torsdag 6 mars 2014

Jobba med sig själv

Mini var ledsen imorse. Utan uppenbar anledning. Han klängde sig fast vid mig och ville bara "bläddra till lördag". Mitt lilla hjärta!

Så jag bestämde att vi skulle ha värsta myskvällen ikväll. Vilket vi också hade. Mitt fina barn. Det är något som inte är bra för honom just nu och jag anar vad det kan vara. 

Jag. 

Under en period nu har jag betett mig precis som när jag hade min PTSD. Jag har stängt av och härdat ut. Både på jobbet och privat. Och iom det har jag inte haft någon "vila" någonstans. Det känns som att jag är ett sånt där gammalt kylskåp som fått baksug och inte går att öppna. 

På sista veckorna specifikt kan jag helt klart se ett mönster som slutar i raseriutbrott. Eller tja, att jag åtminstone.
 kan bita ifrån. Verbalt kan jag vara en bulldozer. 

För ett par dagar sedan ringde jag min psykolog. Jag kan inte ha det så här. Stänga ute och inte känna. 

Vad skönt ändå att ha en förklaring. 


1 kommentar:

  1. Här är en till ostabil. Flytt och ovisshet påverkar onekligen tålamodet och humöret. "Men mamma, snyftade Knasluvan eftet ett ganska omotiverat utbrott, så här brukar du ju aldrig vara!!" Ganska ruttet. Hoppas du kan komma vidare och få ventilera det som du stänger inne. Kram

    SvaraRadera