onsdag 29 september 2010

Förlåt mig

Just nu är det glest mellan inläggen. Dagsformen på mamman pendlar kopiöst och en vaknatt som inte gick över i en lugn dag har fått humöret att svaja betänkligt.

Jag återkommer med nya krafter en bättre dag.

måndag 27 september 2010

BVC ringde

Och jag fick bekräftelse att jag tänkt rätt, trygghet i att jag får följa upp en skada från förlossningen på Mini och en snäll röst i telefonen.

Så skönt!

söndag 26 september 2010

Jag ammar!

Mini och jag knäckte koden själva. Har lust att ta mina mjölkstinna bröst och stolpa in på BB och visa dem att jag kunde. Utan amningsplan och deras halvt brutala metoder.

Nu får Mini sitt närhetsbehov och sugbehov stillat och jag har fått självförtroendet tillbaka.

lördag 25 september 2010

Baby Blues?

Idag gråter jag. Jag gråter över min galna förlossning, hur illa tilltygad Mini blev, hur jobbig min tid på BB var. Att natten förvandlade Mini till en skrik-bebis och mig till ett kaos av skuldkänslor. Gråter för att få kroppen att försöka slappna av. Gråter för att min amning känns förstörd av en massa orsaker och att jag inte vet hur jag ska komma tillrätta med det. Gråter över min bäckenbotten och min kropps generella tillstånd just nu.Gråter för att jag känner mig otillräcklig och ifrågasatt, när allt jag vill är att få vägledning där jag behöver den och lugn och ro för att lära känna mitt nya liv.

Det är jobbigt att gråta, men oj så skönt på samma gång.
Idag tar jag mig friheten att tycka hur synd om mig själv som helst.

Behov

Jag har två behov just nu. Sova och skriva av mig om förlossningen. Jag behöver verkligen få älta den en del. Delvis tänkte jag göra det med er, och sen såklart resten av världen.

Jag tänkte göra det ikväll, men ett litet blått öga ville inte riktigt falla till ro i den nya miljön, så ikväll prioriterar jag sömnen.

Godnatt!

fredag 24 september 2010

Äntligen hemma

Idag packade vi våra väskor och så kom mormor och morfar och hämtade oss på sjukhuset. Äntligen! Att ligga på BB gjorde inte mitt liv lyckligt.

Nu halvligger jag i min säng med lille Mini på bröstet. Lägenheten känns helt annorlunda, som om proportionerna ändrat sig, eller som om varje pryl ändrat syfte.

Och så inser jag att det har de ju.
Hela mitt liv är annorlunda.
Det är fantastiskt.

Jag är äntligen hemma.

torsdag 23 september 2010

Kärlek

Jag hade ingen aning om att man kan bli så här totalt förälskad i någon på så här kort tid.

Kärlek

onsdag 22 september 2010

Mini har anlänt

Mina kära följare. Jag blir så glad av att läsa era kommentarer och vill inte hålla er på halster. Efter mycket om och men och en rätt dramatisk förlossning, sitter jag nu i en sjukhussäng med Mini snusandes i famnen.

Min lille kille fick kämpa sig ut i livet och har lite sviter efter det. Allt är dock bra med oss båda. Han är världens finaste bebis och jag är världens lyckligaste mamma.

PS. Ni får självklart veta allt så snart jag kommit hem. Lovar! DS.

tisdag 21 september 2010

Pluggolainen

Ett sätt för mig att hantera förändringar är att plugga. Det gör jag nu också. Läser om förlossningar som börjar med vattenavgång. Då finns det två olika skolor, den praktiska och den teoretiska.

Den praktiska är de som beskriver sina egna förlossningar med vattenavgång. Alla låter mer eller mindre så här: splash, så gick vattnet, sen tjo och tjim så kom värkarna igång, 45 minuter senare var lilla hjärtat ute.

Den teoretiska låter mer så här: vattnet kan sippra ut, kontrollera färgen. Om den är grön, kontakta förlossningen. Slemproppen kan följa med vattnet ut. Blod och slem. Inga som helst garantier för att en förlossning kommer igång. Kan leda till dagar med utdragna förvärkar. De kan vara helt meningslösa. På dag tre sätts förlossningen igång och igångsatta förlossningar är MYCKET smärtsammare än vanliga. Med lite otur kan livmodern spricka.

Visst är jag positiv? Jag vill bara få träffa min bebis. Det börjar kännas som att det ALDRIG kommer att ske. Alternativt att jag kommer att vara den enda som har den teoretiska historian som praktisk tillämpning.

Ja, jag FÖRSÖKER tänka målbilder och pepp. Det är bara lite svårt mitt i vaknatt nr.2 med meningslösa förvärkar.

