lördag 30 juni 2012

Mat

Jag har aldrig varit särskilt mycket för att laga mat. Eller jo, när jag var sambo för hundra miljarder år sedan så kunde jag tycka att det var kul, men inte sen dess. Jag lagar mat för att jag måste nästan jämt. De som ätit min mat menar att jag är rätt duktig på det. Att det blir gott, eller så är de bara artiga. När jag är med Mini lagar jag såklart mat, men jag har ett problem.

Jag klarar inte av att äta maten jag själv lagar. Jag får verkligen pressa ner den själv, medan Mini för det mesta smaskar i sig den med god aptit. Jag har försökt att få det att bli mer aptitligt på alla möjliga sätt, men känslan att sätta sig till bords efter att ha stått över grytorna är bara blä. För det mesta.

Äta resterna är ännu värre. Jag kan bara inte förmå mig.

Så istället äter jag skräp, för det slutar ju med att jag blir hungrig snart igen.

Någon som har upplevt samma och vet hur jag kan "bota" mig?

Tips

Gå in på Youtube, sök rätt på Dunderklumpen. Boppa med huvudet i takt till musiken.

Så har Mini spenderat sin morgon. Ja, jag också.

fredag 29 juni 2012

Plötsligt händer det...

Vilken dag! Jag vaknade alldeles för tidigt och hade fått tillbaka mina magproblem (jäkla följetång). Mini vaknade tjurig (vilket nästan aldrig händer). Morgonen var allmänt kaotisk, med ett barn som INTE ville ta av sig pyjamasen, som INTE ville klä på sig, INTE smörja in sig, INTE ta på sig skorna, INTE gå ut genom dörren, INTE åka bilen, INTE gå in på förskolan. Och när jag väl sa hejdå så ville Mini INTE ens titta på mamma. Ja ja... Ut i bilen, försenad, ingen frukost (vilket är katastrof för mig). Köra till kund. infinna sig på dagens första möte, bara för att upptäcka at tjag är den enda som kommer. Mailen har slutat fungera, kalendern har slutat fungera och ett tu tre så slutade även datorn att fungera.

IT är överbelastade av migrering till Outlook, så ingen har tid att hjälpa mig. Drar igenom nästa möte på rekordfart och två deltagare var helt imponerade över min effektivitet. Och nöjda!

Samtal med syster. Som var bra. Iväg och jaga IT. Ingen där.

Tillbaka, delta i nästa möte. Iväg för att äta lunch. Det regnar plötsligt ute. Det skulle inte regna enligt telefonens vädertjänst. Jag har därför ingen jacka. Och inget paraply. Det går bra till restaurangen, för då duggar det bara. Men när jag ska tillbaka...

Springa i pumps i regnet. Torka mig med handdukar på toaletten. Inse att håret intagit stil "Shirley Temple". Ignorera hår hämta kaffe. Diskutera diskutera, delta i möte. Jaga IT.

Diskutera leveranser med IT-chefen. Packa ihop för att gå, men hamna i ngn form av huvudjakt runt huset släpandes på två datorer, samtidigt som jag bara vill köra hem, köra igång tvätt, hämta Mini.

Kommer iväg alldeles för sent. Telefon i bilen. Prata prata prata, köra köra köra. Inse att det är försent för allt. Att jag är trött, stressad och klibbig (för nu har det plötsligt blivit sådär åsktryckäckligt). Bestämmer mig för att åka och köpa luskam och milkshake med Mini. Missar att de inte har vagnar där jag parkerat bilen. Bära 16 kg barn in på hamburgerstället. Beställer barnbox och mammamat och två milkshakes. SÅ sugen.

"Den maskinen är tyvärr sönder" MEEEEEN... buhu

Bära barn, inse att det är för tungt. Barn vägrar gå, alternativt går åt motsatt håll. Släpar barn genom stället till där vagnar finns. Hittar luskam och handlar mat. Tittar efter lite kläder till mamma. Hittar INGET.

Ut till bilen. Orkar inte dra vagnen dit den ska, så för första gången i mitt liv lämnar jag vagnen där den inte ska stå.

Hem. Bilar som står i vägen så att det sjunger om det och vägrar flytta på sig. När föraren som jag står nos mot nos med (som bara behöver backa ett par meter) stänger av motorn och lämnar bilen (när Mini sitter och tjorvar i stolen bredvid mig) så blir jag tvärförbannad och hänger mig på tutan. "Mamma arrjjj" säger Mini. Stackars liten.

Barn vägrar gå. Mamma får barn att gå genom att dra honom med sig i armen. DÅLIGT samvete.

