onsdag 30 juli 2014

Det där med matte

"Mamma, om du köper leksaker till femåringar när jag är tre, får du köpa leksaker för sexåringar när jag blir fyra."


Pausar framför en Legolåda det står 8 på. 


"Fast jag tycker att du ska köpa för åttaåringar."


Lämnar leksaksavdelningen. 


"Köpte du verkligen leksaker för treåringar när jag var ett?!!"

söndag 27 juli 2014

Ett magiskt dygn





Mormor mutad med symaskin och M och jag fick ett dygn utan Mini i Borgholm. 

Ett hotellrum med AC på bästa hotellet i stan. Middag på Karin Franssons restaurang, klassad topp 50 i världen och så en promenad till Slottsruinen och konsert med Bo Kaspers Orkester. 

Vi hade det underbart. Verkligen. Ett magiskt dygn. Bättre än att se fram emot det.

Nöjd!


onsdag 23 juli 2014

Vatten

Mini brukade inte vars något vattendjur. Försiktig general. Likaså på vårt läger. Han förhöll sig skeptisk, men ändå i vattnet. 

Eftersom jag själv beskrivits som badgalen som liten, har jag varit lite besviken. Jag älskar att bada! Samtidigt har badhus ihop med Mini inte varit min grej. 

Så kom vi till Öland. 200 m till en vit sandstrand och Mini är i extas. Jag behöver inte ens guida honom. Han gör allt på eget initiativ. Det började med att doppa hela sig. Även huvudet. Att gå ut på det djupa. Att plaska. 

Idag var det simring. Han fick den igår. Ungen satte den runt sin helt nakna kropp och gick rakt ut tills han började flyta. Då la han bak benen och sparkade. 

Som om han aldrig gjort annat!

Nu har jag en badgalen unge trots allt. Hurra!

måndag 21 juli 2014

Skillnaden

Somrarna sedan Mini kom har varit underbara, men med inslag av bitterhet. Eller inte bitterhet kanske, men tja... Söker rätt ord utan att hitta… olycklighet kanske. Ångest?

Först var det inkontinensen. Allt bärande och roddande runt en bebis och sen helst till en badstrand. Samtidigt som man läcker. Inte kul. Att inte kunna röra sig. Usch. Vill resa tillbaka och ge mig en kram. 

Sedan kom galloperationen och så helvetet som följde den. Två somrar har jag spenderat utan att kunna sova. Där alla brott mot rutiner inneburit helvetiska magsmärtor. Semester är ett långt rutinbrott. 

Jag har fått lära mig vad avsaknad av grundläggande behov är. Fajten med vården. 

Och sedan den här våren. Lunginflammation, bihåleinflammation och totalt nedgången. I tre månader. Tid jag avsatt för att bygga upp mig igen. Tji på den. 

Men nu. Den här sommaren! Vi har varit på Femmisläger och det fungerade! Lite strul med magen, men ökad medicinering så gick det bra. Stranden. Vi har badat, promenerat, busat och jag har inte läckt. Operationen är inte 100% men tillräcklig. 

Jag har varit på spontana besök hos andra och det har funkat. Inga smärtattacker. 

Mini är ljuvlig. Inget roddande med blöjor. Lyckligtvis natt-torr sedan alltid. Han var inte direkt förtjust i att bada tidigare, men nu. Inga hjälpmedel, utan bara gå ut, vara, pyssla, skvätta och doppa sig. Hela sig. Han älskar stranden och havet. Sommarstugan. Nu går inte vårt liv ut på att mata, byta blöjor och sovrutiner längre. Nu upptäcker och umgås vi mer på lika villkor. 

Utöver det är han i särklass världens snällaste unge. Inget tjafs, inget rymmande, inget skrikande. Bara ljuvlig klurig pojke. Omtänksam, kärleksfull och rolig. 