PS. Min syster är här nu tack och lov. DS.

måndag 20 september 2010

Snopet

Ringde förlossningen "är du förstagångsföderska?" Då får du inte komma in. Åkte på min tid på prenatal där de kollade att bebben har det bra och hem skickades jag.

Har värkstormar på 3 minutrar, med halvminuter mellan som jag desperat försöker andas mig igenom. Har inte sovit ordentligt på 1,5 dygn. Mina föräldrar (jag älskar dem, men ibland...) ballar ur så att jag får ta hänsyn till deras behov (jag verkligen hörde mig för om de pallade det här och jaaa då!)

Dessutom fick jag veta att så här kunde jag få ha det i två dygn till. Moralen är på topp. Inte...

3

I tre timmar har jag nu stått och dansgungat mig genom värkar, som blir kraftigare och tätare. Känner mig dock lite snuvad på konfekten. Värkarna skulle bara vara 1 minut långa, men mina är sisådär 1,5.

Jag är för tillfället kär i min TENS och min andningsteknik. Om du är gravid är det ditt absoluta måste. Avslappning är A och O. Trodde dock att min "plats" var stranden på Öland. Det har visat sig vara fel. Jag har dansat tryckare till 80-talsballader sen kl 1 i natt. Jag tänker mig att jag har en discokula över huvudet och fokuserar på den. Det funkar så fantastiskt bra!

Nu är det ungefär 5-6 minuter mellan början på varje värk. Man ska ringa KK när man har 3-5 minuter mellan värkarna och det har varit så i en timma ungefär. Jag tänker försöka stanna här under min discokula så länge som möjligt. Att komma in och vara öppen typ 2 cm efter allt det här arbetet skulle kännas som ett nederlag.

Nu har jag fått avbryta mitt mobilbloggande 3 ggr för värkar. Mitt inre dansgolv väntar...

Avtal

Hörrö Mini, avtalet var att vi skulle sova gott till imorgon bitti. Det var verkligen INTE skönt att vakna mitt i en värk.

Gör inte om det, tack!

Godnatt

söndag 19 september 2010

Aj, eller?

Jodå, jag har fått åka på koll och nog var det vatten. Massor av vatten.

Nu fattas regelbundna kraftiga värkar. Det här riskerar att bli en lång natt.
Goda nyheter är dock att TENS funkar. Och att om förlossningen inte kommit igång på tisdag, så fixar de det. Jippi, jag slipper gå hela tiden.

SMBC och min syster

Ni har goda odds att få rätt på födelsedatum. Idag vaknade jag av att vattnet gick, fast jag har inga som helst värkar...

...än.

lördag 18 september 2010

Kärlek

För det allra mesta trivs jag med livet och tillvaron. Jag längtar efter Mini och undrar hur livet kommer att vara.

Men så vissa dagar slår den till. Den där längtan efter en riktig kärleksfull relation. Ikväll var ett sånt tillfälle. När mina föräldrar, gifta sen 50 år ligger med armarna om varandra i soffan. Då känns det lite trist att sitta själv i fåtöljen!

Propp

Okej, nu blir jag lite äcklig. Jag har försökt att hålla mig ifrån de äckliga historierna från min graviditet här. Så ni som är lite kräsmagade kan sluta läsa...

nu...

... ni blev varnade.


Jag tror att slemproppen har gått. Om den har det är förlossningen bara dagar bort.
Å andra sidan är jag ju inte riktigt känd för att pricka rätt när det gäller någonting som har med den här graviditeten att göra.

Bortskämd

Jag är självständig, klarar mig själv. Det har jag alltid varit. Rymde hemifrån när jag var 10 månader gammal.

I tio år har jag i princip levt ensam, utan sambo.

Det känns märkligt att ha föräldrarna här som skämmer bort mig.

Fast... jag kan tänka mig värre scenarion. :)

fredag 17 september 2010

Quick'n dirty

Jag jobbar i en nördbransch och har en semi-nörd-utbildning. I den här världen finns det något som kallas för "quick'n dirty". Det innebär att man t ex programmerare något utan att riktigt tänka ut det bästa sättet och man,struntar i,att följa goda standarder om kommentering av kod eller namngivning.

Idag hade jag fått kejsarsnittet om jag inte vänt Mini. Jag hade kunnat snusa på min bebis nu. Visserligen med komplikationerna efter en bukoperation, men i alla fall.

Quick'n dirty hade funkat finfint för mig.

Morgonstund

Ligger vaken tidigt och filosoferar. Den som kläckte morgonstund har guld i mund hade både rätt och fel. Visst är det skönt att ligga vaken i sängen, men sova är ännu skönare.