Väl inne välter barnet nya köksbordet med gigantiskt BRAAAK i köket så att grannarna SMSar och frågar om vi är okej.

Mini kommer till slut till ro, men somnar inte. Mamman försöker stressad komma ner i tvättstugan i tid för att få lite tvätt tvättad. Kommer tillslut ner precis i tid för att hinna. Bara för att höra att Mini inte alls sover.

Inser att jag tappat mitt VISA-kort och drar igång datorn för att spärra det. Samtidigt inser jag att Mini inte sover för han har levererat big time. Vill spärra kortet med lönen på. Ringer numret jag till slut får upp bara för att inse att det är TELEFONKÖ. AAAAAAAAAAAAAAAAAARGH...

Byter blöja på Mini samtidigt som jag sitter i telefonkö. Kommer fram. Får kort spärrat. Lägger Mini som i princip somnar direkt. Går ner till tvätten och hänger den.

Sätter mig ner. Andas.

Och kommer plötsligt på de där leende ögonen jag mötte i eftermiddags. De där som satt och betraktade mig när jag tog kaffe. Som höll kvar min blick lite för länge och sedan skrattande sa hej. Min snabba blick på vänsterhandens ringfinger, som var tomt och suget i magen. Det där goa suget.

Se där, det var ju inte bara en dålig dag.


torsdag 28 juni 2012

Intelligens

"Intelligens ärvs på mödernet" sa alltid mamma när vi var små och hade sagt eller gjort något smart.

I morse fick jag vatten på den kvarnen när Mini tog gummiklubban till bultbrädan och slog sig själv i huvudet. Ja, det gjorde ont och ja, han grät. Och jo, jag skrattade lite i smyg, för han är ju bara så söt och det var ju så dumt att slå sig i huvudet med en gummiklubba.

Men sen var det ju rent korkat faktiskt att han gjorde precis samma sak två gånger till. Som om det inte gjorde ont nog första gången. Och ja, till slut skrattade jag rakt ut medan jag torkade tårar och la undan klubban (vill ju inte att han ska banka sig i skallen) och gullade honom till att glömma att det nog gjorde lite ont i huvudet.

Inte så smart Mini.

I skrivande stund hör jag min 21-månaders som pratsjunger inifrån sin säng. Så här har han hållit på i 1½ timma nu. Han är ju inte ledsen eller så. Han håller bara igång. Redan vid sextiden gnuggade han ögonen, ja egentligen var han trött redan när jag hämtade honom på förskolan. Men sova, nej nej, det tänker Mini inte alls göra.

(eller jo, för sista gången jag la ner honom så rullade ögonen runt i huvudet på honom och jag behövde bara viska söta saker i hans öra för att han skulle komma till ro)

Var han har fått det ifrån förstår jag bara inte. Själv ska jag strax gå och lägga mig. Jag ska bara... ni vet så där "ska bara" som jag gör varje kväll tills jag somnar i soffan när klockan blivit för mycket och vaknar ett par timmar senare och kryper till sängs.

Det är uppenbarligen inte bara intelligens som ärvs på mödernet... hm.

onsdag 27 juni 2012

SYTYCD

Jag följer två TV-såpor. Project Runway (dubbelavsnitt på tisdagar hurraaa!) och So You Think You Can Dance, på Femman.

Den sista är ju hopplös. Jag bölar som en stucken gris varje gång. Så blödig för drömmar och uppfyllelse. Kampen för att nå dit.

Och så tänker jag på Mini. Att jag vill hjälpa honom att ta sig mot sina drömmar en dag. Få honom att tro på sig själv och att våga. Orka.

Jag är så nyfiken på vad som kommer att bli hans livsväg. Vem vet? Han älskar dock att röra sig till musik! Världens goaste småbarnsdans utför han. Ena armen åker ut och in, han snurrar runt och stampar med fötterna i takt. Ögonen lyser och leendet går från öra till öra.

Han får göra vad han vill, bara ögonen fortsätter att lysa så.

Mardröm igen

Det händer så märkliga saker i mitt liv just nu. Fick just beskedet jag inte ville ha i en fråga jag inte kan påverka, där människor som står mig nära berörs. 

Och jag vet inte hur jag känner mer än att jag är så enormt ledsen för hur allt utvecklar sig. Just nu vill jag att det ska vara lite fast forward i tillvaron, samtidigt som jag vill pausa och låta saker ta mer tid än vad som finns. 

Förlåt att jag är så kryptisk, men jag kan inte vara tydligare. 
Eller mer ledsen. 

tisdag 26 juni 2012

Mardröm

Det går löss på förskolan. Jag har alltid trott att jag ska vara så cool med det. "Ja ja, löss liksom, vad är det"

Jag har haft Tyfus och det får man också av loppor och löss, så ja, jag har ju haft kontakt med dem förr.

