söndag 8 november 2015

Fint

Vi plockar undan frukost. Mini kilar in på sitt rum och P går förbi hans dörr, sedan fram till mig och säger med låg mjuk röst:
"Du, har du sett hur himla fin han är när han sitter vid bänken, på den lilla blå stolen, och pysslar?"

Det. Precis det. Att dela de där små vardagliga vackra ögonblicken, var något jag saknade mycket som ensamstående. 

Tacksam. 

2 kommentarer: