torsdag 29 september 2011

Du & jag

Jag sitter på huk och plockar ihop grejer i en kartong på det av prylar överbelamrade golvet i köket. Mini har haft roligt medan jag tömt Ica-kassarna.

Då känner jag plötsligt hur ett litet huvud liksom tränger sig in mot mig. En liten arm som tar stöd mot min. Och ser den andra armen glatt ta tag i en flaska jag just stoppat i kartongen och skickar den över golvet.
Blicken lyser och skrattet glittrar. "Vi kompletterar varandra så bra du och jag mamma!!" Ser det ut som att du säger.

Ja, vi kompletterar varandra så bra min lilla älskling, tänker jag och plockar återigen upp flaskan, för att vara utan dig hade gjort mig trasig.

onsdag 28 september 2011

Det här med amning

Nu var det kritik från Amningshjälpen mot BVC på nyheterna. De rekommenderade inte fullamning till 6 månader och delamning till minst ett år. Endast en av 72 sköterskor gav rekommendation efter Amningshjälpens direktiv.

Jag kan säga att jag är glad över de råd och den hjälp jag har fått från BVC (som uppenbarligen inte var från den där enda ovan). När mitt liv var ett stort kaos var BVC-sköterskans hjälp att släppa amningen och gå över till tillägg (nej, hon pushade mig inte, men när jag tvekade så var hon den som hjälpte mig att tillåta mig själv att släppa amningen). Amning är jättefint och har många fördelar, men jag kan inte låta bli att känna att det är lite hysteri runt det. Mini är inte ammad, jag är övertygad om att han mår minst lika bra som helammade barn. Jag är dessutom övertygad om att han mådde bättre som det blev när vi gick över till tillägg än den situation vi hade innan.

Mini började också med smakportioner tidigt. Han var strax över 4 månader gammal. Anledningen till att jag började med dem var att han tydligt visade att han var mogen för dem. Herregud, ungen dreglade och tittade storögt på allt som jag stoppade i min egen mun. Dessutom så vaknade han hungrig mitt i natten. Allt det slutade när han fick gröt och lite mer fast föda.

Så det här med amning. Ni får ursäkta mig Amningshjälpen och alla sköterskor på BB som var rabiata med amningen. Jag är inte helt övertygad om att det var så viktigt. Det kanske är det i det stora hela. Det ska jag ärligt säga att jag inte vet. Era råd är kanske de rätta för de flesta.

Men inte i det här hemmet. Det vet jag med största säkerhet. Och jag kan inte låta bli att känna det som att ni ska skriva folk på näsan, men jag kanske är överkänslig, vad vet jag. Jag är ju bara Minis mamma, utan större erfarenhet av amning.

Två till Mini, en till mamma

Igår var det Sigge.
Idag var det Elias.

Nya kompisar till Mini på lekplatsen.

Men i söndags, då var det Felix pappa som flirtade med Minis mamma. Jippi

Jahapp

Jag hade en idé om hur den här dagen skulle läggas upp.
Tydligen var jag lite dålig på att kommunicera den till sonen, som nu sover som en liten stock, medan jag är duschad, fixad, plockat.

Bara putsa glasögonen och fixa köket/lunchen också.

tisdag 27 september 2011

Saker man inte vill uppleva

Efter 2 veckor där jag snittat 5 h sömn per natt somnade jag igår i soffan. Och vaknade 03.20. Skönt att sova, men ont i ryggen idag. AJ! Hädanefter ska jag verkligen försöka sova i sängen istället. Det är knappt att jag klarar att bära Mini.

Imorse behövde jag lite respit för att hinna göra mig iordning inför besöket hos Folktandvården. Så jag hällde upp ett bad och satte Mini i det med sina favoritbadleksaker. Mitt i alltihop, ni vet, när man står där med deon torkandes under armarna, mascara på ena ögat och tandborsten i munnen hör jag krystande från badkaret. Jag besparar er resten av den historien.

Sen fick jag använda en rabattkupong och köpa nya byxor till Mini när vi var på stan. Det luktade så att t o m jag kände det (och jag är tvärtäppt i näsan)

Förra veckan köpte jag en ny kaffebryggare på MediaMarkt. Den visade sig läcka. Men när jag tog tillbaka den till affären idag så läckte den inte alls. När jag kom hem och ställde den på diskbänken tog det ungefär 5 minuter så läckte den. Imorgon måste jag åka tillbaka till MediaMarkt. Aaaargh...

Apropå rabattkuponger så har jag blivit en äkta kupongtant. Idag har jag handlat byxor, mascara och bensin på kuponger. Någon sa att man blir kupongmänniska när man får barn. Antalet blöjpaket jag inte handlat på kupong är lätträknade!

Missade hela Big Bang Theory eftersom Mini har problem med magen och vaknar ledsen.

Nu ska jag försöka att inte sova jättelänge i soffan, bara lite. Natti natti!

måndag 26 september 2011

Namngivning

I lördags var det dags för Mini att få sina namn och samtidigt fira sin ettårsdag.

Det blev så otroligt fint.

Festen började kl 13 och när de flesta dykt upp hade jag paketöppning. Många fina paket var det. Böcker, film, gosedjur, mössa, smycke, åkpåse och lite till. Ett stort paket var märkt "Mamma", det sparade jag till sist. Det var gode P som köpt en present till mig, från Mini. Och när jag läste det som Mini skrivit (genom P) så bröt rösten och jag fick lämna över brevet till honom att läsa. Det handlade om hur mycket Mini tycker om sin mamma och i paketet var en jättestor Barbapappa. Barba-P.

Då var snyfteriet igång.

Och inte blev det bättre när C och P spelade och sjöng. Först "Mitt barn" av Jojje Wadenius


Sen blev det ännu svårare att inte gråta när tre av Minis finaste fina kusiner ställde sig upp och berättade om hans tre namn. Personligt, kärleksfullt och bara så fint att mosterhjärtat nästan sprängdes av stolthet och glädje. Vilken lycka för Mini att ha de här unga vuxna i sitt liv. Och för mig. Jag har nog världens finaste syskonbarn.

Sedan läste goa S dikten
Är det du, är det du, allra käraste barn

som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

Av: Harriet Löwenhjelm

Och jag kan erkänna att jag inte klarade att titta på henne då.

Själva ceremonin avslutades med att P och C spelade och sjöng Gåtfulla folket av Olle Adolphson och Beppe Wolgers




Det var så fint. Precis som jag föreställt mig det. Nej förresten, BÄTTRE än jag vågat föreställa mig. Så mycket kärlek. Och finast av alla var Mini som satt i sin mosters knä och följde allt som hände med uppmärksamhet och klappade händer av förtjusning åt sången.

Jag har i sanning begåvats med en ljuvlig liten unge.

Sedan var det smörgåstårta lagad av mormor, följd av prinsesstårta med tjock härlig marsipan.

Det var en fin dag. En verklig fin fest. Tack alla ni som var med.

Till varje pris

Det är med lite pirr i magen jag bänkar mig framför 3:an kl 20. Vilken vinkel kommer "Barn till varje pris" att visa?

Hoppas på en bra. Glöm inte kolla du också.

onsdag 21 september 2011

1

Stort grattis Mini som fyller hela året idag

hurra
hurra
hurra
HURRAAAA!

måndag 19 september 2011

Lattjolajbanslådan

Nu är inte det här inlägget helt rumsrent, bara så att ni vet. Men jag tror att vi alla som läser här är vuxna människor. Vissa av oss lever utan partner och ja, vissa behov har vi ju. Som singelkvinna så har jag lite leksaker i det som jag kallar Lattjolajbanslådan (det finns en lång fantastisk historia med en klubb jag saknar som förklaring till det namnet). Lådan har jag sedan i en låda i mitt nattduksbord.

Där ligger de tryggt.


Trodde jag.




Tills Mini kom krypandes med, ja, hur ska jag formulera mig. En större version av det han själv leker pincettgrepp med. Med ett mycket nöjt uttryck i ansiktet: "Titta vad jag hittade mamma!!"

På besök och just då med steg gåendes åt mitt håll, är mormor.

Aldrig har jag lirkat en leksak ur händerna på mitt barns så fort.
Aldrig har jag barnsäkrat en låda så tyst.

Och sen har jag skämts och fnissat bara vid tanken resten av dagen.

Disco

Ikväll nynnar vi 80-talsballader och bearbetar lite förlossning. (läs här)

Schhh...

Minis present är monterad, men säg inget till honom.

