fredag 15 februari 2013

Sårbart

Det hände något när jag blev förälder. Något jag inte tänkt på innan och som ingen nämnt kunde hända. Men det hände och jag bär det konstant med mig.

Plötsligt blev jag väldigt medveten om min egen dödlighet. För om jag dör, vad händer då med Mini? Jag har skrivit papper om vad jag vill ska hända, men det är ändå bortom min kontroll. Det är ändå inte det värsta. Det värsta är att han går miste om sin enda förälder. Han skulle inte komma att växa upp med mig. Han skulle kanske inte ens minnas mig. Jag skulle bli en historia han hörde från andra. Fotografier i ramar.

Och jag skulle aldrig få se barnhullet försvinna och hur min son utvecklar vuxna drag i ansiktet. Känna stoltheten när han lärt sig nya saker som läsa, köra moppe, laga mat etc. Jag skulle inte vara där att trösta och stötta honom genom livets svåra och inte heller glädjas åt livets vackra.

Det är min absolut värsta mardröm. Jag slår den ifrån mig. Samtidigt så vandrar den där bredvid mig. Konstant.

Ikväll har jag förstått att den mardrömmen hänt en annan familj. Mina tankar går till dem.

3 kommentarer:

  1. Ja det är förfärligt...

    Kram
    Jagvilljagkan

    SvaraRadera
  2. Huu! Det finns så mycket otäckt och varje gång får jag en klump i magen. Sitter just och sörjer för en mamma jag känner har förlorat sitt barn. Det är lika sorgligt!
    Samtidigt tänker jag att man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden, men man ska absolut ta hand om sina nära och kära.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Usch ja, sånt har jag ju heller aldrig tänkt på förr...:(

    SvaraRadera