M, som bara är där. Naturligt stöttande vid min sida. Så tacksam att vi hittade tillbaka. Att tiden tog oss hit. Inga dramer. Ingen stor osäkerhet. Mera sida vid sida. Naturligt. Skönt. Att jag vågade!
Visst hade mitt liv fungerat utan honom, på lägret kändes det lite konstigt att "ha någon". Lite udda. Men åh, jag önskar alla som vill få hitta. Och önskar fler att vilja. Våga. 

Stugan. Vi är här till största delen ensamma med mormor och morfar (som inte mår så bra, smolket nu). Det är ljuvligt. Egen lunk. Kärleken mellan dem och Mini. Jag blir så glad. Konfliktfritt. 

Vädret är fantastiskt. 

Jag är bara så nöjd i allt det lilla och det stora. Skillnaden från de tidigare somrarna är gigantisk. 

Jag börjar känna igen mig själv. 


fredag 18 juli 2014

I vårt Paradis




Det är så mycket jag vill skriva om: lägret, Tjörn, Lego, vatten. 

Men tiden och telefonen begränsar mig. Nu är vi iaf i paradiset. Mitt paradis. Ljuvligt. Och läger var en perfekt start på semestern, vilket förlängdes med ett dygn hos Knasluvans med Pippigullisarna! M kommer om en vecka. Mini håller på att bli en badkille av rang. Förutom min tjuriga tjuriga mage njuter jag av sommaren!

Hoppas ni gör detsamma. 

lördag 12 juli 2014

söndag 6 juli 2014

Ribersborg


Vi skulle packa men det var omöjligt i värmen. Det fick bli bad istället. 

På cykeln hem genom parken konstaterar Mini förnöjt att stranden är ju såååå mycket roligare än parken. På stranden kan man ju bada! 

Äpplen faller inte långt från päronträdet. 

Om M

M och jag träffades via en dejtingsajt och vi blev tillsammans, men det var en hel del saker som haltade i vår relation. Jag valde att ducka för problemen på mitt vis och M, ja han såg väl helt enkelt inte balken i sitt eget öga.

Så en kväll fick M nog och gjorde slut. Jag var arg, besviken och ledsen. Sårad. Min vana är att i de här situationerna helt enkelt be personen fara och stolt gå därifrån utan att se tillbaka. Men se det dröjde inte länge förrän första SMSet kom från M. Det fortsatte. "Varför?" tänkte jag och svarade. Så kom påsken och vi träffades vid min bil utanför Minis förskola. Och det var lite av en ny M som mötte mig med påskägg till både Mini och mig.

Lunginflammationen kom. Jag rekommenderar inte det till någon. Särskilt inte en ensamstående med barn. Man blir så medtagen. Och så var M där. Så skönt och så tryggt. Visst har jag andra runt mig också, men M är väldigt omtyckt av Mini så det kändes helt naturligt.

Mamma kom och avlastade. M bjöd på middag. Ett pågående köksprojekt och grillning, ledde till stulna kyssar i köket. Och det var en sån där kyss som får knäna att vika sig och fötterna att bli gele. 

Det trappades sakta upp och blev till en middagsdejt i solnedgång med havsutsikt. Därifrån har det rullat på. Igårkväll spenderade vi kvällen tillsammans med M och hans barn. Alla fem i Ms trädgård och det var magiskt. Det är det oftast när vi är tillsammans alla fem. Visst barn bråkar, knän skrubbas, föräldrar tjatar om mat och annat, men själva grundstämningen är harmoni.

Mellan mig och M? Jag skulle vilja säga att det är bättre. Samtalen är annorlunda och närheten närmare. Samtidigt är jag mer lyhörd mot mig själv och ärlig om det mot M. Det är en förutsättning för att det ska funka. Sakta och lyhört.

Och alldeles underbart.

För när balken flyttats ur ögat och man ser till kärnan är M en underbar människa. Varm, omhändertagande, begåvad, smart, kärleksfull. Mini älskar honom och M älskar Mini. De har ett naturligt förhållande samtidigt som Ms och min relation också fungerar. Han har de finaste blå ögon och underbara läppar. Dessutom har han sett mig som svagast, i mina värsta stunder och han är ändå kvar. Han är den som får mig att känna mig tillfreds med mig själv. Det låter kanske fånigt, men överviktig otränad 43-åring med magproblem och 3 månaders förkylning gör inte att jag känner mig sexig precis, men M får mig att faktiskt tycka om (nåja, vara ok med) valkar och extrakilon.

