tisdag 31 augusti 2010

Bra eller?

Om man är i nionde månaden och har en tendens att läsa in sig och skaffa sig lite för mycket kunskap om saker. Är det då bra eller inte att titta på förlossningsvideor på YouTube?

Kan meddela att jag nu ångrar lite på att jag lät dem vända Mini och därmed inte blir snittad. Tror ni att jag kan få dem att vända tillbaka bebben?

Fast å andra sidan. Visst, det ser läskigt ut. Visst, det låter läskigt. Visst, det ÄR läskigt och man har ingen aning om vad man ger sig in på. Men, det kommer att pågå begränsad tid. Jag får helt enkelt ta en sak i taget och till slut så kommer jag att få träffa mitt barn. Min Mini. Vilken belöning!

Mmmalmö

Den här bilden är allra mest till Sus, men jag ser inget fel i att ni andra får se hur vackert Malmö kan vara också.

Navelskåderi







Här kommer lite efterfrågat navelskåderi. Det här är bilderna jag tog själv, i lätt panik, innan vändningsförsöket. Porträttbilderna har jag inte än.

Se och njut! ;)

Check!

Mini gör som mamma vill. Huvet ner och fötterna upp!

Skönt.

Duktiglistan

Ni vet den där listan över saker jag behöver ha gjorda? Den minskar! Jag är duktig, även om jag inser att jag aldrig kommer att hinna till lördag. Fast det gör kanske inte så mycket när jag tänker efter.

Inatt har dessutom ett mirakel inträffat. En av de stora nackdelarna med att vara höggravid är antalet gånger jag vaknar på natten och desperat behöver kissa. Bara att ta sig ur sängen är ett projekt. Inatt har jag inte vaknat en enda gång, förrän vid 6.15. Det får räknas som mirakel i min tillvaro.

Visserligen före väckarklockan, men i alla fall!

måndag 30 augusti 2010

Misstanke

Jag har en misstanke om att det hårda som nyss tryckte upp i mitt nedersta högra revben var Minis huvud. Dvs att Mini inte alls längre ligger med huvudet ner och fötterna upp som Mini BORDE göra efter fredagens övningar.

Så, nu ska jag få det kontrollerat imorgon bitti. Håll tummarna för att jag har fel.

Busbebbe...

Måndag morgon

Idag är det vattenjympa. Härligt sätt att börja dagen.

Sen har jag bestämt att jag inte ska stressa till jobbet. Sist jag gjorde det höll jag på att krokna rejält, så idag blir det fokus på att ta hand om mig.

Vattenjympa, god hemlagad lunch och sen arbete från soffhörnet. Processmodellering. Kan det bli bättre? Ja, för solen skiner dessutom!

Hoppas att ni alla har en minst lika ljuv måndagsmorgon som jag har.

söndag 29 augusti 2010

En bra dag

Idag började ju lite gnälligt. Trött och tung. Grinig.

Jag hade en lång lista över saker som skulle göras. Det var det sista jag gjorde igårkväll. En lista över saker jag vill ha gjort innan föräldrarna anländer, där jag markerade vad jag skulle ha gjort idag. Blätrist lista, även om den är nyttig och nödvändig.

Så jag drog täcket över huvudet och låtsades att det regnade. Tack men nej tack, jag vill inte vara en del av den här söndagen. Typ. Ont i kroppen.

Men just som jag bestämt mig för att jag skulle stanna där resten av dagen, så kom den krypande. Hungern och i släptåg tog den med sig sängångesten. HÄR kan jag ju inte bli liggandes. Så frukost intogs och datorn användes till att hjälpa en kompis med en jobbansökan.

Så chattade jag med gode S och rätt vad det var var det bestämt att vi skulle dokumentera magen.

Det slutade med att jag istället för att göra en massa saker som stod på en lista fick stå och puta med magen på Riban i Malmö. Gigantus Gravidus på bild! Härligt ljus och rolig stund. Sedan fick jag nyttig bärhjälp och så middag hemma.

Nu har jag gjort en Åke-Tråkgrej på listan bara för att.
Imorgon ska jag jobba hemifrån. Först vattenjympa och sen soffläge. Ljuvligt!

Och i bäckenet så kilar Mini fast sig. Jag känner det så tydligt. Och jag är nu i den nionde månaden!

Orättvist!

Varning för gnäll!

Det känns lite taskigt faktiskt. Jag är trött om dagarna nu. Orkar inte som förr. Det är kanske inte så märkligt, men jag är inte bara fysiskt trött av tyngden, utan av bristen på sömn också. Inatt somnade jag 1.30. Man skulle ju kunna tänka sig en längre sovmorgon efter det. Men nej. Vaknar strax före 7 och kan inte somna om.

Något annat som känns lite taskigt är att jag är så stor. Barnets kommentar var riktig. Jag har en jättemage. Nu börjar benen och armarna också kännas gigantiska. Igår såg jag en annan tjej som såg enorm ut på stan. Jag tyckte synd om henne. Så stor och hoppades för hennes skull att det var dags snart. Sen gick jag förbi en spegel och insåg att jag är BETYDLIGT större.

