torsdag 31 mars 2011

En eftermiddag i bilder

Jag har fått nog. Tack Rickard Sjöberg, för att du envisas med att skicka post till mig. Jag tänkte att jag skulle återgälda dig och börja skicka tillbaka eländet till dig (samma sak gjorde jag med SDs valkampanjmaterial).



På vägen hem från babysimmet gick vi genom parken. Jag undrar. Vad hände egentligen med våren? Den var ju här? Det här känns som höst.



I barnvagnen hänger Pingu. Numera lite mindre spänstig i bandet än tidigare. I eftermiddag roade jag Mini med att visa Pingu på Youtube. Han blev helt exalterad. VILL SMAKA! sa han. Jag försökte förklara att pixlar inte smakar något, men han förstod inte riktigt den logiken.



Och så hämtade jag ut min vinst. Ett fint paket från Loba. Rickard Sjöberg borde gå kurs hos henne. Inget tråkigt fönsterkuvert, utan ett regelrätt paket. Toppen! Spännande! Jag älskar paket.



Så knatade vi hem med paketet och öppnade det. Mycket prassel och papper, men inuti var det ett egetbakat bröd, egengjord fantastisk chutney och ett gott te. För er som inte vet så vann jag en tävling hos henne och det här var priset. Se vad lite smicker kan ge utdelning! ;)



Så jag fick en jättehärlig eftermiddagsfika. Mini fick ju också lite fika förstås. Bäst hade varit att få fika tillsammans med Loba, men det får vi se till att göra en annan gång.

Borde och måste

Ibland borde man så mycket man inte måste.

Och ibland måste man bara få ligga och gosa trots att man borde göra annat.

Mini lider av sin tandsprickning. Inatt skrek han fullständigt otröstligt i 45 minuter tills Alvedonet verkade. Han hade så ont att varken napp eller nappflaska gick att ha i munnen.

Så idag måste vi bara ligga här och gosa. Trots att jag kanske borde göra annat.

onsdag 30 mars 2011

När saker inte är som de borde

Det händer många märkliga saker på mitt jobb nu. Jobbiga och tunga saker. Det berör mig inte så mycket. Inte nu längre.

Idag fick jag veta att en vän till mig går igenom IVF-träsket. Det berör mig.
Längtan efter barn och risken att det kanske inte blir så.

Och när jag kommer hem får jag läsa att FC som kämpat så för att få sin Sudd, nu inte kommer att få det.

Så mitt hjärta är tungt idag. I min värld ska alla som vill det få sina barn. Jag gillar inte den här världen när den inte gör som det är tänkt.

Avslappnat

En av de riktigt bra sakerna med att vara ensamstående och föräldraledig är att man kan ha den här looken och den enda som ser en älskar en förbehållslöst i alla fall.


Nerspydd Reebok-hoodie
Slappa mammabrallor
Flaxig HM-topp
Yllesockor

Oduschad
Osminkad

tisdag 29 mars 2011

Imorgon

Idag har varit rätt bra, men nu har jag en massa tvätt att ta hand om. Men det gör inte så mycket för vi har något att se fram emot, imorgon får vi paket!

Jippi!

måndag 28 mars 2011

Slutet gott

Jag kan inte med att avsluta dagen negativt. Efter gröten busade och gosade Mini och jag tills det var somnadags för lilla Bus.

Hans tand är framme nu. Som ett litet toppigt isberg. Precis så att man ser den.

Och ikväll hade lillprinsen inga som helst problem att somna. Det kommer mamman inte heller att ha. Snart.

Måndagen from hell

Igårkväll gnydde Mini i sömnen. Ett par timmar efter att mamman gått och lagt sig gnydde inte Mini längre. Han skrek. Stackars liten. Att få tänder gör ont. Vid fem gav jag upp och gav honom Alvedon. Vid sex fick han en flaska tillägg.
Ja och så var det ju den lilla petitessen att jag där någon gång mitt i natten insåg att jag hade syndafloden mellan benen. Att få mens mitt i natten innan man ska gå och simma är aldrig någon hit. Och särskilt inte nu eftersom jag inte använt tampong sedan före Minis ankomst, som förändrat vissa tampongförutsättningar.

Vid sju sov vi igen. Vid nio vaknade vi. Kl tio behövde vi vara ute ur huset och på väg till babysim. "En hel timma!" tänker ni som inte har småbarn.

"Åh herregud!" tänker ni med småbarn. Så på den timman hann jag duscha, packa, mata Mini, klä på både honom och mig. Ja och äta halva min frukost. Lägg på sömnbristen på det och ni förstår att jag gjorde en hjältinneinsats. Ja i alla fall i mina egna ögon.

Iväg till babysimmet. Komma på att jag glömde blöjorna hemma. Hem och hämta. Iväg igen. Halvspringa bort till MAS. In i omklädningsrummet. Byta byta, duscha igen. Låsa skåpet med nya kombinationslåset (gud vad jag kände mig smart när jag köpte det).

In i poolen. Det visade sig vara en lite mer avancerad grupp än vår vanliga, men Mini älskar det. Han var alert, men kroknade fort. Han hade ju varit vaken halva natten och tjoat lilla busungen och här hände det mycket mer än i vår grupp. Dyka, simma på rygg och dessutom en kompis i gruppen att busa med. När sångstunden kom var Mini mindre road, men ballade inte ur.

Sångstunden var dock kortare än normalt, för det som varit min mardröm inträffade. Fast för någon annan.

En liten flicka bajsade i bassängen. Det var bara att evakuera. Bassängen stängs av under ett dygn. Så skönt att det inte var Mini. Flickans stackars mamma var superstressad efteråt.

Väl inne i omklädningsrummet insåg jag att jag inte såg kombinationen utan glasögonen (som var inlåsta i skåpet). Ingen fara, jag hade bara vridit den ena av tre siffror fel. Två hack. Smart.

Nej, inte så smart. Jag fick det inte att fungera. Trött frusen bebis på ena handen. Trött frusen mamma med risk för störtblödning och dessutom blindstyre. Inte heller på topplistan över tillstånd kan jag meddela.

Så jag bad tjejen bredvid mig att hjälpa mig. Varpå hon vrider runt alla reglagen och jag kom inte ihåg ett smack om något längre. Hon frågar mig om hon gör rätt och jag ser inget. Inget fungerar.

Tillbaka in till ledaren för passet som då håller på att ringa runt till kreti och pleti för att ställa in alla aktiviteter i bassängen resten av dygnet. "Jo vi har en rejäl avbitartång, jag ska bara... " ringa ringa, sen börjar hon plocka iordning saker runt poolen. Åååh, och jag känner mig så dum att jag inte vill säga till att det vore bra att få hjälp nu.

Som tur var kan man duscha där inne. Förvisso hade vi ingen tvål eller olja, men varmvatten var ju välkommet. Mini vrålar missnöjt. Nappen är inlåst och han tycker att duschar är lite läskiga. Hur brett mamma än ler och visar att duschar är roliga så går han inte på det. De LÅTER fel. Så ungen vrålar. Jag huttrar och försöker värma mig själv i duschen också. Ledaren städar.

Till slut inser hon att det är någon som inte riktigt är på humör för att vänta på sina kläder och går in och tar ut den största tång jag sett. SNÄPP, så har jag inget kombinationslås mer. Inget som är vettigt att ha i alla fall.

Men vi får napp och kläder att ta på oss. Kan bli torra och varma igen. Ut i solskenet och andas ut.

Nu har vi försökt vila under eftermiddagen. Utan direkt framgång. En runda till affären för Minis gröt och bitringar, sen är det kväll och jag funderar allvarligt på att gå och lägga mig samtidigt som Mini.

Imorgon blir en bättre dag.

söndag 27 mars 2011

Lite vasst

På konsthallen i eftermiddags bet Mini mig i fingret (jag stoppade själv in det i hans mun). Och då kände jag den. Kanten.

Kanten på första tanden på väg upp i underkäken!
Min Minis första tand.

Nu ligger han och gnyr i sömnen, min söta lilla prins. Jag tror det beror på tanden som är på väg att spricka upp. Om jag bara kunde ta obehaget från honom, men som tur är så sover han.

Min lilla, snart stora tandade, pojke.

Tankelekar

Idag blev jag hypotetiskt tillfrågad om att genom skenäktenskap tillbringa två år som lyxhustru utomlands.

Gissa vems hjärna som gått i spinn.

Kofi Annan sa vid ett tillfälle: "man fastnar ofta i föreställningen om att man bara har två val: A och B. När vi egentligen har så många fler."

Så den hypotetiska frågan får mig att lyfta blicken lite. Se över bebisdimman och börja fantisera.

Vilka val har jag egentligen?

PS. Kofi Annan var fritt citerad. DS.

Dammsugning

Mini gillar inte ljudet av dammsugaren. Det gör förvisso inte jag heller. Men om man sover går det tydligen bra. Bilden ovan är tagen samtidigt som jag dammsuger under hans säng.

Avslappnat. Gissa vem som är avis.

Välsignelse

Det fanns en tid då jag såg sommartidsomställningen som en styggelse. Det var innan jag levde ihop med en liten människa som fått ovanan att vakna halv sju.

Nu kommer han att vakna halv åtta. Ljuvligt!



Edit:
Mini kan uppenbarligen klockan och vaknar halv sju i alla fall!
Aaargh, denna frustration.

lördag 26 mars 2011

Hej håret

Kul att se dig igen.

mer hår på väg tillbaka hittas här

Trolleri

Inte alls lika charmigt som gravidmagen, men nu ska den BORT!

Simsalabim!

Muffins

Det är deprimerande att knappt få på sig sina gamla stretchiga tjockisjeans och när man knäpper dem ha rejält med muffinshäng över linningen. Jag minns när jag kunde dra dem av mig utan att knäppa upp dem och stretchen liksom hängde lös runt kroppen.

Jag vet att jag skrev att jag skulle gå med i Viktväktarna men på väg till ett inskrivningsmöte så bestämde jag mig för att göra det själv. Jag har inte mätt mig och inte vägt mig. Jag tänker ha mina gamla kläder som måttstock på att det går åt rätt håll.

Mina tjockisjeans är första anhalten och det har gått en vecka utan direkta jättonyttigheter och låååånga promenader. Målet är en gammal sommarklänning.

Heja gärna på mig!

fredag 25 mars 2011

Kuriosa

Just nu kliver Bob Geldof in hos Skavlan.

Jag har förolämpat honom. Sir Bob Geldof.

Jag satt på en camp i Loki i norra Kenya och åt frukost med min chef. Mitt hår var ett knastertorrt fågelbo på huvudet och jag var desperat efter en inpackning. Jag bad min chef att höra sig för om han kände någon som hade något att rädda mitt hår med.

För er som inte känner mig personligen kan jag berätta att jag har självlockigt rätt känsligt hår som då var halvlångt och utsatt för två månader i Afrikas sol. Det var lite mer än mitt hår klarade.

Då passerar Bob Geldof vårt bord. Jag fattar ju inte att det är han. Och så säger jag, tyvärr i lite för hög röst till min chef:

"Look there is someone else that needs a hair treatment!"

Min brittiske chef berättar då för mig att jag just har kommenterat Bob Geldofs hår. När jag senare passerade honom på väg att borsta tänderna i min hydda, hör jag honom säga till sitt kamerateam:

"I have never used a hair treatment in my life and I never will."

Lektion 1A i att förolämpa en adlad brittisk artist.

Fredagsfira

Idag firar den här bloggerskan inte mindre än två nya liv.

Och ett annat stort livsbeslut.

Skål vänner.
Skål för livet!

Natten inatt

Igår var det en ljuvlig vårdag i Malmö. Vi var på babysim, shoppade lite, fikade lite och promenerade.

Väl hemma utforskade Mini vad boll är. Helt fascinerad! Så kul att se.

Mini somnade vid åtta och mamman somnade i soffan. Halv tolv väcktes jag av ett illvrål som höll i sig i en halvtimma innan lilla raringen somnat om. Då hade mamman rätt svårt att göra detsamma.

När jag väl somnade drömde jag en av de mest otäcka mardrömmar jag någonsin haft. Besparar er detaljerna, men när jag vaknade så vågade jag inte sticka ut varken händer eller fötter utanför sängkanten. Fy så rädd jag var!

Nu är jag trött trött. Mini ligger på min arm och vi ska försöka ta igen lite av nattens missade sömn.

Godnatt!

torsdag 24 mars 2011

Gode gud förbarma dig

Jag misstänker att Mini går igenom en sån där berömd kris. Jisses vad mycket pip det kan komma ur den där ungen. Han utvecklas massor. Rör sig massor. Pratar massor.

Och GNÄLLER. Jag hatar gnäll. Klarar inte att höra det. Nu är Mini så liten att jag kan ju liksom inte säga åt honom att morska upp sig och sluta pipa. Eller jag kan ju säga det, men inte kan jag förvänta mig att han ska fatta.

Nåväl. Jag gillar egentligen inte det där kristänket, men just nu tål han inte att jag är långt borta. Jag måste vara synlig och jag måste pyssla med honom. HELA tiden. Jag håller på att bli galen. Just nu ligger han i vagnen och GNÄLLER högt. Medan jag sitter och slevar i mig lunchen i hopp om att få lite mer tålamod.

gav upp och sitter med nappsnuttande grinolle i knäet

Gode gud ge mig styrka att härda ut det här bebishumöret!

Minis morgon

Bajsa
Vakna
Väcka mamma
Få mat
Få ren blöja
Busa i mammas säng
Skratta när mamma pruttar mig på magen
Ta på sig nya tofflorna
Leka med fötterna
Dra mamma i luggen
Stirra ut lampan
Förundras över rullgardinen
Flyga ut i köket
Landa på rygg på dyna på golvet
Ta tag i barnstolsbenet och dra runt stolen lite
Garva åt mamma som sjunger och dansar
Rulla över på mage
Åla runt på mage
Garva åt att det är kul att ta sig runt
Kräkas lite
Åla runt i kräkset
Bli sanerad
Bajsa
Bli sanerad igen
Bli sur
Få napp och snutte
Somna i mammas famn

Vad gjorde du imorse?

Från mus till man?

