söndag 30 september 2012

Inte så ofta

Det händer inte särskilt ofta alls nuförtiden, men idag var det en sån dag när jag har undrat var mannen i mitt liv blev av egentligen.

Jobbiga jobbiga besked och kommentarer har skickat mitt humör utför ett stup idag. Och det verkar inte vilja komma tillbaka.

Men Mini och jag fick fina kommentarer av en man vid ICA. "vilken härlig, hälsosam och charmig pojke. Direkt ärvt från sin mamma ser jag!"

Och vet ni, det gick hem. Har man gråtit sig genom en del av dagen så funkar såna kommentarer även om de kommer från någon mellan 90 och döden.

lördag 29 september 2012

Smärta

Ligger i sängen och sover middag samtidigt som Mini. Efter en intensiv vecka behöver min kropp just det.

Då trillar nyheten in. Det efterlängtade pyret har dött i magen. Relativt tidigt, men inte mindre sorgligt för det.

Jag vänder mig om och är så tacksam över det knyte som trynar sött, samtidigt som jag önskar att jag hade den blekaste aning om hur jag ska kunna lätta sorgen.

Livet är så fruktansvärt orättvist.


Dagens topp tre

Nya tandborsten med fötter. Så rolig och söt!

Top Gear på TV med biltokig tvååring. "Bilar mamma, BILAAAAR! Brrrrrrum brrrrrrrruuuuuum"

Och det är fredag efter en otroligt intensiv vecka. Äntligen helg!


måndag 24 september 2012

Som ett brev på posten

Ligger på sängen och hör höstregnet slå mot rutan. Mixat med Minis snarkningar. Ljuv musik i mina öron.

Bättre än "Nej, jag vill INTE!" som var det första Mini sa imorse. Ska tvåårstrotset verkligen komma så snabbt och med sån tydlighet?

Slutet

"Mamma mamma, BAJSA!"

Mini kommer utspringande från sitt rum och han har bråttom.

"Vill du bajsa på pottan?" frågar jag

"JA"

In på toa, ner med byxor, av med blöja och ett tu tre så var första pottleveransen avklarad.

Mamman förvånad över den tydliga kommunikationen och den självgående pottträningen.

Slutet på blöjeran är här!

söndag 23 september 2012

Kalas

Idag har vi haft tvåårskalas. 10 vuxna och 3 barn.
Så mysigt och lillfisen var så nöjd med paket och goda vänner. Mamman är så trött att hon storbölade lite till X-factor. Hemmet känns nu tomt och öde, för inte bara är kalaset slut, utan kära P har också åkt hem efter en veckas besök. Mini var inte så nöjd med det och gick och frågade efter honom hela kvällen.

Nöjd var dock Mini med kalaset. Jag tror säkerligen att han kan tänka sig att ha ett igen. Frågan är om mamman klarar det...

Mammakreationen, tvåårstårtan!

lördag 22 september 2012

Två

Igår fyllde Mini två år! Två! Förstår ni vilken stor kille jag har nu?

Dagen startade med sång, fika och paket. Inte för att Mini hörde något av sången. Han sov. Vi fick väcka honom, se honom morna sig och sen startade dagen. Fika på sängen, blåsa ut ljusen, öppna paket. Garaget är en hit! Inte för att Mini kör så mycket bilar i det, istället är det figurerna som får åka hiss. Ena figuren är "Pappa". Väntar på frågan om Minis pappa, men kanske är det så att han förstått när jag berättat?

Vi promenerade tillsammans till dagis och av bilderna att döma var Mini sååå nöjd med sitt firande där.

Lax till middag, gräddbullar till efterrätt och efter, under avkladdifieringen, var det dags att prova pottan.

När det väl var dags för sängen var det en lycklig pojke som la sig tillrätta i sängen.

Lycklig var även mamman. Det har jag varit i två år nu.

Ljuvliga unge. Lyckliga lilla gosse. Vad jag är glad att du är hos mig.