Jag orkar inte riktigt med och längtar till mamma kommer. Samtidigt får jag dåligt samvete. Hur ska jag kunna vara en bra mamma till Mini när jag har så lite energi? Jo, jag vet att den kommer att komma tillbaka, det bara känns inte så just nu.

lördag 28 augusti 2010

Putte

När jag var liten hade jag en gosehund som jag älskade över allt annat. Jag älskade huvudet av honom vid upprepade tillfällen.

Putte stod för trygghet och kärlek.
Igår firade jag den lyckade vändningen med att köpa en alldeles egen Putte till Mini. Fast i lite Mini-format då förstås.

Busted!

Man vet att man är höggravid när man hör en ljus klar hög stämma säga:

"Mamma mamma! Titta vilken JÄTTEMAGE tanten har!!"

Och inse att den som åsyftas är jag.


Nu är Mini på rätt plats. Magen har sjunkit ner och sparkarna kommer på båda sidorna av magen. Jag kan känna händerna utforska nederdelen. I nyhetsbreven står det att man ska känna sig kissnödigare oftare nu, men jag tycker bara att allt är enklare. Vågar jag skriva så, eller kommer jag att få äta upp det tror ni??

fredag 27 augusti 2010

Energi och en galen dag

Idag var det dagen D. Eller V kanske som i vändningsförsök. Jag var ju rätt upprörd och ängslig igår. Övertrött och chockad är inte en bra kombination.
Idag gick jag upp tidigt och åt frukost. Tvättade lite, packade ihop det sista i förlossningsväskan, gjorde lite fint här hemma och sen var det rätt som det var dags att åka till sjukhuset. Då gjorde sig blodsockret påmint och jag blev helt skakig. Som den värsta Parkinsonpatient tog jag mig in i foajén på sjukhuset, där jag blev sittande en stund väntandes på H med lilla B som skulle vara med mig under försöket.

Det var spännande att komma in på förlossningen och jag hamnade minsann i en förlossningssal. Skitbra inför själva förlossningen! Samtidigt så sög det rätt rejält i magen, inte bara efter mat, utan funderingarna på hur det skulle vara att ligga här och verkligen förlösas och alternativet där jag istället skulle förlösas i en operationssal.

En barnmorska satte CTG på mig och Mini. Vi kunde följa Minis hjärtljud och även se förvärkarna som kom lite nu och då. Eller rättare sagt H kunde se det. Förlossningssalen på MAS är upplagd så att man som patient inte ser något av maskineriet egentligen. Jag blev förvånad över att salen var så liten.

Sen fick jag lära mig något nytt om Mini. Det jag har trott varit någon form av gåreflex som fått Mini att sparka upprepade tillfällen på ett ställe är hicka! Jag som tyckt att det varit märkligt att jag inte märkt av något av den där hickan som beskrivs överallt.

Efter någon timma kom läkare och barnmorska tillbaka in i rummet och då satte de nål i handen på mig. Jag hatar sånt. Jag blir helt kallsvettig och vill tuppa av, men jag klarade mig från det idag. Ett missförstånd med läkaren som bröt på ett annat språk gjorde mig lite förvirrad över hur det hela skulle gå till. Men eftersom jag hade sammandragningar fick jag muskelavslappnande i form av Bricanyl.

Läkaren och barnmorskan berättade för mig om hur det skulle gå till. Att om de inte lyckades på ett par tre försök skulle ta in ytterligare läkare. Ge mig mer avslappnande och låta någon annan försöka. Sedan skulle man ta CTG igen för att se att barnet mår bra och att moderkakan fungerade som den skulle.

Jag förberedde mig för att ligga där och bli pumpad med muskelavslappnande samtidigt som halva förlossningsavdelningen skulle hänga över min mage. Men så blev det inte. Jag har inte riktigt koll på hur lång tid det tog. Kanske 5-10 minuter. En ultraljudsapparat som kollade status och position på bebben och plötsligt så hör jag deras förvånade stämmor: Ja, nu är den ju där den ska vara!

När Bricanylen gick ur kroppen började hela jag att skaka. Det var som att hela kroppen var i chock. Men mitt sinne, det var så lätt. Jag skulle inte få kejsarsnittpratet. Vändningen hade lyckats och jag var bara så nöjd.

A dyker upp och efter ytterligare en timmas CTG var det dags att lämna MAS. Vi satte oss i bilen och körde till en restaurang. Åt och gud vad jag åt. Gott! Sedan blev det lite shopping till Mini. På väg hem kom vi på att vi skulle åka till IKEA. Sagt och gjort. Jag spenderade en hel del pengar där och hittade lite saker till Mini och lite saker till mamman.

Hem, svara på lite mail, ringa lite samtal. Pimpa hemmet. Boosta väns CV och nu har klockan blivit nästa dag och här sitter jag och skriver. Först nu har energin jag fick av att försöket lyckades klingat av och ögonen börjar klippa av trötthet. Mini sparkar i min mage. På helt nya ställen. Jag kunde lätt konstatera skillnaden i min rörlighet beroende på hur Mini låg. Det var fantastiskt. ÄR fantastiskt. Hade jag vetat det hade jag begärt en vändning långt tidigare!

