söndag 8 november 2015

Fint

Vi plockar undan frukost. Mini kilar in på sitt rum och P går förbi hans dörr, sedan fram till mig och säger med låg mjuk röst:
"Du, har du sett hur himla fin han är när han sitter vid bänken, på den lilla blå stolen, och pysslar?"

Det. Precis det. Att dela de där små vardagliga vackra ögonblicken, var något jag saknade mycket som ensamstående. 

Tacksam. 

måndag 2 november 2015

Fars dag

Inför helgens stora dag frågade jag Mini om han ville fira P. Han blev högst konfunderad. "Varför?"

"Du säger att han är din låtsaspappa."

Så hade vi ett snack om att eftersom Mini inte har någon pappa står det honom lite fritt att välja en själv. 

"Men mamma, jag vill inte ha nån pappa. Jag har ju dig!"

Åh Mini, jag ska inte tvinga på dig normen. Älskade kloka ljuvliga unge. 

Äntligen

Tre saker har allt på plats på kort tid. Nej fyra. 

Mini klättrar i förskolans träd. Innan helgen kom han inte upp på första grenen. Idag satt han högt högt uppe. 

Mini gungar. Nästan pinsamt länge har jag fått putta på. Nu står han upp och gungar högst av alla. 

Mini sparkar sparkcykel. Även om han hävdat att han kunnat länge så trillade poletten ner ordentligt igår. Stoltare och lyckligare unge hade vi fått leta LÄNGE efter. Balans och fart. Härligt!!

Mini kan läsa. Klonk sa det när slutligen poletten trillade ner. Jag har väntat länge på den. Och oj så stolta både Mini och jag är! Han har hållit på med bokstäver sedan han var 2-2,5 år. Nu satt den!