måndag 30 april 2012

Jackpot

Vilken tur att jag inte opererades förra veckan, utan för en månad sedan. Ja, för det var såklart på streptokockdrabbade Landskrona sjukhus jag opererades. Och dit ska jag igen med största sannolikhet. Efter diskussion med gyn idag.

Och mamma vilja åkte ner i skorna totalt. Förtroendet för vården är så lågt hos mig. Jag jobbar på att släppa det som varit och våga lita på den. Samtidigt känner jag som jag känner.

Så för nu avvaktar jag. Jag vet att jag är lyckligt lottad som ens erbjuds operation, men det känns inte som en vinst. Snarare som ett straff och jag vill bara att mardrömmen ska vara över någon gång.

Helst utan operation. Och streptokocker tack!

söndag 29 april 2012

Reaktion

Mini har börjat reagera annorlunda i olika situationer. Jag kopplar det till att Jan faktiskt vet vad han vill och att han inte längre är lika lätt att förleda. Det leder till stor frustration hos honom, eftersom han fortfarande inte kan berättar vad han vill och inte heller prata om vad han känner.

I fredags hände det jag fasat lite för. Mini hade bitit ett annat barn på förskolan! Det var för sent för mig att agera på det när jag kom. Blev lite ledsen för det dock, jag vill inte att han blir känd som det bitande barnet.

På sista tiden har jag dessutom märkt att han knutit an hårdare till snutten. Många gånger vill han ha den nära, även när jag är med (innan har den mest varit viktig på förskolan). Det gör att den kräver rengöring oftare. Igår var första gången Mini gråtande konstaterade att snutten låg i tvättmaskinen. Vilken sorg! Länge stod han med handen på glaset och nappen i munnen.

Lyckan var total vid snuttens återkomst.

Min lilla bebis (nåja, lilla barn) med den starka viljan!


lördag 28 april 2012

Nämen

Är det inte en till förkylning på besök? Jag som trodde att vi var friska nu.

Jag står inte ut!

fredag 27 april 2012

Hjälp slöfocken

Jag börjar se ett mönster. Varje kväll. Natta Mini, dö i soffan. Jag saknar ENERGI. Hjälp mig. Hur kommer jag igång utan att lämna lägenheten? Hur gör ni andra? Hur ser era kvällar ut?

Färdig

Jag ser kaos. Mini i säng, men om jag la ner huvudet på något mjukt nu skulle jag somna före honom.

Just i detta nu hade gärna stora kärleken fått vara här och pyssla om. Jag orkar inte.


Tips?

Min gamla juniorsäng (eller snarare familjens) finns hos min syster i Norrköping. Jag vill ha ner den till Malmö, men får inte in den i min bil (tror jag). Hur får jag lättast ner den till Malmö till rimligt pris?

Tack för hjälp!

torsdag 26 april 2012

Dagens

Läskiga: Mini trillar från sängen

Fascination: gummistövlar och humlan på väg hem från förskolan

Blötaste: Mini "kokar kaffe" i badkaret


onsdag 25 april 2012

Jag lovar

Jag ska stryka. I nästa reklampaus. Jag lovar!!


tisdag 24 april 2012

Har ni sett dem?

Det verkar som att vi har ett nytt mode på herrskor i år. De ska vara klart blå.
Det skulle kunna vara riktigt snyggt om det inte vore för att det får mig att haja till och tänka att det är skoskydden från förskolan de glömt på fötterna!


bilden är hämtad här


Bamse

Bamsekudden mottogs lite svalt, till min stora förvåning. Jag lät den ändå stanna i Minis säng, men vid fotänden, som en gavel.

Där satt den.

Tills igår kväll. När jag tittade till mitt somnade barn låg vanliga kudden på golvet och Bamse var uppgraderad.

Det var väl det jag visste. Äkta kärlek.



söndag 22 april 2012

Nya perspektiv

Ibland får man nya perspektiv på gamla situationer. Det hände mig i helgen. Mini envisas med nya perspektiv på nya situationer. Sekunden innan bilden togs låg han hopkurad på stolen med huvudet fast under bordet.
En situation han inte verkade helt nöjd med kan jag berätta.


lördag 21 april 2012

Överraskning

En liten pojke i Malmö kommer snart att vakna och bli väldigt glad över ett arv från en pojke i Norrköping. Lycka är en stor Bamsekudde!


Vitsippor

Ett äkta vårtecken!

(det är inte dimma, Mini har kladdat på linsen)



Gullunge

Ligger i sängen, mornar mig och funderar på livet. De stora frågorna ni vet. Kärleken och döden.