Men uppenbarligen stämmer inte coolteorin, för inatt drömde jag värsta mardrömmen någonsin om just löss. FYYYY! Jag har inte blivit av med känslan på hela dagen.

Dagen som har spenderats hemma, för Mini har världens mest märkliga förkylning. Inga symptom, förutom febertoppar som kommer lite hipp som happ. Han vaknade just ledsen med 38,5 igen, så vi blir hemma imorgon också.

Och hörrni, vad är det med den här sommaren egentligen?!

fredag 22 juni 2012

Sommar

Vi landade hos morföräldrarna igår. Mini är förtjust. Busa med morfar och följa med mormor till lekplatsen. Hand i hand.

För att sedan stolt komma hem med ett strå smultron. Äkta sommar!

torsdag 21 juni 2012

21

Det slog mig att idag blir Mini 21 månader gammal. Snart 2 år!!

Det är inte långt kvar tills han flyttar hemifrån.


Morgon

Sömn är överskattat. Jag börjar njuta av mina konstant för tidiga morgnar då jag ligger och drar mig, lyssnar på Minis andhämtning, spelar spel och läser.

Funderar på livet och på packandet som obönhörligen väntar.
Hur ser era morgnar ut?


onsdag 20 juni 2012

Lite blåsigt

Det stormar på jobbet och jag är trött, ledsen och lite besviken. Samtidigt är jag övertygad om att jag gör rätt saker och försöker diskutera saker på rätt nivå. Jag känner mina styrkor men hopplöst läge gör ju inte underverk med min mage som strular sedan operationen. Den behöver lugn och ro.


Då är det alldeles extra underbart att ha en Mini att komma hem till. Mini som kryper upp i mitt knä och gosar. Som pratar fast jag inte alltid förstår vad han säger. Som sjunger så att jag faktiskt kunde höra att det var ”Blinka lilla stjärna” häromdagen, en sång vi nästan aldrig sjungit, så den måste komma från förskolan. Mini som vaknar med ett skratt på läpparna. Mini som idag satte nappen i napphållarlådan själv, för att gå till förskolan utan den. Mini som imorse förstod att det var sin egen skugga han såg på sovrumsväggen och blev så exalterad över den upptäckten att han började dansa loss ihop med skuggan.

Jag är Minis mamma. Hans trygga ankare i tillvaron. Men det är inte bara så. För Mini är även mitt ankare bara genom att vara allt det där han är. Han håller mig nere på jorden och gör mig glad nästan hela tiden.

Fast det är klart. Jag har andra ljuspunkter i tillvaron också, som en kund som verkligen uppskattar mig. Underbara kollegor. Mina goa goa vänner. Min trygga familj. Och så faktiskt ni som läser här. Idag fick jag ett mail från en av er om vad min blogg betyder för henne och oj vad det värmde!

Så vad är ett stormigt jobb egentligen.

måndag 18 juni 2012

Åh nej

Det kliar redan i hårbotten på mig...


söndag 17 juni 2012

Lycka II

Att röja köket, sedan gå in till sonen för att titta till honom och fyllas av så mycket kärlek och lycka att jag nästan lyfter från golvet och kroppen blir så varm.

Tänk att han är min. Att vi har det så fint. Tänk att det gick och att jag vågade!

Mitt livs största bedrift. Tillsammans med sin kisse och sin kanin.


Lycka...

...är att ta på sig skorna själv, även om det är på fel fot


En dag i parken


Igår spenderade Mini och jag i Folkets Park i Malmö tillsammas med C och hennes fyraåring S. Dagen började mindre bra med en massa moln och regn. Jag har dessutom fått magkatarr som efterdyning av operatinonen jag gjorde och den gjorde sig påmind rejält. Fy vad det är jobbigt!
Men sen. När vi väl var där. Underbart! Solen bröt fram och vi började i Arken bland djuren. Fas t Mini är ju inte så förtjust i djur. Eller jo, men det fanns skottkärror och de var mer intressanta. ”De har ju hjul mamma!” hälsar Mini.