Nu ska vi bara hoppas att Mini stannar i rätt läge.

Quick Run Bag

När jag bodde och jobbade i en krigszon (nä, det var inte strider där, men inte heller fred) så var vi alltid tvugna att ha packat och med oss en Quick Run Bag. Det var en väska med förnödenheter vi skulle kunna ta med oss och sen navigera genom savannen till fots ett antal mil till en airstrip. Den skulle innehålla karta, GPS, vatten och andra förnödenheter. Inget onödigt fick ligga däri.

Jag minns känslan av att packa den där väskan.

Det är samma känsla jag har inför att packa min förlossningsväska. Min Quick Run Bag. Fast i den svenska tappningen.

torsdag 26 augusti 2010

Sjätte sinne

Mitt i matlagningen ringer Glitter. Som på beställning. Jag börjar storgrina och berätta om min dag. Och han säger saker om mig och om att vara så stark att människor inte fattar när man är svag och verkligen behöver dem. Och en massa annat som rev ner en massa känslor jag behövde ta itu med.

Det var som att jag beställt det där samtalet från mitt undermedvetna.

Tidigare idag ringde min syster. Hon har också gjort en vändning med sitt andra barn. Den vändningen gick bra, men hon berättade om den panik hon känt när hon fått reda på att man skulle vända barnet.

Det var också skönt att höra att jag inte är ensam om att vara en hormonell dramadrottning i den här situationen.

Snart ska jag krypa ner i sängen. Imorgon är en spännande dag, men inatt ska jag sova som en gris.

Godnatt!

Upponer!

Imorse var jag hos barnmorskan igen. Och trots att Mini tjorvat runt och hållit mamman vaken halva natten så låg ungen fortfarande på tvären.

Så det blir vändningsförsök.

Jag hade ju räknat med det. Att jag skulle till barnmorskan idag. Att barnet skulle ligga som det gör och att jag sen skulle få en tid för vändningsförsök i slutet på nästa vecka.

Jo tjena. Nya direktiv från sjukhuset gör att vändningsförsök måste göras innan man har gått 36 fulla veckor. Det har jag gjort imorgon (eller lördag om man frågar BM). Så jag fick en tid för vändningsförsök. Imorgon!

Kris och panik. Då hinner inte mamma komma ner. Vem ska jag ha med mig? Vad händer om förlossningen startar. Kommer det att göra ont?

hjälp

Men det har löst sig. Även om jag kan erkänna att jag har rejäla fjärilar i magen.

De sista orden jag fick med mig från barnmorskan var också: eftersom Mini inte har satt sig med någon kroppsdel i mitt bäcken, så måste jag lägga mig ner och ringa ambulans DIREKT om vattnet går.

Vaddå om vattnet går? Jag ska inte ha barn förrän den 24:e september. Basta!
Eller är det så att mamman helt enkelt får lära sig att släppa Outlook-kalendern nu?

onsdag 25 augusti 2010

Förberedelser

Jag läste en hel bok om förlossningar. Förberedde mig mentalt. Tänkte ut vad som får mig att känna mig trygg. Allt sånt där.

Så visade det sig att Mini ligger på tvären.

Plötsligt känns det som att det är helt andra förutsättningar. Mini har inte ändrat läge. Imorgon ska jag till barnmorskan och då ska hon ta beslut om vändningsförsök.

Vändningsförsök har jag sett som något som bara lyckas. Idag har jag insett att det är bara hälften som lyckas (på ett ungefär sisådär).

Mini kan inte födas vaginalt i de lägen h*n varit i nu. Inte ens i sätesbjudning.

Och ska man föda vaginalt i sätesbjudning är övre viktgräns för barnet 4 kg. Minis beräknade födelsevikt.

Sakta går det upp för mig att jag med stor sannolikhet kanske blir förlöst med kejsarsnitt. Så jag slog upp kejsarsnitt i böckerna om förlossningar som jag lånat. Nu känner jag mig modfälld. Mer skuldbeläggande text får man leta efter. Det känns som att jag tar en enkel utväg, när det egentligen inte alls är så.

Det borde vara förbjudet att formulera värderingar i såna böcker. Sheila Kitzinger är ingen författare jag kommer att läsa mer av.

Om kejsarsnitt är det som läkarna på MAS bedömer är det bästa alternativet för Minis förlossning, så blir det det.

tisdag 24 augusti 2010

Femti - femti, eller?

Idag har en av de tre personer som tror att Mini är en tjej helgarderat sig med att hon tror att det är en kille nu. 2 mot resten kvar. Själv har jag inte den blekaste aning. Förrförra helgen så en synsk dansk att Mini är en kille.

Vad tror ni? Högoddsare?

måndag 23 augusti 2010

Action

Hmm... imorse var jag orolig för att jag inte känt Mini tillräckligt mycket. Just nu är jag rätt öm efter att ha känt Mini väldigt mycket senaste timman.

Jag föredrar det dock. Så fortsätt du Mini. Sparka dig i rätt läge helst!