Hör hur Mini vaknar. Rörelserna ändras. Plötsligt hör jag hans goa stämma stämma upp i:

"Baaada, baada, bada bada, baaaada"

Kan man få en bättre start på sin lördag?! Gullunge!


fredag 20 april 2012

Fredag

Det här är dagen i veckan som jag jobbar från hemmakontoret. Nuförtiden åker jag som en galning mellan Köpenhamn och Lund i veckorna, men fredagar är jag i Malmö. Idag har jag avtalat en tid som gör att det är meningslöst att vara på själva kontoret förrän efter lunch, så nu sitter jag hemma på riktigt. Så skönt.

Utan Mini.

Det är alltid lika märkligt. Det är skönt, men märkligt. När jag reser mig upp går jag nästan med automatik för att titta till honom i sängen (det är ju där han brukar vara om han inte är med mig här hemma), så i mitt huvud är han ständigt närvarande.

Hur njuter du av din fredag?

torsdag 19 april 2012

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn


© UNICEF/Asselin
UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

onsdag 18 april 2012

För- och nackdelar

Nackdelen med att leva med en 1½-åring är alla dagisbaciller som lilla skrutt tar med sig hem. Hej bondförkylning 548 i år.

Fördelar med att leva ihop med en 1½-åring:
  • Någon applåderar när man torkar av diskbänken alternativt sjunger Imse Vimse Spindel.
  • Någon gör vågen när man stänger diskmaskinsluckan.
Nu kan det ju vara så att någon har lärt 1½-åringen ovanstående. Gud vilken smart människa det måste vara!

tisdag 17 april 2012

Jag är kär

I bilen på väg hem från kunden idag, på väg över Öresundsbron. Bilen surrade fint, solen glittrade i vattnet. Himlen blå.

Jag kände glädjen stiga i samma takt som avståndet hem minskade. Jag kunde liksom inte komma hem fort nog. Samma känsla som när man är kär och inte kan vänta till man får träffa föremålet för ens kärlek igen.

Det var då det slog mig. Jag är kär i Mini. Japp, så är det!

måndag 16 april 2012

Just när man trodde...

Just när man trodde att man klurat ut något, ja då ändras det.

Som att Mini hade slutat med nappen. Nej nej, viftade han med handen om man visade den. Han hade svårt att komma till ro utan den, men tog den helt enkelt inte. Efter ett tag gick det bra utan.

Så åkte mamman till lasarettet och opererades. Jag var bara borta en dag, men fick inte lyfta när jag kom hem. Så jag lyfte inte Mini och plupp, så åkte nappen in. Nu är den en ständig följeslagare och jag försöker få bort det där slentrian-nappandet.

Där fick jag för att jag trodde att nappen var borta för alltid.


När vi tog på pyjamasen ikväll så busade vi lite nakenfisen och jag. I min säng. Rätt vad det är gosar Mini ner sig i mina kuddar. På med blöja och pyjamas, sen gör han samma sak en gång till. Jag hämtar vällingen och han dricker den i min famn och jag läser Bamsebok. Mys mys. Sen övergick det i busmys. Magpruttar. Busputtar. Blötpussar.

Vi kan nog somna så här, tänkte jag njutandes av min lilla gullunge för fulla muggar. Försöker få oss att komma till ro. Men ack nej. Till slut gjorde vi bebisbomben ner i spjälsängen. Telefonsamtal och dörrpåringning senare (5 minuter totalt) tittar jag till honom.

Zzzzzz...

Min son somnar LÄTTARE ensam än med sin mamma.


Min unge har alltid varit lätt att ha tillsammans med andra. Han har lätt att knyta an. Förskolepersonal, släkt, vänner, barnpassning. Mini gullar till sig och är hemma med alla inom kort. Är någon annan här, så behöver jag inte alls passa på honom på samma sätt.

Tills slutet av förra veckan. Plötsligt är det bara jag som gäller om jag är i synfältet. MIIIN MAMMA! tjuter han förtjust och så ska han sitta i mitt knä. Jag ska busa med honom. Igår hade vi en total mysdag Mini och jag. Allt han ville att vi skulle göra gjorde jag. Ja, alltså. Ville jag gå ner till tvättstugan och Mini pussla med mamma så pusslade vi lite och gick sen. Ni vet. Kärleksbombning. Om han är klistrad till mig så behöver han mig antagligen.

