Simultankapacitet?

Min son är fantastisk. Han har just visat att han kan äta, bajsa och sova samtidigt. Sedan visade han hur man sover sig genom ett blöjbyte.

Bara för att vakna när jag la ner honom i sin säng.

Men då visade jag honom hur smart mamma han har och fick honom att somna om igen.



PS. vi har det bättre nu DS.

Dygn 3

Vi är inne på tredje dygnet nu. Efter två veckors harmoni, förvisso med lite tjorviga stunder, så började gråten, skriken och smärtan om. Just när jag vågade andas ut.

För någon timma sedan nådde Mini en skrik-topp.
Och tillslut orkade jag inte längre. Till slut bröt även jag ihop. Nu ligger jag här med tårarna rinnandes. Husets tystnad bröts just. Nu börjar vi om.

Hur ska vi ta oss igenom det här?
Vad händer om jag slutar tycka om honom?

Jag saknar den goa ungen som uppenbarligen flyttade hemifrån i måndags och känner mig så fruktansvärt otillräcklig att det är förfärligt.

Snus

Mini min Mini,
Utanför fönstret dalar snön, huset är tyst förutom dina lätta snarkningar från korgen bredvid mig. Rummet är svart och dagen är nästan slut.

Nyss satt jag och tittade på ditt avslappnade ansikte. Det är så skönt att se dig sån efter många timmar med otröstlig gråt. Ikväll blev tom mormor frustrerad över maktlösheten. Vi försöker göra allt för att du ska ha det bra, men du bara gråter.

Jag kunde se hur smärta plågade dig även i sömnen och nu kan jag höra på din andhämtning att något plågar dig emellanåt.

Der gör så ont i mig. Jag önskar att jag kunde berätta för dig att det inte är något farligt. Eller ännu hellre, att jag kunde bära smärtan åt dig.

Allt jag vill är att du ska vara glad, harmonisk och lycklig. Lugn.
Som den känsla jag får av att se snön falla utanför vårt fönster.

Sov gott älskade lilla unge. Jag hoppas att morgondagen blir så mycket bättre än idag.

Din mamma

Stora dagen

Idag fyller jag år. Jämnt. Huvaligen!

Stor fördel att fira hos föräldrarna var skönsång, kaffe och paket på sängen.
Mini firade mamma redan klockan tre med sin skönsång, en överraskning i blöjan och en radda stora leenden så att modershjärtat slog volter i bröstet.

Tack älskade Mini! Vad hade dagen varit utan dig?
Och tack älskade föräldrar. Vad hade jag gjort utan er.

Förlåt

För snart ett år sedan tappade jag en god vän. Plötsligt upplevde jag att vi inte längre hade samma värderingar och prioriteringar. Efter en helg med bara anti-klimax (efter en tid av rätt mycket frustration) upptäckte jag att jag bad om ursäkt mot min magkänsla utan att få minsta respons tillbaka. Jag hade förväntat mig en ursäkt, men fick inget. Så mitt förtroende tog slut där. Som att separera utan att ens prata ut. Kanske läser hon här, det vet jag inget om idag.

Annars tycker jag att det är ett magiskt ord: förlåt
I helgen upplevde jag hur det faktiskt kan radera ut en konflikt och stärka relationen mellan de som ingår i den. Förlåt när det fungerar. När det är svårt och uppriktigt. När man tagit sig tid att se andra sidan och kanske inse sitt eget tillkortakommande.

Jag hoppas att jag kommer att lyckas lära Mini förlåtelsens konst. Både att ge och be om.

När bad du om ursäkt eller fick en senast?

Regn, sol och hjärtsnörp

Igår var Mini otröstbar och jag kände mig som en mindre bra mor. Idag har det varit ljuvligt att vara Minis mamma och jag kan börja se hur vårt liv kommer att vara när det inte är fullt av magknip och otröstlig gråt. Det är förfärligt att hålla sitt gråtande lidande barn i famnen utan att kunna trösta eller hjälpa det.

Det finns dock det som är ännu värre och det är att hålla sitt döda barn i famnen. Idag har jag fått ta del av två såna historier och plötsligt kändes den varma tunga kroppen i min famn så närvarande och skör, samtidigt som den är så självklar. Som om livet innan Mini inte riktigt fanns.

Jag känner en sån stor respekt inför livet och tacksamhet över mitt i skrivande stund välmående sovande barn.

Och skänker många tankar till de som inte har haft samma tur. Än.

Bytes

Finnes:
8 veckors labil dramadrottning.
Intressen - mat, bada, skrika och eventuellt sova.
Specialegenskap – kan byta färg från normal till högröd på mindre än två sekunder. Pricksäker på skötbordet. Kan också vid speciella tillfället skjuta iväg ett charmerande leende.

