immun mot just såna virus. Stackars Mini, som är som ett labilt plåster. Jag håller på att bli galen, samtidigt som han är gosigare än någonsin.

Håll tummarna för att han är piggare imorgon!

onsdag 14 december 2011

Intresse

Min son är nog matintresserad på riktigt. Ikväll var tidningen Buffé favoritlektyren.

Trygg

Ni vet temperamentsutbrottet jag skrev om igår? Jag frågade om det på BVC och fick kommentaren:
"Vad bra!"

Att Mini vågar ha temperamentsutbrott på förskolan visar nämligen att han känner sig tillräckligt trygg där för att våga det.
Ett sundhetstecken! Så ska jag försöka tänka sen också.  Ni vet tvära tvååringar och så.


Var snälla och påminn mig om det då.

Kontroll

Idag var vi på mellankontroll på BVC och det är något i den där miljön som får Mini att skärpa till sig och verkligen visa sig från sin bästa sida.

Som idag. Han går in, smajlar mot personalen. Leker sött med leksakerna.

Och när sköterskan tittar till honom så pusslar han med lätthet ihop vagnen med traktorn på golvet. Något jag aldrig har sett honom göra förut. B-M (sköterskan) mycket imponerad av min 15-månadersunge.

Han följer sina kurvor perfekt och fick ett godkänt stämplat i rumpan innan jag lämnade honom på dagis förskolan.

tisdag 13 december 2011

Lucia

Igår hade vi första Luciafirandet på förskolan. Åh, mammahjärtat blev varmt och mjukt då. Fast Mini var mest sur. Sur över att han inte fick ha mammas kamera. Döm om min förvåning när ungebytingen fick värsta temperamentsutbrottet. Han skrek och gjorde plankan. Högröd i synen blev han. Jag blev så paff att jag inte ens reagerade, utan bara sa att "nej nej, det här tycker jag verkligen inte är okej" la ner honom på golvet och gick.

Då visade det sig att Mini får såna här utbrott varje dag på förskolan. Han har inte haft dem hemma vad jag kan minnas, men varje dag när de ska stänga till dörrar så blir Mini vansinnig.

Se där, och jag som trodde att jag kände min unge utan och innan.

I vilket fall vill jag passa på att önska er alla en riktigt glad Lucia!

måndag 12 december 2011

Besvikelsen

När man promenerar med barnvagn ser man direkt hur allas blickar trillar ner dit.

Och oj så många besvikna blickar jag möter när ovanstående är vad de hittar i den...

Det här med donatorn

Berättade jag att jag träffade en livs levande donator i somras? Det gjorde jag i alla fall. Han hade donerat anonymt i Sverige på 1980-talet och var så förtjust i Mini. Man kunde nästan ta på hans nyfikenhet över hans egna biologiska avkomma.

Idag hamnade jag på en blogg där barn som blivit till genom anonyma donatorer i USA skriver. Och jag fick en klump i magen och tungt hjärta. Vad har jag gjort? Tänk om Mini kommer att gå igenom alla de där grubblerierna.

För visst förstår jag att han kommer att grubbla. Åtminstone lite grubbleri vore det väldigt konstigt om han inte ägnade sig åt. Men som ett barn som ägnat årtionden åt att söka sitt biologiska ursprung. Gud hjälpe mig.

Samtidigt så vet jag att jag inte ska ta ut allt i förskott. Det är inte säkert att Mini kommer att vara så intresserad. Det är det långt ifrån alla som är. Om han nu är det ska jag göra allt jag kan för att hjälpa honom. Dels hjälpa honom att söka, men också att ta sig igenom grubblerierna.

För hur det nu än är, så finns han här idag. Min älskade unge.
Och om han nu inte hade haft det donator han har, så vore han en annan unge. Säkert lika älskad, men en annan. Och det kan jag inte ens föreställa mig. För vad jag än har gjort (och det ska sägas att de här tankarna är väldigt ovanliga) så är han bara världens mest underbara unge och jag älskar honom så fantastiskt mycket. Och om jag fick välja, skulle jag göra alltihop på samma sätt igen.

Och fortfarande tycker jag mest synd om donatorn, som missar den här ljuvliga människan han varit upphov till. Särskilt med tanke på donatorn jag träffade där i somras.

lördag 10 december 2011

Plötsligt

Plötsligt ser jag ett användningsområde för otäcke snögubben!

Skräcken

Idag var vi på Vellingeblomman med goa A. De har en temaslinga man kan gå runt med djur och tomtar. Fint det. En avdelning var med uppstoppade figurer som sjöng och rörde sig.

Mini var så förtjust i snögubben och priset var lågt, så mamman köpte.

Vidare på upplevelsedag och så väl hemma kunde jag inte hålla mig. I med batterierna och åh vad gulligt den gick över golvet.

Tyckte jag.

Det tyckte inte Mini! Skräck var vad som lyste ur ögonen på ungen. Stackarn.

Lämnade snögubben på vardagsrumsgolvet och fixade soppa i köket. Efter maten upptäckte jag att Mini undvek leksakshörnan. Och rädd kravlade han sig fast vid mig när snögubben var i samma rum. Så nu bor snögubben i städskrubben. Stackarn...