Mustofflorna blev för små, så nu har Mini vuxit i lejontofflor istället!

onsdag 23 mars 2011

Nya och gamla vänner

Idag satt Mini och jag på en bänk och åt. Eller rättare sagt när vi satte oss på bänken och började göra iordning mat till Mini så kom en äldre kvinna, som satt på bänken intill, och bara ville titta och prata lite. Hon var mycket trevlig och hade väldigt god hand med Mini. Hon berättade att hon jobbat som förskolelärare och att hon älskade ungar.

Vi satt där i solen och pratade lite och sen packade jag ner Mini och vi gick hem. Då slog det mig. Jag borde såklart frågat om hon ville umgås lite mer med oss och kanske en dag fungera lite som en extramormor. Kan man göra så?
Hon verkade verkligen sakna småbarn och vi behöver ett nätverk runt oss.

Funderar på att gå förbi där lite oftare och se om jag inte springer på henne igen. Det kan ju inte skada att försöka lära känna henne lite.

Senare på kvällen hände en annan lite märkligt men väldigt kul grej. En gammal bekanting/vän från Umeåtiden ringde. Vi pratade förlossningar och barn i över en timma i telefon och när han går på pappaledighet om ett par veckor ska vi hänga lite. Så himla kul!

Idag var en bra dag. Imorgon blir det ännu bättre för då blir det babysim! Som Mini (jag) har längtat.

Sexmånaderskontroll

Idag var vi på BVC på sexmånaderskontroll. Lilla Bus huvud snurrade värre än en fyrlampa. Det var så mycket att titta på! Han var lugn och glad och doktor Kurt undersökte honom och kommenterade att han var så nyfiken och stark. Mini är en stark unge.

Så med beröm godkänt var resultatet. Min stora lilla kille!

tisdag 22 mars 2011

Tack och godnatt

Jag har haft en bra dag. En bra helg. Vädret är underbart. Tvätten relativt enkelt avklarad.

Ändå är jag så trött att ögonen går i kors. Sitter med en stor kopp te och surfar lite saker jag tänkt ut att jag ska surfa på. Men nu orkar jag inte. Tvätten skulle vikas eller hur det var, men jag går och stupar i soffan istället. Ikväll har kudden och jag en tidig dejt.

Hur går det för er andra nattugglor? Jag har inte varit så duktig när jag haft besök kan jag erkänna.

måndag 21 mars 2011

Sex månader senare

För ett halvår sedan kunde du knappt andas själv. Det har hänt så mycket under det här halvåret.

Du har lärt dig att fästa blicken, stirra ut leksaker och människor. Att lysa med ögonen. Du tittar efter trädkronor, skyltar och hus när vi går förbi och du tittar efter leksaken när du tappar den eller flaskan när jag håller den framför dig.

Du har upptäckt dina händer. Du har tittat förälskat på dem länge. Sen lärde du dig att vinka med fingrarna, vinka med ett finger, vrida på handen. Nu tar du lätt en leksak och för den mellan händerna. Du tar också lätt nappen och jobbar hårt på att sätta tillbaka den i munnen på rätt sätt.

Du har lärt dig att skrika. Oj vad du skrek. Du blev starkare i lungorna för varje dag. Sen lärde du dig att vara tyst, att tåla och så kom jollret. Underbara ljuvliga ljud, för att följas av skrattet.

Du har lärt dig att äta. 2 flaskor tillägg om dagen för tillfället, men vid 11 äter du lagad mat och lite fruktmos till efterrätt och runt 18 äter du Sinlac-gröt med päronpuré. Det sista älskar du så att du sitter som en fågelholk i stolen.

Du har lärt dig att sova. Nu sover du 12 h om natten och tre pass om dagen.

Och nu har du lärt dig att vända dig från rygg till mage. Du tar sats och rullar över höger armbåge och landar stolt på magen där du har en annan uppsikt över dina leksaker. Du är så fin då.

Och jag? Jag har lärt mig att följa dig. Hitta en rytm som funkar för oss båda. Jag har lärt mig hur du fungerar så att jag till största möjliga mån kan förebygga att du blir övertrött, vrålhungrig eller något annat fel.

Men framför allt har jag lärt mig att älska dig mer och mer. Och jag har lärt mig att vara så tacksam över att du finns i mitt liv. Gullunge!

Grattis

Just nu ligger det en liten kille som äter och viftar på tårna i min famn.

Men det är inte vilken liten kille som helst, för det är en halvårskille.

Grattis på sexmånadersdagen Mini!

söndag 20 mars 2011

Det är nu det börjar

Mammaledig
Solsken
Värme
Uteserveringar

Halleluja!

lördag 19 mars 2011

Kärlekspappa

Vi har besök av en av de vänner som fick mig att faktiskt våga ta steget till att bli mamma till Mini. En vän som har lyssnat på alla mina nojjor, vanföreställningar, rädslor och annat. Som lyssnat när jag gråtande vagnat runt en kolikskrikande bebis sent på kvällen. Och som kallar sig för Minis kärlekspappa.