Inhandlad på Överskottsbolaget för 200 kr billigare än i finbutiken. Tack för tipset Pippigullmamman!

Lattjo

Jag kan inte skriva om det nu, men något som kunde ha blivit hysteriskt pinsamt hände nyss. Påminn mig om inlägget inte kommit om ett par dagar...

Plask

För ett år sedan idag vaknade jag av att vattnet gick.

söndag 18 september 2011

Förtroende

Idag har vi träffat N, Minis potentiella barnvakt. Jag var rätt nervös innan. Som en blind dejt. Rätt från Internet.

Men oj! Vilken gullig tjej! Både mamma och jag fick direkt stort förtroende för henne. För att inte prata om Mini. Han flirtade direkt in sig. Imorgon ringer jag referenser.

Det är så skönt när något bara känns så bra och nu har jag någon som är dedikerad barnvakt och inte en kompis som jag egentligen själv vill spendera tiden med.

Någon med erfarenheter av inhyrd barnvakt? Bra? Dåligt?

fredag 16 september 2011

Dum

Ibland när jag är trött och ledsen, som nu när jag är sjuk och allt står inför förändring, så tänker jag helt galet.

Jag har världens finaste lilla unge, även om han skriker i timmar när han ska sova just nu. Jag är så tacksam över allt jag har, har möjlighet till och det liv jag lever.

Se där, bitterheten borta!

Godmorgon på er allihop.

torsdag 15 september 2011

Bitterfitta

Bulan & Jag tänker sluta vara bitter. Det tänker inte jag sluta vara. Jag är fortfarande sanslöst förkyld och har spenderat 1½ h med att få en unge att sova 45 minuter. Jag tänker vara bitter i alla fall ikväll också.

Butt butt butt butt

Allt är fel fel fel, men vet ni vad. Nästa vecka fyller Mini ett år och jag har inte en aning om vad jag ska ge honom i födelsedagspresent. Han måste ju få ETT paket på själva dagen. På morgonen. I sängen.

Men vad?

Förslag?

Nä, nu ska jag gå och bittra ihop lite gröt till buslusen. Sen får vi skratta och gosa så att jag orkar med nästa skrikfest när det är nattedags.

onsdag 14 september 2011

Mansförkylning

Det är en mansförkylning jag har fått. Jag känner mig så fruktansvärt nere och har så ont i huvudet. Fryser och gnyr, gnäller i alla forum jag kommer åt och tycker vansinnigt SYND om mig själv.

Ja, så ni får ha överseende helt enkelt. Jag är inte mig själv.

Och om ni inte hör från mig här på ett par dagar, ja då har förkylningen tagit mig.

Atjooo!

Det är så kul med barn

511 dubbelversade "Sov du lilla videung" tog det för Mini att somna för förmiddagsluren. Ungen var helt färdig, men måste ändå skrika sig hes i sängen.

Det är synd om honom. Han är förkyld.
Men kan någon förklara varför barn är så motvalls när det är något som så uppenbart är skönt och gör gott? När de är så trötta att ögonen går i kors?

Fast det är klart, featuren "somna mitt i ett vrål" är imponerande. Det är den faktiskt.

tisdag 13 september 2011

Trött

Jag har skrivit så många inlägg här det senaste dygnet. Herregud vilka inlägg jag skrev inatt när jag skakig av förkylningsutbrott tog hand om en galet skrikande Mini. Klockan två vaknade han. Klockan 4 däckade vi båda två.

Och oj vilka inlägg jag skrev imorse när jag halvt medvetslös lekte "titta vilken rolig aktivitetstavla" med Mini medan jag desperat försökte få ligga kvar i sängen. Eller inlägget om envisheten i min unge. Jag vet inte hur många plagg han drog ner från torkställningen när jag hängde upp dem. Hur många nej och bortlyftningar som krävdes.

Eller hur söt han var när han satte sina gosedjur i läragåvagnen och sedan gick omkring i lägenheten med dem.

Eller hur fruktansvärt synd det är om mig som är så sjukt förkyld och har en ettåring som behöver underhållas när jag bara vill få dö i sängen.

Eller om nattningsrutinen som har gått över till att Mini skriker i någon halvtimma-timma tills han somnar. Hur jag står och daskar honom i rumpan i takt till Sov du lilla videung tills han sover så att han snarkar, men nog vaknar han så fort jag vänder sängen ryggen. För att skrika.

Eller beskriva jakten och planen på barnflicka som har uppstått.

Men jag hamnade i en chatt med en god vän, där jag beskrev hur synd det är om mig. Grät en skvätt och nu har jag ätit upp all chokladen, gjort en kopp te och två mackor. Jag orkar inte. Ni får nöja er med snabbversionen idag.

måndag 12 september 2011

Kontaktlöst

Mitt barn har en egenskap som är mindre bra. Eller den är ju bra, men inte hur han utnyttjar den. Han är grymt nyfiken och klurig. Han klurar ut hur teknik funkar. I förra veckan så upptäckte jag honom i full färd med att ta sig ner i den barnsäkra "sprit"-lådan i köket. Dörrstopparna från Ikea pillar han loss hur lätt som helst. När jag satte upp en aktivitetstavla på hans spjälsäng idag (aktiviteterna utåt, så att han kan stå där och pilla) så satte han genast igång med att undersöka hur den satt fast på andra sidan (inser att jag får ta bort den när han ska vara i sängen. Han undersöker hur knäppet på selen i barnvagnen fungerar. Han får upp luckan framför DVDn och stereon (lite mer avancerade fäll-luckor) utan större problem. På ugnen har ungen lyckats ställa timern, något hans mamma inte gjort (vadå läsa manualen?!).

Allt det där är väl gott nog. Spriten kan jag flytta på. Barnvagnsknäppet är så hårt att det får han aldrig upp.

Men det farliga är att han är sjukt intresserad av stickkontakter och sladdar. Herregud som jag jagar ungen. Kopplar ur lampor, apparater och pluggar. De som bodde här innan mig hade lite stickkontaktmani och bara i vardagsrummet har jag 24 kontakter. I sovrummet åtta. Vissa saker måste ju få ström, som hemtelefonen och modemet. TVn, stereon, radion. Jag kan inte koppla allt till uttagen ovanför diskbänken.

Jag håller på att bli tokig. Hur gör/gjorde ni? Jag försöker allt. Distrahera, vara med och utforska lite (i hopp om att det tappar sin tjusning), bannar. Ja, när jag har blivit tillräckligt rädd har jag t o m vrålat NEEEEEJ.

Inget funkar. Hjälp.

Pipmuggar

Nu kommer vi till ett kärt ämne för mig. Pipmuggen.
Mini är lite lat när det kommer till det här med att dricka själv. Inte ur flaska och inte ur pipmugg. Jag har erbjudit honom pipmugg i ett par månader nu, men det är först sista veckan som han på allvar kommit på att han kan dricka själv ur den. Och dessutom vinklar den rätt så att han faktiskt får dricka ur den.

Nu tycker jag att pipmugg har varit något som har funnits rätt länge så att det borde vara rätt enkelt att tillverka en som är bra. Men icke!

Minis första pipmugg kommer från Rätt Start. En fin med Tomtebobarnen på som kom i ett set.


Jättefin mugg, verkligen, men gummiringen under den har gått sönder i disken (och då är den inte diskad hundratusen gånger precis) och locket är ett snäppapålock. Praktiskt kan man tycka, men det är hårt nog att knappt gå att snäppa på med en hand och dessutom löst nog att lätt trilla av när muggen åker i golvet. Dessutom gör droppstoppet sig tillkänna genom ett evigt litet pipande när ungen suger på pipen. Aaargh... 

Esskas pipmugg har ett föredömligt skruvapålock, som är enkelt att fixa med en hand. Dock har den inga öron, vilket underlättar för en liten. Droppstoppet glider isär (men funkar i alla fall) och trycket har blivit skavt i diskmaskinen.

Den sista pipmuggen kommer från Dr Brown och är köpt på rea. Det tog ett tag innan jag fattade hur hightech-droppstoppet funkade, men när jag fått kläm på det så funkar det jättebra. Den går bra att montera med en hand (när man fattat hur den funkar). Den har skruvlock och öronen kan man välja bort om man vill. Droppstoppet har en feature på den här muggen, det spelar ingen roll om man håller pipen på fel sida, när man suger så kommer det dricka i alla fall! Kanske inte så pedagogiskt inför att lära sig att dricka på riktigt men rätt bra när man är liten och törstig. Dåligt är dock att man måste vinkla muggen så att drickan täcker minst halva botten för att det ska komma något ur den. Det är inte Minis starka sida när det kommer till att dricka själv än, så rätt ofta hör jag frustration när han dricker ur den här muggen i alla fall.

Nåväl. Alla tre gör lika förbaskat ont när man får dem på foten med en barnstols fallhöjd i alla fall!

Vad har ni för pipmuggar och är det någon som har en riktig favorit?

söndag 11 september 2011

Liten men ARG

Igårkväll hade Mini ont i halsen. Det var riktigt riktigt synd om honom för han hostade till i sömnen och vaknade och grät otröstligt. Inget hjälpte riktigt. Så jag la statusen: hur förklara för 11-månaders att skrika för att man har ont i halsen gör det bara värre?

Och fick svaret Glass

Ja, fast den är ju slut här då, men så kom jag på att jag har sån yoghurt som Mini älskar. Då gjorde jag misstaget. Jag tog upp och ut honom i soffan att äta yoghurt. Två gånger. Och efter sista gången fick han också en Panodil, eftersom det då gått sådär många timmar som det ska ha gått för att få ge nästa dos. Efter det sov han som en liten gris.

Ikväll blev liten förtvivlad när jag lyfte ner honom i sängen. Trots kärleksbombande och rutin. Han skrek så fort jag lämnade rummet. Oj oj, som han har skrikit. Jag har såklart tagit upp honom i min famn för att trösta. Då har han direkt blivit tyst och pekat ut i vardagsrummet. Mini vill ha yoghurt och sitta i soffan. Jag kan förstå honom. Det hade jag också velat om jag var honom. Men det var en engångsföreteelse eftersom han hade ont i halsen. Ikväll var det långt ifrån som igår.

Han har skrikit i tre timmar. Ja, förutom när jag har lyft upp honom. Jag har gjort bihåleinflammationstest och öroninflammationstest. Gjort allt för att han ska vara bekväm. Jag har sjungit, klappat, distraherat, boostat hans säng. Bytt blöja. Fluffat kudde. Pratat förstånd. Pratat med mindre eget förstånd.

Han har tittat i kors av trötthet, skrikit sig hes, och skakat av trötthet. Och nu har han till slut däckat. Hela karusellen slutade med att jag tog datorn och la mig på sängen bredvid hans säng (att söva honom i famnen var förgjort) och surfade. Mini ömsom gnydde, pratade och ylade bredvid mig. Nu snarkar han så sött så sött.

Det är så roligt att ha barn. Visst är det.
Speciellt när jag vet precis varifrån den där envisheten och ilskan kommer från. Och herregud vilken kass mamma jag känner mig som, även fast jag vet att jag inte är det.

Minnen

Mini har fått sina första gummistövlar.Med röda äpplen på. De är begagnade. Mamman jag köpte dem av fick en drömmande blick och berättade minnet av när hon köpte dem. De var speciella för henne. Kopplade till ett speciellt minne.

Själv minns jag mina första gummistövlar. De var röda och jag kallade dem för böllar. Jag minns hur jag satt naken i hallen med mina röda böllar på mig. Lycklig. Mamma berättar också historien om hur jag älskade mina gummistövlar. Jag kan minnas hur de luktade. Hur de kändes. Färgen. Häromdagen var jag på väg att ge värsta överpriset för ett par sprillans nya röda böllar till Mini, men jag hejdade mig.

Kan undra vad Mini kommer att bära med sig för speciella minnen från sin barndom? Jag ska se till att de blir riktigt många.

Kulturvecka II

Mini kan ju inte vara sämre än mamma. Han har också tre DVDs att titta på. Sjuk som han är.

lördag 10 september 2011

Kulturvecka

Nu ska jag se igen lite film jag inte kunnat se på bio. Frågan är bara var jag ska börja...

Lördag med snorelva

Idag är Mini förkyld. Han vaknade ett par gånger igårkväll och var jätteledsen över att han inte riktigt kunde andas. Ser hur han gnuggar sig runt näsa och ögon. Det är så jobbigt för honom. Jag vet ju hur det känns. Nässpray är inte Minis melodi. Han blir vansinnig bara han ser flaskan, så det är ingen lätt match att spraya honom. Nästa gång köper jag pipetter igen. Lättare att veta att han får i sig rätt rätt mängd då.

Förmiddagen har varit så mysig idag. Vi har busat och gosat. Bäst var att bädda sängen. Ungen älskar att bädda mammas säng. Det är så roligt att leka tittut under täcke och överkast. Sen är det roligt när täcket flyger i luften så att de puffar luft runt oss. Men bäst är ändå att krypa runt sängen och leka tittut. Han blir så till sig att han hoppar av skratt och jag känner lyckoendorfiner i hela kroppen av det ljudet. Så vad gör det att köket är i kaos, att alla leksakerna ligger över vardagsrumsgolvet, att kläder behöver sorteras.

Nu har vi läst böcker och myst. Mini försöker sova trots att snoret rinner, inte det lättaste. Det här får bli en dag i lugnt tempo. Hur är era lördagar?

fredag 9 september 2011

Tröst

Ett mercyfuck i Svensonville skriver ett inlägg som får mig att känna mig lite bättre över att skola in Mini på förskolan redan vid ett års ålder.

Förvirring

Jag skulle vara effektiv idag, men jag vet inte hur det har gått med det. I ren förvirring har jag sprungit runt här och fixat lite här och lite där. Sen har barnet behagat sova på helt nya tider, vilket gör all planering helt överflödig. Så jag har varit på väg att hämta internetbankdosan, rensat köket, bäddat sängen, hittat dosan kommit på att jag behövde gå på toa, gjort rent badkaret, kommit på att ja just det ja, dosan låg i sovrummet, vädrat, lagt Mini och sen loggat in på Försäkringskassan. Effektiviteten är nog att jag faktiskt får saker gjorda. Kanske bara inte de jag hade planerat för.

Mitt i all den här röran har jag även tvättat. Nu har jag duschat och fått på mig kläder (jag hade tänkt vara ute vid 10 idag, kl är halv två nu) och då ringer stora fancy utbildningsföretaget till mig på telefonen och undrar om de stör. "Eh, ja jag borstar tänderna!" svarar jag löjligt sanningsenligt.

"Jag ringer tillbaka i december" svarar mannen i telefonen
Nej, jag är inte redo att börja jobba.

torsdag 8 september 2011

Jakten på ett par fotsulor

Mini har så söta strumpor på sig idag. En timma har jag ägnat åt att få en bra bild på dem. Ovan ser ni resultatet...

En bekanting frågade idag vad jag lägger tiden på som föräldraledig. "förutom att vara just mamma då"
Fotar fötter kunde jag ju svarat. Jag bara skrattade lite matt.

Tradera

Jag är fast i Traderaträsket. Här köps det för fulla muggar.
Inser att jag borde sälja också.

Hittills har jag kommit över ett par goretex-kängor till vintern och vinterjacka och byxor. Allt för under 300 kr.

Risken är dock bara att jag fastnar. Sitter här och väntar ut en auktion på en skaljacka jag bara tycker är så fin. Det är mycket tävlingsinstikt som väcks i mig bara. Ni som känner mig kan väl säga till mig om jag börjar bli för beroende tack!

onsdag 7 september 2011

Skumt

Mini har idag badat sitt första bubbelbad. Mycket skumt tyckte han. Mycket roligt, tyckte mamman!

Förskola

Idag är en bättre dag än igår var. Jag har goa vänner och bloggläsare. Tack till er. Idag skiner åter solen i Malmö och i eftermiddag ska vi gå och hälsa på på Minis förskola.

Där Mini ska vara medan jag jobbar. Stort och läskigt. Jag tror att det är störst och läskigast för mamman. Ska jag vara ärlig hade jag inte förväntat mig det, utan hade någon idé om att jag skulle vara hur cool som helst med att min lille skrutt ska börja dagis. Men icke. Det känns som att det är det värsta som hänt mig. Kanske kommer det att kännas lite bättre efter idag.

Dagis är dessutom lite extra laddat för mig. För i alla dessa år som jag har längtat efter barn har just den där promenaden till eller från dagis figurerat. När jag går med en liten hand i min. Inte för att jag tror att Mini snällt kommer att promenera bredvid mig varje dag. Men symboliskt är det. Minis dagis. Eller förskola som det heter nuförtiden. Min Minis förskola.

tisdag 6 september 2011

Vampyren

Mini har fortfarande bara två hörntänder i överkäken.

Nu har han uppenbarligen tid hos tandläkaren också. Liten blir stor!