Jag ligger här och tänker på allt spännande som händer. Mini, min goda väns försök i helgen (hon kollar äggblåsor idag, så håll tummarna!), valet på söndag (ni har väl inte glömt att rösta?), lådan min pappa byggt till min balkong, allt pyssel mamma gjort och håller på med (hoppas symaskinen funkar).

Jag funderar över alla dessa små mirakel som fötts runt mig den här sommaren (alla är pojkar!). Deras härliga mammor som blivit en naturlig del av mitt liv. Jag som tidigare hade många fler kill- än tjejkompisar.

Mina goda vänner som inte bor i Malmö, men som jag saknar så ofta. Samtidigt är det underbart att ha dem. Och Glitter, som ger mig massor av bekräftelse och stöd, även om vår relation inte är så konventionell.

Jag är så glad över att ha båda mina föräldrar här och att de är så pigga. Båda har lurat döden big time. Båda har gett oss skrämselhicka bara för att komma tillbaka med ännu större livslust.

Min familj i stort. Visst kan de vara jobbiga på sina vis, men när det gäller så finns de där. Med ett fantastiskt stöd. Jag skulle göra mycket för dem. Särskilt för mina fyra ljuvliga syskonbarn.

Jag är glad över mitt boende. Det är kanske lite dyrt, men jag trivs så ypperligt och det börjar bli riktigt fint.

Det ligger jag här och funderar på. Idag börjar riktigt bra, fast sova hade så klart inte varit helt fel det heller.

torsdag 16 september 2010

När Frk Vilja går på vilja

Jag gjorde nästan som ni så åt mig, men bara nästan. Ville inte att föräldrarna skulle se mina tomma skåp, så jag tog mina sista krafter och åkte och handlade. Nu har vi mat i några dagar. Tack och lov!

Innan allt hände med mamma hängde jag upp min trygghet på hennes närvaro. Nu känns den nästan överflödig. Jag var så trygg i den planen som låg att jag nu har svårt att riktigt hitta lugnet nu. Men jag vet att det kommer. Dessutom känner jag tryggheten i mig själv. Det är guld värt. Jag VET att jag kommer att fixa förlossningen. Jag vet att den är omöjlig att sia om, men jag kan omöjligt förbereda mig mycket mer. Möjligtvis mina föräldrar.

Det är skönt att ha dem på plats. Det är skönt att allt närmar sig. Det ska bli ljuvligt att få lära känna Mini.

Ynklig

Ni vet sådär energisk och pigg som jag var igår. Precis lika oenergisk och trött är jag idag.

Min dag började med att jag trodde att förlossningen startat, men det visade sig vara fel. Efter det har min mage ballat ur. Totalt. Så jag har spenderat dagen med jättehuvudvärk i soffan och sovit, varit på toa och desperat hållit mig från att kräkas. Jag hatar att kräkas.

Det värsta är att mina föräldrar nu är på väg hit och jag har INGEN mat hemma. Däremot har jag en lång inköpslista som jag tänkt ägna förmiddagen åt. Lockar det att köra till ICA Maxi nu? Samtidigt inser jag att JAG behöver näring i kroppen också.

Jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. Helst av allt vill jag bara krypa ner i sängen och gråta en skvätt. Trött som en gnu och trött på att vara gravid nu.

Och Mini rumlar runt som vanligt. En fot här och en arm där. Kom ut nu bebisen!

Tro gör man i kyrkan?

Ett tag trodde jag att det var idag Mini skulle komma, men där hade jag fel.
Widgeten står på åtta.
Har vi otur är det 22.

Gode gud, låt det inte vara 22.

onsdag 15 september 2010

Landminor

Slappar till ett CSI-avsnitt och bara måste få lätta mitt hjärta. Det är en MYT att man kan höra ett klick när man trampar på en mina och att den inte exploderar förrän trycket lättar igen.

Det är inte så det fungerar.

Sen kan jag tillägga att det är omöjligt att springa från en explosion också.

Bra, nu vet ni!

PS. Sorry för att jag gick off topic lite. DS.

Arga snickaren

Herregud vad jag är glad över att inte leva tillsammans med någon som agerar som maken i paret som är med i Arga snickaren ikväll. Jag får rysningar längs ryggraden av honom och undrar hur hon har tänkt som har skaffat två barn tillsammans med honom.

Han GÖR saker otrivsamma för att han inte VILL ha henne där. Vänta här nu? Vad går en relation ut på egentligen?


Skriver hon som inte ställer krav på Glitter precis... hm.
Sten i glashus?