Han skämmer bort oss med presenter och pyssel. Bland annat har han köpt Mini hans första skinnpaj (nej den är inte äkta).

Det är skönt att ha såna vänner, som tuffar till bebisen, men framför allt vänner som orkar lyssna, även om jag kan vara dålig på att återgälda det.

Tack!

Finbesök

Mini och jag har finbesök och hinner inte blogga (så mycket). Härligt är det i alla fall att ha besök. Mini och jag blir bortskämda och det är aldrig fel.

torsdag 17 mars 2011

Garderobsutmaning

Hos Osloskånskan hittade jag en utmaning. Fotografera din garderob.
Det finns de som tycker att jag är pedant. De har aldrig sett det här.

Jo, jag ska ordna upp den. Snart.

Hur ser det ut i din?

Natten

Vår natt blev förhållandevis lugn. I alla fall i jämförelse med vad jag oroade mig för. Först kunde mamman inte alls sova. Jag låg och lyssnade efter andetag. Till slut däckade jag bara för att vakna vimmelkantig en halvtimme senare av febrig väldigt ledsen liten kille.
Jag försökte ge honom vatten, som jag läst ska vara bra, men Mini gillar inte rent vatten. Ledsen liten hade temp på 40. Så jag gav honom Alvedon, torr blöja och en flaska tillägg som flög i ungen.

När Alvedonet verkade somnade han och har sen bara varit småledsen några gånger.

Hjärtat mitt, hoppas du vaknar pigg och glad idag.
Även om din mamma är rätt sliten!

PS. Febern verkar ha gett med sig! DS.

onsdag 16 mars 2011

Som en blixt från klar himmel

Tio små vitpepparkorn landade nyss i min mage. I sängen sover liten febrig kille som tidigare både haft diarré och kräkts. Stackars liten Pip & Tut.

Nu ber vi alla till övre makter att pepparkornen håller viruset borta från mamman. Annars kan det här bli en riktig prövning!

Nya vanor?

Ja här sitter jag, påklädd, sminkad (maskara och rouge) och äter frukost. Barnet sover. Är det här mina nya vanor? I säng tidigare och sen upp före barnet? Det känns lite ensamt utan honom, fast effektivt.

Är det någon här som vet hur många gånger man behöver göra något för att det ska ha blivit en vana? Jag vet att jag har läst det någonstans.

tisdag 15 mars 2011

Dags att ta kväll!

Jag ska bara...

Klåfinger

Bilden ovan är misslyckad. Jag försökte ta bild på två ivriga armar som sträcker sig efter datorn. Vi har nått en ny era i bebistillvaron.

Förr kunde jag lägga Mini på golvet med en leksak eller två och han var nöjd. Jag kunde se ett fototillfälle och i lugn och ro vänta ut och ta bilden när den infann sig.

Nu är det fullt ös. Och Mini vill ha ALLT jag har.

"Ge hit telefonen!"
"Är det där en macka? Får jag smaka?!"
"Är kameran god?"
"Påminner Hotmail om päron?"
"Kolla! Jag kan rulla in mig i filten!"
"Det är SKITTRIST att vara inrullad i den här filten!"
"Nu orkar jag inte hålla upp huvudet längre!"
"Gud så trist att bara ligga här på rygg, ta upp mig omedelbart!"
"Mamma kolla tornet rasade!"
"Ge mig prylen du har."

Det är härligt med utveckling, men oj, jag börjar inse att jag har ett ihärdigt jobb framför mig.

Samtidigt.

himla
kul

8+

Märkligt, jag har sovit över åtta timmar inatt. Ändå är jag vaken och Mini sover!

Så istället för att flina åt att han låter som en liten pippifågel, flinar jag nu åt hans söta små snarkningar. Lätt förvirrad över vad jag ska hitta på nu. Frukost till mamman?

måndag 14 mars 2011

Godnatt

Helt i ordning med Nattuggleutmaningen går jag och lägger mig nu.

Sov så gott allihop!

Favoriter

Jösses, ungen sitter som ett ljus kombinerat med en fågelholk när det här serveras. Så härligt att se!

180 grader

Från rygg till mage vände sig Mini nyss. Som han kämpat för att lära sig det och nu gick det äntligen. Det är bara att gratulera unge herrn. Trägen vinner!

söndag 13 mars 2011

Digital familj

För mig betyder det rätt mycket att kunna blogga. Det var verkligen guld när Mini hade kolik och jag var låst i lägenheten. Det var fantastiskt att blogga när jag stod med värkar mitt i natten och började förlora hoppet om att Mini skulle komma ut någon gång. Det är ett strålande sätt att bolla tankar och idéer. Men framförallt skönt att hitta andra som befinner sig i samma eller liknande situationer. Inse att jag inte är ensam, men det är inte bara de som är i liknande situationer som betyder något. Det är också de som befinner sig i helt andra situationer som ändå finns där, bekräftar och peppar.