Så skulle jag lämna honom på förskolan imorse. Ledsenheten började redan hemma när han insåg vart vi var på väg. Det blev inte bättre av att komma dit och träffa kompisarna. Jag lovar, hade han kunnat åka med ut klistrad på mitt ben hade han det. Dagen hade varit bra, men åh, mammahjärtat har klappat lite ledset med Buslängtan idag.

Så sängbus var en ypperlig avslutning på Minidagen idag. Det behövde vi nog båda två.



lördag 14 april 2012

Honey, I'm home!

Efter att ha tvärnitat och hamnat på akuten med kramper så kom vi äntligen iväg. Mini, mormor och jag. Först påsk med hela familjen. Mini i extas över alla släktingar. Det är så härligt att vara tillsammans, även om det kan vara slitigt också. God mat, sång och häng. Skönt.

Sen drog resten av familjen och vi stannade en extra natt hos kära syster. Skönt. För att på tisdagen flytta över till goda vännen med familj. I familjen ingår en förtjusande liten dam i form av en borderterrier. Mini och fröken S fann varandra omgående. Mammastolthet att ha en son som faktiskt beter sig helt rätt mot hundar. Han älskar dem, men ger sig inte på dem. Och fröken S hon ÄLSKADE Mini, så hon pussade honom när hon insåg att här fick man ju vara ifred. Deras relation utvecklades. Till frukost dag två hörde vi glada gurgel. Då stod Mini och erbjöd fröken S sina fötter, som hon glatt slickade så att det kittlade.

Senare under dagen lärde sig Mini att ta upp och kasta Ss boll. Och lilla sötnosen gav tillbaka den till honom så att han kunde kasta den igen.

Tredje dagen satt de brevid varandra på golvet när Mini la armarna om S och gav henne en kram.

Så fantastiskt kul att se!

Så efter mycket god mat, mys och häng så var det dags att ge sig vidare. Nu till syster nr 2. Vi hade två timmar att spendera från det att vi var framme tills syster skulle vara hemma och eftersom mina strumpor började tryta rejält åkte vi till A6 (shoppingcenter i Jönköping). Hungern drev oss in på Mac Donalds. Jag såg en barnstol och tog det bordet. När jag lyfte Mini ur vagnen visade det sig att det var bordet med utsikt, utsikt över E4 och Mini hamnade i extas. "BILAR BIIIIILAR" tjoade Mini glatt. Lyckan total. En ny tradition i vår familj, matintag på McD med utsikt över E4 när vi är i Jönköping.

Springa fritt på A6 var också rätt uppskattat, för att inte prata om att hänga med moster, morbror och kusin. Bus-morbror som alltid lyckats lura alla barn i familjen imponerades när Mini inte alls lät sig luras.

Idag har vi kört 30 mil tillbaka till Malmö och hur skönt det än var att faktiskt få komma bort och vara tillsammans med alla möjliga favoritmänniskor, så är det ändå något speciellt med att komma hem. Det tyckte även Mini som somnade ovaggad ikväll.

Bäst med påskveckan:
Att jag börjar känna mig helt återställd
Att Mini börjat prata så mycket
Att Mini är så duktig med hundar
Umgänget!

torsdag 5 april 2012

Glad Påsk!


Idag skulle jag suttit i bilen på väg till Östergötland. Istället hamnade jag på akuten. IGEN.
Och inte nog med det. Imorgon har jag tid för återbesök.

Tur att lilla Bus finns och livar upp tillvaron, för den är faktiskt inte kul just nu. I vilket fall som helst ska jag göra mitt bästa för att ha en riktigt glad påsk och vet ni, det tycker jag att ni också ska ha!

onsdag 4 april 2012

18 månaderskontroll

Idag var vi på BVC och kollade att utvecklingen är som den ska på lilla Bus. Ja och så vaccinerades han.

Upphämtning på förskolan och så direkt till BVC. Av med overallen för att hitta en röd sörja intorkad över hela kläderna från lunchen. Ha ha! Här finns de som klär upp sina ungar för BVC-besök. Mini kom sörjig, med grus under naglarna och snor under näsan. Hur var det nu med skitiga ungar? Lyckliga!

Han promenerade glatt iförd enbart blöjan in till vår läkare. En underbar man som ser ut som man tänker sig att barnläkare gör i böcker. Där byggde han klosstorn. När läkaren bad honom att sätta bilen överst på klossarna blev Mini misstänksam. "Ska du ta min bil?!" så han slapp just det momentet. Sen skulle han lägga klossar i en låda och hämta en som ramlat på golvet.

Bollsparkande genomfördes under förtjusning, med bilen i fast grepp i ena handen.