Busiga bebben

I fredags hade jag lite problem att känna Mini. I lördags hände så mycket att jag inte riktigt hann reflektera. Igår var det stilla i magen. Mer stilla än på länge. Bara någon enstaka liten klen puff. Inatt har det varit stilla. För stilla.

Så jag ringde sjukhuset och fick komma på kontroll. I 2 h låg jag och ömsom lyssnade på Minis hjärta ömsom tittade på en sköterska som mätte blodflödet i moderkakan.

Jodå, allt ser finfint ut. Förutom att Mini nu ligger på tvären. "Det måste vara en kille", sa barnmorskan. "Tjejer är smartare än så."

Fast jag vet inte det jag, för den kvinnliga förlossningsläkarens kommentar: "Om den inte lägger sig i hjäss- eller sätesbjudning måste vi gora ett vändningsförsök. Du kan ju inte föda bebisen på tvären!" Kändes inte som det mest förtroendeingivande uttalandet.

Var inte det rätt självklart? Fast jag är hemskt tacksam för att slippa föda en bebis med slagsidan först!

PS. Sen vi kommit hem har Mini varit väldigt aktiv. Precis som vanligt. Busig unge! DS.

söndag 22 augusti 2010

Total förvirring?

"Passa på att göra sånt ni inte kan göra sen nu och NJUT!" sa ledaren på vattenjympan och jag bestämde raskt med S att han skulle komma till Malmö så att vi kunde gå på bio och ut och äta.

Sagt och gjort. Det skulle ske lördag den här veckan.

En lördag som inleddes med loppis i Folkets park.
En lördag som inleddes förvirrat och fortsatte i den stilen.

Dagen började med att jag fick snylta lite i tvättstugan eftersom jag glömt att tvätta byxorna när jag hade tvättid. Alla byxor. Smart va?

Sen skulle jag cykla till loppisen. Tvärs genom hela stan. Cykeln behöver underhåll och jag är stor och tung. Låren slår lite obekvämt mot magen när jag cyklar, men cykla gjorde jag. I princip där inser jag att jag har glömt plånboken hemma. bara att vända om och cykla hem. Mjölksyra i benen. Det får jag av allt just nu. Trappor, trottoarer och cykling. Hopplöst. Svettigt.

Bilen till loppisen och PLÅNBOK med mig. Gott så. Ett par fynd. Fika i solen och så hem. Inse att jag missat chansen att köpa babysittern jag ville ha på Blocket. Med 20 minuter. Bah...

Tupplur och sen kom S. Vi bestämde film och jag köpte biljett. Ut och äta. In till stan och hämta ut biljetter. Lite sena. Bara för att inse att biljetterna jag har köpt är till biografen på andra sidan stan!

Häpp häpp, snabba ryck och nog satt vi på plats när bion började. Då kläcker S att den här filmen ska vara riktigt komplicerad. Att regissören sagt i en intervju att han satsat på att man skulle behöva se den 4 ggr för att förstå den på riktigt.
Men tjena, här sitter tjejen som inte ens fattar att man ska kolla upp vilken biograf man köper biljetter till...

Men det gick bra. Antingen så hade regissören fel, alternativt så missade jag en massa saker i filmen som jag inte hade förstått.

Kontentan är att mitt liv är nu fyllt med massor av såna där små blundrar. Glömma saker, missa att kolla upp saker och vara lite sen på det.

Och jag skyller allt på graviditeten och njuter. Eller försöker njuta i alla fall. ;)

Reality check

Ikväll hände det dråpliga saker, jag skyller på graviditet, även om det kanske inte är hela sanningen.

I vilket fall var det inte det jag ville berätta, utan att kvällen tillbringats med en vän som inte längtar efter barn. Som inte ser ofrivillig barnlöshet som ett samhällsproblem.

Jag accepterar till fullo hans synpunkt. Och förvånas över hur jag själv har gjort mina egna åsikter i frågan till en slags norm.

En liten påminnelse om hur viktigt det är att umgås med många olika människor. Det är inte så dumt att få ställa sina åsikter och tankar till svars emellanåt, om än mest för mig själv.

lördag 21 augusti 2010

Tupplur

Något jag aldrig tidigare ägnat tid åt är nu ett stående inslag i mitt liv.

Tuppluren.

Gudomligt skönt. Nu är jag redo för att ta mig än resten av dagen.

Komplimanger

Jag har börjat få en ny sorts komplimanger. De kommer från alla möjliga håll, inte bara nära och vänner utan även från främlingar och ny-bekanta.

Jag får komplimanger för att jag är snyggt gravid, alternativt att min mage är så snygg i formen. Det är komplimanger jag gillar. Graviditeten i sig gör mest att jag annars känner mig stor och tung. Trött.

Det är ljuvligt att få känna sig lite fin också.

fredag 20 augusti 2010

Lätt panik

Efter en powernap fick jag ny energi och satte fart. Fixa i köket. Vika och stryka tvätt. Slog mig ned i soffan för att ta en paus. Något som brukar trigga rätt mycket aktivitet hos Mini, men inte ikväll. Helt stilla. Nada rörelse. Lite djupandning. Ingen respons. Buffar på magen. Nope. Helt stilla.