Jag tycker så mycket om er. Min kära digitala familj. En del av er känner jag i verkligheten, andra inte. Visst är det märkligt att man kan förhålla sig så mycket till människor man aldrig har och kanske aldrig heller kommer att träffa? Ni vet vilka ni är. Och ni som läser här men sällan eller aldrig kommenterar. Jag gillar er också. På något sätt hoppas jag att det jag skriver ger er något.

Sen några dagar tillbaka är det någon som fattas i min digitala familj. Fröken Sverige skrev sitt sista inlägg och gick under jorden. Jag saknar henne. Upptäcker att jag lever med henne i tankarna. Funderar på hur hon har det. Önskar att jag kunde göra något för henne.

Hennes blogg är så viktig. Ärlig och charmig om ett ämne som är så svårt. Jag har aldrig varit så nära på insidan av den situation hon befinner sig i. Det helvete hon befinner sig i. Jag är evigt tacksam för det.

Kära Fröken Sverige. Om du läser här ska du veta att jag tänker på dig. Varje dag.

Femmis

Femmis, föreningen för frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF är en bra förening.

Det är inte bara en förening som jobbar för att göra det lagligt för ensamstående att skaffa barn genom insemination och IVF i Sverige. Något jag tycker är enormt viktigt.

Det är inte bara en förening som ger oss ensamstående mammor och försökare ett nätverk där vi kan hitta likasinnade och stöd hos varandra.

Det är inte bara en möjlighet för våra olagliga barn att hitta kompisar och barn med samma ursprung att spegla sig i.

Inte heller är det bara en förening som ordnar fantastiska läger, träffar och andra aktiviteter.

Och inte bara en förening för otroligt coola och starka kvinnor (för ja, det är ju bara kvinnor som är medlemmar).

Det är också en förening för att stärka ens självbild, för idag när jag kom in på fikaträffen så får jag höra från tre olika håll att jag har blivit smal! Hepp hepp!
En av kommentarerna löd: "Mini blir bara större och du blir bara smalare."
Jag måste vara fantastisk på att klä bort kilona. Eller så är det bara att jag har större accessoarer (läs: Mini) som gör att jag ser mindre ut.

Jag gillar Femmis. Faktiskt ännu lite bättre efter idag.

Nu får det vara nog!

Jag har klädkris. Har provat tjockiskläderna från förr. De passar inte...

Nu har jag en garderob full med kläder jag inte kan ha. Samtidigt blir jag fetare och fetare.

Nu är det hejdå chips, godis, kakor och glass.

Och hej motion, bra mat och Viktväktarna. Det enda som någonsin har funkat när det kommer till viktminskning för mig.

lördag 12 mars 2011

Napptrick

Mini är duktig på att ta ur nappen ur munnen. Han jobbar hårt på att lära sig sätta i den igen. Det är inte alltid det blir helt rätt...

Akrobaten

Mini driver en egen liten cirkus. Här ser ni akrobaten utföra Skruven, ett vändningsförsök från rygg till mage där tyvärr vänster arm sätter käppar i hjulet för en helvändning.

fredag 11 mars 2011

Det här med sömnen

När jag filurade runt här med mamma och Mini var det ett par tre bloggar som tog upp det här med sömnproblematiken. Hur får man en liten människa att sova bättre? Under Minis kolikperiod så läste jag in mig på massor och det var några saker som jag upplevde fungerade bra för oss. Så jag funderade på att skriva ett inlägg om det och nu sitter jag här och slötittar på TV, surfar barnvagnsbio och fasar över Fröken Sveriges sista blogginlägg. Klockan närmar sig 22, då jag ska gå och lägga mig fr o m måndag.
Mini sover sött i sin säng. Det har han gjort sen kl 20, så imorgon räknar jag med att få sova till 8-snåret.

Nå, vad jag har lärt mig om Mini och sömn är:

Bebisar lär sig sova. Jag fick rådet på BVC att bara följa Minis dygnsrytm. Ja, det stämmer säkert första veckorna, men om man är liten och ny i världen och allt är annorlunda och nytt, så är det inte så lätt att sova. Mini kan fortfarande bli jätteledsen när det är sovadags. Jag får verkligen visa honom att nu är det dags att sova. Till en början kunde inte Mini sova i vagnen heller. Det tog ungefär en timma innan han hade somnat när vi var ute och gick. Dessutom vaknade han alltid direkt efter att vagnen slutat rulla. Nu somnar han oftast när man lägger honom i vagnen och sover som en liten gris när man kommit hem. Jag har t o m kunnat ställa vagnen på balkongen och Mini har sovit där.