Sen skulle det pratas lite också. Läkaren konstaterade dock att jo, din son har nog ungefär ett ordförråd på en 30 ord. 8-10 ord och inga meningar är normalt för en 18-månaders. Under bollsparkande fick han dessutom till en treordsmening "Sparka på bollen!"

Så var det dags för sprutan. Mini var lyckligt ovetande om att det var kompisen lilla A som ylat i smärta och förnedring länge precis innan det var vår tur. Snällt satte han sig tillrätta i mammas knä och sträckte fram armen som läkaren bad om. Han tittade nyfiket på sprutan och först när den faktiskt satt i armen insåg han att det här var ju inte så trevligt. Speciellt inte när innehållet trycktes in i muskeln. "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAOOOOOOOOOO" sa Mini bestämt och sen var det bra. Plåstret var spännande.

Sen var det dags att lämna läkaren och sköterskan. Det tyckte Mini var bäst att göra under sång. Så han vinkade glatt till dem och dansade sedan ut i väntrummet sjungandes "Baaadaaaa, baaaaaadaaaaaa, bada bada baaada" (melodi: släping Karlsson på taket) fortfarande enbart iförd blöja.

Charmigare unge får man ju leta efter. Om man frågar mig då. Stolt är jag också. Om ni nu tvekat om det.

måndag 2 april 2012

Ironin i det

Mitt liv fortsätter i samma ickeaktiva andan som helgen. Det mest spännande som hänt här är att jag numera visat mig vara allergisk mot plåster. Så min mage har inte bara ett antal småärr, utan stora röda kliande fält på sig.

Helgens gulligaste Mini var nog ändå när han stod på ICA med en barnbanan i näven och lyckligt ropade "BANAAAAN!" till en helt okänd farbror som kom gående. Eller så var det stoltheten när han lyckats få på sig mormors ena ylletoffla. Det har han kämpat hårt med i flera dagar.

Eller så är det helt enkelt bara det lilla mystroll han är när han vaknar på morgonen. Jag tror varken han eller jag vill gå ur min säng. Vi ligger där och läser böcker och myser varje morgon vi har tid med det. Underbart!

söndag 1 april 2012

Barnlängtan

Det här med barnlängtan möter jag lite överallt tycker jag. Idag har båda mina grannar (som är gifta) lagt ut att man inte kan säga nej till sin respektive när de vill ha barn. Lite för mkt information kanske?

Igår när jag var på vårdcentralen började distriktssköterskan och jag prata barn. Hon smickrade mig nämligen genom att fråga "HUR kan du ha haft gallsten, så ung och smal?!"

Nu är ju båda de påståendena lite sanningar med modifikationer. Visst jag är inte jättegammal men ändå 40+ och visst jag är inte tjock, men smal? Nej, det kan man nog inte kalla mig. Så jag drog statistiken för henne och då kom vi in på att jag nyss fått barn och att jag gjort det själv.

Det var som att dra ur en propp och hon ställde snabbt mängder med frågor. Hon var visserligen i en relation. De hade försökt men inte lyckats, utredningen visade att problemen låg hos honom. De är för gamla för att få hjälp svenska sjukvården. Adoption visade sig inte vara deras väg (ålder som spökade där också).

Men att åka till Köpenhamn hade han sagt nej till. Hon velade, ska jag stanna eller lämna honom och skaffa barn själv? Och någonstans undrar jag över debatten. Vi kvinnor som väljer bort män. Ibland får jag en känsla av att det är männen som väljer bort barnen. Den här mannen kunde tänka sig att adoptera, men inte donerad sperma. Det är svåra känslomässiga val, som inte alltid är helt logiska.

Så på något vis gick jag därifrån med känslan av att jag nog hjälpt henne mer än hon hjälpt mig. Eller att det åtminstone gick på ett ut.

Världssämst

Jag är världssämst på att vara konvalescent. Det finns inget värre än att känna att man bara är till last. Humöret åker ner i skorna, trots att jag försöker hålla det uppe. Försöker göra något och går rakt in i en vägg av trötthet. Och så igår, tittar till ett av såren och det är illrött runt om. Bara att pallra sig iväg till jourvårdcentralen, för att få veta att jag är allergisk mot plåster!

Och på natten krampanfall i mellangärdet. Dålig sömn. Ja ni hör ju.

Men på samma gång har jag världens bästa mamma här som pysslar om oss och världens goaste unge som busar runt och är så go att man bara vill äta lite på honom för jämnan.

Ja, det var väl rapporten från sjukstugan. Roligare än så här blir det tyvärr inte. Bäst på att vara tråkig. Det är jag det.