Höst

Ute är det en gnistrande klar underbar tidig höstdag. Mini stojar runt med sitt joller.

Och mamman vill bara krypa ihop till en boll och stanna under täcket. Visst kan man inte alltid vara glad, men måste man verkligen må så här emellanåt?

måndag 5 september 2011

Om mod

"Vad du är modig som vågar skaffa barn själv"

Det är ord jag får höra lite då och då. Säkert ni andra som är ensamstående också. Jag har lite svårt att bemöta de där orden. Jag inser att de är en komplimang och min generella princip när det kommer till komplimanger är att säga tack. Av någon anledning så vill jag bara fortsätta förklara mig när jag får höra de där orden. "Jag ser ju inte mig själv som modig och bla bla bla"

Men så surfade jag iväg på blogggar idag. Läste om ÄD och IVF och den där sorgen som följer oss som inte bara fick barn sisådär hipp som happ. I alla dess former.

Och så kände jag styrkan och modet. Förstod hur de som står utanför ser det.
Alla ni som kämpar så för att få era hjärtans barn. Alla vi som kämpat så för att få våra hjärtans barn.

Vi är så modiga och starka. Gud vad jag är stolt över oss!


Mini hälsar:

               lkkf§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§n oo,,,,,,,,,kkkkkkkkkkkkkkkK-llllllllllll,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,ö...............................................hhhh §§§§§§§"

söndag 4 september 2011

Extramormor - plastfarmor

Jag har lite ångest över att Mini har för få människor i sin absoluta närhet och för få människor av olika generationer. Dessutom har jag ångest över att jag inte har tillräcklig avlastning när jag börjar jobba.

Så nu börjar jag leta på allvar efter den där goa glada pensionären som så gärna vill spendera tid med Mini. Som också skulle få ut något av att umgås med honom. Känner ni till någon som skulle uppskatta den rollen i hans liv så tveka inte att höra av er.

Tips om var jag ska leta mottages också tacksamt!

Ju flera kockar

Minis mormor vill att han ska bli kock när han blir stor. Själv röstar jag för läkare. Mini själv har dock en faiblesse för alla leksakskök han kommer i närheten av. Han öppnar och stänger luckor, vrider på vred, plockar med byttor och fixar som en liten tok. Han är så söt så söt när han pysslar i de där köken.

Så jag gick ut på Blocket för att hitta ett fint leksakskök till honom i ettårspresent.
Tji fick jag! Det finns inga fina på Blocket alls. Bara fula i plast och det vill jag inte att han ska ha.

Jag får köpa honom en läkarväska i alla fall.

lördag 3 september 2011

Ett glas

Jag gillar vin, men nuförtiden hänger jag med en del vänner som inte dricker. Det blir inte att jag gör det heller då, även om jag kan sakna det. Öppna en hel flaska själv gör jag ytterst sällan.

Men så hittade jag halvflaskorna i veckan. Det kändes inte alls lika illa att öppna en sån. Gott var det också.

fredag 2 september 2011

Skor

Går man måste man ju ha skor. Eller hur?!

Blödigt

Här ligger vi, Mini och jag. En extra tupplur kan behövas när man är lite snorig.

Jag passade på att logga in på Femmis hemsida och möttes av Minis namn bland dem som gratuleras den här månaden och direkt började tårarna trilla. Mitt lilla knyte, redan ett år!

Jag är så oändligt glad att du finns här hos mig. Älskade unge.

Frukost

Dagens viktigaste mål och Mini är som sin mamma, vaknar hungrig. HUNGRIG.

Så här ser frukost ut här hemma:
1 flaska fullkornsvälling
1 bebismacka (rostbröd med färskkost eller leverpastej)
Några bananskivor
5 D-droppar
En mugg vatten

Hur ser frukost ut hos er?

torsdag 1 september 2011

Plötsligt händer det

Vi var på öppna förskolan. För er i Malmö, Kompassens Öppna Förskola är fantastisk. Bus och lek, följt av sångstund och så lite bus till för att följas av lunch. Och det var där i den andra busstunden som lilla Bus valde att visa oanade talanger. För plötsligt kom min son gåendes med gåvagnen. För att riktigt stila så höll han dessutom bara lite lätt med ena handen.

Ni skulle ha sett den stolta minen. Så nöjd.