söndag 24 november 2013

Reflektion

Ikväll träffade Mini och jag en man som har jobbat som BVC-läkare i tio år. Han föll inte bara pladask för Mini, utan berättade även att från hans erfarenheter från BVC-tiden kunde utläsa att Mini är en otroligt stabil kille och drog slutsatsen att det är för att han bor i ett kärleksfullt hem. En väldigt trygg unge helt enkelt. 

Han berättade även att den där inledande skepsisen till främmande människor var helt normal och sund (så det var inte du, det var fasen JVJK!). 

Och vet ni, jag kan inte låta bli att undra om han inte skulle dra samma slutsats för i stort sett alla Femmisbarn. Vi är kompromisslöst älskande lejoninnor till mammor, som aldrig skulle låta något vi kan påverka störa våra hett efterlängtade och dyrt anförskaffade avkommor. 

Inte för att jag inte tror att de flesta andra barn lever i samma kärleksfulla förhållanden, utan för att de där där förutsättningarna inte finns helt enkelt, till min vetskap, inte existerar i vår grupp. 

Jag är stolt att vara en Femmismamma. Jag är stolt över att jag tog steget. 

Och jag är så oändligt stolt över min fina Mini som stjäl hjärtan i parti och minut. 
Tänk att du finns hos mig. Jag älskar dig. 

5 kommentarer:

  1. Helt rätt att du ska vara stolt! Och jag håller med dig att dessa barn blir nog lite extra älskade. Jag är mest imponerad av att du (och alla andra femmisar) vågade ta steget. Det där steget kändes stort när man var två om beslutet, då måste steget varit dubbelt så stort för er som var ensamma i beslutet. Heja dig!

    SvaraRadera
  2. Attans oxå, och jag som kände mig riktigt stolt över att vara en som skrämmer små barn o gamla tanter... :D

    Klart du ska vara stolt, han är ljuvlig!
    Kram
    JVJK

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera