onsdag 28 oktober 2009

Action!

Här händer det saker. Idag har jag tömt det jag måste tömma, tagit hand om det jag måste ta hand om inför min flytt. Imorgon halv åtta står det flyttgubbar och bankar på dörren och då måste jag och det bohag jag tänker nyttja den närmaste månaden vara ute ur lägenheten.

Så idag har jag fixelixat och trixelixat. Satte mig ned, det var en dålig strategi. Jag måste ju upp på vinden. Knarkarvinden och gå igenom mitt förråd. Lär ta några timmar. Blä...

Men sen, om en månad, då flyttar jag in i min nya lägenhet med plats för barnet jag förhoppningsvis redan väntar då. Idag har jag nämligen hämtat ut mina hormoner. Det ska bli spännande. Märkligt nog är jag uppåt och förväntansfull. Trots att jag var så nere för bara någon dag sedan. Har jag lärt mig att attacksörja?

tisdag 27 oktober 2009

En lite bättre dag

Idag är det en lite bättre dag. Idag har jag pratat med kliniken. Det blir lite behandling och en undersökning och så kör vi igen.

Att prata med läkaren gör mig alltid så otroligt lugn. Först vill jag bara storgråta och sen vill jag bara gå och lägga mig. Känna tryggheten av att vara i experters händer sjunka in.

Men jag har inte tid att gå och sova. Jag håller ju på att flytta!

Ja, så som ni ser har jag gjort som vi alltid gör. Bryter ihop och kommer igen.

Risken med allt det här kämpandet är att jag glömmer bort vad det är jag vill ha ut av det. Det känns just nu som att jag kommit i mål bara jag blir gravid. Men att bli gravid, det är "bara" början!

söndag 25 oktober 2009

dålig dag

När jag vaknar och det första som händer, innan jag ens är medveten om min omvärld är att tårarna droppar ner på kudden. Det är då man bara vill få dö och slippa slå upp ögonen och möta verkligheten.

Idag är det ingen bra dag.

Känner hur jag bara vill isolera mig. Inte bara idag. Jag vill isolera mig och ha total fokus och kontroll tills jag har nått mitt mål. Att träffa andra människor. Höra deras problem ta in dem, engagera sig, lyssna, ge respons. Det är för mycket och jag märker att jag inte är någon sympatisk person. Eller jo utåt är jag nog det. Utåt sett ler jag och pratar och överkompenserar min brist på engagemang. Inuti vill jag bara be hela världen (nästan i alla fall) att dra åt h-vete. Bara hela den proceduren tar ju massor av energi från mig.

Men jag kan ju inte göra det. Sluta interagera med andra. Och så länge jag inte vill ösa över min sorg över att jag inte lyckas, att jag inte har barn, inte är gravid, att blodet kommer som en klocka, forsar ur mig och gör mig så ledsen. Ja då är det spelet jag får spela.

Hur gör man det utan att bli galen?

lördag 24 oktober 2009

Blodet




Blod är liv, eller hur? Blodet är det som rinner i våra ådror, som logistiknätverket i våra kroppar. Levererar näring till våra celler som bygger upp oss. Blod är tjockare än vatten. Symbolen för att vår familj alltid står oss nära hur arga vi än kan vara på varandra.



Sedan i måndags har dock blodet betytt att jag nog inte är gravid i all fall. Lite lite, varje dag i snart en vecka. En hel vecka för tidigt.

Inombords känns det som en del av mig håller på att dö. Inombords börjar jag ge upp hoppet om att en dag få bära mitt eget barn under mitt hjärta. Låta mitt blod ge näring till min avkomma. Vad händer den dag jag ger upp? Hur kommer jag att må då?

Men jag är inte där än. Jag har inte givit upp än.

Just idag har dock inte blod någon positiv betydelse för mig.

torsdag 15 oktober 2009

MEN


















Jag går och funderar och hoppas och så vaknar jag mitt i natten av ont ont i magen. Det visar sig att jag har en kraftig UVI. S U C K

Kan det inte bara få gå på räls. Tjipp tjopp och så tog det och nästa steg kan påbörjas? Va?! Kom igen nu kroppen. Nu gör vi det här.

Äter penicillin och ligger under täcket i soffan. Ska ta en tupplur. Bara för att göra kroppen till vilje.

måndag 12 oktober 2009

när verkligheten flåsar en i nacken

Idag har jag gjort försök nr 2. Jag vaknade på morgonen och det kändes jättebra. Dagen har varit ganska bra jobbmässigt. Och vid tretiden var det dags att bege sig. Med hjälp av GPSen tog jag mig till Nörrebro och på en kvart var det över.

Det kändes rätt. Det kändes inte stressat eller fel på något sätt. Jag körde hem och har tagit det superlugnt hela kvällen. Inte orkat prata i telefon ens. Bara slöat, först orkade jag inte ta upp datorn. Tända ljus, te och fantasier.

Så loggade jag på. Loggade in på Femmis. Och hittade en länk till personer som är skapade genom donator insemination. De letar efter sina biologiska fäder.

Shit. Tungt. Är det vad jag kastar mitt barn in i?

Sedan, som för att spä på overkligheten lite började min livvakt från min tid i Sudan chatta med mig på Facebook. Hur skulle jag förklara för honom vad jag har gjort idag? Hur förklarar jag för en rättrogen katolik att jag skaffar barn på egen hand? Att jag sätter barn till den världen där han har gått tillbaka in i armén för att slåss för sitt land? Där barnadödligheten är över 50% innan 5-årsåldern?
Platsen där jag har fått avstå från att ta med mig barn. Där jag har tvingats lämna barn till hemska öden. Minnen som får mig att gråta bara genom att tänka på att jag har dem, utan att ens gå in i detalj.

Plötsligt känner jag mig som att jag har lyxproblem och att jag är självisk utöver det vanliga.

Men snälla unge, bli till och kom ut om en sisådär nio månader.
Jag längtar så efter dig.

lördag 10 oktober 2009

Kärlek

En bekant till mig som känner till mina planer frågade mig om jag tänkt på att mitt barn kan bli handikappat. Särskilt med tanke på min ålder.

Jag sa att om det är så är jag säker på att jag kan hantera det och att jag får agera precis som jag gjorde i Afrika, man får ta det som det kommer.

Det är vad mamman i den här bloggen gör
Honungspojken

torsdag 8 oktober 2009

12 mm + 10 mm

















Idag har jag varit på kliniken. Idag har jag pratat med den danska läkaren. Idag har jag fått veta att på höger sida har jag en 12 mm stor follikel och min slemhinna i livmodern är 10 mm.

"Alt ser godt ud, virkelig godt" sa den danska läkaren och så fyllde han i "Jeg skal nog godt få dig gravid."

På lördag så ska jag få en ägglossningsspruta och på måndag så är det insemination igen.

SEN kanske jag får bli mamma.

onsdag 7 oktober 2009

ouch

Idag kniper det i hjärteroten. Jag vill ha hela paketet. Kärlek och barn. Varför ska något som känns så självklart vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt att skilja på att skaffa barn från en kärleksrelation?

söndag 4 oktober 2009

Sömn

Inatt har jag sovit sovit sovit. Det var så skönt. Idag känner jag mig utvilad. Kroppen börjar landa efter hormongalenheterna efter den uteblivna ägglossningen och två långa samtal med Glitter gör livet lite behagligare. Skönt. Kan man få lite mer helg tack?

Bara lite mer.