Frustration

Varje morgon, samma sak. Jag vaknar hungrig och törstig, men utan värkar.

Ja, det är lite tidigt, men jag är en otålig människa. Jag vill att allt ska hända nu nu. Men Mini kanske inte är så snabb? H*n ville ju t ex inte vända sig själv. Låt oss vid gud hoppas att h*n kommer på att komma ut i livet själv. För mamman orkar knappt tänka att det kan gå 2 veckor förbi den 24 september.

Och ni, har ni sett, jag är nere på ensiffrigt på nedräknaren på widgeten idag. 9 dagar kvar! Fast i mitt huvud är det ju max 2...

tisdag 14 september 2010

Viktiga frågor

Tea hade en länk hit. Jag gillade listan, så jag lägger också upp länken.

Något jag inte gillar är personer som pajkastar i valdebatten. Idag har jag blockerat en kontakt på Facebook enbart för hans totala smutskastning. Jag har inget emot en diskussion där man kan konstatera att det finns olika synsätt och olika åsikter, men är inte det här valet lite väl fullt av smutskasteri från alla håll?

Min personliga önskan hade varit att få svar på alla Barnlängtan-frågorna från varje parti för sig. Jag har inte hittat de svaren någonstans. Däremot vet jag att Skånepartiet vill skicka "Fru Toblerone till öknen". Nä, det känns inte så konstruktivt.

Nämen näe

Till slut fick jag ändan ur vagnen och fick lägenheten dammtorkad. Bestämmer mig för att sluta vid nio och bara slappa framför TVn lite.

Bara för att upptäcka att det är INGENTING på TV som jag vill se. Gud så trist.

Idag har jag gjort en upptäckt. Om man skriver Skatteverket i ett blogginlägg så får man träffar från Skatteverkets intranät! Hej på er från Skatteverket. Välkomna hit.

Nu ska jag se om jag verkligen inte kan hitta något att slumra bort till.

PS. inga nyheter på förlossningsfronten. DS.

Förebild?

Ja, jag gör inget av allt det där jag skulle göra. Jag vet. Det dåliga samvetet river lite i mig, samtidigt som jag njuter av att slappa.

Hittade den här artikeln på DN om Christina Jutterström. Jag tycker att den innehåller en hel del vettigt och självinsikter.

Framförallt blev jag glad över att läsa att hon följde sin inre önskan om barn och adopterade på egen hand. Samtidigt som hon gjort karriär.

Det går alltså. (Inte för att jag tänkt bli chefsredaktör på DN men i alla fall)

Äntligen

Skatteverket har bestämt att jag får göra mitt uppskov. En stor sten har fallit från mitt hjärta. Inte för att jag inte hade klarat det, men nu blir livet lite lättare ekonomiskt nästa år. Så skönt!

Höst

Inatt vaknade jag många gånger. Kroppen värkte, men inga värkar. Uppdaterade mailen och insåg att den enda person som det spelade roll för att jag är på kontoret idag inte själv är där, så jag bestämde snabbt att idag stannar jag hemma. Och när jag slog upp mina ljusblå här på förmiddagen (jag passade på att sova ut) så är det riktigt tjuvhöstväder!

Men mig och Mini gör det inget, för vi är hemma idag. Ett uppdrag ute bara, sen blir vi här. Så skönt!

måndag 13 september 2010

Fröken Duktig

Shit vad jag fixar. Det är nästan så att jag blir rädd för mig själv. Nog för att jag kan få saker att hända i vanliga fall, men nu är jag betänkligt framtung, men framförallt TUNG. Ändå har jag skrubbat tvättstugan, varit på vattenjympa, lämnat grejer till kemtvätten, jobbat, lagat gulasch och strukit in hela min tvätt. Nu sitter jag med fötterna högt och njuter av att känna Mini stöka runt.

Imorgon ska jag äntligen komma till själva rengörandet. På onsdag kommer blivande morföräldrarna.

Och när som helst anländer Mini!

JAAAA eller nej

Nej, jag är inte på förlossningen. Ingen hade varit gladare än jag och med tanke på vilken status mitt hem hade igårkväll när jag gick och la mig (otorkad tvätt och damm överallt eftersom två maskiner i tvättstugan inte fungerade som de skulle) så tänkte jag att då är det väl NU bebisen kommer. Men nej...

Nåväl, idag har jag varit på vattenjympa. Fantastisk mental träning och vad man ska tänka på under förlossningen. Det viktigaste under krystvärkarna. Idag var det att man ska tänka JAAAA! när man egentligen bara blir överraskad över styrkan och vill instinktivt tänka NEJ, det här går ju ALDRIG!