Så ja, som svar på frågan är vi på igen. Semestern kommer dessutom att krönas med barnfri hotellövernattning med middag på förstklassig restaurang och konsert!



Tillägg: min kollega uttryckte det på ett snyggt sätt. M har lyckats med bedriften dumpa själv, rätta till sitt liv och sedan sakta jobba sig tillbaka in i mitt liv. Själv är jag samma gamla version. Varken mer eller mindre. 😃

lördag 5 juli 2014

Te med budskap

Tepåsetexten lyder: "Children are a gift from God"

Eller så får man helt enkelt betala för dem på en klinik i Köpenhamn. 

/ateisten

Är det nu det händer?

Semesterstart. Ljuvligt. På måndag åker vi på Femmisläger. Så nu är det tvätt och packning på agendan. 

Själva semestern inleddes med en massage och sedan grillning och champagne hemma hos M. Hans trädgård är ljuvlig så här års. Gamla äppelträd, pool, lummigt, kanin, studsmatta, sol. 


Och M grillar fantastisk mat. Sämre kan man ha det. 

Sedan badade vi alla i poolen och jag lärde fina E att göra volter i vattnet. Den lyckan. 

Behöver jag säga att Mini älskar det? Även om konflikterna mellan döttrarna kommenteras av Mini med "jag får ont i öronen då mamma"

Sedan en cykeltur genom stan. Vad jag älskar de där kvällsrullningarna på cykel. Folkliv, sol, värme, filosoferande eller sjungande Mini. Åh, jag skulle vilja stoppa dem i en burk att ta fram mitt i vintern. 

Väl hemma kunde jag inte hålla mig. Jag hade köpt en semesterpresent till Mini. En buss. Som han trånat efter den. Egentligen var klockan för mycket, men det struntade jag i. Mini rev upp papperet och den LYCKAN. "Mamma, jag har ju saknat en buss!"


Vi lekte med den en lång stund. Plötsligt säger Mini:
"Mamma, varför står det stopp på bussen?"

På bussens sidor finns det olika trafikskyltar, men av stoppskylten ser man bara bokstäverna. 

"Hur vet du att det står stopp?"

"S T O P, det blir ju stopp. Man skulle kunna ha en hand så här också." säger han och håller upp handen med spretande fingrar. 

Snart knäcker han läskoden på riktigt. Förstå! Han fyller fyra i höst. 

Till slut kröp vi ner i sängen, bussen parkerad så att det är det första han ser när han vaknar och innan ögonen slog ihop frågade jag Mini vad som varit bäst med dagen. 

"Att åka hem till M"

Vilken dag. Vilken semester vi ska ha. 

onsdag 2 juli 2014

Förändringar

Förändringar är jobbiga. Jag är certifierad förändringsledare och vet det mer än väl. Jag hatar förändringar själv. Innerligt.

Imorse flyttade bästa grannarna. Mini reagerade rätt rejält på det. Ingen mer A att ropa till på balkongen, att ha picknick i trädgården med att kila uppför trappan till. Det är trist när människor man gillar flyttar, men så är det ju. Livet förändras. Jag kommer också att sakna dem. Har surfat Hemnet i ren rastlöshet idag och hittat ett perfekt boende för mig och Mini. Samtidigt är det rent ut korkat att flytta nu och en förändring behöver inte vara dålig alls. Det kanske är fantastiska människor som flyttar in.

Dessutom flyttade hela förskolan runt imorse. Avdelningarna byter lokaler med varandra. Men eftersom Mini byter avdelning till hösten blir det bara några dagar där. Det gillade han inte heller.

Lite för mycket som händer. Men när allt har satt sig blir det säkert bra.

Den förändring jag längtar mest efter nu är i alla fall semester. Bara två dagar kvar. Halleluja!