Ja ja, sen var det lekplatshäng. Har ni barn och passerar Malmö är lekplatsen i Folkets Park helt klart värt ett besök (ja, hela parken faktiskt) som avslutades med en massa gungning och Mini blev kär i S. Jag blev också kär i S. En härlig klurig charmig ung man. Så bar det av till korvkiosken. Varmkorv, glass och kaka, sen var vi redo för karusellerna. Oj oj... Mini tittade förtjust på när C och S åkte masktåget (minibergochdalbana). Stackars Mini som har en mamma som HATAR att åka karuseller, men efter att ha tittat på ett tag så gav vi oss på att åka småbåtarna. Mini tjoade förtjust när båtarna gick neråt. Sen åkte vi även klassisk karusell. Ni vet sån som går runt och runt med hästar som går upp och ner. Fast vi satt i en vagn som kunde snurra. Mini var så nöjd. Så länge S var nöjd.

Efter det hittade vi teater på en utomhusscen. Lite gapig var den och för större barn, så vi gav upp. S ville bada i fontänen och Mini behövde sova. Han kämpade så för att hålla sig vaken och se vad som hände. Vad S skulle hitta på. Så vi gick åt vårt eget håll lite och japp. Mini somnade inom loppet av minuter så snart han inte hade S i sikte.
Med en sovande Mini och en badande S blev vi sittande i solen intill fontänen. Åh vad härligt! Och när Mini vaknade var han inte sen att hänga på ner i vattnet. Oj oj, vilken lycka att springa naken i massa vatten med stora barn. Något kul är att Mini väger mer än S, fast han är två år yngre. Det var väl synligt i badet kan jag meddela! Jag fick tvångstorka och klä på Mini under höga protester när han började bli blå och knottrig. Lite banan på det så var livet något bättre igen.

Efter lite stödhandlande på Coop vid entrén (som för övrigt är Sveriges första Konsumbutik) konstaterade vi att vi haft en underbar solig dag i parken och att vi snart ska ses igen. För det gör vi så gärna så!

Kolla!

Alldeles för tidigt för mammas smak vaknar Mini superpigg. Ögonen glittrar. Leker lekar som pilla mammas öga, tända lampan, hoppa på mammas mage. Till slut går han ut till leksakerna. Jag hör honom skrota runt. Efter ett litet tag kommer han lycklig in till mig och säger "kolla mamma"

Han har lyckats klämma fast brandchefen i sin bil, sittandes, helt själv.

Åh, duktiga, pilliga, smarta Mini! Mamma kommer upp nu. Vi ska ha roligt idag.


torsdag 14 juni 2012

Stolt

Igår var Mini på utflykt med förskolan och gick då jättelångt. I min värld var det minst fem gånger så långt som jag vågat tänka att han klarar.

Och när jag står och pratar så berättar en av pedagogerna från andra avdelningen att hon noterat att Mini upptäcker och studerar sånt som de flesta barn i hans ålder missar. Hon var imponerad sa hon.

Och jag? Jag är så stolt.

tisdag 12 juni 2012

Sakna

Åh, idag har jag saknat min lilla pojke hela dagen. Kunde inte komma till förskolan fort nog!

Ja, det är snuttefilten. Inte världens mest praktiska, men världens mysigaste tycker Mini

måndag 11 juni 2012

Motsägelsefullt eller gammal ovana

I bilen på väg till jobbet i morse så satt jag och funderade på hur väl jag trivs med livet just nu. Hur väl jag trivs med livet som singel. Jag älskar den lilla bubbla Mini och jag har skapat. Att slippa ta hänsyn till ytterligare en person, även om jag visst emellanåt kan längta efter att få bli ompysslad och allt det där.

Slutsatsen var i alla fall att jag har det så himla bra som jag har det och att jag egentligen inte har saknat den där specielle på ett bra tag.

Så kommer jag till jobbet. Svarar på mail, diskuterar buggar, har det allmänt jobbmässigt bra. En av killarna från IT kommer förbi och vi halkar in på boende och under det samtalet kryper det fram att han är nybliven singel.

Jamen vad gör min hjärna? Jo, börjar klura på om han är något för mig. VARFÖR? Jag är ju nöjd!

Dumma dumma huvud.

söndag 10 juni 2012

Tack

Tack för trogen tjänst. Nu bor det ingen bebis här längre.

Snyft


Prick

Det går vattkoppor på förskolan.

Imorse vaknade Mini med en ilsket klar röd prick på ena kinden. Det första som slog mig var allt jag har att göra på jobbet. Och sen tänkte jag NEEEEJ, nästa vecka är det flera saker som händer och jag har verkligen ingen avlösning i dagsläget.

Och sen slog det mig. Min flåshurtiga kommentar till dagispappan som desperat konstaterade att "HU hoppas jag slipper vattkopporna jag har inte TID nu"

och jag ba "ja, men det är ju bara att ta det"

Jo tjena.

Lättnaden när fläcken bleknade istället för att föröka sig under dagen gick ju inte att ta miste på i alla fall.