För varje aktivitet utan rörelse steg paniken i mig. Funderade på att ringa sjukvårdsupplysningen.

Så insåg jag att jag hade ett vapen kvar i arsenalen. Otto & glassfabriken.

Det funkade! Kallt och sött så var Mini igång igen.

Lycka är att få en spark. Att vara gravid är att befinna sig i ett annat universum emellanåt.

Energi

Idag gick jag från jobbet vid halv tre. Tanken var att jag skulle ha energi kvar att tvätta och städa när jag kom hem.

Men oj vad det inte gick bra. Jag försöker, men tröttheten kryper i hela kroppen och ögonen går i kors.

Jag blir så fruktansvärt frustrerad. Det blir ingenting gjort! Samtidigt vill jag inget hellre än att få saker gjorda och så får jag goda råd om att passa på att njuta av allt jag inte kan njuta sen. Ja tack!

Jag förstår par som helt plötsligt tvivlar på varandra i den här fasen. Jag har bara mig själv att klandra. Hade jag haft en partner hade det varit synd om honom just nu...

I vilket fall ska jag på bio med gode S imorgon. Något jag inte kommer att kunna göra på ett tag sen.

torsdag 19 augusti 2010

Glädje & sorg

Det är märkligt vilka känslor den här barnresan plockar fram. Jag har lärt känna så många som alla delar samma längtan: barn

Vi delar samma oro och samma slags glädje när vi får positiva besked. Varje gång jag får veta om ett positivt graviditetstest får jag gåshud.

Varje gång jag läser eller hör om ett misslyckat försök. Embryon som inte vill överleva upptining. Ägglossningar som inte kommer. Missfall. Då gråter jag.

Och varje gång jag hör om ett nästa försök blir jag glad och hoppas innerligt.

Det gäller vänner i "verkligheten" såväl som här i den digitala. Jag är så tacksam för att få dela de här resorna med er och delvis är det också skälet att jag skriver den här bloggen. Att få dela min resa med er. Både glädje och sorg.

Idag har jag upplevt båda genom er.

Seger

Jag har nu i min ägo en styck amnings-bh. Äntligen!
Dessutom har min ljuvliga mamma ordnat ett kombinerat skötbord/badbalja/förvaring på låsbara hjul.
Perfekt!

Dessutom har jag tagit emot erbjudande om bärhjälp i nästa vecka. Det artar sig. Nu ska jag bara......en himla massa!!

Zzzz

Det blev ingen amnings-BH igår. Jag somnade och vaknade inte förrän alla affärerna hade stängt. Tänk så det kan gå...

Vi får väl se vad eftermiddagen har att erbjuda. Vad tror ni? Blir det inköp idag eller kommer jag att däcka i lämplig hörna idag också?

onsdag 18 augusti 2010

Tavelsudd

Okej, jag erkänner. Jag har inte jättekul på jobbet. I och för sig ska jag strax ge mig iväg och shoppa lite till. Idag är min mission att komma hem med en amnings-BH.

Jag har haft lite av ett brainstormingmöte idag och fyllde innan lunch en stor whiteboard med text. Sen var jag ute och åt, var och klippte mig och systerföretaget hade personer på besök till fikat.

När jag gick på toaletten nyss insåg jag att jag vid något tillfälle har använt magen som tavelsudd. Mitt på min vita boll är det lite grönsvart. Snyggt!

Hjälp någon?

Jag har fått tipset att ha provförpackningar eller snarare reseförpackningar på schampoo och sånt med mig till BB. Bra tänkt. Har dock ett problem med det. Jag hittar inte något som får mig att gå igång. Stod och tittade på Apotekets produkter igår och blev ärligt talat lite deprimerad av dem.

För jag tänker mig att jag vill ha något som känns lite lyxigare när jag nu kommer att befinna mig i "jag har just fött barn"-kaoset. Bodylotion som är riktigt skön och så. Någon som har tips på var jag kan få tag i bra såna i små förpackningar för inte en hel förmögenhet?

Starke Adolf eller Pippi Långstrump?

Mini har börjat bli stark på riktigt. Numera vaknar jag inte bara av rörelserna. Jag tappar andan av dem. Det är nästan så att jag förväntar mig att bebisen ska knata ut ur magen och klippa till barnmorskan, istället för att skrika.

Men som vi alla vet, det är ett gosigt babyhullsbarn som ska dyka upp. Jag längtar!

tisdag 17 augusti 2010

Ex

Idag åt jag förresten den där lunchen med exet och hans söte son. Han konstaterade viskande att han fått veta att mitt barn inte har någon pappa. Storögt.

Nej, så jag högt. Mitt barn har ingen pappa.

Sedan diskuterade vi om faderskapsutredningar och det lite orimliga i dem (han hade fått gå igenom en sjuk process för att få skriva på handlingarna for sin son).

Hela samtalsämnet avslutades med att jag förklarade att en röst på Alliansen är en röst mot att legalisera insemination av ensamstående kvinnor i Sverige. Idag är det bara Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen som är emot det.

