Jag är dålig på att blogga just nu. Förlåt mig!
Mini är inne i värsta 2,5-3 årstrotsen för tillfället. Lite enerverande vissa dagar och skrattretande andra.
Som härom morgonen. Mini ska prompt välja tröja själv och väljer en t-shirt. Fine.
Sedan ska han prompt ta på sig den själv. Mindre ok, eftersom den hamnade som en scarves runt halsen och därefter gick han ylande runt lägenheten och lät mig inte röra vid honom.
Det slutade i tvångspåklädning.
Ena stunden, NEEEEJ, jag är STOOOOOOR.
Nästa, Mamma jag är din BÄÄÄÄBIS
Det är som att leva med en manodepressiv schizofren. Underhållande och slitsamt på samma gång.
Idag skulle vi ha varit med Femmisgrupp på Tropikariet i Helsingborg, men liten bus är förkyld och har ögoninflammation. Han har hostat sig igenom natten.
Nej, nu kallar maten. Återkommer vänner. Snarare än sist.
En tröst möjligen är att det är lättare att hantera en 2,5-åring än en tonåring. Mina barn har varit för j-liga som 2,5-åringar men är underbara som tonåringar. Min teori är att alla har en fast mängd trots som ska ut. Det kan komma vid 2, 6 eller tonåren. För mina barn kom det vid de två första tillfällena.
SvaraRaderaKanske inte en teori som stämmer till 100%, men jag har pratat med flera som tycker att det kan stämma. :)
Åååå, här var det hög igenkänningsfaktor!!!
SvaraRaderaTänk att det är flera som har barn som ändrar sig stup i kvarten och som kan driva en halvt från vettet mitt i sin underbarings-het=)