Önskas:
Hund

Ibland, eller rätt ofta just nu faktiskt, så känns det som att jag har tagit mig vatten över huvudet när jag skaffade Mini. Var sitter ångraknappen? Tänk om jag inte räcker till. Det känns som att jag inte kommer att räcka till.

Zzzz...

Fördel med snarkande bebis - man hör att han andas

Nackdel - om snarkningarna upphör blir mamman skitnojig och måste kolla att bebisen lever

Oj!

Sitter i sängen med en sovande bebis på magen och plötsligt så inser jag att OJ det här är min son.

Tänk att just jag skulle få världens sötaste pojke!

Kuriosa på kvällskvisten

Mini kommer lätt att kunna delta i VM i nappspottning. Han har inte bara längd och träffsäkerhet inne, utan timing också. Precis så att den rullar in på dumma stället och gömmer sig, alternativt på det hårdaste golvet i rummet som ekar, alternativt när mamma har händerna så fulla att en spottad napp är ett jätteprojekt att plocka upp.

Minis ögonfransar har börjat få färg och det är jättefint.

Mini kan fisa så att täcket fladdrar emellanåt. Och då snackar vi inte om lilla babytäcket i korgen, utan täcket i min säng! Jisses! Tur att han får eget rum när han blir större.

Svartsjuka

Jag har sällan känt svartsjuka i mina relationer. I princip aldrig faktiskt. Inte för att jag inte har blivit bedragen, för det har jag. Bedragen, ljuden för och undanhållen sanningen.

Jag erkänner också att jag inte heller alltid varit guds bästa barn. Rätt ska vara rätt (även om det är länge sen jag gjorde något i den vägen nu).

Jag har också levt i en relation där hans svartsjuka gick ut över mig och kan lätt konstatera att svartsjuka inte är positiv. Inte på något annat sätt än att den kan (men behöver inte) bekräfta att man har starka känslor för någon.

Idag har jag känt svartsjukan i hjärtetrakten.
När Mini smilade upp sig mot mormor, men inte mot mig. Huvaligen!

Det måste betyda att mina känslor för den lille parveln är riktigt starka. Som sig bör.

Och mormor är värd varje smil. Det är ljuvligt att se Mini nöjd och glad. Jag kommer att få njuta av mängder av Mini-leenden vad det lider!

Fars dag

Idag är det fars dag. Mamma har bakat hallontårta och jag har köpt present till pappa. Men Mini, han har ingen pappa att fira. Ibland undrar jag om jag gjort rätt mot honom. Särskilt när jag tänker på hur mycket jag tycker om min egen pappa och vad han har betytt och betyder för mig.

Samtidigt är det ju så att Mini inte har den relationen att sakna och jag känner flera barn som mår finfint utan att ha en pappa i sina liv. Jag måste bara släppa de här tankarna och verkligen njuta av att han är en del av mitt liv och jag en del av hans.

Även om det är svårt att undvika en sån här dag.

Fem

Fem timmar sen förra målet mat. Underbart!
Fast jag vaknade när det gått tre och sen har jag drömt att jag matat spädbarn, så helt ledig har jag inte varit.

Snälla tomten

Jag önskar den där vändningen i Minis humör och mage i julklapp. Han blir magiska 3 månader 3 dagar innan julafton.

Jag lovar att jag varit jättesnäll!

Atjooo

Nu är vi hemma hos mormor och morfar, Mini och jag. Det är skönt. Underbart att få lagad mat och avlastning och jag har lyckats läsa en hel chicklit-bok. Något som inte handlar om spädbarn. Promenader i det som var min barndom, som att åka tidsresor och funderingar på om man kanske skulle flytta tillbaka hit. Tror dock bara att det är tillfällig sinnesförvirring. I alla fall om man får tro kära M.

Smolket i bägaren är dock en rejäl förkylning och en bebis med labilt humör!

Stöd

Nu har jag landat hos föräldrarna. Skönt!

Pricksäkert

Det plagg med mest åtgång på i Minis garderob (näst efter bodies) är strumpor. Inte för att han springer runt på smutsiga golv. Nej, utan för att hans mamma är dum nog att glömma ta av dem när hon tar av honom blöjan och låter honom ligga och spralla utan bralla.

Mini är lika pricksäker varje gång.

Mysigt

För ett tag sedan kom ett brev på posten.
Ett mjukt brev.

Innehållandes ett par kärleksfullt stickade sockar som matchar ytterkläderna perfekt.

Tack Loba!


Här ser ni Mini njuta av varma fötter efter gårdagens bad. Han lärde sig då att uppskatta Fläskkvartetten, vilket mamman var mycket nöjd med. Dessutom var det rätt passande då Mini numera har "gummiband" runt handlederna och börjar få lite sådär babyhullsfläskiga lår. Mysigt!