En bebis orkar vara vaken i 2 timmarspass. När jag läste det så insåg jag rätt snart att det stämde precis. Efter 2 timmar kan Mini fortfarande se pigg och alert ut, men om jag söver honom gnuggar han snart ögonen och somnar relativt lätt. Låter jag det gå för lång tid får jag söva en gråtande bebis, något som är betydligt svårare. 2-timmarsregeln gjorde vårt liv betydligt behagligare. Både för mig och Mini.

Bebiskoldolme. När Mini blir övertrött och ska sövas så blir han rätt stirrig och viftar med armar och ben. Då tar jag en tunn bomullsfilt och gör en bebiskoldolme av honom. Armarna i kors över bröstet och filten tätt omkring honom. Det och nappen gör honom trygg och lugn.

Boad säng. Mini sover omboad i sängen. Rullat täcke runt huvudändan och en amningskudde runt fötterna. Under honom en fäll han fått ärva av fina kusinerna. Insvept i en gosig filt. Under huvudet en kudde och över ögonen en snutte. I munnen oftast en napp.

Att vara ute. Att gå ut en stund varje dag gör skillnad. Rätt stor skillnad på mitt humör, men också på Minis förmåga att sova.

Pussar på kinden. Av finaste Glitter har jag lärt mig att om man pussar någon på kinden när den sover så sover den som blir pussad så mycket bättre. Så det gör jag ofta ofta. Pussar Mini på kinden och viskar söta saker i hans öra. Och så sover han 12 timmar i ett sträck.

Ja, vem skulle inte vilja göra det. Sova 12 timmar efter att ha blivit pussad på kinden!

Nattuggleutmaningen

Nu jäklar. Nu ska jag lära mig att gå och lägga mig i tid. Eller tja, jag kommer nog alltid att vara en nattuggla, men jag är tävlingsmänniska också. Nattuggla är också Bulan & Jag så nu har vi utmanat varandra att gå och lägga oss kl 22 från och med måndag nästa vecka. Vill du hänga på?

Utmaningen hittar du här

5.30

Ja, halv sex vaknade Mini och tyckte att det var dag. Vi var inte helt eniga i den frågan kan man ju lätt konstatera. Så jag försökte övertala Mini om att sova ett par timmar till genom att bädda ner honom i min säng efter en flaska mat och en torr blöja. Det gick också sådär.

Det är nämligen så här att en bebis i Minis ålder upptäcker en massa saker. T ex låg han och pruttade med munnen en hel långhelg. Bara för att han just upptäckt att det kan man göra och då var det rätt kul. Just nu håller Mini på att upptäcka alla de högsta tonerna han kan göra.

Så jag bäddade ner Mini mätt torr och belåten i min säng, kurade ihop mig själv under täcket, bara för att känna armar och ben sprattla ikapp till ljusa toner som liksom kvittrades fram.

Har ni någonsin försökt sova med en morgonpigg pippifågel kvittrandes i sängen? Särskilt en runt 70 cm i 9-kilosklassen.
Det gick mindre bra.

Men skam den som ger sig. Bara man väntar tålmodigt så somnar pippifågeln till slut och jag kunde ta mig en behövlig sovmorgon. Så skönt.

Tack för den, lilla pippin!

torsdag 10 mars 2011

Godnatt!

Hey, Bulan & jag!
Nu går den här nattugglaren och lägger sig. Oväntat va?

Win-win-win

Jag tror minsann att jag nyss gjorde någon lite glad. På ett sätt som också är bra för mig och som jag vet att Mini kommer att gilla.

Mer sånt i livet!

Premiärdoppet

Idag har vi babysimmat för första gången. Jag var lite orolig innan, Mini var trött efter bilturen igår och var pipig nästan hela förmiddagen. Hopplöst.

Efter allmänt kink och pip och tut la jag Mini i vagnen med förhoppningen att han skulle somna där. Icke, men det blev tyst på honom och han verkade nöjd, så jag lämnade honom där medan jag pysslade ihop det vi skulle ha med oss till simningen. Så passerar jag vagnen och ser att det är något som inte är som det var förut. Det är något som är annorlunda.

I vagnen hänger Pingu. Mini har stirrat på Pingu sen han kunde se så långt. Varit helt fascinerad av honom. Men han har liksom inte riktigt nått dit alternativt varit så inpackad i kläder att han inte kunde röra sig tillräckligt för att nå Pingu.

Nu inte bara nådde Mini Pingu. Han hade dragit ner honom. Ja, Mini är en stark halvårsbebis! När jag kikade ner i vagnen var det en MYCKET nöjd bebis som glatt smaskade på sin Pingu.

Till slut så somnade Mini på vägen till simningen. Jag var nöjd, men lite orolig över att han skulle sova över tiden och jag skulle vara tvungen att väcka honom, men inte då. Han vaknade i precis lagom tid och vi gjorde oss iordning. På bänken utanför poolrummet så var han fullt upptagen av de andra bebisarna och deras mammor. Spännande spännande.