Istället ska man försöka tänka, ja, det FINNS plats, det här går och lita på att ens kropp klarar av det.

Jag bara måste göra lite reklam för Rund & Sund här i Malmö. Om du är gravid här är det stället att gå på. De har olika former av träning för gravida, men jag är som en fisk i vatten så vattenjympan är för mig. Den är underbar!

Annars vill jag bara passa på att gratulera Tea en gång till. Dagens plus var kickstarten på min vecka. Underbart!

Och på SMBCs blogg hittade jag Tonci som just förlorat sitt barn bara veckor kvar till förlossningen. Hjärtat i halsgropen. Tårar som bränner under ögonlocken. Och en känsla av att jag kanske inte är så harig som två gånger varit på pre-natal för att kolla att allt är okej i alla fall.

söndag 12 september 2010

Energi

Luften gick ur mig, men listan över saker att göra är fortfarande lång. På onsdag kommer mina föräldrar (pedanter) och jag jobbar, är höggravid och trött.

Det får bli som det blir. En sak i taget!

Solen

Åh, vilken härlig morgon! Solen skiner och jag känner mig utvilad. Frukosten är intagen och idag har jag lite roligt och en del praktiskt på agendan. Fast allt känns rätt kul när vädret är rätt.

Njut av dagen vänner!

lördag 11 september 2010

Party?

Ikväll var tanken att jag skulle gå på middag och bio. Men orken och lusten tog plötsligt slut. Jag orkade inte helt enkelt. Ont när jag går, framtung och märkliga sovvanor.

Samtidigt läser jag på Facebook om gamla vänner som ska ut på party. Jag brukade älska att gå ut på krogen och dansa. Visst älskar jag fortfarande att dansa, men krogen? Nä, jag saknar den inte.

Även om jag känner mig som 75 år utan att knappt kunna ta mig ur soffan. Skakar rumpa när jag kommer upp.

Världens bästa

Idag har jag varit och fikat med världens bästa förening, Femmis.
Och jag har testat världens bästa apparat, TENS (det funkar!).

Jag har pratat med världens bästa mamma, MIN.

Och i min mage bökar världens bästa bebbe runt. Jag har det rätt bra. Världsbäst!

Spänningar

Det är mycket som har förändrats i min kropp sista dagarna. Magen fortsätter att växa, t o m så mycket att min barnmorska reagerade med ett OJ när hon såg mig. Min mage har dessutom sjunkit betänkligt. När man läser om det så beror det på att barnet har fixerat huvudet i bäckenet (visst låter det som att det ska ge huvudvärken Allan att sitta fast med det i någons bäcken?!). Då ska det också bli lättare att andas. Det har jag inte märkt, men jag tror inte att min andfåddhet beror på att Mini pressat ihop mina lungor.

Att röra sig har blivit en pina. Jag kan gå långsamt och utan stötar, men lite snabbare och det känns som att bäckenet ska trilla sönder och Mini trilla ut! Antar att det beror på överrörligheten i benstrukturen i kombination med att tyngdpunkten har förflyttats.

Jag har börjat ha förvärkar som heter duga. Magen ställer sig rakt ut och jag har PMS-liknande värk. Det gör det väldigt jobbigt att vända sig i sängen. Den enda ställning som funkar för tillfället är på sidan. När jag ska vända till andra sidan får jag tillfälle att öva på avslappningsandning. Det gör ont. Att vakna jättekissnödig i mitten av 140-sängen är en pina...
För att inte tala om spänningarna det ger i mina axlar.

Jag går på toa ofta. Mina järntabletter har haft en bromsande effekt på leveransrutinen, men nu är det ingen hejd på det. Tydligen är det ett tecken på att snart är det dags.

Så som ni märker är det inte så lattjo att befinna sig i den här delen av graviditeten, men oj så spännande!
Och just nu testar jag om TENS kan hjälpa mig med nackspänningen. Det är också spännande, på sitt sätt!

fredag 10 september 2010

Borde Måste Brukade

Jag borde verkligen ta hand om tvätten och damma. Rensa en garderob och testköra TENS-apparaten.

Jag måste dammsuga golven.

Mina fredagar brukade innehålla after work och party.

Istället ligger jag här och orkar inte annat. Det är så skönt!

Trevlig fredag på er alla.

Jag är kär

Idag var det dags att göra del två av undersökningen från igår. Att med ultraljud kolla att Mini får näring och syre som sig bör via min moderkaka.

Det är en rätt rolig undersökning. Man får höra ljud som låter utomjordiska.