Representerar det det kristna storsinnet? Verkligen?
Bah

Nu blir det splatter

Jag minns tydligt den där kvällen hos bästa M när hon höggravid lyckades hacka av sig vänster pekfingertopp. Det sved till och hon skakade handen medan hon snurrade ett varv. Sällan har jag sett så mycket blod spritt över så stor yta från ett så litet sår (okej det var rätt rejält, men inte i relation till mängden blod).

Ikväll var det min tur. En kökssax, en kartong och mitt högra långfinger. Sen blev det hej plåster gånger tre och högt läge för högerhanden. Så tvätten blev inte struken ikväll heller. Fast Mini har nu blöjor och blöjhink!

Mätt som en plätt

Efter jobbet: shopping, lite tråkiga saker och sen härliga babytofflor och Minis första skallra. Hämtade Pampers startpaket på Babyland, men har inte börjat packa upp det. Hungrig kom jag hem och gjorde mackor till kvällsmat. Så fort jag satte mig ner drog Mini igång. Den här gången livligare än någonsin förr. Och jag fick uppleva att en babyhand i närheten av magsäcken gör underverk med hungerkänslor.

De försvinner nästan lika fort som man blir kissnödig när en snart 3-kilosbebis hoppar jämfota på ens urinblåsa!

Hävstång

Hur många gånger per natt kan man behöva gå på toa egentligen? Det värsta är att ta sig upp ur sängen med jättemagen. Det är ju inte som att man studsar ur sängen precis. Fast nu har jag utvecklat en variant av den vårdteknik jag lärde mig när jag jobbade med ålderspsyksjuka. Jag ligger på sidan och tidigare använde jag armarna för att häva mig ur sängen. Numera har jag upptäckt att jag kan "slänga" benen över sängkanten och få till en skjuts med hävstångseffekt. Tur att jag har lite kraftigare ben. Äntligen en fördel med det!

måndag 16 augusti 2010

Irritation

Jag är frustrerad över hur mitt jobb hanterar förändringar och kommunikation internt. Om jag inte vore höggravid hade jag direkt sökt annat jobb idag.

Snart ska jag vara ledig ett år.
Snart.

Hmpf...

söndag 15 augusti 2010

To do

I veckan som kommer ska jag packa väskan inför förlossningen. Idéer om vad som bör finnas däri ombedes!

Plopp

Slötittar på TV. Halvliggandes i soffan. Plötsligt inser jag att jag ser min navel. Fast liksom i profil. Den är inte längre ett hål man kan ana en botten på. Den är inte längre i nivå med resten av magen. Den har börjat puta utåt.

Mamma mia, hur stor ska jag bli egentligen?

Garantier

Jag har haft en ljuvlig helg. Trevliga vänner, trevliga tillställningar, lite shoppingfynd och vackra vyer. Mitt hem är i kaos, men det får helt enkelt läggas lite tid på det i veckan.

Så kom söndagskvällen till slut. Tända ljus och soffhörn. Mini stökar runt. Ögonlocken kippar.

Och jag kan inte låta bli att fundera på hur det kommer sig att jag inte har stora kärleken att däcka på, diskutera lösningar och glädjas över Mini tillsammans med.
Saknar det.

lördag 14 augusti 2010

Godmorgon världen

Enligt min personliga statistik ska det här bli en bra dag. Det ser jag fram emot!

Ligger i sängen mot min nya fina jättekudde och bloggar. Ute trillar regndroppar. Jag har tvätt-tid, en härlig fika och en fest att se fram emot. I kylen väntar god frukost som jag längtat efter.

Så nu tar jag tag i dagen. Lite mer positiv än igår (och ja, jag har vila inplanerat i schemat också!)

Förlossningsbrev

Innan man åker till förlossningen förväntas man skriva ett brev som förklarar hur jag vill ha det under min förlossning.

Jag tycker att det är jättesvårt att skriva det. Problemet för mig är att jag aldrig varit där förut. Jag vet inte hur jag kommer att reagera på smärtan eller situationen i sig. Dessutom är hela förloppet dolt. Kommer det att ta lång tid eller gå relativt snabbt?

Mina vänner och mina systrar berättar om sina förlossningar och sina erfarenheter. Något jag verkligen gillar att de gör, men alla har de olika råd och tips. Vilka är det som gäller för just mig?

Allt jag vill skriva är: hjälp mig att fixa det här så bra som möjligt. Jag litar på att ni vet vad som är bäst för mig. Det enda som är viktigt för mig är att jag känner mig trygg i att ni tar de bästa besluten för mig och mitt barn och att ni låter mig vara delaktig i dem i så stor utsträckning som möjligt.

Ungefär något sånt. Tror ni att man kan skriva så?

fredag 13 augusti 2010

Ring ring

Ring ring sa telefonen. Det var BM och jag berättade hur jag mådde.
"Rör sig barnet?"
Ja.

Sen började hon prata om värkar och förlossning. Va?! Förvirring. Ska jag föda barn nu?!

Men nej. Vila. Ta hand om mig. Om det inte blir bättre ringa förlossningen på MAS för där har de läkare.