Men inte så spännande som att gå ner i poolen och vara i vattnet. Väldigt koncentrerad och först lite skeptisk men sen väldigt lycklig! Mini älskade att bada i det varma vattnet. Han låg på mage med armarna bakåt som ett litet flygplan, ryggen i svank, de små badbyxorna guppandes vid ytan och benen sprallandes bakåt. Emellanåt med ett brett leende på läpparna. Han var så söt att jag höll på att smälla av. Lilla ljuva unge.

Han blev ju inte piggare av att babysimma precis så efteråt verkligen däckade han. Nu har han somnat för kvällen. Klockan sex!

Jag kommer nog också att somna tidigt. Om jag lyckas ta mig från soffan till sängen förstås...

Sånt man inte borde

Igårkväll skrev jag om timmarna i soffan jag egentligen borde spendera i sängen. Nu kommer nästa inte-borde-grej. Varje förmiddag tar Mini en tupplur. Han borde komma till ro och somna själv, men jag tycker att det är så mysigt att ligga nära att jag kryper ner intill honom och gosar honom till sömns. Sen ligger jag här och bara skjuter allt jag har på göra-listan för dagen.

Fast mysigt är det!

But why?!!

Jag borde gått och lagt mig. Jag vet att det hade varit bäst. Ändå ligger jag bara i soffan och slöar.

Varför är det så svårt att gå och lägga sig? Jag är ju mamma nu. Ska jag inte vara sådär ansvarskännande och duktig då?

tisdag 8 mars 2011

Halvvägs

Jag har jobbat i 20 år ungefär. Lite mer, men också mindre eftersom jag pluggat (fast jag jobbade samtidigt). Under den här tiden har jag bytt karriär en sisådär tre gånger. Det är en styrka, men också svaghet hos mig idag.

Det jag jobbar med nu har jag varit framgångsrik på. Kunderna älskar mig. Jag gillar mitt jobb. Problemet har kanske varit att ibland gillar jag mitt jobb så mycket att annat i mitt liv har fått stå tillbaka. Innan jag var föräldraledig var jag rädd för att vara hemma så mycket. Att jag skulle bli rastlös och i värsta fall ångra att jag skaffat barn.

Vi kan idag lätt konstatera att i det hade jag fel. Väldigt fel. Jag vet inte hur mycket tid jag lägger på att fundera hur jag ska slippa jobba igen. Jag som älskat (älskar?) mitt jobb!

Herregud, jag har 25, tjugofem!!, år kvar till pensionen. Hjälp!

Hur överlever ni såna tankar? Och vad tycker ni skulle passa mig att hitta på för att förtjäna mitt levebröd med utgång från mitt hem?

måndag 7 mars 2011

Likhet

Det här är jag. En bild där jag kan se direkta likheter med Mini.

Samtidigt som jag också klart ser olikheter. Och de där olikheterna gör att jag tror att Minis donator är så snygg, för jag tycker att Mini är så mycket sötare än jag var.

Eller så är det bara så att Mini har muterat fram alldeles egna ljuva drag.

En söthetsmutation!

fredag 4 mars 2011

Fredag kväll

Jag är hos föräldrarna. Vi har tittat på TV tillsammans. Mamma har somnat i soffan. Sover tungt.

Så jag följde min egen uppmaning från igår och gick fram, snusade lite på henne och pussade henne på kinden.

Mammamys.

torsdag 3 mars 2011

Glädje

Mini har en resesäng vi fått från bästa Norrköpingsvännerna. Den är toppen på alla sätt utom ett. När det är dags för mig att gå och lägga mig brukar jag pussa honom godnatt. Lukta på hans hjässa. Känna hans andedräkt mot min kind. Men resesängen är för djup. Trots att jag är något lite längre än medel når jag inte ner.

För vem vill inte pussa den goa glada lilla killen som skrattat tills han kiknat idag. Som lyckligt sitter och viftar med benen när matskeden kommer. Som kämpar som en liten blå för att komma över på mage från rygg, men har en hel vänsterarm ivägen. Som charmat tre pensionärsdamer genom att bara vifta med ögonfransarna idag. Som fått morfar att lysa av glädje och stolthet. Som somnat på min arm och gosat in sig i min mage. Som lagt sin lilla knubbiga hand på min kind som för att klappa mig.

Jag saknar den där mysiga godnattpussen, men njuter av synen av en helt avslappnad sovande unge och de jämna djupa andetagen från långt därnere.

Imorgon är en ny ljuvlig dag tillsammans med Mini.

Godnatt kära ni och glöm inte att lukta och pussa lite på dem som står er nära när ni får chansen.

Blubb blubb

Idag om en vecka börjar vi på babysim. Så spännande! Jag har alltid ÄLSKAT vatten, så nu ska vi lära Mini att göra detsamma.

Tills dess är vi hos mormor och morfar och Mini har den dåliga smaken att vakna 6.35. Det ska vi lära av. Omedelbart!