Lyx

Potatis och kalops. Så himla gott!

Tips, om en ensamstående nybliven mamma bjuds på middag är det kött och potatis som gäller. I alla fall den här mamman.
Imorgon packar Mini och jag bilen och drar till mormor och morfar. Så skönt!

Prioriteringar

Om man har ett svårsövt barn och får väldigt lite tid för sig själv lär man sig snart att prioritera den tid man faktiskt får. Här är vad jag lärt mig:

1. Toalettbesök
2. Förbereda flaskor till barnet
3. Mat till mamman
4. Sömn

...

57. Städa

Problem

Tänk att det ska vara så svårt att söva någon som är så liten och så trött. Idag har jag knappt fått äta. Var går min gräns i det här? Just nu känns det väldigt tungt. Funderar på att bara packa bilen och köra hem till föräldrarna. De kan inte komma hit just nu.

Socialisera

Igår var vi på parmiddag Mini och jag hos kollegan E med make.

Låt oss summera kvällen. Mini var grinig när vi kom dit, somnade under maten och bajsade i värdinnans knä.

Han vägde upp allt med hjälp av en strippshow och lite leenden.

Framsteg eller

Alltså, jag jobbar hårt på att hitta strategier som får mitt och Minis liv att bli njutbart. Just nu upplever jag att det är lite mycket överlevnadsstrategi, jag vill njuta av min tillvaro och bebis, inte gå på knäna.

Nåväl, jag läser massor. Försöker hitta knep, råd, sanningar som kan hjälpa mig nå dit. Det sista jag läste var: mata barnet med jämna mellanrum under dagen. Så jag räknade ut att tretimmarsintervall borde göra Mini till en lycklig bebis.

Så imorse tankade jag på honom vid 8. Sen dess har han varit instabil. Sovit lite, men skrikit och fisit en hel del. Jag satte honom i selen och dammsög. Lagom klar till 11.

Nu kommer du att bli en lycklig bebis, tänkte jag och gjorde i ordning en flaska. Vad händer?

Bebis sover som en gris. Och här sitter jag som ett fån.

Men jag fick dammsuget. Ett mikroskopiskt steg för mänskligheten, ett enormt steg för mig.

Jippi!

Två sovpass, ett på nästan fyra och ett på nästan tre timmar inatt. Jag känner mig nästan mänsklig. Nu sover liten igen, så jag ska passa på att duscha. Om jag lyckas lägga ner honom vill säga.

Psykbryt

Mini fick psykbryt och mamman fick också psykbryt.
Det slutade i barnvagnspromenad med god vän i telefonen och tårar längs kinderna.

Väl hemma fick mat barnet på rätt kurs. Imorgon är det mat exakt var tredje timme som gäller för Mini. Ja och 16,5 h sömn...

Dammsugning

Kan inte ungen vakna snart så att jag slipper dammsuga?

Jag gillar det verkligen inte... Eller så lär jag helt enkelt upp Mini till att dammsuga. Alternativt syr en helkroppsdräkt av magictrasor till honom och rullar honom över golvet.

Det är i såna här stunder jag saknar att vara sambo. Mitt ex dammsög och diskade alltid. Samt rengjorde toaletten, så att jag slapp. Å andra sidan var det jag som dammtorkade, strök (nä inte så ofta) och putsade fönstren (en-två ggr per år). Visst var det en bra deal?

Å andra sidan började han knarka. Det var ju mindre bra förstås.

Sömnblogg?

Har ni märkt en sak? Min blogg handlar mer och mer om sömn än något annat. Man kan säga att jag är besatt av sömn.

BTW, Mini sover som en gris just nu. Barasåattnivet. ;)

Själv försöker jag mig på att städa. Som ni märker går det sådär...

Ögonblick man minns

Jag är kär. Jag är kär i det här ögonblicket.
Mitt hem känns som en fristad. Axlarna har åkt ner från öronen. Jag sitter här och har just startat datorn bredvid mig har jag ett kex med ost och en kopp av favorit-teet.

I sovrummet ligger Mini och sover. Sussar sött. Gnyr ibland innan han fiser stackarn, men det är långt ifrån de skrikgalor vi haft tidigare.

Idag har jag haft en liten övning för mig. Jag har läst mig till att ett barn som är i Minis ålder ska sova 16,5 h om dygnet. Så jag har klockat honom från kl 21 igårkväll och nu är det snart en timma kvar. Jag tycker att Mini har sovit massor, men faktum är att vi kommer att vara en timma kort även om han sover sig rakt igenom den här timman.