Gäsp

Det är fler än mamma som vaknar trötta i den här familjen. Efter torr blöja, välling och en bulle på sängen känns livet bättre igen och hur skönt är det inte att vakna i ett rent hem!

Efter en veckas fasa har det dessutom visat sig att det jag varit rädd för, inte visat sig vara så farligt trots allt. Tillräckligt för sjukhusvistelse, men inte livshotande. Tack och lov.

En riktigt bra söndag på gång här med andra ord. Härligt.

Hur har ni det?


lördag 9 juni 2012

Oj då

En gång var jag partyprinsessa. Nu ägnar jag lördagskvällar åt att göra sånt här.

Kan det vara så att Mini fått en bullmamma?


Ordning och reda

Idag städar vi. Lite frustrerad upptäckte jag att större delen av pusselbitarna var borta. Tills Mini snällt visade var han städat undan dem. I lådan. Så ordningsamt!


Sömn

För det allra mesta är Mini enkel att lägga. Han är oftast urbusad och trött. Det är bara att gosa ner honom i sängen och ibland jag kan nästan se honom somna.

Oftast ligger han och pratar/sjunger en stund. Så mysigt ljud att höra! Nöjd liten man son kvittrar.

Sen har vi kvällar som igår. Då stod Mini upp i sängen, slängde ut allt som var i. Hoppade och snurrade runt. Fortfarande helt lycklig, men i nästan 2 h!
Och mamman som inte kan låta bli att skratta när hon inte ska.

Till slut sommar han, även om det är på tvären med fötterna upp och huvet ner.

Med ett stadigt tag om snutten.

Sedan sover han länge.

Till slut somnar även mamman. Utmattad i soffan först, sen i sängen, fast med det lilla problemet att jag vaknar.
Alldeles för tidigt.
Varje dag.
När Mini fortfarande sover.

Jag vågar knappt berätta för andra småbarnsföräldrar.

Hur sover ni?


fredag 8 juni 2012

Återfunnen

Han var kanske frusen?


Efterlysning

Sökes: Brandchefen
Senast sedd: fyratiden i förrgår

Brandutryckning ej troligt då fordonet är parkerat på matbordet

Misstänkt rymning efter kärleksfull behandling av 20-månaders gullefjun


torsdag 7 juni 2012

Tystnad

Två personer jag älskar har det inte bra. Den ena så där att jag mest går och är rädd. Den andra så att jag vill gå in och ta över. Men i dagsläget kan jag inte göra någonting.

Ni får ursäkta tystnaden det skapar. Mitt huvud är på en helt annan plats.

söndag 3 juni 2012

Lång dag

Vi har firat kusinen och åkt långresa på tåg första gången. Det var så otroligt spännande att sova var omöjligt.

Dessutom fest med många nya att charma.

Tåg hem idag också. Det var en trött kille som fick hamburgare på stationen och som hoppade i badet när vi kom hem.

Jag hoppade i med honom. När jag lagt mig tillrätta så kröp Mini upp och la sig på min mage, med huvudet på mitt bröst.

Så som vi missade vid förlossningen. Känslosamt. Mysigt.

Efter välling och megasoffmys somnade Mini på väg ner på kudden.

Ljuvliga unge!

Logik

I vanliga fall somnar Mini runt sju och vaknar sju. I veckan har jag fått väcka honom halv åtta. Igår var Mini vaken till nio. Idag är enda dagen med sovmorgon för mig.

6.15 vaknade Mini
6.15 vaknade jag


fredag 1 juni 2012

Surprise!


Det här KAN se ut som en helt vanlig Duplokartong ur pappersinsamlingen, men...

...det är en hemlig gömma...


...för mammas fjärrkontroll, som varit borta sedan i söndags!

Lotteri

Imorse lämnade jag bilen på verkstan. ACn har slutat fungera och jag upplevde effekten av varm bil på motorväg vid kristi himmelsfärd. Inge kul.

Vid lunch ringer verkstan. Jo, det är själva aggregatet som har lagt av och nu behöver hela systemet bytas. 18 500 kr.

1 8 5 0 0  kr

Hejdå semester.

Ringa försäkringsbolaget. Sorry, inga pengar från oss.

Ringa tillbaka till verkstan.
Grinig som f-n. Uppgiven.

Jo, jag kunde ju få det på avbetalning. "Vänta lite..."

blädder kolla klick klick

"Vad säger du om att vi bjuder dig på det här?"

"Va?"

"Ja alltså, vi tar kostnaden."

"Ja"

Och efter lite diskussion så avslutade jag samtalet med "Ha ett underbart liv!"
Idag ska Mini och jag köpa en lott.