Grattis på tvåårsdagen.


torsdag 20 september 2012

Lycka

Imorgon får liten något hett efterlängtat


onsdag 19 september 2012

Matte

En, tåå, tee, fyja, fem... ÅTTA!
Mini imponerar genom att ha lärt sig räkna utan att mamma aktivt jobbat på det.
Fast vad som hänt med sex och sju får ni fråga Mini.

Gissa

Vem som får en tron i födelsedagspresent.


När hjärtat sjunker

"Maaaammmmaaaaa, maaaaaaammaaaaaaaaaaaa!"

Jag ger en puss, vänder och går ut till bilen med tårarna brännande.

tisdag 18 september 2012

Remiss

Mina magproblem är en evig historia. Länge har jag väntat på svar från Gastroenheten på MAS. Igår vabade jag och spenderade någon timme i deras telefonkö för att få reda på vad som händer med min remiss, bara för att få veta att de skickat ett svar att jag inte är sjuk nog att få komma till dem.

Då vill jag inte vara sjuk nog för det. Varje natt vaknar jag med magsmärtor, trots att jag maxar medicinerna. Nästan varje måltid drar igång smärtor och obehag på höger sida där de opererade. Allt startade med operationen.

Men hjälp behöver jag uppenbarligen inte.

Skönt ändå är att jag har min fantastiska vårdcentral. Där är ärendet tillbaka igen.

lördag 15 september 2012

Tacksam

Det passerar inte en dag i mitt liv som jag inte aktivt känner mig tacksam över att få leva med Mini. Det är underbart att äntligen få uppleva honom.

Det passerar heller inte en dag där jag inte mentalt kramar om er som fortfarande längtar.

I torsdags sågs ett efterlängtat hjärtslag på en klinik i Köpenhamn. Resultatet av en kamp som startade samtidigt som min. Mycket oro såklart, men också så oändligt mycket glädje. Ett levande hjärta! Ett barn! Ett efterlängtat barn som aldrig en dag kommer att behöva undra om det är älskat.

Glädje

Sjukt

Mini är sjuk. Två dagar i rad har han vaknat med 39,5 i temp. Lilla Bus har varit helt skakig och fått ligga i mammas famn tills Ipren gjort sitt jobb. Det är så jobbigt att se sitt barn må så dåligt, samtidigt som det är mysigt att vara källan till trygghet.

Igår fick vi hela två besök. Kusinen som ska åka till Australien ett år. Förstå vad stor hon har blivit! Jag är så stolt över henne. Klok, modig, stark, intelligent och självständig.

Jag är så glad att Mini får ha en så fin ung vuxen som förebild. Under de kommande året kommer jag att sakna henne så mycket, men ser det som ett sundhetstecken.

Men inte nog med det. Bästa P är också här. I en hel vecka! Bortskämd blir jag. Underbart!

Bortskämd blir också Mini. På allra bästa sätt. Nämligen med ren kärlek.

fredag 14 september 2012

Färgglatt

Jag gillar att klä Mini i färg, men det är inte alltid jag får till det. På Maxi hittade vi sååå fina strumpor. De kan pigga upp vilken outfit som helst!


onsdag 12 september 2012

Bästa vänner

Snutten, Sally och Frida. Minis bästa vänner.
Snutten har hängt med sedan BB. Egentligen tänkt som filt, men vid något tillfälle
övergick den till trygghetsfilt. Den är med på förskolan. Varje dag.

Frida, en present från mormor. Gosedjuret som fått utstå alla sjukdomar, fall från hög höjd och allsköns misshandel som att släpas runt i ena örat.

Sedan Sally, en present från I och total förälskelse vid första ögonkastet. Dessutom första gosedjuret Mini själv givit namnet till. "Tally" med kärleksfull stämma.

Imorse ville Mini ta med sig alla tre till förskolan, men det ville inte mamma. Till slut gick han med på att sätta dem på bänken i hallen och sa snällt hejdå till dem.
Och så böjde han sig fram och gav dem varsin ljudligt smackande puss till farväl.