Och Mini vaknade hysterisk för ett tag sedan. Säkert en mardröm.

Ja, lektion 1A i hur man traumatiserar ett litet barn.

torsdag 8 december 2011

Bling


Jag är med och tävlar om ett armband. Vill du också vara med? Kolla här!

onsdag 7 december 2011

Tacksam

Ibland hamnar man helt rätt. Ringde min vårdcentral och berättade om vad som hände mig igår. Det visade sig att kvinnan jag fick prata med lidit av samma. Hon tog mig på stort allvar och nu får jag hjälp. Risken är stor att om man inte tar tag i problemet, så kommer det att äta sig in på andra områden i livet.

Så skönt. Mini kan ju inte ha en mamma som inte klarar att besöka sjukvården!

Förskola

Jag var orolig när Mini skulle börja förskola så tidigt. Grubblade och kände mig som en dålig mamma. Hatade att jag var tvungen ekonomiskt.

Men nu inser jag hur fantastiskt bra det är. Mini trivs, han utvecklas massor där, som han inte har möjligheten till hemma. Pedagogerna är engagerade och duktiga. Han knyter an till dem och till de andra barnen.

Dessutom ger det mig möjlighet att vara mer än mamma. Trygg med att han har det bra.

Så nej, det var inte fel att börja förskola vid ett. Snarare tvärtom!

tisdag 6 december 2011

Dagens

Dagens glittriga: Mini på förskolan. Så glad över att vara tillbaka! T o m fröknarna kommenterade hur glad han varit

Dagens sötaste: Mini i tomteluva. Ögonen blev som tefat när han fick syn på sig själv i spegeln

Dagens trötta: Barnet som somnade innan sänggoset var klart

Jag tror att någon var mycket nöjd över att lämna hemmet idag. Han har sovit helt ostört hela kvällen.

Telefonsamtal

Igår vid den här tiden ringde jag förskolan för att berätta att Mini skulle komma idag. Vi pratade lite om att och hur han varit sjuk.

"Ja, här går både ögoninfektioner och kräksjuka just nu!"

Håll tummarna att vi slipper!

Panikattack

Idag har jag varit på sjukhuset och tagit prover. Ingen stor grej, men jag fick en panikattack. Kanske är det dags att be om hjälp, för så här kan jag inte ha det. Nu är jag helt utmattad.

Tack och lov att Mini är pigg och på förskolan.

måndag 5 december 2011

Normalt

Det här är en vakumpump för vinflaskor. En vän till mig berättade om en definition av normalt som lyder: normalt är där man sätter sina egna gränser.

För mig är normalt att vakumpumpen ligger i kökslådan. Men mina normaltgränser är helt enkelt flyttade. Av en ettåring. För i en ettårings värld är det helt normalt att pumpen ligger på gästrumsgolvet.

Det är också helt normalt att:
Slicka på fjärrkontrollen
Använda bestick som katapulter
Fascineras av saker som glittrar och lyser

Vi kan väl lätt konstatera att min och Minis normalvärldar skiljer sig åt rätt rejält.

Utom på den sista punkten då...


lördag 3 december 2011

Kompis

ingen halsfluss, men virus. Vår bästa vän nu heter Mollipect, med avsvällande effekt. Mini sover gott gott. Han drömmer säkert om den chokladmilkshake han fick i eftermiddags. Han förstod precis vad han skulle göra och satt andäktigt med den i knäet. Han var så lycklig att mammahjärtat gjorde kullerbyttor i bröstet på mig.

Låt nu ostörd sömn göra susen för lilla älsklingen. Annars blir mamman lätt galen!

Femte dagen

Nu har vi gått in på femte dygnet med feber och hosta. Mini har blivit hes och vägrar nästan all mat. Han har dessutom lärt sig säga nej och skaka på huvudet när han inte vill ha. Min lille pojke!

Idag är vi i alla fall äntligen välkomna till vården.

Köpenhamn

Vi är på restaurang i Nyhavn. Dricker öl och Gammeldansk till maten. Mini har ätit, smakar på min mat, men är trött och tjorvig. Jag har gjort några försök att distrahera honom, men det går sådär. Jag bäddar ner honom i vagnen och går ut. Efter 2 minuter sover han som en stock.

Mamma tittar på mig när jag satt mig ner och säger, med nästan lite beundran i rösten:

Vilken bra mamma du är!

Tänk att få höra de orden från henne. Hon är ju min förebild.

Jag har lärt av den bästa, säger jag.

fredag 2 december 2011

Now we're talkin


"see yourself in the mirror of grace"
Ett sant visdomsord till den förkylde.

torsdag 1 december 2011

Oh the irony

Jag älskar det här teet, men dagens visdomsord var lite magstarkt till någon som är fånge i sin lägenhet med förkylningar.

Så här fina kan de bli



Jag fick en tår i ögat. Vilken fin kille!

Criss-Cross

Mini kör en personlig stil på nappanvändandet. Tokiga unge!