Jag är helt förvirrad och utmattad. Sovit i 2 h, inte ätit på hela dagen. Ingen mat hemma. Så kanske skulle jag ta bilen och bara ordna mat.

Och som för att sparka igång mig kör Mini runt i magen som aldrig förr!

Älskade Mini, nu ska jag ta hand om mig. För din skull.

Idag är det ingen bra gravidodag. Kramper. Unge på tvären. Illamående. Överkänslighet och inget samtal från BM.

Blä...

torsdag 12 augusti 2010

Verklighet

Ikväll har jag träffat undret. Minis första kompis. Den lille killen som föddes för fem veckor sedan. Den lille killen är liten från början och så något lite för tidigt född. Så faktum är att skillnaden mellan B och Mini bara är ungefär 300 gram. Så ikväll har jag förundrat tittat på honom för att försöka förstå att precis en sån är det som stökar och bökar runt i min mage.

Ofattbart och underbart!

onsdag 11 augusti 2010

TENS

Från 3 veckor före förlossning har jag hyrt mig en sån här:



Cefar Femina

Min syster pratade om sin mönsterförlossning där hon använt en TENS-apparat för att ta toppen av värkarna. Så jag har fixat mig en jag också. Det ska bli spännande att prova.

Om ett par timmar är det dessutom dags att poppa popcorn och slå sig tillrätta framför TVn och titta på barnfödsel-TV. Jag tror på att utsätta mig för det här tills jag känner att det måste funka bra för mig också. Ju mer jag vet och har sett desto bättre.

Sömnlöst i Skåne

Kl 4 satte jag mig käpprätt upp i sängen. Något hade fallit i golvet och tvärväckt mig. Det visade sig vara en gratistidning. Gott och väl med det, men sen var det kört för mig att somna om.
Innan hade jag problem med att ha andra runt mig. Nu har jag problemet att jag är ensam. Jag hatar egentligen att vara ensam. Märkligt kanske för någon som levt själv de senaste 10 åren och som kallas relationsfobiker av de som känner mig väl.

I vilket fall har dagen tillbringats i soffan. Till stor del sovandes. Väldigt skönt!

tisdag 10 augusti 2010

En gravidodag

Imorse vaknade jag relativt utvilad. Det är en ungefärlig varannan dags-upplevelse nuförtiden. Eftersom jag har lågvatten på jobbet passade jag på att snoozea så länge jag hade lust. Sen var det krama syster och svåger farväl. Klappa vovvekärleken. Åh, vad jag älskar hundar och den här är min närmaste. Det här är den vovve som kommer och sätter sig intill mig för att bli klappad och kelad.

Sen var det ta sig ut ur lägenheten. Dvs, klä på sig. Alltid lika spännande. Kommer jag att känna mig som ett jättegravido, eller kommer jag att känna mig lite fin? Och framförallt, hur högt kan jag lyfta fötterna? Att Mini ligger i fel läge gör mig extremt oböjlig.

Köra och hämta delar till diskmaskin och sen till biltvätten för att få bilen ren. Lätt promenad till jobbet. Ooops... då kickar ischias-nerven in. Linkar till jobbet. Sneddar över torget och väljer såklart den kortaste vägen. Möts av oförstående italienska turister som tycker att jag ska gå fortare så att de kan få fotografera varandra. Men tjena vad jag berättade för honom (på svenska) att jag inte kunde röra mig fortare än så.

Till jobbet. Hej hej jobbet. Hej datorn och sen ut på lunch. Kolla att sushin var gravidsäker.

Tillbaka till jobbet. Googla och läsa och prata i telefon. Fika. Prata lite mer i telefon, sen boka en TENS-apparat till månaden runt beräknad förlossning.

Sen lyssna på en gråtlåt på kollegans dator. Vi grät båda. Hon för att hon är blödig. Jag för att jag är blödig pga graviditet (tror jag).

Chatta med kompis. Packa ner jobbet. Hämta bil. Det tar TID att gå runt när man är gravid. Handla skräpmat på vägen hem. Bara för att jag ville det. Komma hem till en tom lägenhet. Äta mat som placerats OVANPÅ magen, för snabb access till munnen. Leta efter fjärrkontrollen till TVn. Var har den blivit av? Inte bakom kudde, inte på bord, inte på armstöd... ah... den låg i knäet på andra sidan om MAGEN, utom synhåll.

Prata i telefon med kompis. Kompis som inte längre är gravid. Mysigt. Ta på sig mysiskläder. Stå på knäna i soffan i 15 minuter med förhoppningen att Mini ska ta sitt förnuft till fånga och hitta rätt position i bäckenet.

Nu tänker jag inte förflytta mig en millimeter till idag. Jag är helt slut. Kanske en kvart till på knäna, men inte mer än så.

Godnatt jord!

Nya positioner

Nu när Mini inte är vänd på rätt håll så vill jag ju såklart att Mini ska fatta vilket håll h*n ska vända sig åt. Så jag har googlat och läst och läst och googlat och kom fram till att jag ska stå på knä i 10-15 minuter ungefär var 5:e timma.

