Läkandet

För fyra veckor sedan opererades jag. TVT-operation för att fixa förlossningsskador. När man läser på om TVT så är det mycket hallelujakörer och "efter några dagar på Alvedon var jag torr och pigg och gjorde allt jag ville".

SUS (sjukhuset i Malmö-Lund) har en egen taktik. Varför träffa och prata med läkaren som ska genomföra ingreppet? Nej, jag fick svara på en enkät. Det tog mig ungefär en timma att svara på den, sedan fick jag ett nummer att ringa dagen innan. Någon timma innan operationen kom läkaren förbi och sa hej typ. Sedan var det operation (som gick bra) och uppvak (som gick mindre bra pga min mage. Aj ont!). Jag blev inte helt utskriven operationsdagen utan fick komma tillbaka nästa dag. Då fick jag också en halvtimma att prata med läkaren.

Det var fint. Jag är hundrafrågorsmänniska så jag behövde den tiden. Det jag inte visste var att de skulle ta 200 kr för det.

8 veckor efter operationen får jag svara på en uppföljningsenkät och har jag ytterligare problem då får jag komma tillbaka. Annars är jag färdigbehandlad.

De glömde den där lilla petitessen med att läka. Det tar inte en vecka att läka efter en operation. Och det hjälper inte att ta några Alvedon alla gånger.

TVT går ut på att skapa ärrbildning. Det gör O N T. Jag har varit svullen och haft smärtor jag inte vetat om de är normala eller inte, men eftersom jag bara haft gynakuten att vända mig till och inget nummer till läkare eller mottagning, så är det omöjligt att veta. Gynakuten tar bara emot om man har feber och känner sig döende.

Men nu har det gått fyra veckor. Stygnen har inte släppt ännu. Läkeprocessen är fortfarande igång, men ändå måste jag säga att det har blivit förbättring. Jag vet inte om det är hundra ännu, men det är bättre. Så mycket bättre.

Det finns de runt mig som menar att det måste kännas som en befrielse, men jag känner det faktiskt inte riktigt så. Lite otacksamt kanske, men jag ser det snarare som att jag är på väg tillbaka till ett normalläge. Och för att få den där totala befrielsen måste jag lära mig att lita på alla sitationer. Dansa, hoppa, cykla (vilket jag inte får göra ännu) etc etc.

Men samtidigt. Ja. Det är ljuvligt. Det fungerade. Jag är tacksam att det går.

Och glad.