Så omild behandling till trots, oälskade behöver de inte känna sig.

tisdag 11 september 2012

Vänner

Hemma hos oss hänger Polisen och Brandchefen nästan alltid med varandra. Antingen åker de bil, eller motorcykel. Ibland ligger de och bara dräller, men nästan alltid tillsammans.

Goa vänner helt enkelt.


måndag 10 september 2012

håhåjaja

Vi var inne på Konsum för att fira bollen som rullar och fina vädret med varsin glass efter förskolan.
Plötsligt hör jag "håhåjaja" från vagnen och snart sjunger Mini:
"Här kommer lilla Ludde, hå hå ja ja!" samtidigt som han sittdansar till sin egen sång.

Barn är faktiskt rena underhållningen.

När bollen rullar

Idag satte jag bollen i rullning i en helt annan del av mitt liv än det jag beskriver i den här bloggen och det känns så jäkla skönt.

Mini har anammat dåligt beteende som jag direkt kan härleda till ett annat barn. Det sköna med det är att det är så lätt att bryta, eftersom det är så tillgjort och inte grundar sig i någon verklig känsla. Det är bara att flina och kittlas lite, så är det glömt.

Och jag slås av hur enkelt det är. Jag ser hur han betraktar och något dygn senare kommer det som ett brev på posten.

Ikväll har Mini haft lite svårt att somna. Så vi har legat och gosat och pratat på sängen en stund. Och jag har berättat om vad som kommer att hända närmaste tiden. Vilka besök vi får och lite sånt. Dessutom har jag börjat förbereda honom på att han snart ska sova i den stora sängen inne i hans eget rum.
Bollen är satt i rullning. Snart har jag ingen bebis längre, utan en liten stor goding som sover i egen säng.

Helg

I helgen hyrde vi stuga med tre andra Femmis-mammor vid Snogeholms slott. Så mysigt! Vi var i skogen!! Jag är smålänning ursprungligen, så jag saknar skogen i Malmö.

Med mammorna följde fyra söta pojkar födda inom loppet av några månader. Mini bondade tajt med T. De hade bara så roligt tillsammans. Skrattandes så att det bubblade ur dem. Glittriga ögon och inte minsta antydan till kiv. Underbara ungar!

Trots min totala trötthet efter maghaveri förra veckan och Minis snoriga trötthet, så blev det en rätt bra helg.

Lärdomar:
det är mycket att vänta sig att snoriga tvååringar ska kunna gå 4 km. Skönt att jag tog med min underbara vagn som klarar skogsterräng!

Barn behöver sova middag. Även om deras mammor inte tycker att det passar sina liv. Det är plågsamt att se övertrötta småbarn.

Friluftsmänniskor är lika ego som resten av befolkningen. Mycket "vi vill" och lite "hur kan jag hjälpa". Bland annat med parkering när vi kom fram, eller valet av runda i skogen (vilket utgick från att man hade bärrygga, och oro för att t ex min vagn inte skulle komma fram).

Slut på gnäll. Trevlig helg med skog, sol och skratt har det iaf varit.

lördag 8 september 2012

Utbrytarkung

Mini tar inte av sig själv. Inte på heller. Men nyss när han väckte mig ur min dvala med att ropa i sömnen, så hade han nästan tagit av sig pyjamasjackan själv.

Härom morgonen

Vid påklädningen har jag som rutin att prata om kläderna vi tar på Mini. "Fina gröna brallan" etc

Härom dagen sa Mini plötsligt: "Klänning?" då önskade jag att jag ägt en klänning i hans storlek. Strax kom det: "mamma klänning!" och så klappade han på mig.

Tror ni Mini önskar att mamma har klänning oftare?

fredag 7 september 2012

Kontakt

Idag hämtade jag Mini tidigare än vanligt på förskolan. Någon gång ska ju även han få uppleva lyxen av att bli hämtad först. På Minis avdelning går en liten M. M är bara någon vecka yngre än Mini. Ett litet glatt charmtroll med stora bruna glittriga ögon och en ständigt leende mun. Igår förstod jag för första gången att M inte pratar ännu. Det är inget fysiskt fel. Han har bara inte kommit dit ännu.