Och vem har jag då lärt mig det här av? Jo, Anna Wahlgren. Jag har varit lite skeptisk till henne. Kanske främst för att jag inte gillat henne när hon framträtt på TV och så, men så fick jag tipset om hennes "Sova hela natten"-bok och jag laddade ner en Bokusapplikation till telefonen, så en tidig morgon kl 3 så beställde jag Anna Wahlgrens bok medan Mini joddlade i örat på mig.

Och halleluja för den boken. Inte för att jag kan använda hennes kur, den är för barn från fyra månader, men äntligen någon med handfasta råd till skillnad från "det styr han själv". Yeah right att han gör. Jag har en bebis som är som jag, kämpar mot sömnen som en blå när man känner den komma.

... dagen efter ...
Och där DÄR startade kvällsgalandet, lilla Bus hade en mage full med elaka gaser på tvären och jag ägnade ett antal timmar åt att klappa honom i rumpan. Men sen kära vänner, sen sov han minsann ett 4,5 h pass inatt. Det är andra natten i rad och mamman är lycklig om än lite trött eftersom hon hade behövt gå och lägga sig strax efter kvällsgalandet började.

Men känslan av att kunna äta lunch och middag i lugn och ro. Slå sig ner med en kopp te och kex, den är gudomlig. Och även om Mini har fisar på tvären så är det inte lika illa som innan mjölkproteinfria tillägget introducerades. Lägg sen till att jag igår klarade att vara ute och promenera ett par timmar. Jag börjar känna mig mänsklig och kan börja njuta av allt det här.

Och jag är kär i min nya tillvaro. Åtminstone det som jag ser att den kan bli.

4.43

Nytt personbästa för Mini. 4 h 43 minuters sömn i ett sträck!
Men vem räknar?

Firades med en kaskadspya, som sig bör.

Nähä

Tänkte skriva ett jättepositivt inlägg om hur bra dagen varit. Att jag för första gången sen jag blev ensam med Mini ätit frukost, lunch, mellanmål och middag och nu skulle gå och lägga mig, då Mini fick ett anfall och sabbade hela min mysstund.

S U C K

Men han verkar i alla fall inte ha ont i magen.

Alla andra saker som har hänt idag berättar jag om imorgon, för nu ska här sovas. Sömndagbok för Mini inledd. Bara jag hittar pennan...

Ljuvligt

Lika hemskt som det är att se sitt barn lida, lika ljuvligt är det att se honom ha det bra. Igår kväll kunde jag inte se mig mätt på det lilla livet som låg och sussade sött. Hörde dessutom i syne så fort jag lämnade rummet och sprang för att trösta helt i onödan.

Nu är dock klockan halv två och Mini tycker att det är en bra tid att vara vaken och spralla. Jag klagar inte. Så länge han inte verkar må dåligt är jag nöjd. Mycket nöjd.

PS. Smakade av misstag på nya tillägget och tvi vale vad äckligt det var! DS.

Friden

Barnet sover. Snusar sött och jag har haft besök, fått mat och känner mig mänsklig.

Det verkar som att nya tillägget funkar (peppar peppar). BVC-sköterskan varnade för att nya tillägget skulle vara äckligt. "Du känner inte mitt barn, han är glupsk!" sa jag sturskt och gick hem och blandade Minis första flaska. Efter att ha slukat en halv flaska tjorvade han bort flaskan och SPOTTADE ut det som var i munnen på mig med en äcklad min.

Men Mamma Vilja är inte dummare än att blanda socker i maten och vips går den ner som en dans.

Hittills har det som sagt fungerat felfritt. Så nu ska det sovas.

Natti natti!

Kolik

Idag var vi på BVC. Föräldragruppens första möte. Vi pratade om allt möjligt och så kom vi in på skrik. Sköterskan beskrev vad som är skillnaden på vanligt magont och kolik. Hon avslutade med att vända sig till mig och så: det du beskriver är kolik.

Så Mini har kolik. Så skulle vi inte ha det. Mitt barn skulle må bra. Vi fick en burk mjölkproteinfri ersättning med oss hem.
Låt oss hoppas att det hjälper. Lilla Mini, jag vill ju att du ska må bra (och att jag ska få sova).

Saknad

"Vad saknar du mest från ditt gamla liv?"
Den frågan fick jag idag. Jag kunde inte komma på svaret. Jag saknar samma saker som jag gjorde innan, bara lite mer intensivt.

Intelligens

Jag fattar grejen. Bebisar tror att de ska dö när de är hungriga. Jag är inte heller rolig när jag är hungrig, men måste de vråla som en stucken gris hela tiden man gör mat till dem också? Det gör inte det lättare när man här en spralllig skrikig bebis på ena armen.

Undra när Mini ska fatta att när vi är i köket så är maten på gång. Någonsin?