De kommer att undra här på jobbet. Eller kanske inte förresten, de är ju rätt vana vid att jag har konstiga saker för mig.

måndag 9 augusti 2010

Mini - Midi - Maxi?

Idag har vi varit på ultraljud Mini och jag. Mini var trött och låg och gäspade efter nattens allt jobb. Jag är också trött efter att ha hållits vaken av allt det där jobbet. Det Mini har gjort är att h*n har vänt på sig. Åt fel håll! Huvet upp och fötterna ner. Jo, jag tackar jag. Extra fart på jämfotahoppen på mammas urinblåsa!

Det är dock 70% chans att Mini hinner vända sig i tid. Annars vänder de på Mini.

Förresten visade det sig att Mini inte riktigt är rätt namn på krabaten som bökar runt inne i mig. Mini är en tjockis. Mini kommer att väga runt 4 kg om Mini kommer på utsatt tid. Så officiellt kanske vi helt enkelt ska döpa om Mini till Maxi? Fast jag vet bebisar som varit betydligt större än så.

I vilket fall som, så har Mini en förtjusande profil och allt ser ut precis som det ska. Jag är nöjd och det verkar Mini också vara.

söndag 8 augusti 2010

Räser

När jag kör bil trivs jag. Det är härligt att känna kraften i motorn och friheten.

Mini gillar också när jag kör bil. Vilt signalerar h*n "Fortare, FORTARE" genom att visa hur man gasar genom att ge mig kraftiga sparkar.

Är det en liten racerförare jag bär på månntro?

lördag 7 augusti 2010

Mitt hjärta

Det är något särskilt med att vänta Mini. Mer än sömnlöshet, att begränsa sin kost, att sakna alkohol, att inte vara rörlig. Att inte kunna ta sig för en massa saker.

Det är också en massa planering. Var skötbordet ska stå, vad behöver finnas på plats? Vagn, bärsele, blöjor, sängar etc etc. När ska jag gå på mammaledighet? Faderskapsutredning. Föräldrautbildning. Smärtlindring.

Och så det största. Förväntan. Vem är du? Hur ser du ut? Hur är du som person? Är du kille eller tjej? Hur mycket kommer jag att älska dig?

Igår var vi hos barnmorskan du och jag. Jag fick lära mig att du ligger på tvären. Jag har ju känt dina fötter på vänstra sidan av magen. Massor!
Min mage följer kurvan som den ska och den är stor. Hur stor kommer du att vara när jag får träffa dig?
Jag fick lära mig att ditt hjärta slår med mellan 145-150 slag i minuten. Skrock säger att om barnets hjärta slår mer än 140 slag/minut är det en tjej. Är du en liten tjej?

I vilket fall har jag svaret på en av alla frågor. Jag kommer att älska dig gränslöst oavsett. När jag hör ditt hjärta slå nästan sprängs mitt.

Min bebis.
Mitt barn.
Mitt hjärta. Jag är så ofantligt lycklig som får uppleva det här.

onsdag 4 augusti 2010

F-n

Jag somnade kvart i fem och vaknade halv nio. Det är nog inte läge för mig att köra långt idag. Samtidigt har jag lite panikkänslor över att behöva vara kvar här en dag till. Har klurat ut att jag nästa år ska be att få vara här utan att konstant ha en syster med familj närvarande. Och absolut inga av "deras" gäster när jag är här.

Varför ska jag orka umgås med familjen konstant, när det inte är någon annan som gör det?

Ni får ursäkta gnälligheten. Snart är jag tillbaka i mina egna gängor igen. Först ska jag bara sova lite till.

Nu är det bra

Nu har jag spenderat över två veckor i min familjs passiviserande närvaro. Nu är det nog. Imorgon kör jag hem till Malmö. Om jag bara får sova lite.

måndag 2 augusti 2010

Ord

I förrgår var jag på grillfest med folk från Mönsterås. När man kommer därifrån har man en viss dialekt. Jag tycker att det är mysigt att höra den. För mig är den en del av min uppväxt.

Tyvärr har jag själv tappat en hel del av min dialekt.

Min ena syster konstaterade en dag förskräckt att Mini med stor sannolikhet skulle prata skånska. Det kontrade jag med att hennes barn faktiskt pratar östgötska. Hon är inte så förtjust i någon av de dialekterna tror jag. Själv tycker jag om dem båda två. Kanske inte i sina mest utpräglade former. Men på rätt vis, använda på rätt sätt får de mig att faktiskt njuta båda två.

Häromdagen fick jag höra förflugna ord ur en mun jag litar på. Ord som jag tyvärr inte kan skriva här. På ett sätt vill jag ta upp dem med personen som sa dem. Reda ut situationen. Samtidigt är jag rädd för konsekvenserna av det. Tänk om det ligger sanning bakom och inte bara obetänksamhet? Just nu känner jag mig så sårbar att jag inte vet om jag orkar ta till mig det. Samtidigt ägnar jag tid åt att fundera på det.

Vad skulle ni ha gjort? Bortträngning eller konfrontation?

Vissa ord spelar ingen roll vilken röst eller dialekt de sägs med. De spelar hjärnspratt med en i alla fall.