Och det hela avslutades med att hon visade mig Mini. Jag fick tjuvkika fast det inte var en sån undersökning. Mini är världens sötaste bebis! Tjocka kinder och en haka som sticker ut lite mellan. Putig underläpp och en liten söt rund näsa. Idag var tummen nästan i munnen. H*n var så fin att jag blev tvärkär per omgående och längtar längtar LÄNGTAR efter att få gosa med de där kinderna på riktigt. Titta på fingrarna och de knubbiga armarna.

Vi kommer att ha det fantastiskt lilla Mini och jag.

torsdag 9 september 2010

En vecka

Det är en vecka tills mina föräldrar är på plats. Bara en vecka, inte ens det. Kan du vara så snäll att hålla dig på plats så länge söta Mini?

Tack på förhand.
Din mamma

Schabang!

Det var vad det sa när Mini sparkade till kontrollen som mäter hjärtljud på CTG-apparaten på MAS i förmiddags. Bus-Bebben vägrade att röra sig. Jag gjorde allt. Drack vatten, puffade och buffade. Körde kalla händer. Ingen reaktion. Så tillslut ringde jag MAS och vad är det FÖRSTA ungen gör när jag kopplas upp? Jo tjongar till mätapparaten så att hela magen guppar.

Men det var bra i alla fall. Nu vet jag att jag har täta sammandragningar och att Mini är fixerad i mitt bäcken.

Ett steg närmare. Snart där!

onsdag 8 september 2010

Motion

På kvällarna brukar Mini motionera. Jag lägger mig tillrätta i sängen eller soffan och små ben och armar stretchar och bökar runt rätt rejält. Dagens huvudsakliga motionspass för Mini.

Samma sak ikväll. Först lite sängliggande, med obligatoriskt bök. Sen lite fix och trix. Sofflocket, men uteblivet bök! En timmas provokationer och jag har fått lite mesbök tillbaka. Ska jag vara orolig? Ska jag ringa MAS (sjukhuset)?

Slog 1177 bara för att precis få ovan nämnda bök... Hmm...

Ni är bäst

Allt som hände. Jag tappade fokus och tyckte inte längre att resan var varken spännande eller speciell. Men då får man som bloggare be om hjälp. Och precis det var vad jag fick. En knuff i rätt riktning.

Nu är alla detaljer inför förlossningen på plats. Igen. Och min glädje och lust är tillbaka. Längtan efter Mini är på plats. Och jag har börjat pysslandet igen. Väljer det som är bäst för mig och Mini just nu. Ikväll har jag skrattat, från magen och känt det positiva komma tillbaka.

Ni är bäst. Tack!

Jag ska bli mamma. Inom en månad är Mini här. Kan ni fatta? Jippi!

Förväntningar

I efterdyningarna av mammas sjukdom har jag tappat förväntningarna på förlossningen. Inte att den inte känns viktig, men jag upplever den mer som något onödigt ont jag måste passera. Det är så trist. Jag skulle förbereda mig tillsammans med henne nu. Hon skulle vara här.

Jag vill hitta tillbaka till förväntan och lusten. Någon som här några bra tips på hur?

tisdag 7 september 2010

Att bli tillsagd

När någon talar om för en att det faktiskt inte är konstigt att man är trött. Att det är okej att känna sig helt färdig efter att ha gått igenom en massa oro. Det är faktiskt rätt skönt.

Lika skönt som att känna att det finns människor runt en som ställer upp när allt bryts ner. Trygghet.

Ikväll har tröttheten slagit till med full kraft. Ikväll får alla borden och måsten stryka på foten. Nu är det kudden, telefonen och jag som umgås. Och John Blund, min absolut bästa vän just nu.

Lite politik

Jag hade tänkt hålla mig borta från att prata politik här i bloggen, men jag läste just Jonas Gardells blogg. Jag brukar inte läsa den. Ibland är jag lite trött på honom, men det han skriver idag känner jag sätter ord på saker jag gått och tänkt och framförallt känt.

Jonas Gardell - Trafikplats Glädjen

Och ja, jag skäms också. Jag skäms över skattesänkningarna jag har fått när min mamma som lever på folkpension får ut betydligt mindre. Jag skäms över att faktiskt kunna (eller kunnat) unna mig städhjälp och flytthjälp, när jag känner de som får vända och vrida på varenda krona. Inte för att jag tycker att det på något sätt är fel att jag faktiskt kan unna mig, men för att det används i debatter som ett slags fantastiskt argument där folk kan köpa sig kvalitetstid med sina barn. Nej, ALLA kan faktiskt inte det.

Jag skäms över att kunna lyfta min lön för nästan inget arbete (i alla fall just nu) när jag vet att mina vänner som jobbar i skolan plötsligt har fått betydligt högre arbetsbelastning.