Idag när jag närmade mig grinden så stod M där och han lyste verkligen upp när han såg mig. Vinkade med armen och såg ut som att han ville säga något. Han sprang några steg framför mig inne på gården och viftade mig till sig och pekade. Han visade mig helt enkelt var Mini var.

Han verkligen talade med hela kroppen. Lilla söta M!

Varje dag njuter jag av de där ungarna på förskolan. Söta små charmtroll. Och som de trivs ihop och tycker om varandra. Idag fick jag veta att Mini kramat bästisen under sagostunden i parken. Hur gulligt är inte det?

Ljuvliga ljuvliga ungar!

torsdag 6 september 2012

Föräldramöte

Vi hade föräldramöte på förskolan ikväll. Jag är ju så nöjd med vår förskola. Nöjd med pedagogerna som jag tycker är fantastiska. Nöjd med läget mitt i en underbar park och ändå nära hem.

Så när gnället som kommer är om att det saknas gräs på gården, ja då, tycker jag att man kan vara rätt nöjd. Och heder till lärarna som är underbara, engagerade, kärleksfulla och inlyssnande.

Vad har ni för upplevelser av era förskolor, ni som har dem alltså?

Sömnlös

Jag kan inte sova. Hopplöst!
Trött, frusen och klarvaken. Mini sover som en stock.

Jag åstadkom stordåd på jobbet igår, så jag borde vara nöjd och trygg, men inte hjälper det. Så jag spelar WF, äter nattmacka och lyssnar på Mini, som emellanåt pratar i sömnen. Vad gör du när du är sömnlös?

tisdag 4 september 2012

Drömmar

När jag var liten fanns det massor av saker jag ville ha, men aldrig fick. En hel del av det ordnade jag egna varianter av. Som att jag ritade bilvägar och städer på de rullar av papper min pappa tog hem från tryckeriet där han jobbade, när jag inte fick en bilmatta.
Idag så kan jag inte motstå att köpa de där sakerna till Mini. Mattan, tältet, poolen etc.
Det roliga är dock att han uppskattar det så mycket. Rummet ÄLSKAR han. Det går knappt att få ut honom därifrån. Det värmer mitt hjärta så.
Finns det något bättre än att få sina drömmar uppfyllda?


I förrförra veckan fick jag veta om ett efterlängtat plus. Ett plus jag har väntat på sedan innan Minis plus. Idag var det dags för ett tidigt, nästan för tidigt, ultraljud och där var det någon som levde. Det är stunder som hjärtat jublar!

Men som om inte det var nog. Idag landade en mycket efterlängtad dotter i Göteborg. En djupt efterlängtad och kämpad för dotter. 

Visst är det underbart att få det man längtat efter?






söndag 2 september 2012

Delmål 1 klart





Good enough

"vadå inte klart? Jag älskar mitt rum!" säger Mini och vägrar komma ut och äta frukost


Nästan efter

Luckor och lådor, samt lite annat fattas fortfarande...


Nästan före

Glömde fota innan själva arbetet påbörjades


lördag 1 september 2012

Ordning å reda

Det är mycket som susar genom mitt huvud nu. Jobb, privat, Minis rum. Ändå är det inte jobbigt, utan mest kul. Visst det är lite kaos, på vissa fronter mer än andra. Men är det inte så livet är? I alla fall emellanåt?

På jobbet är en av mina styrkor att få struktur på just kaos. Många upprörda användare, hemliga och öppna privata agendor och ingen ordning på hur man ska hantera det.
Projekt utan mätbara mål. Struktur. Etc etc. Det är då jag trivs som bäst.

Hemma vill jag ha ordning. Uppvuxen i ett pedantiskt hem som jag är.

Men det är kaos här. Garderober svämmar över och leksakerna håller på att ta över totalt.

Idag är det dags att försöka få lite ordning. Idag ska det monteras hurtsar och stuvas. Jag älskar redan den här dagen. Äntligen lite ordning och reda!

När trivs du som bäst?