Jag är trött på att alla ser om sitt eget hus så till förbannelse och saknar ordet solidaritet och medmänsklighet i diskussioner.

Men framförallt skulle jag aldrig kunna rösta på Alliansen efter att de sålde ut lagförslaget för insemination av ensamstående i Sverige till fördel för Kristdemokraterna. Det enda partiet i Sverige idag som inte vill göra det lagligt även här.

Jag vill helt enkelt inte riskera att det händer igen.

Fader vår

Godmorgon Mini,
Idag ska vi på faderskapsutredning. Det ska inte vara några problem men jag är ändå lite nervös för det känns som att jag kommer att bli ifrågasatt. Ibland undrar jag själv om jag gjort rätt mot dig. Faktum är att den som ifrågasatt mitt val att skaffa barn utan en känd pappa mest under den här resan är jag själv.

Hittills har jag inte stött på någon som inte stöttat mig, kanske kommer det idag.

I vilket fall ångrar jag inte en sekund att jag valt att skaffa dig. Du är så oändligt älskad innan du ens är född.

måndag 6 september 2010

Om igen

Pratade med mamma efter vattenjympan imorse. Jag konstaterade att jag tycker att det är synd att man inte får föda i vatten i Sverige. Jag har alltid känt mig hemma i vatten.

"Då får du resa utomlands och föda nästa gång tycker jag!" säger hon

Tror ni att hon är inne på att jag ska göra syskonförsök?
Hur är det nu, man ska lyssna på mamma?

Sova lite?

Jag har hamnat i en sova-period. Igår var jag igång större delen av dagen. Kom hem vid halv åtta och sov i soffan strax därefter. Vaken ett par timmar mitt i natten, men sov nog ändå runt 9 h inatt. Imorse var jag på vattenjympa. Åt lunch, fixade lite.

Sen var jag på förlossningsutbildning. En märklig tillställning där alla var par utom jag. Inte för att det gjorde mig något. Faktiskt inte, men det var intressant att studera de andra. De flesta såg faktiskt rätt skräckslagna ut. Även killarna. Det tog sig lite olika uttryck. En kille skämtade. Rätt rejält. En annan ifrågasatte hur barnmorskorna i TV-programmet "Förlossningskliniken" kunde vara så hårdhänta mot barnen när de skulle ut sista biten. En tredje var som ett klister på sin tjej. Masserade, höll om, pussade, smekte. Eh... personligen hade jag blivit galen på en kille som beter sig så!

Mini var fullt aktiv på kursen. Min mage guppade och ställde sig i alla möjliga vinklar. Det bådar gott för Mini som kursdeltagare i framtiden. Passiva kursdeltagare är det värsta som finns tycker jag.

Nåväl, hem från kursen. Kaffe och bulle, lite jobb och sen kröp det i hela kroppen. Soffan hägrade och en tupplur på några timmar (!!!). Sen har jag lagat mat, men i egenskap av en zombie. Jag lyckas inte komma till liv. Igår var hemmet i ordning, nu orkar jag inte bädda, inte ta hand om köket, inte vika tvätt. Jag orkar ingenting.

Jag funderar allvarligt på att gå och lägga mig. Och den där killen jag kunde haft i mitt liv, han hade lätt fått gulla ihjäl mig offentligt, så länge han tagit hand om köket och tvätten ikväll!

Lugn och fin

Det är ett litet steg för mänskligheten och ett jättesteg för mig. Nu har Mini vagn och babyskydd. Det senare är dessutom monterat i bilen (i-klick-bart).

På köpet fick vi också en hög med kläder. Och Minis mamma känner sig lite mer förberedd igen. Fast när magen började trixa inatt, så att jag misstänkte att jag hade förvärkar, ja då kände jag mig inte det minsta förberedd.

Som tur var var det nog bara en fis på tvären. Mini får gärna vänta minst en vecka till. Deal bebben?

lördag 4 september 2010

Näe va?

Vissa dagar känns förlossning inte som något jag faktiskt vill uppleva. Lite sent påtänkt nu kanske. Ligger och funderar på om molvärken i magen är ett tecken på att den har börjat eller inte. Personligen röstar jag för inte.

Någon som har ett bra smärtfritt alternativ till förlossning? Snabbt svar önskas!

Godmorgon världen!

Det sägs att livet måste vara ner ibland för att man ska kunna njuta av när det är upp. Kanske är det därför jag vaknat nästan euforisk idag.

Så gudomligt skönt!

Någon klok sa till mig att jag måste börja inse att mina föräldrar inte är så unga längre, men jag tänker inte lyssna på det. Jag tänker bara vara glad för att de finns här. Trots att de gått genom cancer och andra sjukdomar. Visst är de jobbiga och tjatiga och har andra prioriteringar emellanåt, men allt det är som det ska vara. Egentligen.

Så nu ska jag studsa ur min säng och ta vara på den här dagen. Ljuvligt!

fredag 3 september 2010

Halleluja!

Min mamma ringde och var glad, bubblig och full av planer.

Och mitt hjärta hoppade nästan ur bröstkorgen. En bra plan B om förlossningen sätter igång innan mamma orkar vara med är också på plats. Nu ska jag bara njuta av helgen. Ordna god mat och kanske hyra en film (något jag inte har gjort sen 90-talet) och njuta.

Ha en ljuvlig fredagkväll allihop!

Berg och dalbana

Jag skrev ett långt inlägg igår. Historian bakom min oro för mamma och hur skönt det var att allt var så positivt. Hann bara publicera så ringde telefonen.

Inatt opererades hon.

Och jag har inte sovit mycket. Ångest, oro, kärlek.

Men det verkar vara på bättringsvägen. Fast nu har jag fått så mycket positivt och negativt om vartannat att jag inte vet vad jag ska tro. Vågar jag bli glad av positiva besked?

Just nu vet jag inte vad som ska få lugnet att lägga sig i kroppen på mig.

Under tiden har Mini hicka och sjunker längre och längre ner. Idag går vi in i vecka 37+0. Från och med idag är Mini fullgången och är välkommen till världen när som helst. Fast helst när Minis mamma är lite gladare och mer utvilad.

torsdag 2 september 2010

Mamma

Det är min mamma som är sjuk. Om någon timma vet vi om hon ska opereras eller inte.

Och jag känner mig som den mest maktlösa människan i hela världen just nu. Till och med skuld för att jag tog mig friheten att känna lycka. Trots att jag vet att det är helt obefogat.

Min älskade mamma.

onsdag 1 september 2010

paus

Knappt hade jag loggat av datorn på jobbet, så ringer telefonen och jag får förfärliga besked om någon av dem som står mig allra närmast.

Just som allt ändå kändes under kontroll. Just som jag verkligen börjat fokusera på det som kommer dras mattan bort under mina fötter och jag vill bara pausa allt och hinna ordna en sak i taget så att allt är som det ska igen. På alla fronter.

Dagsverke

Sitter vid skrivbordet. Ögonen klipper. Mini sparkar i magen. Jag är trött och längtar hem till soffan. Ikväll får jag besök. Barnvagn levereras och babyskyddet, med montering i bilen.

Min bil blir mer och mer barnanpassad. Gummimatta i bagageutrymmet för att skydda mot smutsiga vagnshjul.

Imorgon kommer en kvinna och köper mitt ritbord. Hydraulik känns inte rätt när man har en Mini som ska lära sig gå och utforska världen.

Jag har lite saker som ska upp på vinden. Jag tar det lite då och då. Papper ska sorteras och sättas i pärmar. Mini ska få en egen. Jag ville hitta en som var extra fin, men det visade sig vara mission impossible, så det får bli en helt vanlig.

I vilket fall. Idag har jag jobbmässigt i princip inte gjort ett smack. Jag har lagt in numret till förlossningen i telefonen som favorit. Kelat med kontorshunden. Läst på om Signekursen (avslappningsträning). Fånat mig på Facebook. Och skrivit ut lite papper. De var faktiskt jobbrelaterade!

Tydligen är det vad jag orkar för nu känns det som godnatt jord ett tag. Jag behöver sova. Så vi avrundar arbetsdagen här, med en av mina personliga favoriter, innan jag kör hem till soffan och sussar en stund.

Det värsta av allt

Scout

Bredvid sängen står den alltid packad. BB-väskan. Journalen ligger i när den inte är med mig på BM-besök. Alla viktiga saker är förberedda inför Minis ankomst. Ikväll får jag babyskydd och vagn. Visst, en del småsaker fattas kanske, men inget avgörande.

Jag har lärt mig att de flesta förlossningar startar på natten. Det stämmer bra med mina systrars och min mammas berättelser. Och nästan alla barn i min familj har kommit tidigt.

Så jag inser nu att det finns betydligt förbättringspotential här. Köket är stökigt sen igår, soporna behöver jag tömma varje kväll nu och eftersom jag somnade i soffan ORKADE jag bara inte tvätta bort mascaran igår.

Det får bli bättring på sånt hädanefter. Jag vill vara beredd når det händer. Kunna fokusera och veta att allt är i sin fulla ordning här hemma.

Inga mer slashaserier, jag ska alltid vara redo!